26 jan. 2012

Inte skrivet i sten

På Förintelsens Minnesdag är det tillfälle att fundera på Humanismens rasism. Om detta självutlämnade ämne skriver Torbjörn Tännsjö i senaste numret av SANS. Humanismen betonar alla människor lika och okränkbara värde, vilket specificeras i försvaret av universella mänskliga rättigheter. Är detta en form av rasism? Tännsjö svarar ja på denna fråga och förtydligar sig med kalla det speciesism, en åtskillnad mellan olika arter.

Tännsjö beskriver rasism som konstruerad av både ett empiriskt och ett normativt antagande. Det empiriska är i humanismens fall att människan har vissa egenskaper som är överlägsna andra djurarter. Det normativ är att människan därigenom har rätt att styra över och utnyttja de andra djuren.

Det empiriska antagandet kan öppnar upp för en vetenskaplig granskning. Men vilken egenskap är det människan besitter som andra djur saknar? Är det en utvecklad intelligens eller förmåga att lida? Denna fråga är hittills inte tillfredsställande besvarade och det är osannolikt att det finns någon egenskap där alla individer av arten människor är överlägsen alla andra individer i de andra arterna.

"Du känner igen en människa, när du ser den" är ett vanligt svar för att undvika detta dilemma. Denna formulering har dock stora likheter med hur nazisterna demagogiskt beskrev judarna: de var lömska och giriga, kort sagt du känner igen en jude när du ser den. Tännsjö avfärdar empiriska belägg för människans överlägsenhet och behöver därför inte ens gå in på det normativa antagandet.

Tännsjös essä ger luft under vingarna på vissa kristna: Per Ewert och Världen Idag. Ledaren i Världen Idag skriver:
Tännsjös resonemang är – som så ofta – lika logiskt som avskräckande. Logiskt i den meningen att det uppenbarar konsekvenserna av ateismen. På det sättet hjälper hans resonemang människor att dra korrekta slutsatser av sin ideologiska övertygelse. Om människan inte får sitt värde genom att Gud – i egenskap av hennes Skapare – har fastställt det, vilar hennes värde på en minst sagt bräcklig grund. Avskräckande genom att det får oroande påföljder.
Därefter fortsätter ledaren beskriva alla hemskheter ett förlorat människovärde leder till. Det kristna försvaret av människovärdet har haft sin chans och fatalt misslyckats. Trots 1500 års förberedelse kunde inte, var sig de kristna på jorden eller deras gud, upprätthålla människovärdet under Förintelsen. Sedan finns det även anledning för kristna att beakta Tännsjös resonemang om rasism eller är rasism som bejakas av en rasistisk gud helt acceptabelt?

För en Humanist är det bara att ärligt erkänna att man förspråkar speciesism och att det finns brister i överenskommelsen om universella mänskliga rättigheter. Det saknas en hållbar definition av vad en människa är. Vi människor är dock kapabla att göra något åt dessa brister och även inkludera andra djurarter. Det är inte skrivet i sten.

30 kommentarer:

Eric Wadenius sa...

Jag är inte och uppmuntrar heller inte till speciesism och just den sidan av humanismen är en som jag alltid har haft mycket svårt för.

När jag som humanist försvarar det mänskliga så är detta inget som Homo Sapiens har monopol på. Vi finner mycket av det som vi kallar för mänskligt hos mängder av djur och skulle vi rangordna djur efter vårt tycke så slår jag vad om att de djur med flest och tydligast mänskliga egenskaper (hundar, delfiner, katter, björnar, valar mf) också kommer vara de djur som vi alla värderar högst.

Skulle vi en dag utveckla ett datorprogram som uppvisar mänskliga egenskaper skulle jag försvara dess mänskliga värde, oavsett om denna nya livsform byggs upp av molekylär eller binär kod.

Kanske är detta en effekt av generationsskillnader mellan äldre och nyare humanister?

Nils sa...

"skulle vi rangordna djur efter vårt tycke så slår jag vad om att de djur med flest och tydligast mänskliga egenskaper (hundar, delfiner, katter, björnar, valar mf) också kommer vara de djur som vi alla värderar högst."

