29 sep. 2012

Är Muhammed heligare än Jesus?

Muhammed-filmen har på nytt lyft frågan om religion och yttrandefrihet. I en personlig berättelse skriver Omid Aghajari, till vardags underläkare på Karolinska sjukhuset, om sin muslimska tro och tankar kring Muhammeds respektive Jesus helighet.
Läsvärd artikel i Svenska Dagbladet.

18 kommentarer:

Anders Bergdahl sa...

Det var en riktigt bra artikel. Läs den!!

Eric Wadenius sa...

Han förtjänar min respekt. Det är ytterst sällan får se denna typ av ärlighet.

Kristian Grönqvist sa...

siscreq Det finns fortfarande hopp om fred i världen, men inte med dogmatiska religionsivrare. De vill alltid vara lite förmer. Jag undrar ofta om det är den typen av människor, som blir religiösa eller om religionen formar dem till sådana...?
Svar någon?

Björn Bäckström sa...

Kristian Grönqvist 2012-09-29 21:28
"Svar någon?" Försöker:

Villfarelserna grundas i den tidiga barndomen. Välmenande men idiotiska föräldrar präglar barnen med gravering när barnen inte kan bjuda motstånd. Väl graverade är galenskaperna (nästan) omöjliga att bli av med; det som lärs in tidigt sitter, så är vår konstitution. Därför tror jag loppet för många är kört. Återstår "mocking and ridiculing"; kan hjälpa; auktoritetstro kräver hårda tag (annan "auktoritet") för att överhuvudtaget ge sig.

I varje fall är "konstruktiv dialog" bortkastad. Väl illustrerat här på bloggen. Låt vara att jag aldrig stryker medhårs. Men andra...

Unknown sa...

Sällan - eller aldrig - man läser ett så begåvat och självständigt inlägg i det här ämnet. Omid Aghajari kommer vi säkert att få se och höra mer om.

Björn Bäckström sa...

Omid Aghajari är modig. Om Salman Rushdie ansåg han tidigare att denne "Reducerade vårt allra mest heliga till underhållning för västerlandets bokmarknad."

Jag kan slå vad om att liknande beskyllning nu kommer att drabba Aghajaris SvD artikel från de rättrogna i moskén som tyckte Aghajaris öronring var opassande. Kan behöva skydd.

Xenolith sa...

Håller helt med: Omid ovanligt begåvad och självständig.
Insiktsfullt om tro

Benzocaine sa...

Fast han har ju fel när han säger att Life of Brian är en film som förolämpar Jesus, eller hur han uttryckte det.

David sa...

Är "det heliga" en glidande skala? Hur förhåller man sig till - dvs. beskriver och förstår - "det heliga" från ett icke-religiöst/icke-teologiskt (t ex sekulär humanistiskt) perspektiv?

Benzocaine sa...

David: Julian Huxley skriver en del om det i boken "Religion utan uppenbarelse". Det märks att boken är flera decennier gammal (upplevs lätt som "mossig"), men diskussionen om det heliga är lika aktuell idag.

Det var en religionsforskare som menade att svenskarna är ett av världens mest religiösa folk. Inte i traditionell betydelse, utan att det finns många saker som är heliga för oss om man studerar våra värderingar. Vi betraktar t.ex individens självständighet och flera av de mänskliga rättigheterna som heliga.

Man kan säga att det råder en konflikt mellan islamisters syn på Muhammed som helig, och vår syn på yttrandefriheten som helig. När någon yttrar något som "kränker" profeten Muhammed står islamisterna fast vid Muhammeds helighet, medan vi står fast vid yttrendefrihetens helighet.

Jag är optimistisk till att yttrandefriheten kommer att segra på sikt. Om ingenting händer som ändrar historiens kurs kommer människorna i Mellanöstern om 50 år tycka att yttrandefriheten är lika helig som vi tycker idag.

Undrar om vi inte hade blasfemilagar i Sverige för 50 år sedan? Det var väl ungefär 100 år sedan vi fick rösträtt (för män)?

Ulf Gustafsson sa...

Ur ett Humanistiskt perspektiv tycker jag att man kan tala om att olika företelser är viktiga eller värdefulla.

Det blir då en glidande skala och olika företeelser kan vara mer eller mindre viktiga.

Hur religioösa förhåller sig till detta och hur "heligt" passar in, får de svara på.

Benzocaine sa...

När man talar om helighet i ett religionsvetenskapligt perspektiv brukar man använda de polynesiska orden tabu och mana

Mana är det råmaterial som magi/gudomligheten kommer ur, och har en positiv helig kraft. Tabu är har vad man kan säga en "negativ" helig kraft, där krafte är så stark att den innehåller restriktioner (bara de skriftlärde fick gå in i det heligaste i det judiska templet, osv)

Benzocaine sa...

