18 dec. 2011

En sekulär stat för ett fritt och rättvist samhälle

Sverige sägs vara ett av världens mest sekulariserade länder. Jag skulle gärna se att Sverige vore ett helt sekulariserat land.

Sekularism innebär att staten, samhället eller någon annan entitet är separerad från religionen. När jag talar om sekularisering och sekularism talar jag om staten i förhållande till religionen. En sekulär stat innebär att staten är separerad från religionen och staten favoriserar ingen religion framför en annan eller framför åskådningar som är icke-religiösa.

I en sekulär stat med religionsfrihet garanteras allas rätt, i förhållande till staten, att utöva religion eller att inte behöva utöva religion. En sekulär stat är inte religionsfientlig. Den kan förstås i teorin vara det precis som en religiös stat kan vara väldigt fientligt inställd till alla religioner förutom just den statsbärande men den religionsfientliga sekulära staten är i så fall inte religionsfientlig just för att den är sekulär utan den är då det på någon annan grund. Det finns helt enkelt inget orsakssamband mellan sekularism och religionsfientlighet. Sekularism handlar enbart om att separera stat och religion och att inte, i förhållande till staten, favorisera någon eller några grupper till nackdel för andra.

Ett sekulärt samhälle är något helt annat än en sekulär stat. Ett sekulärt samhälle innebär att religionen är separerad från samhället, dvs. religionen tillåts inte att komma till uttryck i det offentliga livet, "i samhället", utan förvisas till det privata rummet och görs i princip förbjuden att manifesteras på offentlig plats. Jag är stark motståndare till att sekularisera samhället. Religion är lika mycket politik som någonting annat och om inte annat så kan religiösa föreställningar användas för att göra politik av och det görs också dagligen. Att förbjuda vissa politiska åskådningar för att de benämns religion är vare sig en möjlig eller önskvärd väg att gå i ett demokratiskt samhälle. Det är dessutom i praktiken omöjligt att göra för den som skulle vilja eftersom begreppet "religion" i princip inte ens låter sig definieras. Försök så får du se.

I ett fritt samhälle måste i princip alla åskådningar tillåtas att komma till uttryck. Endast i en sekulär stat kommer alla religiösa åskådningar till uttryck på samma villkor som icke-religiösa åskådningar. I en sekulär stat finns inga "gräddfiler" för några typer av åskådningar, religiösa eller icke-religiösa. Alla talar för sitt på samma villkor. En sekulär stat bidrar därmed till ett fritt och rättvist samhälle.

Jag vill bidra till att Sveriges sekularisering fortsätter och fördjupas. I detta arbete är alla välkomna att deltaga, religiöst troende likväl som icke-troende. Skiljelinjen går inte mellan troende och icke-troende utan mellan oss som vill leva i ett samhälle som ger alla människor rätt att verka på lika villkor och de som inte accepterar den tanken.

14 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Mycket bra! Jag håller med i allt. Gillar inte när Humanister använder begreppet "sekulärt samhälle", även om jag tror det oftast görs i meningen "sekulär stat".

Patrik N sa...

Tack Ulf!

Anders Bergdahl sa...

Bra skrivet!! Tack..

Patrik N sa...

Tack Anders!

Lars Torstensson sa...

Så sant! Hellre en troende sekularist än en ateist som försvarar kyrkligt förmynderi! (Den senare kategorin är vanligare än många tror.)

Gunnar Lindholm sa...

Får erkänna att jag har slarvat med "stat" vs. "samhälle" men lovar bättring. Det är ju en väldig skillnad.

Bra skrivet!

Jimmy sa...

Håller med om mycket i artikeln, men kan inte låta bli att sätta ett frågetecken kring några punkter. Distinktionen mellan en sekulär stat och ett sekulärt samhälle är en god början, men jag tror inte riktigt att det är så enkelt.

"En sekulär stat är inte religionsfientlig. Den kan förstås i teorin vara det precis som en religiös stat kan vara väldigt fientligt inställd till alla religioner förutom just den statsbärande men den religionsfientliga sekulära staten är i så fall inte religionsfientlig just för att den är sekulär utan den är då det på någon annan grund."

