22 sep. 2012

"Heligheten är problemet"

I söndagens kolumn av Lena Andersson ger hon sig i kast med att betrakta reaktioner på Muhammedfilmen och upploppen i islamvärlden genom tanken på det heliga. Ett bra stycke ur Heligheten är problemet:
...att föreställningar om helighet kraftigt hämmar människors tillgång till sitt intellekt. Att behovet av sekularisering och liberalisering av islamisk teologi är skriande, liksom att de muslimer som aktivt verkar för sekularisering och liberalisering är marginaliserade, ibland hotade till livet. 
Den hädiska fiktionens innehåll, sanningshalt och relevans uppfattas också som ointressanta frågor att diskutera, kanske på grund av vördnad inför vördnaden. Helighet uppmanar ju var och en till tystnad och underkastelse. De fiktiva alstren om profeten M fyller en samhällskritisk uppgift redan genom att utmana tanken att somligt ska vara undandraget prövning och belysning. 
Att tillgripa rasism-invektivet i stället för att diskutera fiktionens relevans och innehåll är en sekulär variant på helighetsargumentet, allt för att få fly till de tysta platserna där man inte behöver tänka på den självrannsakande, kritiska teologikonferens som borde inledas nu, år 1433, med Irshad Manji som huvudtalare.
Andersson skriver om att reaktionerna hos icke-muslimer i väst präglas av ett medberoende, men dem upplever sig kränkta och tar till våld. Detta kan endast vara delvis korrekt. Medberoende är inte generellt utbrett och det finns andra anledningar till många tar avstånd från Muhammedfilmen.

Medberoende har dock ett visst förklaringsvärde. Medberoende karatäriseras av anpassning till dem som har beroendet, i detta fall de som håller något för heligt över allt annat, även människoliv. Detta är dock inget unikt för delar av islam, även inom vissa delar av kristendomen önskas att det heliga skulle får en särskild respekt i samhället.

13 kommentarer:

Lennart W sa...

Man kan iofs undra om inget är heligt för Andersson? Skulle hon bli arg om någon pissade på hennes kära föräldrars eller far/mor-föräldrars grav? Inte helt rationellt det heller i så fall. De som ligger där är ju döda och kan knappast ta skada. Likväl kan nog vem som helst bli heligt förbannad över en sån sak, vad denne än må tro på. Pga den totala respektlösheten kanske?

Hur som helst:

DN: Islamister bortjagade i Benghazi.

...
Hundratals män skanderade slagord som ”Libyen, Libyen”, ”Ner med al-Qaida” och ”Vår blodspillan för friheten ska inte vara bortkastad” utanför islamistmilisen Ansar al-Sharia högkvarter i Benghazi innan de attackerade det, tvingade milismännen på flykt och satte eld på förläggningen.

– Efter vad som hänt vid det amerikanska konsulatet har folk i Benghazi fått nog av extremism, sade demonstranten Hassan Ahmed.
...

Anonym sa...

Ett problem är ju att när det kommer någon som hävdar att det går att reformera en religion och omtolka dess skrifter så gör Humanisterna gemensam sak med fundamentalisterna och hävdar att reformisten inte längre är bekänner sig till religionen. Hur ofta har inte reformister hånats på denna blogg. Här är ett exempel från oktober 2009 (http://humanistbloggen.blogspot.se/2009/10/bibeltolkning.html) där en nytolkning av bibeln till förmån för jämlikhet sågas med argumentet att religiösa texter måste tolkas bokstavligt och traditionsriktigt eller helt förkastas.

För övrigt har Lennart W rätt. Alla håller nog något för heligt, även om man inte använder just ordet.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Jag kan också tänka mig att någon kan bli förbannad för detta, men knappast döda för det.

Christopher,

Du övertolkar Patriks inlägg, läs hans svar i kommentarerna.

Thommy M. Malmström sa...

Nä Lennart och Christopher, alla håller inte något så heligt att de omedelbart vill döda för att de känner sig kränkta. Normalt funtade upplysta individer har förstånd nog att inse att dialog (eller möjligen negligerande) är det sätt som bäst bemöter de sam har andra åsikter än ens egen. Att reagera med våld är bara idioti. Jag trodde inte det fanns svenskar som inte insåg det, men tydligen.

