17 dec. 2011

Lördagsinsikten: Det enda rimliga svaret

47 kommentarer:

JemyM sa...

Ett av de få tillfällen aggressivitet är den respons jag förväntar mig av friska människor.

Björn Bäckström sa...

Vore intressant att höra vilken tolkning och respons som t.ex en Mattias Irving eller en Markus Birro ger till en sån här hypotetisk Gudlig befallning. Yes Sir! Eller?

Sten-Sture sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Elias W-O sa...

BBM,
Hypotetisk? :/

Björn Bäckström sa...

Elias W-O 2011-12-17 19:28

OK. Verklig sådan då!

(Bara det att ju ingen finns som frågar...;-)

Ulf Gustafsson sa...

The Thinking Atheist har gjort en snygg minnesvideo Christopher Hitchens (1949-2011)

I den finns bl.a. citatet i denna post.

F.ö. är jag övertygad om att den Gud Mattias I tror på inte gör några befallningar som denna.

Eric Wadenius sa...

Ulf,

-"F.ö. är jag övertygad om att den Gud Mattias I tror på inte gör några befallningar som denna."

Men det missar huvudpoängen. Den viktiga frågan som citatet belyser är att; om hans gud hade gjort en sådan befallning, vilket hade Mattias svar varit?

Ulf Gustafsson sa...

Eric W,

Frågan handlar då om vi följer en auktoritet eller inte, när denna kräver omänskliga offer av oss.

Eric Wadenius sa...

Ulf,

Exakt, och det är det som är den kniviga frågan för den som påstår att moralen kommer ovanifrån.

Mattias sa...

Tycker nog att jag brukar ha koll på när mitt namn nämns på internet, men missade denna fråga från bbm.

Har fått en släng sömnlöshet, så här natten innan jul. Känns lite retro. Då kan en ju passa på att skriva ett svar så här under julnattens längtande väntan på sagofiguren (John Blund, givetvis ;).

Om en röst i mitt huvud sade åt mig att dräpa min son skulle jag ta mitt litium och bädda ner mig. Jag tror inte på sådana förklarande visioner.

Än bibelns berättelse då? Den är tänkvärd som illustration över förmågan att acceptera ett grymt öde. Världen är inte alltid trevlig mot en. Ibland händer det saker som är både orättvisa och traumatiska. Jag betraktar berättelsen som en nedkokning av ett av stoicismens centrala teman. Även Epiktetos uppmanade sina lärjungar att söka en disciplin, en lydnad gentemot världens vilja, som var så genomgripande att även uppoffringen av den egna familjen kunde utföras, om nöden krävde det.

Dessa tankar framstår kanske som främmande idag, men jag tror att vi häri kan spåra ett av problemen med vår tids mansideal. Mannen ansågs av både kristna och stoiker stå närmare Gud, eller Ordningen, än kvinnan. Uppmaningen att försaka familjen/dräpa i högre syfte riktas utpräglat till män genom historien.

Så, det var mina tankar om detta. Dags att försöka sova. Glad högtid!

Björn Bäckström sa...

Mattias I 2011-12-24 02:28

"Den är tänkvärd som illustration över förmågan att acceptera ett grymt öde."

Typisk kristen tolkningseskapism undan galenskaperna! Varför inte ge Gud fingret när han är omänsklig (ogudlig)!

Skyller på din insomnia! ;-)

God Jul! Förkristen sådan!

Mattias sa...

Jaha, skulle du alltså tolka en röst i ditt huvud som om den kom från en Gud? Det skulle inte jag. Spännande.

Är min tolkning dålig för att jag involverar flera källor än bibeln? Eller för att jag avstår från att tolka bibeln på ett sätt som rättfärdigar barnamord? Hur tänker du då?!

Björn Bäckström sa...

Mattias I 2011-12-26 00:55

Din kommentar påminner om en av Acreator's tidigare: "Om någon i dag kom dragande med några bud från Gud på stentavlor så skulle han ta vederbörande för psykiatrisk vård".

Varför skulle en röst i huvvet idag refuseras medan osäkra historiska röster honoreras?
Inverterad cherrypicking!

Med din - och andra troendes - selektiva tolkning av bibeln varför överhuvudtaget referera till den?

Eller blir bibeln aptitligare bara för att också de gamla grekerna inte alltid var några humanister?

Mattias sa...