Jag tror att vi måste skilja på hur en sekulär stat bör vara och hur sekulära stater rent empiriskt är. Vissa sekulära stater (som Frankrike) har genomdrivit förbud av religiösa kläder och symboler för statligt och offentligt anställda; är de korrekta sekulära stater eller inte? Andra har inte sådana förbud, är de mer korrekta? Varför / varför inte? Vissa tillåter vissa religiösa symboler eller kläder och förbjuder andra. Vart går gränsen för en korrekt sekulär stat? Min poäng här är att vi är inne på normativa diskussioner, en sekulär stat säger inte i och genom sig självt hur vi ska lösa dessa frågor och olika lösningar har lagts fram av stater som kallar sig för sekulära.

"Det finns helt enkelt inget orsakssamband mellan sekularism och religionsfientlighet. Sekularism handlar enbart om att separera stat och religion och att inte, i förhållande till staten, favorisera någon eller några grupper till nackdel för andra."

Här likställer du sekularism med sekulär stat. Men turkiet och Frankrike hävdar att sekularism som ideologi har inom sitt kompetensområde att reglera förhållanden även inom den offentliga sfären. Vidare legitimerar Turkiet stark övervakning av religiösa grupper med hänvisning till sekularism. USA däremot har en helt annan uppfattning om sekularism, där kyrkan ska "räddas" från staten (snarare än tvärtom). Vad sekularism handlar om är således en normativ fråga, rent empiriskt finns det nämligen olika svar.

"Att förbjuda vissa politiska åskådningar för att de benämns religion är vare sig en möjlig eller önskvärd väg att gå i ett demokratiskt samhälle. Det är dessutom i praktiken omöjligt att göra för den som skulle vilja eftersom begreppet "religion" i princip inte ens låter sig definieras. Försök så får du se."

Vad gäller den första meningen håller jag helt med dig. Det andra påståendet innebär problem. Kan du inte definiera religion så kommer även "sekularism" att bli tomt på innehåll. Dessa så kallade tvillingkoncept förutsätter nämligen varandra. Försök så får du se.

Ulf Gustafsson sa...

Jimmy, tack för en bra fördjupande kommentar. Speciellt insikten i sista stycket.

Patrik N sa...

Jimmy, tack för dina synpunkter! De är mycket relevanta och de för mitt resonemang framåt (hoppas jag). Jag "svarar" direkt i dina kommentarer nedan.

Patrik N: "En sekulär stat är inte religionsfientlig. Den kan förstås i teorin vara det precis som en religiös stat kan vara väldigt fientligt inställd till alla religioner förutom just den statsbärande men den religionsfientliga sekulära staten är i så fall inte religionsfientlig just för att den är sekulär utan den är då det på någon annan grund."

Jimmy: "Jag tror att vi måste skilja på hur en sekulär stat bör vara och hur sekulära stater rent empiriskt är. Vissa sekulära stater (som Frankrike) har genomdrivit förbud av religiösa kläder och symboler för statligt och offentligt anställda; är de korrekta sekulära stater eller inte? Andra har inte sådana förbud, är de mer korrekta? Varför / varför inte? Vissa tillåter vissa religiösa symboler eller kläder och förbjuder andra. Vart går gränsen för en korrekt sekulär stat? Min poäng här är att vi är inne på normativa diskussioner, en sekulär stat säger inte i och genom sig självt hur vi ska lösa dessa frågor och olika lösningar har lagts fram av stater som kallar sig för sekulära."
Jag vill ha en sekulär stat med religionsfrihet i samhället. FRA är inte en sådan stat när staten reglerar vilka religiösa kläder som får bäras och inte. Det är för mig ett solklart fall ev en "icke korrekt" sekulär stat.

Patrik N: "Det finns helt enkelt inget orsakssamband mellan sekularism och religionsfientlighet. Sekularism handlar enbart om att separera stat och religion och att inte, i förhållande till staten, favorisera någon eller några grupper till nackdel för andra."

Jimmy: "Här likställer du sekularism med sekulär stat. Men turkiet och Frankrike hävdar att sekularism som ideologi har inom sitt kompetensområde att reglera förhållanden även inom den offentliga sfären. Vidare legitimerar Turkiet stark övervakning av religiösa grupper med hänvisning till sekularism. USA däremot har en helt annan uppfattning om sekularism, där kyrkan ska "räddas" från staten (snarare än tvärtom). Vad sekularism handlar om är således en normativ fråga, rent empiriskt finns det nämligen olika svar."
Jag vill enbart sekularisera staten men är medveten om att man på andra håll, tex i FRA och TU till del vill sekularisera samhället också. Jag försökte vara tydlig med att jag inte vill det. När jag talar om (en önskvärd) sekularisering avser jag en sekularisering av staten. Enbart. Som jag skrev i inledningen: "När jag talar om sekularisering och sekularism talar jag om staten i förhållande till religionen."