Är inte det en ny nivå av rasism. Varför ska vi värdera just de djur som är lika oss högre än andra djur?

Daniel Dunér sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Daniel Dunér sa...

Jag har aldrig tolkat humanism som speciesistisk som sådan. Humanismen får sitt namn från att vi utgår från mänskligt tänkande i kontrast mot blind tro på gudomar. Det handlar inte om att prioritera mänskligt värde i kontrast mot andra individers värde.

Tvärt om anser jag att humanism med logisk nödvändighet bör leda till anti-speciecism. Humanism utgår från individer och deras förmågor/upplevelser (istället för gruppers rättigheter). Humanismen säger att alla människor ska rättigheter. Av detta följer logiskt att alla individer med samma förmågor som människorna med 'lägst' förmågor också måste inkluderas.

Att oroa sig för risker med sänkt människovärde är absurt. Samma oro fanns när svarta, kvinnor och barn började inkluderas som 'fullvärdiga människor'. Men istället för att underminera de vitas, mannens eller de vuxnas värde så har vi istället fått allt högre nivåer på vår hänsyn. Mer hänsyn mot alla är bra för alla. Vår förmåga att bry oss om andra är inte begränsad så att vi bara kan bry oss om vissa utvalda grupper (mer än den uppdelning vi redan har på närstående/främlingar, men gruppen främlingar kan bli hur stor som helst)

Värt att nämna är att personer som Dawkins, Singer, Lindenfors och Tännsjö håller med om att speciesism är irrationell och dålig. De väljer inte att försvara den.

Eric Wadenius sa...

Nils,

-"Är inte det en ny nivå av rasism."

Nej.

-"Varför ska vi värdera just de djur som är lika oss högre än andra djur?"

Ska? Varken jag eller någon annan kan säga vad du ska värdera. Faktum är dock att vi värderar vissa mänskliga egenskaper och att dessa egenskaper uppenbarligen inte är unika hos oss.

När jag talar om det mänskliga så menar jag inte alla de egenskaper som vår art besitter och det är därför som Homo Sapiens inte har en preveligierad position. Vad jag talar om är de egenskaper vi värderar som det mänskliga, vilket gör att vi kan föreställa oss en utomjordisk art som bättre förkroppsligar det mänskliga än vad vi faktiskt gör, precis som det finns flera djurarter som också har egenskaper som vi värderar.

Detta är den absoluta motsatsen till artrasism. De egenskaper vi värderar ska vi fortsätta att värdera oavsett i vad vi hittar dem.

Björn Bäckström sa...

Människan utnyttjar alla djur alltså är vi topprasisten i djurvärlden. Djuren under oss utnyttjar i sin tur svagare arter och kvalar också in som rasister; man kan säga att positionen i foodpyramiden speglar graden av rasismens räckvidd för varje art.

Acceptansen av denna ordning menar troende degraderar oss som utvalda; vi är inte Guds avbild, vi har ingen absolut moral utan kan förväntas bli rasister också inom vår egen art.

Problemet som de troende har är inte väsenskilt från vad ateister har. Chimären att Gud ger oss en högre moral att undvika rasism inom arten är just att Gud och hans bud är människans påfund lika väl som ateistens insikt att vi är rasister versus andra arter.

Tron på Gudar blandar bort korten just när vi behöver all insikt att vi är ensamma och att bara vi själva kan lösa problem. Att be är till ingen hjälp för någon utan stjäl resurser. Att tro att något är gudagivet är självbedrägeri.

Humanisten - när han är ateist – är den enda garantin för medmänsklighet i och med att han är medveten om riskerna med både moralrelativismen och guderiet.

Per Ewert sa...

Ulf, tack för åtminstone ett svagt avståndstagande från Tännsjös djupt icke-humanistiska etik. Övriga kommentatorer: brr....

Björn Bäckström sa...

Daniel D 2012-01-26 18:55

"Humanismen säger att alla människor ska rättigheter. Av detta följer logiskt att alla individer med samma förmågor som människorna med 'lägst' förmågor också måste inkluderas."

Daniel. Har du höjt ribban sen sist? Eller menar du att vissa människor har "lägre" förmågor än fiskarna? Definitivt när det gäller simning förstås ;-)

Björn Bäckström sa...