BBM,

varför ska en röst i huvudet idag "refuseras", med ditt ordval? Vi har kommit så långt i vår förståelse för det mänskliga psyket att vi kan förklara röster och andra upplevelser på sätt som hänger samman med den större världsbild som vi börjat forma oss.

Varför ska en röst i huvudet från dåtiden "honoreras"? Som du ser i min tolkning så tar jag inte ställning till vad Abraham upplevde, utan valde att istället betrakta det hela som en berättelse, fiktiv eller verklig, vars underliggande tema om självövning kan vara relevant för oss idag, kristna eller icke.

Den andra vägen att gå, den som oftast diskuteras på Humanistbloggen, är att fundera på om detta verkligen hände eller inte. Som om det skulle förändra någonting alls om det skedde på det sättet som stod skrivet i bibeln eller ej.

Om Gud nu gav Abraham sitt heliga löfte att göra hans ättlingar så mångtaliga som stjärnorna på himlen, då har vi allvarliga problem med befolkningsökningen att vänta. Riktigt jävla allvarliga.

Slutligen, du skriver att min tolkning är selektiv, med betydelsen att jag alltså försöker frisera bibelns budskap från en EGENTLIG ordalydelse till en KUPERAD, FALSK ordalydelse. Till det har jag två invändningar:

1) All tolkning är selektiv. Att tolka innebär just att ta det som står och försöka skilja det viktiga från det oviktiga.

2) Du får det att låta som att de enda "sanna" kristna är de bokstavstrogna (som om inte även de är oerhört selektiva i vilka passager de anser viktigare än andra). Det är en alltför vanlig trend här på Humanistbloggen, som ju redan har avhandlats i flera trådar. Religionskritiker har fortsatt svårt att hantera den s.k. tolkande teologin.

Creutz sa...

Intressant. Men vad jag har svårt att förstå, är det som också BBM var inne på. Nämligen: varför fortsatt referera till Bibeln och de kristna urkunderna alls, om dess betydelse är helt flytande, och varje förståelse för och tolkning av dem är, och måste vara, selektiv? Varför inte lika gärna använda sig av - till exempel - Hávamál och myterna i nordisk mytologi. Eller grekisk mytologi, för den delen.

Vad gör att de kristna berättelserna är särskilt viktiga att ge akt på?

Kristian Grönqvist sa...

Mattias

Så att Du förstår att Creutz inte är ensam om just den tolkningen av den kristna tolkningen. Varför överhuvudtaget då hålla sig till en herdeviskepelse från förkristen tid? Den orsakar ju bara ohägn hela tiden...?
Framför allt får den sk kristna att ljuga samt förneka verkligheten hela tiden. Hitta på creationism, nya förklaringar till fossil, ffa att spåra ur ännu mer, tills de blir betraktade som mindre vetande.
Djupa som tusan, men totalt ovetande...

Mattias sa...

Creutz,

som jag skrev nyligen i ett svar till Patrik L i tråden på min egen blogg: De kristna berättelserna är inte sammanhängande, de är inte exklusiva. De är i många fall troper, som har återkommit i många andra kulturer genom historien.

För mig är "kristenhet" inte så mycket en fråga om ett personligt val som om en kontext att ingå i. Denna kontext utmärks av sin praktik, där gudstjänst, ceremonier och civilt arbete spelar viktiga roller. Den utmärks även av ett samtal omkring främst bibelns berättelser, men långt ifrån endast dessa. För de flesta kristna i Sverige är ju Bibeln inte det enda rättesnöret: Demokrati, mänskliga rättigheter m.m. är verksamma moraliska krafter i människors liv.

Bibeln har givetvis en särställning i och med att det är här som vi finner berättelserna om Jesus osv. Historiskt sett har dock andra berättelser om Jesus tryckts undan och ringaktats. Därför måste en tänkande människa också fundera över vad det finns för andra historier att berätta.

Jag tror att det är att börja i fel ände, att prata om just bibeln. Kanske är det viktigare att redogöra för tron på Gud. Det är utifrån den som viljan att utforska vad andra människor med upplevelser eller en egen tro på Gud har velat nedpränta och sända vidare genom generationerna. Det är ett växelspel: tror en på gud för att en läser bibeln, eller tvärtom? I mitt fall är det definitivt det senare. Med tillägget att jag oftast hittar mer gudomlig inspiration i texter från Husserl och Deleuze än vad jag hittar i GT...

