23 dec. 2011

Mer samtal med Svenska kyrkan

Det är Helle Klein och Annika Borg och nu även Antje Jackelén. Det är många samtal som pågår samtidigt med representanter från Svenska kyrkan.

Carl Gustaf Olofsson och Christer Sturmark har skrivit en debattartikel i Kyrkans Tidning ("Vi vill fördjupa samtalet") där de kommenterar biskop Jackeléns framställning av Humanisterna i hennes bok Gud är Större. De kritiserar två punkter i boken: Missuppfattningen av vad Humanisterna menar med privat tro och vrångbilden att Humanisterna tror att ”om religionen försvinner så löser sig allt”. De skriver
Vi kan försäkra biskop Jackelén att Humanisterna inte bara bejakar det engagerade personliga samtalet om livets djupaste angelägenheter där man delar sina tankar och sitt engagemang med varandra på ett sådant sätt ”att delandet kan berika alla som deltar och lyssnar”, utan också vill bidra till att fördjupa och vidga det. Att som biskop Jackelén utan grund antyda motsatsen är mest sorgligt. Det är svårt att tolka på annat sätt än en djup rädsla för varje form av engagerat livsåskådningssamtal där kyrkans och teologins röst och plats inte längre är given och självklar.
Skribenterna får svar direkt av biskopen: "Förutsättningar finns för god nivå på diskussionen". Hon förklarar sina formuleringar i boken och avslutar:
Ni [Humanisterna] rör er i debatten – och det är ofta bra. Däri ligger givetvis också en utmaning till oss som företräder kristen tro att inte skjuta in vår debatt på positioner som ni har lämnat. Vi har idag förutsättningar för en god diskussionsnivå. Två saker framstår dock som patetiska: att utmåla sig själv som offer för andras illvilja och att teckna en (fiende-) bild av den andra som den inte kan känna igen sig i. I hopp om att det inte upplevs som en förolämpning vill jag önska er en god jul – samt ett gott nytt år med goda och engagerade samtal om tro och liv.
Jag gör två reflektioner från detta meningsutbyte. Först att det är väldigt lätt att se sig som en del i en grupp, t.ex. ateister eller kristna, och därefter bli förnärmad då någon annan i gruppen, i vilken man själv placerat sig, blir kritiserad. Sedan används gärna retoriska knep i debattartiklar, som att tillskriver andra åsikter eller avsikter.

Slutligen har jag tidigare på bloggen berört ämnet privat i förhållande till personlig tro. Och även om Olofsson/Sturmerk har rätt i sak, föredrar jag uttrycket personlig tro av de skäl som Jackelén framför. Uttrycket är helt enkelt tydligare och trevligare att använda, utan att något av innebörden går förlorad.

3 kommentarer:

Carl Gustaf Olofsson sa...

Ulf, intressant med dina tankar kring detta med "personlig tro" visavi "privat tro". Jag läste också din gamla blogg från den 10 juni. Och jag håller i princip med dig och det är bra att bli mer medveten om dessa språkliga fällor. Detta är uppenbarligen ett område där det skapas väldiga missförstånd. Att biskop Jackelén inte berör den statsvetenskapliga distinktionen mellan "privat" och "offentligt" är direkt märkligt. Vi kanske ska svara så här: Efter ingående analys och diskussioner i Humanisterna om dagens komplicerade språksituation så kan vi meddela Jackelén, Klein och Svenska Kyrkan följande: I statsvetenskaplig betydelse så menar Humanisterna att all religion och religionsutövning ska vara privat men att den personliga tron, i begreppets fenomenologiska betydelse, självklart hör hemma i det offentliga rummet på samma sätt och samma villkor som politiska åsikter och sekulära livsåskådningar.

Björn Bäckström sa...

Privat, personligt, offentligt. Klargörande enligt min mening:

När staten sålde Vin & Sprit Centralen privatiserades det statliga bolaget.
När staten skildes från kyrkan privatiserades kyrkan.
Båda dessa privata "bolag" opererar fortfarande i den offentliga sfären och är underkastade vissa lagliga förordningar som gäller båda verksamheterna. (Som en kuriositet kan nämnas att kyrkan ju är ålagd att missionera!)

Deras verksamheter kan också kritiseras av vem som helst i det offentliga rummet.

När det gäller den enskilda individen är "privat" något helt annorlunda. Man pratar om "privatlivets helg" där ingen utomstående har insyn. Ibland utvidgas "privat" i den här meningen att omfatta enheten familjen och större "hemliga" sällskap. Där kan det bli problematiskt (Knutby etc.)

När det gäller den personliga religiositeten (livsåskådning etc.) kan den vara en helt privat affär i denna inskränkta betydelse. Vad jag tror behåller jag för mig själv. Jag kan då inte utsättas för kritik annat än att jag kan beskyllas för att vara en hemlighetsmakare. Det kan bjudas på. Denna privata tro är något helt annat än den privatiserade kyrkans lära.

Min personliga religiositet (livsåskådning) kan i stället vara offentlig när jag väljer att gå ut med den, förfäkta den i debatter o.s.v. eller bara ta del i ritualer. Här riskerar jag att bli kritiserad på det sätt och med den ton som råder i det aktuella debattklimatet. Får "skylla mig själv". Här kan förstås en debattör för diskussionens skull argumentera för en åsikt som inte är hans "privata" men får då finna sig att bli bedömd med "face value".

När det gäller den rådande debatten är föremålen både den privata (bolags) kyrkan och andra registrerade trossamfund samt de enskilda personliga men offentligt deklarerade livsåskådningarna.

Här anser jag att frågan om respekt inte är likvärdig för de båda lägren. Vi har i allmänhet en ganska säker uppfattning om skillnaden mellan tro på vidskepelse och icketro på vidskepelse. Vi "vet" att tro på t.ex. treenigheten är vidskepelse helt ogrundad i verkligheten. Även de troende medger att så är fallet men hänvisar till att "upplevelsen" onödiggör verkligheten.

Ska då tro och otro respekteras på samma sätt?
Absolut inte! Det vore helt orimligt och ett svek mot sanningen. Den "sanning" som de troende har i "upplevelsen" har inte den kvalité som otron har.

Denna skillnad i respekt får ju inte resultera i verbala och fysiska olagliga påhopp naturligtvis men riktiga humanister får aldrig glömma att bekämpa vidskepligheter. Inget kan vara viktigare. Må det ådra oss frustrerade invändningar från vidskepelsens förespråkare. De vet att de har för lite på fötterna i nutidens klimat; därav deras ilska och oro.

Björn Bäckström sa...

BBM 2011-12-23 06:27

Tillrättaläggande;

"Vi "vet" att tro på t.ex. treenigheten är vidskepelse helt ogrundad i verkligheten."

Fel skrivet. Tron är naturligtvis inte vidskepelse utan verklig i verkligheten. Innehållet - treenighegten - det man tror på är vidskepelsen och ogrundad i verkligheten. Och inget annat.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se