24 jan. 2012

”Vi tar ställning för barnet”

Ännu en debattartikel om omskärelse. Den här svarar på alla tidigare frågor så jag publicerar den här i sin helhet. Från Svenska Dagbladet.
__________________________
Religionsfriheten innebär inte att alla religiösa manifestationer är tillåtna. Även om riter har stöd i heliga texter och traditioner ska de kunna diskuteras och omförhandlas.

Religionsfriheten är rätten att tro och att utöva denna tro enskilt eller tillsammans med andra. Denna rätt kan aldrig inskränkas. Men religionsfriheten innebär inte att alla religiösa manifestationer är tillåtna.

Därför accepteras i Sverige inte religionsfriheten som argument för rätten till månggifte, slakt av djur utan bedövning, könsstympning av flickor eller för att förhindra blodtransfusioner till barn eller avbildningar av Mohammed.

Vi värnar religionsfrihet och mångfald, som är fundamenten i en demokrati, men det är alltså inte detsamma som att säga att alla uttryck för religion och kultur är acceptabla och rimliga.

Artikeln fortsätter...
Oron för att anklagas för etnocentrism, något Lars Dencik (SvD 12/1) beskyller oss för, får inte leda till att vi avstår från att sätta gränser.

Vi vill att alla barn skyddas mot icke-medicinskt motiverade ingrepp oavsett skälen för dessa ingrepp och oavsett i vilket kulturellt eller religiöst sammanhang barnet föds.

Vårt ställningstagande grundas på ett barnperspektiv, ett perspektiv som tyvärr lyst med sin frånvaro hos våra meningsmotståndare i den pågående debatten.

I debatten har våra avsikter misstänkliggjorts. Men om alla frågor där synsätt kolliderar resulterar i att man misstänkliggör sina meningsmotståndare för onda avsikter, kommer inga debatter om viktiga frågor att kunna föras.

Vi har inte haft synpunkter på religiösa initiationsriter i allmänhet utan på ett specifikt ingrepp, omskärelse av småpojkar, som vi menar deras kränker barnets kroppsliga integritet och åsamkar dem smärta.

Att religiösa manifestationer har stöd i heliga texter, traditioner eller religiösa erfarenheter innebär inte att de med automatik är rimliga i exempelvis moral- eller rättighetshänseende. Denna diskussion är levande inom alla religioner och har i många fall också lett till att seder och religiösa påbud har omprövats.

Karin Hedner Zetterholm (SvD 16/1) ger exempel på hur man inom judendomen har omprövat flera synsätt, till exempel på homosexualitet. Vi kan konstatera att redan i dag accepteras inom stora delar av judendomen icke omskurna pojkar som församlingsmedlemmar trots att de, enligt samma textställe i 1 Mosebok som kräver omskärelse, borde bli utkastade.

Omskärelse av pojkar bagatelliseras av våra kritiker. Det handlar, enligt Susanne Wigorts Yngvesson (SvD 2/1), bara om att ta bort ”en skinnbit på bebisars penis” och ingen berörd har klagat.

Det är en märklig asymmetri att hävda att bortopererandet av en ”skinnbit” skulle vara betydelselöst för de små barn som den sitter på men avgörande för två världsreligioners vara eller icke vara. Men judendom och islam är naturligtvis oerhört mycket mer än omskärelsen av barn.

Visserligen krävs numera bedövning när pojkar omskärs i Sverige, men i historiens ljus har det kravet bara funnits mycket kort tid och finns än i dag bara i ett fåtal länder. Det kan också noteras att även när detta krav infördes anklagade Judiska världskongressen Sverige för att ha stiftat de första lagarna mot judisk religionsutövning i Europa sedan nazisttiden (SvD 8/6-01).

Det är uppenbart att detta ingrepp har orsakat och än i dag orsakar mycket smärta hos både barn och föräldrar.

Denna aspekt har framhållits också av feministiska kritiker inom judendomen. De har påtalat och kritiserat det patriarkala i denna tradition, att flickor ställs utanför det förbund med Gud som omskärelsen ska manifestera.

Ronald Goldman, grundare av Jewish Circumcision Resource Center till stöd för judar som ifrågasätter omskärelsen, skrev i höstas att ”på grund av de alltfler tecknen på omskärelsens skadliga effekter följer fler och fler judar sina känslor. De utgår från etik, förnuft och erfarenhet och löser sitt dilemma genom att avstå från omskärelse”. Och vidare: ”Vi erkänner svårigheten med att ifrågasätta omskärelse, men de traumatiska skriken från eller tillstånden av tyst chock hos omskurna judiska barn har alltför länge nonchalerats.”

Vi vill återigen påpeka att två av medförfattarna till det ursprungliga uppropet själva har judisk bakgrund och är omskurna. Så visst finns det berörda personer som är kritiska.

Det är också viktigt att i detta sammanhang synliggöra pojkar i muslimska familjer. Den överväldigande majoriteten av dem som omskärs har den bakgrunden.

Kristin Zeiler och Anette Wickström (SvD 7/1) menar att det finns andra ingrepp på barn som också kan diskuteras, t ex när de fötts med oklart kön. Gränsdragningen för vad som ska vara tillåtet och inte när det gäller ingrepp på barn behöver naturligtvis noga prövas. Vi välkomnar den diskussionen.