Patrik N: "Att förbjuda vissa politiska åskådningar för att de benämns religion är vare sig en möjlig eller önskvärd väg att gå i ett demokratiskt samhälle. Det är dessutom i praktiken omöjligt att göra för den som skulle vilja eftersom begreppet "religion" i princip inte ens låter sig definieras. Försök så får du se."

Jimmy: "Vad gäller den första meningen håller jag helt med dig. Det andra påståendet innebär problem. Kan du inte definiera religion så kommer även "sekularism" att bli tomt på innehåll. Dessa så kallade tvillingkoncept förutsätter nämligen varandra. Försök så får du se."
Det här tror jag är lättare. Sekularism blir som jag ser det inte alls tomt på innehåll för att vi inte till 100% kan definiera begreppet religion. Om vi kan konstatera att något är religiöst, tex kristna gudstjänster, så kan vi konstatera att en sekulär stat inte ska syssla med att hålla kristna gudstjänster. Man behöver inte definiera religion fullständigt för att kunna identifiera sådant som absolut är religion. Bara för att vi inte kan definiera allt vad en bil kan vara (alla gränser för definitionen) så innebär det inte att vi inte kan säga vad som är en bil, tex en Fiat Panda, och vi kan också ganska enkelt konstatera att en kakburk inte är en bil.

Jimmy sa...

Patrik N,

Tack för förtydliganden. Jag förstår dina åsikter. Tar mig dock friheten att problematisera lite mer. En sak jag vill förtydliga är att sekularism som ideologi inte kan lösgöras från dess praktiska tillämpning; frankrike och turkiets system är således möjliga utformningar av sekularism, om än inte önskvärda. Men det du pratar om är ju förstås hur du menar att sekularism bör fungera och då är jag helt med (dvs sekulär stat, inte sekulärt samhälle).

En av mina poänger är att även en sekulär stat (förutsatt att vi har stabila definitioner av religion och därmed även av sekularitet) kan se ut på flera sätt. Man kan exempelvis förbjuda statligt anställda att bära alla typer av religiösa symboler och legitimera det med hänvisning till staten (och därmed dess tjänstemäns) neutralitet. Man kan även tillåta alla typer av religiösa symboler för statligt anställda och legitimera det med hänvisning till neutralitet (man bedömmer ju inte religiösa symboler olika i något av fallen).

"Sekularism blir som jag ser det inte alls tomt på innehåll för att vi inte till 100% kan definiera begreppet religion."

Jag skulle nog säga att om du fasthåller det du skrev innan (att religion i princip inte kan definieras) så måste det följa att likaså gäller för sekularism (eftersom det sekulära är synonymt med "icke-religiöst"). Om du har ändrat dig och menar att religion kan definieras fast inte till 100%, så menar jag att samma kommer att gälla för sekularism.

Jag ser både religion och sekularism som begrepp som kan definieras (exempelvis i forskningssyfte), men de ingår även i populärdiskurser, däribland i juridiska diskurser om religionsfrihet eller politiska diskurser om sekulär stat eller sekulärt samhälle.

Vi kan återgå till frågan om religiösa symboler och kläder för statsanställda. Beroende på vad man uppfattar som religion kan det variera vilka symboler eller kläder som tillåts eller förbjuds. Detta är som bekant svårt att reglera, religiösa artefakter (symboler, kläder, etc.) är ju religiösa för att de ges en sådan tolkning av antingen den utövande eller av någon annan (vem har makten att avgöra?), inte i sig själva.

Tips på en utmärkt (men möjligen något hårdsmält) artikel om det sekuläras konceptuella beroende av det religiösa (och vice versa):

“They Licked the Platter Clean”: On the Co-Dependency of the Religious and The Secular

http://religion.ua.edu/pdf/mccutchmtsr2007.pdf

Mike Mikaelson sa...

