26 feb. 2012

Ord kan kanske såra, men skalpeller sätter faktiskt också sina spår

Sveriges ambassadör vid Vatikanen har kommit fram till att "Debatten om omskärelse är obehagligt rå", men att själva sedvänjan att klippa av förhudar på spädbarn är ok. Wow. Orwell hade varit imponerad över denna proffsiga uppvisning i Nyspråk.

Hur hon argumenterar?
Ställningstagandet är bara delvis rationellt. Men jag hävdar att det är försvarbart utifrån en frihetlig, solidarisk, historiskt medveten samhälls- och människosyn.
Försvarbart skulle vara att ge varje spädbarn inom traditionen ett presentkort på en gratis omskärelse. Att lösas in då man blir myndig av den som så önskar. På så sätt kan man ha kvar sin tradition utan att det blir otrevligt. (Det går till och med att applicera på kvinnlig omskärelse, om nu någon tycker den traditionen skulle vara värd att försvara och bevara.)

Varför har förresten Sverige en ambassadör i Vatikanen men inte på Filippinerna? Det bor många svenskar här i Manila, men ingen (vad jag vet) i Vatikanen. Inte ens Irland tycker det behövs en ambassadör i Vatikanen längre.

7 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Min fundering när jag läste detta inlägg:
Kan en ärligt och sakligt förespråkande av omskärelse av pojkar bli mer rationellt än så här?

Hon är tydlig att med att hon väger traditionens rätt mot barnets ev lidande och rätt till kroppslig integritet.

Det blir tydligt då hon jämför med att kapa öronsnibbar. Vilket inte skall vara ok då tradition saknas.

Tradition är inget argument, kom upp med riktiga argument.

AV sa...

En mycket bra kommentar på NM tar upp följande:

Om man som förälder konverterar till en av karvar-religionerna, har man då rätt att omskära sina större barn. Kan jag som nybliven muslim/jude lägga min 9-åriga son under skalpellen, trots hans protester? Om inte, var går isf gränsen? Är det bara ok så länge barnet inte kan prata för sig?

För övrigt är det intressant att det är flera damer som propagerat på NM om religiösas rätt att "snoppa cigarren" sas. Man kan ju föreställa sig den proteststorm som skulle bli om ett gäng medelålders vita män skulle försvara vissa kulturers rätt för "mildare" omskärelse av flickor. Ujujuj vilket ramaskri om patriarkala strukturer och mäns makt/våld över kvinnor det skulle bli.

Anders Bergdahl sa...

Ändock är detta ett av få exempel där någon som stödjer omskärelse i alla fall erkänner att det föreligger ett etiskt dilemma vilket är förutsättningen för debatt.
I nästan alla andra yttringar för de som vill bevara rätten till könsstympning så erkänns inte ens att stympning är ett problem. Det går direkt igång och menar att det ända problemet är att någon hoppar på den religiösa traditionen.. där saknas totalt insikt i vad etik är..
Så jag tycker vi kan välkomna erkännandet av att ett dilemma föreligger men fråga oss hur man kan berättiga att sätta tradition före barnets rätt.. v

Mattias sa...

Som vanligt just nu skriver jag längre än vad som är bekvämt att posta i ett inlägg här. Men nu har min tungas band åtminstone lossats lite i omskärelsefrågan.

Det har ju varit lite tyst från smedjans håll i den frågan, bland annat på grund av det spända förhållandet till flera av debattörerna som tagit upp frågan.

Mina personliga åsikter kan iaf läsas på http://no-nemo.blogspot.com/2012/02/om-barnakrankandets-hermeneutik.html

men jag diskuterar givetvis gärna här också. :)

Patrik N sa...

Mattias Irving,

Jag läste ditt blogginlägg men blir inte klok på om du är för eller emot att omskärelse ska vara tillåtet på barn som är för unga för att kunna yttra sin vilja "i målet"?

Mattias sa...

Patrik N,

jag är för en mjukare linje. Precis som det finns gott om traditioner som inte kan betraktas som särskilt etiska (exv monarkin), men som det skulle skapa stor oro om de försvann över en natt, så finns det all anledning att ägna sig åt upplysning och opinionsbildning. Förbud rätt och slätt riskerar att sparka nedåt.

Patrik N sa...

Alltså för en fortsatt undantagslagstiftning som tillåter omskärelse?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se