10 juni 2011

Personlig religiös tro

Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat.
Roland Poirier Martinsson
Denna formulering upprörde många, inte minst Johan Norberg. Att säga att en sexuell identitet är privat tolkas som att den inte får visas upp i det offentliga rummet, en personlig egenskap man skall lämna hemma. Detta gör även mig upprörd. En människa måste få vara komplett, få visa alla sina egenskaper och ställningstaganden, så länge det inte skadar någon annan. Norberg drar kopplingen till Poirier Martinssons katolska tro. Skall denna stanna i garderoben?

Reaktionen på Poirier Martinsson är inte olik den Humanisterna får när vi argumenterar för att religiös tro skall vara privat. Ett exempel:
”Privat tro ska respekteras”, menar Christer Sturmark och styrelsen. Men vem behöver respektera en tro man aldrig möter? Om människors tro förvisas till privata rum kan den aldrig kritiseras och dess konsekvenser för andra människor blir inte kända. Malin Jonason, SvD
Ovanstående är ett missförstånd.
Vi är ju FÖR tankefrihet och att människor ska få utöva sin religion, bara den utövningen inte går ut över någon annan. Men vi är också FÖR att alla trosuppfattningar och ideologier ska kunna diskuteras och kritiseras, särskilt när dessa får konsekvenser i samhället. Patrik Lindenfors
Dock går det inte att förneka att uttryck som privat tro och privat sexuell identitet lätt upprör meningsmotståndare. De kan få för sig att man vill stoppa in åsikter och egenskaper i garderoben. Det kanske är tydligare att säga personlig tro (jämför personlig åsikt) när vi Humanister vill uttrycka att en religiös tro inte skall vara offentligt sanktionerad eller understödd. Ett annat alternativ är att använda flera ord och beskriva mera utförligt vad man menar, då undviks missuppfattningar.

4 kommentarer:

Janne A sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Janne A sa...

Som Bengt Held påpekar på sin förträffliga blogg ägnar sig RPM åt grov historieförvanskning när han försöker påskina att "borgerligheten" alltid respekterat olika sexuella uttryck så länge det sker i det privata.

"Fram till 1944 var samkönade relationer totalförbjudna. Och i riksdagen var det borgerlig majoritet fram till 1932. Att förbjuda sexuella relationer mellan samtyckande vuxna i den egna bostaden är inte något tecken på respekt för privatliv och integritet. Annat än möjligen för någon som är knökkonservativ.

På 1950-talet spred både borgerliga (ca 80 % av pressen tillhörde den gruppen) och socialdemokratiska tidningar kampanjer mot "homosexligor" i samhället. Helt utan orsak givetvis. Var hittar Poirier Martinsson respekten för privatlivet?"

Läs hela inlägget:
http://bengtheld.blogspot.com/2011/06/roland-poirier-martinsson-ger-tokhogern.html

Benzocaine sa...

Vi Humanister behöver bli tydligare med vad vi menar med ett sekulärt samhälle och privat tro, helt enkelt.

Att tro är helt OK, att tillhöra en religiös gruppering är helt OK, att rösta utifrån sina värderingar är OK, att skriva debattartiklar som argumenterar för teism är OK, att demonstrera på stan tillsammans med andra religiösa är OK, osv.

Det som inte är OK är när en människas tro går ut över en annan människa. Därför bör samhället vara ordnat så att religiösa föreställningar inte påverkar andra än de som hyser dessa föreställningar. Detta kallar vi ett sekulärt samhälle.

T.ex Elisabeth Gerle försöker ju skilja mellan sekulär och sekularism, där sekularism är någon slags intolerans a la Sovjetunionen. Det är viktigt att markera att Humanisterna inte står för sekularism så som Gerle försöker definiera ordet. Vi försvarar bara den sekulära människans rätt att slippa lyda påbud från andra människors religioner.

Kristian sa...

Mitt förslag är att "sekulärt samhälle" definieras som ett samhälle där det inte finns någon *officiell* religion.

Det vill säga, ingen religion ska i samhället utgöra en norm som någon kan känna sig tvungen att anpassa sig till.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se