Xenolith sa...

När jag gick i mellanstadiet och några började slåss därför att de var osams var det en kille som brukade citera "där argumenten tar slut tar knytnävarna vid" -tycker det är rätt träffsäkert i denna fråga.
Pissar någon på dina föräldrars grav så rör det sig om gravskändning och då gör du klokast i att ringa polisen och låta rättsväsendet ha sin gång.

Lennart W sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lennart W sa...

Thommy, nu var det bara själva upprördheten jag tänkte på, när något skändas som man håller för heligt (el. vad man nu vill kalla det). DÄRFÖR att Andersson talar om helighet som roten till problemen, och att det därför är relevant att undra över om hon inte själv håller något för heligt (el. motsv.). Försvarar inte något våld alls! Var får du det ifrån??

(Ser f.ö. fram emot när du får till den där bloggposten du talade om på annan plats om att hantera döden. Bra uppslag tycker jag.)

Xenolith, varför kalla på polisen? Varför ska det ens finnas en lag mot gravskändning?

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Man kan verkligen fundera om det skall behövas en speciell lag för gravskändning (finns det?). Allmänna lagar mot förstörelse eller nedsmutsning av annans egendom borde räcka.

Att jämföra att måla Muhammed med att pissa på en grav är dock lite skevt.

Jämför istället med att pissa någonstans överhuvudtaget ute i naturen. När någon kremeras bildas koldioxid utav kolet i kroppen, detta koldioxid sprids och binds sedan av växter. Så man vet aldrig vem man kissar på.

Patrik Lindenfors sa...

Gravskändning är riktat mot personer (de anhöriga), inte mot en ideologi/religion.

Thommy M. Malmström sa...

Lennart, jag tror du skall läsa Lenas artikel igen. Hon talar om en helt annan nivå av upprördhet eller fanatism. Ditt sätt att nonchalera detta är just det Lena Andersson lyfter fram. Vi kan inte hålla på och släta över och tycka att det finns paralleller i vårt handlande. Det gör det inte.

Nils sa...

Lagen finns, brott mott griftefrid. Om det räcker med att pissa på en grav är frågan.

Den tillämpasd i regel vid skadegörelse, dvs gravstenar välts omkull osv.

Lennart W sa...

Wikipedia har en lite intressant formulering om griftefrid: "Griftefrid kan beskrivas som en avlidens rätt till respektfull behandling, ..."

Så står det iofs inte riktigt i brottsbalken 16 kap. 10 §, men det står heller inget om att det är ett brott mot ev. anhöriga. Fast i kommentaren till höger i länken nämns drabbade anhöriga som en försvårande omständighet.

--

Hittade förresten även det här på samma sajt: Verkar som att Pussy Riots hade kunnat ha dömts även här, om än till högst 6 mån fängelse. Brottsbalken 16 kap. 4 §

Anonym sa...

Samhällsdebatten tenderar att bara se problemet hos andra. Yttrandefriheten kräver egentligen att allt, även sådant som människor håller för heligt eller kärt, ska får kränkas. Att kissa på en grav kan vara ett sätt att konstnärligt uttrycka en åsikt. Samma sak gäller naturligtvis alla bilder på profeten Muhammed, vilka de facto används för att uttrycka en åsikt om islam och om muslimsk invandring till Europa.

Jag tycker man ska verkar för absolut yttrandefrihet. Allt ska vara tillåtet, men inte överallt. Gravfriden kan man exempelvis skydda genom allmänt kissförbud på privat mark. Det ska, som sagt, vara fritt att uttrycka sig i tal, skrift, bild och annat uttryck. Men detta får aldrig betyda att samhällsdebatten nöjer sig med det tillåtna och slutar diskutera det lämpliga i att kränka människor. Det måste till en åtskillnad mellan stat och moral.

Således: Det bör vara tillåtet att kissa på gravar och göra Muhammed-karikatyrer trots att det kränker människor; men det är olämpligt att göra det just för att det sårar människor djupt.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se