Per Ewert 2012-01-26 22:52

"Övriga kommentatorer: brr...."

Hedrad!

Daniel Dunér sa...

BBM, faktaläget:

Fiskar kan bland annat uppleva smärta, stress, använda verktyg, delta i sociala sammanhang, minnas upplevelser och använda sig av logik.

Det är 'högre' förmågor än vad t.ex. små barn och vissa gravt hjärnskadade människor har.

Men istället för att ställa grupper mot varandra så kan vi fråga oss vad 'tillräckliga' förmågor är, för att vi på något sätt ska bry oss. Jag ställde mig den frågan för fem år sedan, efter att jag blivit humanist, och kom fram till att den är förmågan att uppleva som är relevant.

Patrik Lindenfors sa...

Att utvidga kretsen för vilka vi känner medkänsla innebär inte sänkt medkänsla med de som befann sig i den ursprungliga kretsen. Jag finner därför att invändningarna mot Tännsjös resonemang inte håller.

Men det är väldigt intressant att kristna invänder. De har fått tvingas in i tanken på allas lika värde. Först hade Gud ett utvalt folk. Sen sa Jesus och Paulus att alla som erkände Kristus som sin frälsare ska vara ett (och de andra ska brinna). Nu försöker de hävda alla människors lika värde, trots oklar förankring i Bibeln om frågan. När nu Tännsjö och många andra vill ta ett steg till så skriker de kristna (traditionsenligt) i högan sky. Det är så oerhört illustrativt för vart religionen leder. Konservatism och medkänsla endast med de godkända.

Mattias sa...

Iaf bland unga kristna finns det mycket medvetenhet om dessa frågor på sina håll. KRISS har helt vegetariska menyer på sina konferenser och diskuterar ofta miljö. Vildåsnan är en annan fin organisation.

Jag kämpar med min misantropiska läggning och den här frågan om värdesättandet av "mänskliga" kvaliteter sätter min sinnesfrid på prov. Till och med råttor är väldigt sociala varelser som bryr sig om varandra. Det krävs en människa för att hitta på sådant som gaskammare och stegling.

Grundfrågan för mig lyder: är människan verkligen en god varelse? Med vilken rätt applicerar hon sin egen begränsade förståelse på andra djurs "moral"? Det ter sig övermaga och typiskt mänskligt. Alltför mänskligt.

Patrik Lindenfors sa...

Mattias Irving,
Människan är av naturen både ond och god. Så mycket förstår vi väl ändå nu? Vi formas av omständigheterna och väljer vilken av dessa sidor som blir den framträdande.

Jag tycker din fråga är lite underlig. Det handlar väl inte om att applicera vår förståelse på andras djurs moral? Som jag ser det handlar det om att applicera vår egen förståelse av vår egen moral på vårt agerande gentemot andra, där "andra" kan innehålla djur, eller inte.

Patrik Lindenfors sa...

Det är lite roligt. Jag sitter just och skriver på ett bokkapitel med titeln "det unikt mänskliga"... Det handlar dock inte om moral, utan om kultur.

Björn Bäckström sa...

Patrik L 2012-01-27 03:44

Tips: Framställning av alkohol ;-)

T.ex., San Miguel. Även om elefanter berusar sig på jäst fallfrukt klarar de inte av att brygga. Lika bra; de har visst dåligt ölsinne!

Nils sa...

Mattias I är inne på det som jag var ute efter i min fråga till Eric W. Vad innebär det rent praktiskt att vi ger djur som har mänskliga egenskaper ett högre värde?

Sätter det gränsen för vilka djur vi får äta? Eller är det rent av omänskligt att äta andra djur?

Tycker resonemanget låter som en omdefinition som rimligen måste innebära att vi varit omänskliga större delen av vår utveckling.

Patrik Lindenfors sa...

Det första det skulle innebära, vilket en del filosofer argumenterat för, är att man inte skulle få använda människoapor i forskning längre. Eller döda dem. Det är intressant dörr att öppna, för här är det verkligen läge att fundera på det sluttande planet. Var ska vi dra strecket?

