18 jan. 2012

Är du pappa?

Akta dig för att komma för nära barnen, du kan skada dem allvarligt.


Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?
– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.
Pappaledighet är alltså direkt skadligt?
– Han behöver inte ta över hela ansvaret ensam. Varför skulle han göra det?
För att han vill vara nära sitt barn.
– Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på.
Kan inte den personen vara pappan?
– Jo, så småningom. När barnet är tre, fyra år, kanske.
Jag började vara pappaledig när min dotter var ett år gammal. Har jag skadat henne?
– Jag vet inte vad som hänt under den tiden ni varit hemma. Men det är möjligt att du har gjort det.
Förstår du att jag som pappa känner mig kränkt av ett sådant påstående?
– Jag vill verkligen inte kränka någon. Men jag kan förstå att du känner så.
Du antyder i boken att män ofta skadar sina barn fysiskt. Hur då?
– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.

För dessa fantastiska uttalanden står professor, dubbelprofessor till och med i histologi och neurobiologi, Annica Dahlström. De gjordes i en intervju med Aftonbladet 2007. Annica Dahlström har författat boken "Könet sitter i hjärnan".

17 kommentarer:

Patrik Lindenfors sa...

Jag skäms över att dela yrke med denna kvinna.

Björn Bäckström sa...

Dubbelprofessorn/forskaren har fel. Mammans enda fördel: Maten!

Isidor sa...

Jag är lite nyfiken på hur man ska kunna få en föräldrarelation till ett barn man inte bondat med förrän i fyraårsåldern.

Annika har också påstått att mäns finmotorik är så mycket sämre än kvinnors, att det också innebär en fara barnet, så vi är fumliga och grova och klumpiga.

Alla som sett mina händer inser att denna kvinna saknar alla former av kredibilitet.

Notera också att hon inte är professor i något som är särskilt relevant för hennes påståenden, utan bara att hon är professor i allmänhet.

Kristian Grönqvist sa...

Man kan ju allvarligt undra över om hon har växt upp bland muppar...?

Mattias sa...

Hon kanske var alldeles för mycket med sin pappa vid späda år.

Ostronmannen sa...

Är detta verkligen sant?
Känns som man borde ha hört talas om det efterkommet är fem år gammalt nästan.

Men om det är sant så är det land det mest enfaldiga som sagts de senaste 50 åren och tänk då på vad Anorzz har skrivit.

Ostronmannen sa...

Dessa autokorrigeringar som IPADen gör skapar komik i sig varje gång man skickar ngt. Ska börja korrläsa, jag lovar.

Mattias L sa...

Man blir helt matt när man läser sånt här. Förhoppningsvis är det väl dock ganska få som tar pajasen på allvar.

AV sa...

Att det finns genomsnittliga biologiska skillnader i hjärnan och beteenden mellan kvinnor och män är definitivt fastställt, men hennes slutsatser är ju helt absurda. För det första har hon totalt missat de individuella skillnaderna och för det andra överdriver hon skillnaderna. Och när det gäller barnaga är det faktiskt mammor, styvpappor och pappor som står för det, i den ordningen.

Jag kan tänka mig att pappor i genomsnitt låter barnen leka lite vildare och de därmed får lite fler skador. Men barn mår inte heller bra av för mycket sjåpande. Så länge det inte är allvarligt utan bara småsår och blåmärken är det bara nyttigt för en ettåring att lära sig livets begränsningar. Föräldrar kompletterar ofta varandra ganska bra.

Patrik Lindenfors sa...

AV,
Har du källhänvisning på det där med barnaga? Det låter märkligt det du säger (om styvpappor).

AV sa...

Var kanske lite snabb på avtryckaren. Var något jag tyckte mig läst. Kollade lite.

När det gäller misshandel av små barn 0-6 år anmäldes kvinnor i drygt 40% av fallen 2010. (Brå anmälningsstatistik) En gammal rapport från brå om barnmisshandel visar att 2/3 av de misshandlade barnen gör det i skilsmässofamiljer. Där är 13% av de anmälda för barnmisshandel styvförälder/ny sambo. Dessutom var låg utbildning, låg inkomst, arbetslöshet och andra brott vanliga faktorer. Om vi antar att de flesta barn fortfarande i sådana skilsmässofamiljer bor hos mamman är det inte osannolikt att en hel del av dessa styvföräldrar är män. Så för små barn är det alltså pappor och mammor i nästan lika stor utsträckning och styvpappor på god tredjeplats. Hurvida de är överrepresenterade vet jag inte. Måste man veta hur många barn som lever med mammas nya kille.