Anders Bergdahl sa...

Mattias.. jag måste fråga;
Vad sjutton menar du med Gud?
Jag menar Husserl och Deleuze är väl knappast inspirerade av Gud i den personliga bemärkelsen, där man se gud som en person som existerar rent fysiskt och kan ingripa i våra liv rent fysiskt. Gud kan väl knappast var ett objekt för dig... eller?
JAg är ärligt nyfiken.. jag förstår också om de inte vill ha diskussionen här. Några är lite väl rabiata för att sådana här frågor skall kunna vädras på ett öppet och förtroget sätt..

Creutz sa...

Jag antar att jag då undrar (inte för att jag inbillar mig att det går att få ett svar på det i form av en enda kommentar), vad du ser i den kristna kontexten som är så tilltalande; fastmer: vad som i den kristna kontexten som gör att du föredrar den framför en icke-kristen kontext, vare den nu nihilistiskt ateistisk (som min), humanistisk, muslimsk eller buddhistisk.

Det är nog där jag står och stampar lite inför intellektuella kristna av ditt slag: jag förstår inte vad som ger just kristendomen dess särställning hos er, framför alternativa världsåskådningar. Kort och tillspetsat: Vad gör kristendomen bättre för dig?

Mattias sa...

Hej Anders!

I slutet på Cartesianska meditationer utvecklar faktiskt Husserl ett språk som i det närmaste kan förstås som teistiskt. Han diskuterar det enda, sanna och goda - unum, verum, bonum - och diskuterar hur vi kan åskåda detta gudomliga genom fenomenologin.

Deleuzes flödesontologi är lika svårbegriplig som den är briljant. I Deleuzes fall måste en ta fasta på det närmast radikalt immanenta i hans verklighetsuppfattning. Allting som finns, inryms i denna existens. Ingenting gives utöver detta. Deleuzes grepp om helheter, hans beskrivning av kopplingar, flöden, intensiteter och virtualiteter väcker i mig en stark känsla av förundran inför världen. Det går att lägga ifrån sig någon av hans böcker och sedan gå en dag uppfylld av en känsla av att allting är nytt, annorlunda, viktigt.

Jag har aldrig haft ett samtal där jag upplevt att Gud har svarat mig. Hade jag haft det så skulle jag ändå inte kunnat lita på att det var Gud som talade. Likväl är Guds ordlösa närvaro ofta så stark att jag aldrig funnit anledning att betvivla existensen hos det vi kallar Gud.

Det är som du säger, en kommentar här är tyvärr dömd att bara vara ytterligare ett retligt, litet utkast i frågan om min Gudsbild. Jag kan inte ge en uttömmande förklaring med mindre än att jag författar en egen filosofisk-teologisk skrift. I värsta fall väcker jag bara fler frågor än jag besvarar.

Mattias sa...

Creutz,

jag är själv värdenihilist i den bemärkelsen att jag å det bestämdaste ifrågasätter existensen av objektiva värden.

Vare sig Gud finns eller inte så lever vi i en värld där lidandet överväger lyckan många gånger om. Bara den minsta känslighet inför det elände som inte bara vi själva som art lever i, utan också som varje djur som blir levande ätet känner, varje hungrande, frysande eller sjuklig, varje förälder som förlorar ett barn åskådliggör med all önskvärd tydlighet att världen är likgiltig inför vår vilja att vara lyckliga.

Vad säger detta om Gud? Är Gud verkligen god? Det är något som jag tycker att alla som kallar sig troende borde fundera på.

Varför dras jag då till kristendomen och inte till någon annan livsåskådning?

För mig handlar tro om kärlek. Jag känner en stark kärlek till skapelsen och till alla människor, men jag är inte tillräcklig i mig själv för att leva ut den kärleken. Jag behöver ett sammanhang och en struktur.

Jag kommer från en kulturellt kristen miljö, mitt språk är genomsyrat av kristna talesätt och metaforer, det kristna symbolspråket är därför naturligt det som är lättast att relatera till och använda i mitt tänkande. Jag hyser inga pretentioner att jag skulle ha blivit kristen även om jag hade fötts i en annan del av världen.

Men nu är jag där jag är. Jag behöver kristendomen för att leva ut ett centralt inslag i mitt liv, och jag hoppas kunna göra det på ett sådant sätt som ger åtminstone någonting tillbaka till både kristendomen och till samhället i stort.