Än så länge är det här bara en akademisk diskussion så du behöver inte oroa dig för dina fläskkotletter.

Anders Bergdahl sa...

Naturligtvis finns ingen skarp gräns mellan människor och andra djur. DEt är, givetvis, en grad skillnad.
Den skarpa gränsen är snarast ett av religionens (onda) påhitt. Naturfolken och de tidiga bondkulturerna såg sig som en del av naturen. Den rätt man tog sig över andra djur är den rätt som rovdjuret tar sig över bytet.
Vi är en ytters välanpassat art vilket gör att vi kan göra saker andra djur inte kan.
Ansvaret kan då sägas komma ur vår position som evolutionärt välanpassade.
Jag tycker att våra speciella EGENSKPER ger oss ansvar. Alla djur (eller maskiner) som har liknande ansvar gentemot andra kännande varelser som vi just på grund av sina egenskaper.
Nu har jag inte hunnit läsa just denna artikel av Tännsjö men eftersom inga egentiga motargument förutom Per Ewerts och världen idags nonsens argument så antar jag att Torbjörn som vanligt gjort att bra jobb!
Varför är då Per Ewerts argument nonsens, jo för att de faller på Hitchens rakkniv. Ett orgrundat antagande att det finns en gud som medvetet skapat oss kan utan argument avfärdas.
Det ogrundade antagandet att denna påståda gud skulle gett oss ett värde som han inte gett de andra djuren kan utan arguement avfärdas.
Alltså vilar Per Ewerts och de andra krationisteras argument på helt ogrundade antaganden och egentligen helt ointressanta och fullständigt meningslösa att diskutera.
Notera att Mattias Irving INTE kommer med liknande nonsens argument. Alla argument från troende är inte nonsens och tro behöver inte vara nonsens men vissa former av dogmatisk tro är helt uppenbart..
..nonsens
Är ni med mig ;-)

Björn Bäckström sa...

Nils 2012-01-27 08:37

"Tycker resonemanget låter som en omdefinition som rimligen måste innebära att vi varit omänskliga större delen av vår utveckling."

Fastän snudd på opassande dessa dagar - just på grund av vår mänsklighet - kan man inte låta bli att tänka sig vilken "Förintelse" vi har orsakat under årtusendena genom vår köttdiet. Vi borde spendera resten av vårt människovarande i kontemplation över illdåden.

Ännu konstigare blir det om de har rätt som säger att det var just köttdieten som utvecklade hjärnan till att nu kunna ha dessa tankar om det förkastliga i att äta varelser under utveckling till kanske något människoliknande. Eller bättre!

Björn Bäckström sa...

Anders B 2012-01-27 09:35

/...och tro behöver inte vara nonsens.../

Nonsens!

Mattias sa...

Patrik L (2012-01-27 03:44)

Jag menar som så, att jag inte är säker på att vi kan se människan som en lämplig måttstock för vad som är moraliskt och inte.

Givetvis finns det både "ont" och "gott" (för att använda en förlegad estetik) i människan. Hon är också för allt vad vi vet det enda djur som resonerar i moraliska termer (böra kontra vara) och alltså kan anlägga en moralisk dimension. Moralen kan knappast sägas ha en självständig existens utanför mänskligheten - den är en immanent företeelse.

Likväl kan vi fråga oss om vi, med empirin i färskt minne, kan kalla oss moraliska enligt den standard för moral som de flesta av oss har kommit överens om? Och om det visar sig att vi faktiskt inte besitter karaktären att leva upp till de kriterier vi själva stipulerar, kan vi då verkligen anses vara lämpliga som sättare av sagda moraliska kriterier?

Att vi som mänsklighet i rask takt förgiftar och utarmar jorden mot den gräns där forskare börjar beskriva oss som det värsta som hänt planeten sedan den senaste katastrofen som förintade det mesta av livet, är det inte ett bevis på vår (som mänsklighet) fullständiga oförmåga att efterleva moraliska påbud?

En moraliskt imperfekt varelse kan knappast vara den bäst lämpade att med någon trovärdighet fastställa en serie moraliska påbud. En sådan varelse kan knappast heller med någon trovärdighet applicera sin moraliska förståelse på andra varelser.

