19 dec. 2011

Måste kristna bry sig om missionsbefallningen?

På den kristna tankesmedjan Seglora smedjas webbsida ställer Bengt Olof Dike, kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot, frågan om vilken innebörd den kristna missionsbefallningen har för Smedjan. Dike frågar: "Vill Seglora smedja göra ”alla folk till lärjungar"? Dike önskar ett tydligt svar på frågan, helst i ett ord, (han vill såklart ha ett tydligt "Ja" till svar). Till svar erhåller han istället drygt 600 ord som kan tolkas nästan hur som helst förutom som att missionsbefallningen skulle innebära att kristna ska missionera för kristen tro.

För mig är det mycket glädjande att Seglora Smedja inte arbetar för att hela jordens befolkning ska omvändas till Kristendomen och bli Jesus lärjungar utan att man tolkar missionsbefallningen som att man bara ska garantera kristnas rätt att synas och höras i samhället.

Seglora smedja: "Idag kan en ansvarsfull uttolkning av missionsbefallningen i dess mest praktiska uttryck vara en fråga om att försvara kristendomens rätt att finnas och synas i det offentliga rummet."

Jag är också beredd att arbeta för att garantera Seglora Smedja och alla andra kristna den rätten, den hör hemma i ett sekulärt samhälle med religionsfrihet. Skulle fler religösa se sina missionsbefallningar på det sättet skulle mycket vara vunnet i arbetet med att minska antalet konflikter som har religiös mission som grund, provokation eller som utlösande faktor.

Heja Seglora smedja! Att ta avstånd från missionsbefallningen som en befallning att missionera för kristen tro är ett utmärkt steg i rätt riktning.

23 kommentarer:

Björn Bäckström sa...

"Idag kan en ansvarsfull uttolkning av missionsbefallningen i dess mest praktiska uttryck vara en fråga om att försvara kristendomens rätt att finnas och synas i det offentliga rummet."

Hur då finnas och synas? Stum? Är det det Seglora Smedja nöjer sig med? Tror inte man kan hoppas på det.

Frågan bli väl i stället HUR den kommer att höras...För att behålla åtminstone status quo, måste den väl åtminstone missionera/agitera bland sina nuvarande proselyter med risk att förföra ännu oskyldiga offer.

Per Ewert sa...

Hej! Vill bara lugna er med att vi är några stycken som vill göra vårt bästa för att ta missionsbefallningen på allvar, och fortsätta förkunna att så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv.

Det är förstås möjligt att någon önskar starta eventuella konflikter på grund av att detta glada budskap förkunnas. Jesus slutade inte sin tjänst för det.

Inte vi heller.

Patrik N sa...

Per Ewert,

Se där så fundamentalt olika tolkningar kristna kan göra av ett så centralt tema i kristendomen som missionsbefallningen.

Patrik N sa...

...ibland undrar jag om ni verkligen har samma Gud, samma profet och samma Bibel. Kan det verkligen bara vara glasögonen som skiljer er åt?

Ulf Gustafsson sa...

Man kan fundera på om inte Seglora Smedja bryter emot lagen om Svenska Kyrkan:
"Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission"

Patrik N sa...

Precis Ulf. Undrar om staten har definierat vad mission är? Gud har ju tydligen varit otydlig på den punkten.

Björn Bäckström sa...

Ulf G 2011-12-20 09:57

Bra den! ;-)

Mattias sa...

Ordet mission har ett tungt historiskt arv. Bengt Olof Dike tycks stå för en sorts missionsbefallning som vi aldrig skulle befatta oss med, att döma av vad han skrivit om vårt svar i andra forum.

Som Kajsa Ahlstrand så förnuftigt påpekat kan en kristen missionsbefallning idag handla om att tillgängliggöra Guds rike, som det heter, genom att verka för social rättvisa och fred. Det är en befallning i min smak.

Patrik N sa...

Mattias,

Det är även helt i min smak och jag konstaterar att vi Humanister också utövar kristen missionsbefallning om man ser den som du gör. Vi arbetar ju också för social rättvisa och fred. Precis som de flesta muslimer, hinduer och ateister. Vad är annars skillnaden mellan oss? "Ni" gör gott för att det är kristen missionsbefallning och "vi" för att vi på annat sätt räknat ut att det är bra att göra gott?

Frågan är om Gud har något alls att göra med den kristna missionsbefallningen? Det tycks mig som om han helt kan tas ur ekvationen utan att svaret ändras.

Patrik Lindenfors sa...

Så när människor gör goda gärningar jobbar de egentligen för er? Ja, det var ju en inkluderande missionsdefinition. Är det verkligen etiskt att ta credit för andras gärningar på det sättet?