Björn Bäckström sa...

Mattias I 2011-12-28 01:58

Dina svar till Anders B och Creutz kommentarer är intressanta och tankeväckande. Jag tror du har förmåga att klargöra hur vissa kristna intellektuella resonerar. Eftersom din tro utgår från att du "aldrig funnit anledning att betvivla existensen hos det vi kallar Gud" undrar "en" hur du kan vara så säker eftersom han aldrig har svarat dig på tilltal enligt din utsago.

Du behöver inte "författa en egen filosofisk-teologisk skrift" för att svara. Det går visst att svara med en kort mening utan att lägga rökridåer med mumbojumbo tal. Hur t.ex., manifesterar sig Guds "ordlösa närvaro" för dig? Något annat än den förundran över "altet" som vi ateister i allmänhet känner?

Mattias sa...

BBM,

du ber mig alltså att sätta ord på någonting ordlöst. Det är inte helt enkelt.

Framför allt kan jag inte på något sätt särskilja min upplevelse från andras. Hur skulle jag kunna göra det? Ateister som uttrycker sin förundran inför "alltet" slår mig ofta som andliga, om än odogmatiska människor. Kanske har de bara andra verktyg för att hantera samma erfarenhet som jag har? Huruvida det föreligger en rent kvalitativ skillnad i intensitet eller komposition hos dessa upplevelser kan jag omöjligt sia om.

Blev det mer tomma ord nu upplever du, eller kan detta tjäna som ett tillfredsställande svar för stunden?

Björn Bäckström sa...

OK! Pressar inte. Det är inte lätt... ;-)

Creutz sa...

Mattias,

Vågar jag då anta, att du i första hand ser dig som en religiös person, och att den kulturella kontexten gjort att din religiositet yttrar sig som just kristendom?

Mattias sa...

Creutz,

om jag hade så mycket självinsikt att jag ärligt kunde säga "ja! precis så är det!", så skulle jag nog ha kommit längre än de flesta. Men det tror jag mig inte ha. Det är åtminstone min självförståelse i dagsläget. Därmed kan min kristendom kanske kallas för pragmatisk istället för dogmatisk. Vilket ju är ironiskt, eftersom det oftast är jag som beskylls för att vara abstrakt. ;)

Jag gör skillnad mellan begreppen sanning och godhet, där det första är en fråga om det som sägs och görs i det vardagliga livet och det andra är en fråga om ordlösa motivationer, medvarons drivkrafter, den existentialistiska moraliska upplevelsen. Jag tror inte att de har med varandra att göra. Där skiljer jag mig från exempelvis den här bloggens konsekvensetiker och utilitarister, som försöker härleda godhet ur sanning.

Ulf Gustafsson sa...

Mattias,

Trevligt med dina folkbildningsintiativ :)

Förtvivla dock inte i värdenihilism. Det finns smala stigar som leder bort från den.

Ett första steg är att fundera på om inte värden är oundvikligen sammankopplat med medvetna varelser. Om det är så, finns bara objektiva värden att söka hos medvetna varelser.

Nästa steg kan vara att göra en empirisk undersökning av vad människor värdesätter, vilka ord de använder när de talar om värden.

Ett exempel:
"Vare sig Gud finns eller inte så lever vi i en värld där lidandet överväger lyckan många gånger om. Bara den minsta känslighet inför det elände som inte bara vi själva som art lever i, utan också som varje djur som blir levande ätet känner, varje hungrande, frysande eller sjuklig, varje förälder som förlorar ett barn åskådliggör med all önskvärd tydlighet att världen är likgiltig inför vår vilja att vara lyckliga."

Detta citat är absolut inte ordlöst, utan en god beskrivning av den "existentialistiska moraliska upplevelsen".

Slutligen måste man minnas när man är på den vetenskapliga stigen mot moralisk realism att vetenskapliga sanningar endast är temporära, de byggs på och förfinnas hela tiden, samt överges då de motbevisas.

Patrik N sa...

Mattias,

Ditt deltagande i det här samtalet är mycket givande på många sätt, inte minst för att du faktiskt kan sätta och också sätter ord på det ordlösa. Tack, and keep it up!

Patrik N

Ulf Gustafsson sa...

Creutz,

En kommentar till din fråga "Vad gör kristendomen bättre för dig?"