Vi har med öppna ögon tagit ställning i vad som är en rättighetskonflikt mellan vuxnas rätt att använda små pojkars kroppar för religiösa manifestationer och pojkarnas kroppsliga integritet. I den konflikten har vi tagit ställning för barnets integritet.

Staffan Bergström är professor em, Internationell hälsa, Karolinska Institutet
Annika Borg är teologie doktor, debattör och präst
Christer Sturmark är ordförande förbundet Humanisterna
Bengt Westerberg är före detta socialminister.

6 kommentarer:

Björn Bäckström sa...

Vem fan(?) kan invända mot något i den här artikeln?

Borde tjäna som enda underlag i frågan.

Möjligtvis kan invändningar göras mot polemiken. Som vanligt; inget kan komma från Sturmarks penna där han inte beklagar sig..."I debatten har våra avsikter misstänkliggjorts." Tröttsamt.

Anders sa...

Denna artikel borde kunna sätta punkt för en ostora stycken märklig och osaklig debatt med obehagliga inslag och i stället öppna för någon slags förändring. Håller i den delen med BBM. Dock har väl Sturmark helt rätt i att man misstänliggjorts.

Anders Bergdahl sa...

Barnknventionen artikel 24 punkt 3:

"Konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa."

Behöver mer sägas?

Lars Torstensson sa...

OMSKÄRELSE ÄR EN UTBREDD FORM AV BARNMISSHANDEL,

som också Christer Sturmark & co låter förstå.

I vårt land måste omskärelse som sagt ske under bedövning, så här lider inte pojkarna av själva ingreppet. Men vi ska komma ihåg att i stora delar av världen sker det helt utan bedövning, och så har omskärelsen också praktiserats under århundraden. Där kan vi tala om en utbredd, religiöst motiverad barnmisshandel. Ty att få bitar av sitt könsorgan bortskurna, eller för den delen vilken hudbit som helst, är givetvis mycket smärtsamt.

Därtill kommer att muslimerna omskär sina söner när de är några år gamla (men före puberteten). Ofta handlar det om skräckslagna, skrikande pojkar, som måste hållas fast. Och om pojkarna gör motstånd kan det ibland bli så att omskäraren skär fel, och skadar deras könsorgan. Skadeverkningarna kan i värsta fall bli livslånga.

Lars Torstensson sa...

OMSKURNA MÄN TAR STRID MOT TRADITIONEN

Statsrådet Ullenhag har försvarat omskärelseseden med att de omskurna männen inte klagar. Men det finns de som gör det. Här berättar bl a Soleyman Ghasemiani, människorättsaktivist verksam i Barnen Först och Glöm Aldrig Pela och Fadime, om sin egen traumatiska omskärelse:

Soleyman Ghasemiani har muslimsk bakgrund och omskars som sexåring i iranska Kurdistan. Han bor sedan många år i Sverige och slutade tro på Gud redan som tonåring, innan han kom hit. Att tillåta omskärelse på barn tycker han är att låta religionsfriheten gå alldeles för långt. Han upplever inte några problem i sitt sexliv, men tycker det är en viktig barnrättsfråga.

Sin egen omskärelse minns han glasklart än i dag, mer än fyrtio år senare.

– Det var en sommardag och jag och mina kusiner var på gården. De vuxna sade ”nu kommer den här mannen”. Jag var väldigt rädd för jag hade hört talas om honom, och på kurdiska kallas slaktaren för ”snoppskäraren”.

Som barn förstod Soleyman inte riktigt vad det här innebar eller hur mycket man skulle skära. Så därför är minnet som lever kvar starkast det av skräck. När de vuxna sade att man skulle gå in rusade därför sexårige Soleyman allt vad han kunde därifrån, men blev upphunnen av sin farbror som bar in honom.

– Jag sprattlade och skrek men det hjälpte inte. De skrattade åt mig, sa ”är du en flicka? Det är bara flickor som gråter!”.

Inne i ett rum fullt med släktingar tvingades Soleyman ned på golvet, där flera vuxna män höll i honom. De skällde lite för att han krånglade. Sedan distraherades han att titta åt annat håll, och då sved det till. Någon bedövning användes inte.

– Det gjorde fruktansvärt ont då men det värsta var efteråt. I säkert en vecka sved det så hemskt när jag skulle kissa.

Men det allra värsta var rädslan, och att bli fasthållen. Liksom att rummet var fullt med åskådare.

– Det är självklart inte okej att blotta ett barns underliv inför andra på det viset. Det är kränkande.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/omskurna-man-tar-strid-mot-traditionen_2845849.svd

Anders Bergdahl sa...

Vi får tyvärr konstatera att den osakliga debetten fortsätter på Newsmill samt att Kyrkans Tidning rapporetar att "International Council of Christians and Jews (ICCJ) har i ett uttalande uttryckt oro de försök som ledande kulturpersonligheter och politiker i Sverige och andra länder gör för att beröva föräldrar rätten att omskära sina nyfödda söner."
Skamligt att man på detta sätt ingnorerar barnkonvetionen!
Så här ser älendet ut NÄR det görs av en kirurg.
http://www.cirp.org/library/procedure/plastibell/
Hur kan någon utsätta sina barn för detta det övergår min fattningsförmåga. (filmen har jag inte lyckats titta på, vet inte om jag vill...)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se