Det heliga är sådant som fyller oss med vördnad (engelskans "awe").

Det som fyller oss med den här känslan ger upphov till en form av "helighet" inför fenomenet. Den som känner "awe" av en fantastisk naturupplevelse kanske tillskriver den naturupplevelsen en slags helighet.

För att fatta mig kort: När människan var primitiv trodde man att övernaturliga krafter styrde oss människor och våra förehavanden. Då tolkades det heliga till att handla om gudomliga väsen som styrde oss. Idag när vi inte längre tror på dessa väsen är det bättre att ha en sekulär helighet. Man kan fortfarande finna "awe" utan att tillskriva denna känsla övernaturliga varelser.

Det är det som Julian Huxley kallade religion utan uppenbarelse.

David sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
David sa...

Benzocaine: Håller inte med om att Huxley är relevant, men jag antar att du råkar gilla honom. Att man brukar använda ”de polynesiska orden tabu och mana” i religionsvetenskapliga perspektiv är väl inte helt sant. Inom det naturalistiska eller samhällsvetenskapliga studiet av religion hänvisar man inte till till folkkategorier på det sättet. Du visade just ett bra exempel på s.k. ”obscurantist strategies”: att byta ut mystiska folkbegrepp mot andra mystiska folkbegrepp, dvs. att beskriva eller förklara något genom att använda substitut-termer som är precis lika problematiska eller icke-analytiska. Sådana strategier har varit dominant inom religionsfenomenologi och främst hos Rudolf Otto’s och Mircea Eliade’s förklaringar av ”det heliga”. Sådant utesluts eftersom jag efterfrågade ett icke-religiöst/icke-teologiskt perspektiv. Men, visst, termen tabu härstammar från mötet med polynesisk kultur och tabu har varit relevant för en del religionsstudier (exempelvis antropologen Mary Douglas). Du hänvisade till engelskans ”awe” och skriver att ”Det heliga är sådant som fyller oss med vördnad”. Men då har vi (väl?) förflyttat oss till att beskriva en inre känsla/upplevelse hos individen. Skulle alltså det vara en definition, beskrivning eller förklaring av ”det heliga”? Har vi definerat ”det heliga” som vördnad? Pratar vi verkligen fortfarande om samma sak då? Jämförelsen med yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, ytterst viktigt etc., drar ju t ex åt helt annadra håll, som Ulf var inne på också.

I övrigt finns det problem med andra saker du skriver. T ex ”När människan var primitiv trodde man att övernaturliga krafter styrde oss människor och våra förehavanden.” Människor tror väl så än idag? Och, menar du att dom är primitiva?

Och: ”Idag när vi inte längre tror på dessa väsen [vilka är ’vi’ här? vi icke-religiösa?] är det bättre att ha en sekulär helighet.” Om du med ”vi” menar icke-religiösa så är det väl ganska givet och lite av ett onödigt cirkelresonemang att en ”sekulär helighet” skulle vara "bättre".

”Man kan fortfarande finna ’awe’ utan att tillskriva denna känsla övernaturliga varelser. Det är det som Julian Huxley kallade religion utan uppenbarelse.”

Fast, det är ju redan implicit i definitionen av ”awe”/vördnad, så det räcker ju med att slå upp ordet för att inse det.

Benzocaine sa...

David: De flesta, för att inte säga alla, religioner har föreställningar om helighet. Dessa föreställningar handlar om vördnad, antingen mana-formen av vördnad eller tabu-formen av vördnad, dvs antingen en slags uppbyggande helighet (mana) eller en helighet som är farlig (tabu). Exempel på mana-helighet är talismaner som ger helig kraft och beskydd. Exempel på tabu är att bara översteprästerna hade rätt att gå in i templets heligaste. Som parentes kan nämnas att ett av judeupproren hängde samman med att romerska trupper av ren nyfikenhet gav sig in dit.

Varifrån kommer heligheten? Till stor del från awe (finns tyvärr inget bra svenskt ord för awe). Sådant som ger oss en översvallande känsla tillskriver vi helighet. Det heliga är vördnadsfullt. Att kränka heligheten är att visa missvördnad. För oss svenskar är många saker heliga i den betydelsen utan att ha religiös innebörd. Vissa tabun är en blandning av religion och vördnad - jag svär eller skriker t.ex inte i en kyrka - inte på grund av religion utan för att inte visa missvördnad för de kristnas heliga rum.

Så när vi kränker profeten Muhammed visar vi missvördnad mot något av det heligaste för muslimer. Muhammed är till och med så helig att vissa muslimer inte vill avbilda honom. (Värt dock att poängtera att protesterna inte handlar om att Muhammed avbildats, utan hur, dvs på ett sätt som många muslimer upplever som kränkande och missvördnadsfullt (finns det ordet?).