Det finns mycket vi söker i livet (kärlek, meningen, trygghet, kamratskap) som inte har ett svar utan många likvärdiga. Vårt val bygger då inte på att det är bättre än något annat, utan att valet ger det vi söker.

Mattias religiösa val ser jag som ett sådant och precis som han säger är vissa alternativ lättare att finna än andra.

Att människor finner sin livs kärlek i samma bostadsområde eller i samma skola är exempel på samma fenomen.

Patrik N sa...

Ulf,

Det där var en jädrans intressant tanke (att vi/en del/några söker det vi behöver och inte nödvändigtvis det bästa). Kanske värt ett blogginlägg framöver (om man får önska något inför 2012)?

Björn Bäckström sa...

Ulf G 2011-12-28 15:32

"Ett första steg är att fundera på om inte värden är oundvikligen sammankopplat med medvetna varelser. Om det är så, finns bara objektiva värden att söka hos medvetna varelser.

...varje djur som blir levande ätet/.../åskådliggör med all önskvärd tydlighet att världen är likgiltig inför vår vilja att vara lyckliga."

Den medvetna fjällräven med sina objektiva värden får flera ungar ett lämmelrikt år då hon kan mata ungarna med ett överflöd av levande medvetna gnagare.

Vems "lycka" pratar vi om? Alles gut?

Creutz sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Creutz sa...

Ulf,

Ja, jag förstår din tanke. Men ändå: nja. Mattias och många andra har goda insikter i många olika tolkningssystem och religioner.

Någonstans måste det därför finnas en anledning till att man väljer en kristen tradition hellre än till exempel en buddhistisk. Rimligen då, för att man av någon anledning upplever att den tradition man håller fast vid bättre svarar mot de egna religiösa eller ideologiska behoven och slutsatserna, vare sig dessa behov är av kontextuell art eller kliniskt rationella.

För min del är den ateistiska nihilismen ett sådant ställningstagande: det stämmer, så vitt jag kan förstå, bäst med min upplevelse av världen, medan ett kristet ställningstagande, så vitt jag kan förstå, stämmer mindre bra med min upplevelse av världen.

Ostronmannen sa...

Att vi söker det vi behöver och så följer vi minsta motståndets lag.
Bra. Kärlek religion osv.
Inte sjutton är det någon som egentligen kan påstå att den kvinna, tjej, fru är den bästa i världen. hon/han är självklart bäst av de som är lättast att få. (Lite menlöst att kolla runt hela världen innan man väljer:) och framför allt tidskrävande)

Ulf Gustafsson sa...

BBM,

Den medvetande nivå som jag pratar om ligger ovan fjällräv och gnagare. Vad jag vet.

Björn Bäckström sa...

Mitt resonemang om fjällräv och gnagare tog fasta på att jag tyckte Mattias och du just jämställde djurs och människors känsla för objektiva värden med hänvisning till deras medvetande.

Nu tycker ju du (2011-12-28 18:52)
som jag att fjällräv och gnagarens medvetande är på en lägre nivå än människans. Bra. Deras öden borde inte vara i vägen för människans lycka. Jag undrar vad
Daniel Duner anser.

Ulf Gustafsson sa...

Creutz,

Att något är norm eller känns bekant är kanske det som avgör när vi väljer mellan olika alternativ som är ger vad vi söker?

BBM,

Vi är nog inte helt överens - Fjällrävar är både värde_lösa och värdefulla, beroende på om det är ur rävens eller mitt perspektiv det ses.

Creutz sa...

Ulf,

Är det då så, att alla våra ställningstaganden är kontextbundna? — Jag menar att den intellektuella människan har möjlighet att göra ställningstaganden bortom sin egen kontext genom att väga olika alternativs rationella tyngd.

Ofta avgör nog, som du skriver, det som anses vara norm av bekvämlighetsskäl de ställningstaganden som många gör. Det är emellertid knappast med nödvändighet så.

Avvägningar mellan alternativ behöver inte alltid sluta med att man landar i "det som känns bekant". Naturligtvis.

Anders Bergdahl sa...