Hittade en källa på att när styvföräldrar dödar barn är det ofta genom misshandel. När föräldrar dödar barn är det kvävning/drunkning, ofta vid sk utvidgat självmord.
http://www.nkmr.org/styvforaldrar_misshandlar_oftare_barn_till_dods.htm

Med kvinnor som 40% av de misstänkta för barnmisshandel finns det i a f ingen anledning att direkt peka ut pappor som enskild största fara för att barn misshandlas i unga år. Och det finns anledning att kolla upp vem Mammas nya kille faktiskt är.

Anders sa...

Annica Dahlström är ett märkligt exempel på "överförd auktoritet", bara för att hon lyckats samla akdemiska poäng in andra ämnen är hon ju inte kunnig i de här frågorna. Märkligt nog blir hon tagen på allvar i det här sammanhanget så det är nog dumt att avfärda henne som stolle även om det ligger nära till hands. Eftersom övervägande män tycks samtala här kan man väl få flagga för att det är vår sak att göra något åt de faktiska problem som finns med män som makar och föräldrar, utan att överdriva dem.

Kristian Grönqvist sa...

Förmodligen är hon inte stollig, men hennes uppväxt har programmerat henne med en felaktig världsbild...
Det kan vara svårt att skaka av sig tidigt inlärda uppfattningar.

AV sa...

Anders:
"Eftersom övervägande män tycks samtala här kan man väl få flagga för att det är vår sak att göra något åt de faktiska problem som finns med män som makar och föräldrar, utan att överdriva dem."

För det första är det inga problem med att män är föräldrar. Vi pappor behövs i barnens liv. De allra flesta pappor är riktiga pappor. En frånvarande pappa är en mycket stor riskfaktor för både psykiska problem, kriminalitet, självmord mm senare i livet.

Sen finns det såklart skitstövlar också, men har vi män större ansvar att göra något åt det för att vi är män? Jag har ansvar för mina handlingar och att försöka göra samhället bättre, men knappast större ansvar för just frågor som rör andra med samma kön, ras, etnicitet, sexuell läggning som jag. Har kvinnor ett större ansvar att engagera sig i förlossningspsykoser och Münschausen by proxy? Begär vi att invandrare måste ta tag i problem med invandrares överrepresentation i brottsstatistiken? Nej!Självklart har en laglydig invandrare inget speciellt ansvar för vad andra utlandsfödda gör.

Det finns en koppling till bloggens tema. Hur är det då med religion eller andra sammanslutningar man är med i. Kan man begära att muslimer/kristna tar ett större ansvar för att motverka vad galningar gör i religionens namn? Ja! Eftersom det är ett frivilligt epitet. Om jag är med i ett politiskt parti och en liten grupp plötsligt börjar hävda rasistiska åsikter har vi andra ett ansvar att sätta stopp för det. Inte i vårt namn. Vill ni föra en sådan politik får ni gå någon annanstans.

Nils sa...

AV,
väl formulerat. När anklagelserna mot män rasat som värst har jag varit benägen att påpeka att varenda man är född och uppfostrad av en kvinna. Hur kan nåt så ont komma ur ert eget sköte?

Som du skriver är frånvarande pappor en stor riskfaktor, men frågan är vilken risk mödrars särbehandling och "klemande" med söner innebär. De har ju undersökningar bl a inom förskolan visat att pojkar och flickor behandlas väldigt olika och man behöver inte studera en mamma och hennes barn särskilt länge för att se bevis på det.

Jag har med egna ögon sett hur ensamma söner, gravt bortskämda under hela uppväxten av sin mamma, när de kommit upp i tonåren gengäldar mammans uppoffringar med förakt.

Anders sa...

Det finns problem med föräldrar och de problem som har en väldigt tydlig könslig anknytning anser jag och många med mig då är en fråga att problematisera för de som hör till samma kategori. Om vi nu utgör en kategori eller kanske en seriell kollektivitet... Jag tror att många laglydiga invandrare känner ett ansvar för att påverka inom sin grupp. Hur ett barn blir av att uppfostars av en jämställd man och kvinna har vi ännu inte sett.

Anders sa...

Lite märkligt att det inom ramen för en organisation som i hög grad arbetar med de problem som manliga hirearkiska maktkontruktioner som kyrkor och militärväsende skapar framförs uppfattningen att "det finns inga problem med att män är föräldrar". Genant att ni genast uppfattar er kolletivt ifrågasatta för att jag vill problematisera en könsankuten fråga.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se