Mattias sa...

Patrik N,

om missionsbefallningen uttryckligen hade stipulerat att döda judiska spädbarn, hade jag då gjort det bara för att det står så? Givetvis inte.

Jag verkar för det allmännas goda eftersom jag har ett begär efter fred och rättvisa. Låt oss kalla det kärlek. Där är relationen till Gud central. Jag måste inte ta hänsyn till exakt vilka ord som satts på denna relation av historiens många skriftställare.

Mattias sa...

Patrik L,

givetvis arbetar ni Humanister för oss kristna utan att veta om det. ;)

Givetvis är ju även vår definition av missionsbefallningen allenarådande!

Under dessa självklara förutsättningar så vore det ju bara befängt att INTE ta cred för vad människor som aldrig ens hört talas om kristendomen uträttar, i vårt namn då. De ska vara tacksamma som får sitt cred stulet av oss. Vi har ju rätt. Alla andra har ju fel.

Mattias sa...

Ulf, det står förresten om missionen på många ställen i bibeln. Olika passager har haft olika inflytande genom historien. Tidigare var det Lukas hårda uppmaning att "nödga" (alltså tvinga) folket in i kyrkan. Idag hämtas ofta inspiration till missionsuppmaningen inte från någon enskild passage. Det gör att jag tror att Seglora smedja inte löper någon risk att åka dit för lagbrott. Men man vet ju aldrig. Det vore onekligen en spännande händelseutveckling. Och en kul anekdot!

Patrik Lindenfors sa...

Bakom din ironi uppfattar jag det som att du inte håller med mig. Kan du då förklara vad du menar? Vad i din "göra gott"-ideologi gör dig till kristen?

Patrik N sa...

Mattias,

"Jag verkar för det allmännas goda eftersom jag har ett begär efter fred och rättvisa. Låt oss kalla det kärlek. Där är relationen till Gud central."

Många människor gör exakt samma sak som du utan någon relation till Gud alls.

Är relationen till Gud central för att du utan relationen inte hade gjort samma sak som du gör idag eller gör du din gärning på ett annorlunda vis mot vad andra gör eftersom du, till skillnad från en del andra, har en relation till Gud?

Patrik N sa...

Mattias,

"om missionsbefallningen uttryckligen hade stipulerat att döda judiska spädbarn, hade jag då gjort det bara för att det står så? Givetvis inte."

Således följer du kanske inte missionsbefallningen för att det är en befallning från Gud? Du följer den eftersom dina intressen och mål just i det här råkar sammanfalla med Guds intressen (att göra gott)? Där ni inte har samma intressen kommer du inte längre att följa Gud. Jag tycker det låter klokt, fler borde tänka så. Hur kan vi stödja er på Smedjan för att få fler att tänka på detta sätt?

Mattias sa...

Patrik,

din kommentar är dubbelbottnad på ett sätt som är svår att återspegla i ett genuint svar utan att använda ett visst mått av ironi.

För samtidigt som det för mig vore ett Guds rike att leva i en värld av fred och rättvisa (och i den bemärkelsen skulle jag också vara böjd att säga att den som arbetar för dessa mål också manifesterar Guds rike, mao "missionerar" för att hårdra det), så har jag ingen ensamrätt på definitionerna.

Jag skulle känna mig väldigt obekväm med att stämpla andra människors egna strävanden och visioner med min egen uppsättning verktyg. Det vore ett otillåtet ingrepp på den andres ideologiska integritet.

Du sätter fingret på en viktig punkt i missionsbefallningen så som Seglora smedja prövande har formulerat den i svaret till Dike: Om missionen är att skapa fred och rättvisa, vad är då den kristna särarten/identiteten? Finns inte risken att antingen implodera som en manet på torra land, eller parasitera på andras verksamheter?

Den frågan har dragits i långbänk i kyrkliga sammanhang på sistone. Det finns mycket att säga om den. Jag ansluter mig i mångt och mycket till Hans Uckos text om identitet, som han skrev på Seglora smedja i förra veckan, men betraktar också frågeställningen som direkt avhängig vår samtids biopolitiska begreppsapparat, vilket inte Ucko går in på.

Mattias sa...

Patrik N,

bidrag emottages tacksamt via Seglora smedjas bankgirokonto, som står att finna på hemsidan. Det vore onekligen festligt att få kampanjbidrag från Humanisterna. :)

Skulle gärna vilja poängtera att jag inte på något sätt är unik om min hållning till bibeln och Gud. Jag är bara bra, eller kanske ffa flitig, på att förmedla den.