Mattias, att väcka frågor kan vara bra i sig..
DEt jag kan arkänna att jag har svårt för är att säga att man tror på gud om man inte är åsikt att det är en form av intentional kraft.
Tolkande teologi verkar ofta inte se gud som något annat än ett ord för godhet. MEn när gud inte är källan varken för sanning eller det goda så undrar jag om gudsbegreppet inte snarast blir en belastning...
"Vad säger detta om Gud? Är Gud verkligen god? Det är något som jag tycker att alla som kallar sig troende borde fundera på."
Säger du.. men anser du då att gud är en agerande intentional varelse?
Om gud nu inte är intentional, inte är en person utan en symbol för det goda inom OSS. Vår personliga kamp så är väl gud varken ond eller god, inte heller sann... gud (i Jesus) är symbol för det sårbara och felbara. För den goda viljan men också att vi inte VET vad som är gott, eller om vi vet inte agerar så som vi tror att vi borde..
Jag kan se en massa skojiga tolkningar av JEsus myten som jag kan gilla men inte så länge gud finns med som en skapande person som äger sanningen och godheten.
Sanningen och godheten måste vi erövra varje dag... tror jag..

Kankske är "Fuck you" ett rimligt svar till den som försöker övertyga mig om att Sanningen finns där ute..
Sanningen skapar vi, med empatin..

Björn Bäckström sa...

Mattias, du skriver:
"Jag kommer från en kulturellt kristen miljö, mitt språk är genomsyrat av kristna talesätt och metaforer.../Jag behöver kristendomen för att leva ut ett centralt inslag i mitt liv.../"

Men det är alldeles uppenbart att dina tolkningar av läran gör dig till ickekristen. Du säger att Gud inte har talat till dig men att du är övertygad om hans existens. Det vill säga han finns men ingriper inte ( är inte intentional). Och du HAR inte satt ord till vad du tror att han är även om några här i tråden generöst påstår det.

Jag tror helt enkelt att du är en person "in transit" från vidskepelser mot en ärlig verklighetsuppfattning. Tempot är modererat av din uppväxt.

I dagarna är händelserna i Nordkorea oerhört upplysande. Där startar indoktrineringen så tidigt att ränderna aldrig går ur och några alternativa tolkningar, (som du kan kosta på dig), tillåts inte.

Eftersom det inte finns en ingripande Gud så i all praktisk betydelse finns han inte. Att då ge homom fingret och säga "fuck you" som jag tidigare rått till är naturligtvis bortkastat. Men gesten bör ges alla troende som missionerar och inte bara svarar på ateisternas frågor.

Patrik N sa...

Mattias,

Min tolkning är att din gudstro måste skilja sig oerhört mot Helles gudstro, hon är ju präst. Är det ändå mer som förenar er tro än vad som skiljer den åt? Jag gissar att hon, om hennes tro liknade din och hon uttryckte det, skulle kallas till biskopen?

Ulf Gustafsson sa...

Creutz,

Jag håller med i det du skriver. Alla gör inte ställningstaganden på samma sätt.

Min poäng var att om vi utgår från att dessa alltid syftar till att välja "det bästa" då kan ställningstagandet framstå som irrationellt. Men om tänker att det skall "ge vad vi önskar", då är det fullt rationellt.

Björn Bäckström sa...

Ulf G 2011-12-29 09:18

"Min poäng var att om vi utgår från att dessa alltid syftar till att välja "det bästa" då kan ställningstagandet framstå som irrationellt. Men om tänker att det skall "ge vad vi önskar", då är det fullt rationellt."

Lek med ord. Om vi önskar "det bästa" är det då inte också rationellt även om "bra" är objektivt eller inte?

Ulf Gustafsson sa...

BBM,

Jag uttryckte mig lite slarvigt. Nytt försök.

Min poäng var att om vi alltid utgår från att ett ställningstagande syftar till att välja "det bästa", då kan vissa ställningstaganden framstå som irrationella. Men om vi tänker på att vissa ställningstaganden bygger på att de "ger vad vi önskar", då är dessa fullt rationella.

Jag hävdar inte att "det bästa" aldrig är ett rationellt val.

Björn Bäckström sa...

Ulf G 2011-12-29 09:18

Alltså är ställnigstagandet, när vi önskar något, rationellt? Går det att göra ännu kortare? ;-)

Kristian Grönqvist sa...

Rationellt är alltid irrationellt.

Patrik N sa...

När vi tillfredsställer våra behov så gör vi det på enklaste möjliga sätt. Man ska göra saker och ting så enkelt som möjligt. Men inte enklare.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se