Mattias sa...

Jag ser nu att min senaste kommentar kan upplevas som apologetisk (alltså "människan är moraliskt förtappad, alltså måste moralen komma från Gud"). Det är dock inte min avsikt med texten, och inte heller min generella ståndpunkt.

Björn Bäckström sa...

Mattias I 2012-01-27 15:26

Så inte Gud och inte människa. Inga förslag? Kanske tomten?

Mattias sa...

BBM,

jag kommer med ett förslag på EN, entydig källa till moralens uppkomst i samma stund som du lyckas övertyga mig om att moralen faktiskt härstammar ur en sådan. :)

Det låter på dig som att det är en självklarhet att det ska finnas en sådan. Varför tror du det?

Björn Bäckström sa...

Du vet och alla människor som orkar tänka efter vet att det finns bara en källa till moralen och det är naturen, evolutionen, människan själv.
I den mån de andra högre djuren har någon moral så är det samma källa; naturen evolutionen.

Att uppfinna en Gud och hans lagar och sedan tillskriva gudomen något annat och högre än oss själva är ju riktigt galet.

Eftersom människan har brister - sett i ljuset av något sorts ideal (som vi själva skapat) - så har naturligtvis vad vi kallar moral motsvarande brister.

Vi blir egentligen inte klokare om vi avskaffar Gud men vi kommer då att göra mera själva när vi inte på någon nivå förväntar oss någon hjälp.

Så genom att avskaffa Gud, religioner och all annan vidskepelse så kan vi gå direkt på uppdraget att förfina moralen och lika viktigt - implementera den.

De som kritiserar oss som hatar Gudsfenomenet och vill göra oss av med det, säger ofta "var är ert konstruktiva alternativ?" Mitt svar är att det behövs inte presenteras något alternativ just i krigssituationen. När vi blir av med all vidskepelse (tillräckligt okänt återstår ändå!) kommer per automatik förnuftigare moral att växa fram. Så förnuftig som den nu kan bli hos oss "moraliskt imperfekta varelser" som du så riktigt skriver. Men så what? Går det åt h-e så gör det. Hur många tekniskt avancerade arter i universum har kanske redan strukit med tack vare obalansen i prioriteringar mellan teknik och moral/politik?

För övrigt "anser jag inte att Kartago ska förstöras” men att Ahmadinejad inte ska få bomben. Högsta prioritet idag så vi kan skjuta apokalypsen lite längre fram.

Mattias sa...

BBM!

Kul att mötas i diskussion! Känns som att det ofta chanserar i ömsesidigt käftande, men här har vi ju något som vi kan diskutera som folk båda två, tycks det som. :P

Som jag nämnde går det inte att frikoppla moralen från människan, på det sättet är hon, som du också är inne på, moralens "ursprung". Men hur urskiljer vi rätt från fel? Vilken moral är människans?

Om evolutionen var ett ovedersägligt och övergripande imperativ, då skulle vi inte behöva uppmanas att följa dess bud. För en uppmanibg, den måste ju ske i kraft av någonting, inte sant? Motiveringen som säger att evolutionen är den moraliska måttstocken måste ju också kunna säga oss varför det är rätt att följa den. Hör du att det finns en viss fin skillnad i de båda påståendena? Lite svår att uppfatta men jag tror att den är viktig att ta fasta på...

Nu ska jag på bio. Förhoppningsvis fortsätter diskussionen nån gång under helgen!

Ulf Gustafsson sa...

För att använda Tännsjös uppdelning - Evolutionen är ett empiriskt antagande om en moralkod, men vilket är det normativa antagandet som säger att denna moralkod är rätt?

Tännsjö kommenterar (och förkastar) också i Sans Sam Harris "Moralens Landskap". Förkastandet görs med ett liknande ifrågasättande som Mattias I ovan.

Det normativa antagandet är en svår nöt att käcka. Det hade varit så mycket lättare om man fått fantisera fritt och hitta på en gud.

Björn Bäckström sa...

