22 sep. 2012

Steven Pinker om tabun, politisk korrekthet och avvikande åsikter

13 kommentarer:

Mattias sa...

Begriper ingenting.

Menar Pinker att "politisk korrekthet" är en oskrivet-ark-teori à la John Locke? Har aldrig någonsin hört någon påstå något sådant.

Menar Pinker att "politisk korrekthet" är en nedärvd tendens till stamcensur? På vilka grunder menar han att det pågår en censur i samhället?

Ulf Gustafsson sa...

Mattias I,

Jag uppfattade det inte alls som du verkar ha gjort. Kanske du och Pinker inte lägger samma betydelse i 'politisk korrekthet'.

Mattias sa...

Hur tänker du dig att Pinker använder termen PK i så fall?

Ulf Gustafsson sa...

I betydelsen att vissa ämnen skall det inte talas om, vissa fakta skall inte ifrågasättas. Detta finns inom alla grupper, och Pinker tar upp det inom den akademiska världen - där ifrågasättandet borde vara självklart.

Mattias sa...

Det hade varit betydligt lättare om han hade givit något mer tydligt exempel än det där med "blank slates", som åtminstone aldrig jag har hört att någon klassiskt "politiskt korrekt" person skulle tycka på universiteten i Sverige i alla fall. Men han kanske talar till en annan publik?

Erik M sa...

Mattias Irving,

Jag har precis läst ut Pinkers "The Better Angels of Our Nature: Why Violence Has Declined", vilket var en utmärkt bok, förmodligen ett av de starkaste försvaren för Humanismen och upplysningens idéer som jag någonsin läst.

Nu håller jag på att läsa "The Blank Slate: The Modern Denial of Human Nature", men kan inte uttala mig om den ännu. Där talar han just om sin syn på John Lockes tabula rasa-teori och varför han menar att den är så populär hos moderna människor trots att den enligt honom saknar vetenskapligt stöd, vilket han menar är destruktivt.

Det finns hur som helst en hyfsat bra sammanfattning av bokens centrala teser på Wikipedia, samt några recentiorer längst ned på sidan: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Blank_Slate

Och ja, i "Better Angels" citerar han forskning som tyder på att vi människor (grovt förenklat) faktiskt har en destruktiv, inneboende tendens till censur inom den egna gruppen som i olyckliga fall kan leda till att alla försvarar idéer som de innerst inne vet är dåliga bara för att de tror att alla andra anser att de är bra.

Patrik Lindenfors sa...

Nu när jag ser om klippet måste jag nog dela Mattias Irvings tveksamhet. Pinker belägger inte sitt tankehopp, och det hela blir ganska märkligt.

Nils sa...

Mattias I,

”Menar Pinker att "politisk korrekthet" är en nedärvd tendens till stamcensur?”

Jag har hört klippet som hastigast och minns inte exakt hur jag uppfattade att han menar, men ser att Patrik håller med dig.

Men är det inte sannolikt att det finns en sådan nedärvd censur? Det menar i alla fall filosofen Roger Scruton i sin bok The uses of pessimism. I vår tidiga utveckling, under en tid med krig mot andra grupper om resurser där en förslust innebar undergång hade man inget bruk av någon tvivlade på utgången. Alla måste tro på framgång och tvivlare i gruppen kunde enbart innebära en försvagning som äventyrade utgången och risk för hela gruppens utplånande.

Tycker det låter som en trolig förklaring att denna egenskap lurar djupt i vårt undermedvetna och förklarar vår dragning till att hålla med gällande majoritetsuppfattning, viljan till konsensus, kort sagt att vara politiskt korrekt.

Patrik Lindenfors sa...

Nils,
Problemet med ett sådant argument är att det är ett gruppselektionsargument. En individ som tvivlar på utgången och är mer försiktig kommer alltid att ha fördel gentemot sina stamfränder. Det ska till extremt speciella omständigheter för att egenskaper som utgår från gruppens bästa snarare än individens ska förmeras i en population.

Lennart W sa...

Patrik, som jag förstår det kan man få gruppselektionsliknande effekter ibland om samma individer utsätts för liknande prövningar gång på gång. Vid bara ett enda krig har fegisen större överlevnadschans, men om det här samhället utsätts för upprepade konflikter kan alla "spelare" (spelteori..) lära sig av hur det gick förra gången, och t.ex. införa bestraffningar och belöningar som ändrar hela spelplanen.

Fast hur det där kan ha fungerat i praktiken är nog verkligen kulturellt.

Iaf så är det stor skillnad på om "prisoner's dilemma" spelas bara EN gång, eller om det spelas gång på gång mellan samma spelare. I det förra fallet gör båda bäst om de fegar ur och tjallar, men i det senare fallet finns det en jämvikt där de gör tvärtom. Dvs som jag förstår och minns det.

Är jag helt ute seglar här?

Nils sa...

Ungefär som Lennart resonerar, skulle det inte kunna föras vidare som en kulturell mem av de framgångsrika som vinner.

Patrik Lindenfors sa...

Lennart och Nils,
Jo, det stämmer, att det finns förutsättningar som går att uppfylla som gör att gruppselektion kan fungera. Beroende på vem ni frågar är dessa mer eller mindre sannolika att existera i naturen. Problemet vad gäller biologiska egenskaper är att dessa evolverar så långsamt att grupptillhörighet måste vara konstant väldigt länge. Hos djur så flyttar nästan alltid det ena könet till en annan flock, vilket sprider ut gener mellan grupper. Det finns exempel på motsatsen, till exempel termiter och nakenråttor, där djuren stannar och parar sig inom "stacken" så länge att gruppegenskaper kan förmeras. (Myror, bin och getingar har ett genetiskt system som är väldigt speciellt som gör att de är undantag.)

Det spekuleras just nu i att mänskliga samhällen är så stabila över tid att gruppegenskaper har kunnat förmeras även där. Tanken är alltså att band av jägar/samlare lång tid under människans evolution vandrat omkring och krigat med andra stammar på så sätt att de som uppoffrat sig bäst för varandra i krigsliknande situationer klarat sig bäst och spridit sig över jorden. Problemet med den hypotesen, som jag ser det, är att ett av de populäraste krigsbytena bland krigande män (det är alltid män som krigar) är - kvinnor. Så då har man genflöde in i den samarbetande gruppen från andra sämre samarbetande grupper i alla fall.

En alternativ hypotes, som jag tycker är mycket troligare, är att kulturella egenskaper - som ju ändras väldigt fort - med gruppsammanhållande verkan förmeras. Se på USA, till exempel, där samhörighet och uppoffring för landet kommer nästan från första dagen den nya invandraren får sitt amerikanska pass. Det ingår liksom i att vara amerikan. Detta hos människor som ger upp sin förra tillhörighet för att helt assimileras i den nya kulturen. ingen genetik - kultur.

Men för att sammanfatta. Problemet med gruppselektion på biologiska egenskaper är att omsättningen på individer är så oerhört mycket snabbare än på individer, och att grupper mycket sällan förökar sig och sprider sina gruppegenskaper. När undantagen uppkommer så är det något speciellt i bakgrunden - t.ex. flercellighet där alla celler har samma genetiska information, eller kulturella grupper, där alla individer har samma kulturella egenskaper (samma språk).

(Andra biologer håller inte med mig alls, kanske är bäst att tillägga... ;-)

Patrik Lindenfors sa...

När vi ändå är i tråden om Steven Pinker så har han faktiskt skrivit en av de bästa förklaringarna av varför gruppselektion inte fungerar. Lite teknisk, men frågan är av den sorten: http://edge.org/conversation/the-false-allure-of-group-selection

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se