Nej människor som tror på föreställningar från primitiva folk är inte (nödvändigtvis) pimitiva, men deras föreställningar är det. Med "vi idag" syftar jag människor i sekulariserade samhällen - och tro mig, om inte Al Qaida och reaktionära Republikaner lyckas med sitt uppsåt kommer sekulariserningen att tuffa på i takt med att allt fler länder blir välfärdsamhällen.

Vet inte riktigt vad du ville ha svar på, men har svarat efter förmåga.

Benzocaine sa...

David: P.S. Det jag skrev var ett försök att besvara din fråga:

Är "det heliga" en glidande skala? Hur förhåller man sig till - dvs. beskriver och förstår - "det heliga" från ett icke-religiöst/icke-teologiskt (t ex sekulär humanistiskt) perspektiv?

Jag tror inte att det finns ett generellt Humanistiskt perspektiv, men Julian Huxleys är ett, och mitt är ett, så genom att ge mitt perspektiv och hänvisa till Julian Huxley försökte jag ge ett svar på frågan.

David sa...

Så helighet är vördad (engelskans awe), och kan delas upp i vördnad riktad mot extraordinär positiv "kraft" (?), och vördnad riktat mot extraordinära förbud? Du verkar ha svårt att definiera det utan att automatiskt växla perspektiv och inta ett insider/teologiskt perspektiv. Det är okej. Men du kanske ska avstå från att göra anspråk på att det är religionsvetenskapligt. Är det inte ”religiöst” helt enkelt? Jag ser ingen skillnad mellan religiösa idéerna i sig och hur beskriver dom, dvs. inifrån perspektiv. Kanske förutsätter du att det är så man ska förstå det, t ex att ”det heliga” (ditt s.k. "religös helighet") bara kan förstås helt i gruppens egna termer/självbeskrivning. Jag var väl kanske mer ute efter någon grad av reduktionism.


Jag tror att du är ute och cyklar när du försöker använda din beskrivning av helighet, 'en översvallande känsla av awe', med en del muslimska reaktioner och känslor inför muhammed-avbildningar/karikatyrer. Du förutsätter ”det heliga” som något tidlöst och universalt, som ”alla religioner har”, och du bortser helt från auktoritet, institutioner och sociala processer... framför allt, och värst av allt, bortser du från politik. Att förklara dessa förbud, reaktioner och konflikter genom att hänvisa till ”mana-formen” och ”tabu-formen” av vördnad är rent dravel enligt mig.


Nej ordet ”missvördnadsfullt” finns inte men jag förstår vad du menar med det, däremot är det kanske lite talande att du hamnade där, kanske finns det skäl att tänka över hur långt du går att låta ”det vördnadsfulla” och motsatsen ”missvördnadsfull” vara förklaring på det heliga och vad människor gör, anser att man bör göra, anser att man inte bör göra, anser att man inte får göra, anser att man absolut inte får göra etc. med det heliga.


”Med 'vi idag' syftar jag människor i sekulariserade samhällen”

Även sekulariserade samhällen har många religiösa människor och det du skrev var ”Idag när vi inte längre tror på dessa väsen är det bättre att ha en sekulär helighet”, så jag undrar fortfarande vad du menar? Hur ”sekulär helighet” representerar ”vi” i sekulariserade samhällen? Jag kan fortfarande inte se något annat än att icke-religiösa med största sannolikhet föredrar det du kallar ”sekulär helighet”. Menar du: idag finns icke-religiösa; dom anser att en sekulär helighet är bättre; och, sedan(?)... alla i det sekulariserade samhället (även religiösa) bör/ska hålla med om detta...? och man bör inte/får inte ha en s.k. religiös helighet...?


”Nej människor som tror på föreställningar från primitiva folk är inte (nödvändigtvis) primitiva, men deras föreställningar är det.”

Det här påståendet är fortfarande väldigt konstigt enligt mig. Vill du utveckla lite kanske? Hur urskiljer du föreställningar, som folk har idag, som ”primitiva”?


”genom att ge mitt perspektiv och hänvisa till Julian Huxley försökte jag ge ett svar på frågan.”

Du svarade på två saker. Min frågeställning var lite otydlig inser jag, det är lätt att tolka den som ”kan man ha en icke-teologisk helighet” (sekulär/humanistisk helighet). Detta var inte vad jag menade. Jag var egentligen bara ute efter icke-teologiska perspektiv eller förklaringar på det vanligtvis hänvisas till som heligt, alltså det som du skulle kalla för ”religiös helighet”. Och, ja, du gav exempel på det, men nej, det var inte icke-teologiskt. Det andra du svarade på var vad en humanistisk eller sekulär helighet skulle kunna vara, som alternativ till religiös helighet, där du hänvisade till Huxley. Jag förstår att de hänger hänger ihop, och jag uppskattar att du gick in på det eftersom det är intressant att diskutera, men jag ville bara klargöra skillnaden.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se