Jag håller med artikeln och jag tycker att det är bra att skilja mellan sekulär stat och sekulärt samhälle. Sekulärt samhälle kan leda till grymheter för då staten kan straffa de som inte tycker rätt (se Frankrikes revolution och folkmord i Vendée).
Däremot är din stycke om sekulär stat väldigt teoretisk (så länge) för på nåt sätt den förutsätter ett land utan historia och kultur. Hur kan göra en sekulär stat för att vara religiöst neutralt utan att glömma att landet har tusentals kyrkor(SE, FR)/moskéer(TU) och andra religiösa och kulturella skatter som måste skyddas och förvaras?

Patrik N sa...

Mike,

Det enda staten kan göra för att vara neutral är att behandla alla samfund lika. Det innebär att tex ge bidrag till scientologer, jehovas och de som tror på det flygande spagettimonstret om svenska kyrkan ska ha bidrag. Staten ska inte värdera samfundens "kvalitet". Då samfunden är så många och en del av dem är så skruvade finns ingen annan råd än att inte ge bidrag till något samfund.

En del samfund utgör en stor del av det svenska kulturarvet, tex de asatroende. Det innebär inte att staten ska stötta dagens verksamhet som de asatroende bedriver. Ett statligt finansierat museum som ur ett historiskt perspektiv beskriver asatron kan jag tänka mig. Detsamma kan gälla svenska kyrkan. Alla kyrkor måste ju inte bevaras med skattemedel för att vi ska ha tillräcklig kunskap om vårt tidigare kulturarv. Staten bibringar oss också ju kunskap om vårt kulturarv genom vår skolutbildning.

Ulf Gustafsson sa...

I ett svarat på ett inlägg av Helle Kleins i Kyrkans Tidning (Smutsigt och Vulgärt, Klein!) skriver Christer Sturmark:

"Personligen vill jag också se ett sekulärt samhälle i vårt land. Klein försöker låtsas att vi blandar ihop en sekulär stat med ett sekulärt samhälle. Inte alls. Vi önskar både och.

Problemet är bara att i begreppet ”sekulärt samhälle” projicerar Klein allsköns fantasier som att det skulle innebära ett utrotande av religionen, att människor inte skulle ha rätt att tro vad de vill och även utöva sin tro. Det skulle inte förvåna mig om Klein tror att vi vill spränga alla kyrkor också."

Det blir otydligt när man formulerar sig då här. Vad innebär ett "sekulärt samhälle" för Christer Sturmark?

Unknown sa...

Du skriver "Religion är lika mycket politik som någonting annat och om inte annat så kan religiösa föreställningar användas för att göra politik av och det görs också dagligen. Att förbjuda vissa politiska åskådningar för att de benämns religion är vare sig en möjlig eller önskvärd väg att gå i ett demokratiskt samhälle. Det är dessutom i praktiken omöjligt att göra för den som skulle vilja eftersom begreppet "religion" i princip inte ens låter sig definieras. Försök så får du se."

Detta får mig att tänka såhär: Även religioner bör få bilda parti och verka i demokratisk ordning. För att på så sätt handhava politiska frågor. Men det ska tydligt (supertydligt) dras gränser emellan vilka frågor som avgörs politiskt, och vilka frågor som är trosfrågor (ska handhavas av en religiös "ledare" ifall personen med funderingen vill ha ledning). När det kommer till politiska frågor ska allt som rör en stat/ett samhälle geografiskt självklart vara frågor om "hur staten/samhället sköts" (=politik), I dessa ska inte kyrkor eller annat än sådana personer som organiserat sig politiskt i partier bestämma.
- Vi har valda politiker för att bestämma i alla dessa frågor. *åsikt*

Jag tror det skulle gynna debatter och underlätta för alla ifall det var en supertydlig gräns emellan trosfrågor och politiska frågor. Då behöver man som exempel inte fördöma en hel religion, bara för att delar av troende agerar politiskt i religionens namn, utan att vara i ett politiskt parti ... Jag vet inte hur min åsikt skulle formuleras på ett akademiskt vis. Hursom. Jag ser på "frågan" ur ett perspektiv som icke särskilt bildad. Och jag tänker att för alla som tidigt började jobba, och har fortsatt med det (och alltså inte tar sig tid att sätta sig in i olika -ismer eller liknande) så är den här sortens bas-tydlighet mycket användbar.

/Mari

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se