Mattias I, Alf G
Ni kan säkert skriva kortare och mer stingent. Min åsikt är så här:

Vi vet att det inte finns någon fel eller rätt moral a priori. Vi får istället anta att den moral som djur inklusive människan i varierande grad har är ett ”värdesystem” som måste ha gynnat evolutionen åtminstone till en grad att vi alla är här. Vi får anta någon sorts balans mellan våra fysiska och intellektuella förmågor och moralens innehåll som har tillåtit fortvaron. Man får anta att handlingar ”dikterade” av moralen som har varit arten till nackdel i fråga om överlevnad har försvunnit ur genpolen. (Diktaten är här inget imperativ ”utifrån” utan en känsla som hunger etc.). Men det betyder å andra sidan att handlingar som idag framstår som ”ovärdiga människan” kanske tidigare har accepterats . Den ”omoraliska” selektivitet som rått och råder vid husdjursavel (sett genom sorten av våra idag förhärskande moraliska ögon) kanske medvetet och omedvetet tillämpades tidigare av människan på människan.

Man kan fråga sig om moralen har styrt mot största möjliga antal individer eller mot bästa ”kvalité”. Största möjliga antal ”är lätt att hantera”; det är först med kvalitetsfrågorna som man börjar skruva på sig för det är då värderingarna kommer in. Det blir väldigt tydligt i t.ex. abort och eutanasiproblematiken. En komplikation är förstås också att med dålig kvalité försämras till slut antalet. Å andra sidan behöver inte stort antal vara bra moral…
Om moralen är ett sätt att diktera handlingsvägar så följer att moralen är föränderlig för att passa utvecklingsskedet och den omgivande artkonkurrensen.
En människa som plågar och förnedrar en individ är omoralisk även om den som plågas har varit på samma sätt omoralisk. Typ Al Ghaib.
En katt som leker med råttan har en moral som tillåter ”grymheten” därför att det främjar artens ”kvalité” och numerär medan en människa inte kan tillåta sig samma i och med att det inte främjar någonting. Disgust är vår reaktion.
Allt jag skrivit tills nu är ju självklarheter som väl knappast någon kan invända emot.

Antag nu att den moral som en katt har är fullständigt omedveten och att val inte sker. Katten är en sorts automat. Men vad är då människan? Egentligen är metaforen ”Guds avbild” inte så illa för det implicerar att vi suveränt kan välja. Detta är vårt helvete emedan vi samtidigt med den fria viljan har utrustats med ett samvete. Det är nu populärt att hitta altruistiska uttryck inte bara hos andra primater men också hos maskar och insekter men faktum är ju att människan är speciell i detta avseende. (Här kvittar det nu om den fria viljan och samvetet är en realitet eller inte; en intellektuell övning som avskaffar den fria viljan ändrar inte förhållandet det minsta. Det är bara psykopater som kommer undan).
Summasummarum:
Moralfrågor är mänsklighetens största fråga. Vi kommer inte undan och det finns ingen ledning att hämta någonstans än hos oss själva. Enda förhoppningen är att så många människor som möjligt lokalt och globalt deltar i diskussionerna. Med så mycket input som möjligt från alla särintressen måste vi hitta gemensamma värderingar. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är en bra början och egentligen är det förvånande att den kommit till.
Objektiv moral – ett högsta goda – existerar inte, bara arbitrary interimlösningar. Meningslöst att vänta på Godot. Det största hindret för en förnuftig utveckling är all sorts vidskepelse. Det är ironiskt att den starkaste nationen i världen försöker få EN sorts vidskepelse inskriven i konstitutionen. Vi får ändå vara belåtna med att de förhoppningsvis kan hålla ännu värre vidskepelser stången. Ahmadinejad bör inte få bomben. Det är den omedelbara moraliska prioriteringen på vägen mot större förnuft. För att nu ta ett praktiskt exempel.

Björn Bäckström sa...

BBM 2012-01-28 07:52

Sorry Ulf, du blev Alf. Båda dock lite mytologiska ;-)

Patrik Lindenfors sa...

Mattias Irving,
Jag tror människan är förmögen att ställa upp bra etiska riktlinjer för sig. Jag tror vi är värdelösa på att följa dem. Min poäng är att det är skilda egenskaper. Nog kan vi väl komma på bra regler?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se