Många präster jag pratar med till vardags är pragmatiker. Bibeln är en trygg hamn att vila i, men den läses utifrån samtidens ögon, med kritisk blick på de passager som vi helt enkelt har upplysts bort ifrån. Som med alla gamla bekanta så lär en sig att undvika att väcka de tråkiga sidorna till liv och fokusera på det positiva.

Det innebär givetvis inte att allt är optimalt och att kristendomen i Sverige är fläckfri och färdigutvecklad, omöjlig att kritisera. Jag vore direkt skeptisk till den som hade bibeln som sitt enda rättesnöre och sin enda inspiration här i världen. Vi behöver impulser från alla håll: Från Tranströmer till Henry Rollins. Vad som nu får ens skepp att flyta.

Patrik Lindenfors sa...

Nu har jag läst Ucko. Har jag fel om jag sammanfattar det som "Anything goes"?

Patrik Lindenfors sa...

För att sätta diskussionen i sitt sammanhang så är här det citat av Feuerabend som gett upphov till "methoden" anything goes (snabbt lyft från internet):
"It is clear, then, that the idea of a fixed method, or of a fixed theory of rationality, rests on too naive a view of man and his social surroundings. To those who look at the rich material provided by history, and who are not intent on impoverishing it in order to please their lower instincts, their craving for intellectual security in the form of clarity, precision, 'objectivity', 'truth', it will become clear that there is only one principle that can be defended under all circumstances and in all stages of human development. It is the principle: anything goes."
— Paul K. Feyerabend
Against Method: Outline of an Anarchistic Theory of Knowledge (1975), 27-8.

Idén har blivit kritiserad på många sätt, klassiskt är protesten att Auscwhitz inte är ok, vilket förstås stjälper hela tanken med "anything goes" som universell princip om man går med på det. Frågan är, är det här Smedjans åsikt, att allt är ok?

Mattias sa...

Patrik,

"anything goes" används oftast pejorativt i debatten om identitet. Det är sammanfattningen av kritiken som konservativa krafter riktar mot progressiva.

Skillnaden går inte mellan konkreta och flummiga, vilket många från det konservativa hållet gärna hävdar, utan mellan dem som tror att identitet är en struktur och dem som tror att identitet är en process.

Patrik Lindenfors sa...

Mattias,
Jag tror att identitet är en process. Det är bland annat därför jag tycker det finns en poäng att arbeta mot stelnade traditioner, fast det kan verka lite som att fäktas mot väderkvarnar. Men att identitet är en process innebär inte att det inte finns en struktur. Det måste det finnas, för vad är det annars som skulle kunna förändras? Om du bara riktar in dig på processen ser du inte floden för flödet, om du förstår min liknelse.

Vi har en diskussion om det här inom kulturforskningen. För att förstå kulturell evolution, räcker det med att förstå läget vid en specifik tidpunkt och processen, eller måste man veta historien också? Jag är anhängare av det sistnämnda, man måste ha information om tre saker. Matematikerna hos oss försöker dock att bara arbeta med två delar - de är "historielösa" på ett rent tekniskt sätt. Men att inte vilja beskriva nuläget alls? Nej, det fattas för mycket.

Patrik N sa...

Även prästen Christer Hugo, vars "blogg- och prästkollega" Annika Borg som från tid till annan skriver tillsammans med Christer Sturmark, har kommenterat Seglora smedjas svar till Bengt Olof Dike:

"Seglora smedja utvecklar sin knäsatta metod att utdefiniera och brännmärka kristna meningsmotståndare till allt högre höjder. Eller kanske rättare, lägre. Annars kunde man tycka att det räckte med att beskylla trossyskon (om nu Seglora inte vill reservera detta epitet för företrädare för andra religioner än den kristna) för att ha en anemisk världsbild, vara islamofober och rasister. Men det var sålunda inte nog. Ewa Lindqvist Hotz, Helle Klein och Mattias Irving hade mer i beredskap. Se bara!

Bengt Olof Dike, förtroendevald inom Svenska kyrkan och debattör, undrade härförleden på Segloras hemsida om hur smedjan såg på missionsbefallningen. Är det viktigt att "frimodigt stå upp för och verka aktivt i missionsarbete för den religion, som är vår och har varit vårt lands i över tusen år? Är det missionsbefallningens uppmaning till oss - präster och förtroendevalda i Svenska kyrkan, Seglora smedja och undertecknad?"

"Nu vill jag gärna veta", fortsätter Dike, "om smedjans svar på frågan är ja - utan reservationer och omskrivningar, utan semantiska krumbukter liknande kattens runt den heta gröten."

Svar fick han, och det svaret kan - efter just ett antal semantiska krumbukter - kokas ner till "nej"."

Läs hela komentaren på: http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/seglora_och_missionsbefallningen

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se