11 feb. 2013

SVT/Sifo: Svenskarna allt positivare till invandring

SD kanske växer, men svenska befolkningen i stort är inte på deras sida.

23 kommentarer:

Nils sa...

Suck!

Samma gamla vänster överallt, i alla medier. I Gomorron världen igår satt som vanligt Per Wirtén och Göran Greider. ”Motvikten” var Anna Dahlberg på Expressen som tidigare stuckit ut hakan och haft en någorlunda verklighetsförankrad syn på migrationspolitiken. Frågan gällde naturligtvis Billströms tal om att minska volymerna. Och som väntat, de enda volymer som kunde komma ifråga enligt Greider och Wirtén var att öka volymerna på statsbidragen till kommunerna så att ännu fler kan tas emot.
Därmed var den diskussionen över. Anna Dahlberg, bara alltför väl bekant med spelreglerna, vågade inte säga emot utan vek ner sig.

Sen skulle jag ställa in kanaler på en tv under kvällen och fick in en ny TV4-kanal. Och vem sitter där om inte Helle Klein som också pratar om volymer. Varför bjuder man in Helle Klein? Varför inte bespara tittarna hennes uppenbarelse, jag menar reportern kan ju själv presentera hennes åsikter.

Och så Marie Demker och SOM-institutet som år ut och år in basunerar ut sina förhoppningar om ökad acceptans för invandring. Det finns ingen anledning att tro på nån ”nyhet” som medierna förmedlar i invandringsfrågor. Det beror på vem man frågar och det är som med vargfrågan, ju längre från, ju positivare.

Medierna har fått panik av SDs opinionssiffror och blivit allt aggressivare för att trycka undan alla icke auktoriserade åsikter. Vi såg det nu senast när Lena Andersson skrev sin kolumn DN, direkt var Mattias I & co ute på twitter och drog fram Avpixlat-kortet. Det är numera en joker som täcker in främlingsfientlighet, rasism, islamofobi, fascism och nazism.

Samma när Publicistklubben bjöd in Mats Dagerlind, kolumnist på Avpixlat, direkt kastade sig hela mobben över Publicistklubben för att försöka förmå dem att återta inbjudan. (Han skriver idag på Newsmill om hur näthatet mot män kan se ut.) Man skulle kunna tro att grejen med yttrandefrihet och demokrati är att övertyga med argument, men taktiken är nu att till varje pris försöka tysta och utestänga.

Mattias I undrade om Lena Andersson försökte kvalificera sig för Avpixlat. Själv siktar på en annan betydligt mäktigare och kraftfullare hatsajt.

Tro mig, Mattias Irving – snart på Aftonbladet.

Ove sa...

Offerkoftan Nils slår till igen:

Allt är en konspiration från kulturvänstern och "vanligt folk" tystas ner!

Så lång kommentar och inte ett ord om själva inslaget..

Lokatt sa...

Ove
Här en kommentar till som inte berör själva inslaget: Jag råkade se ett nyhetsinslag med Åsa Linderborg, hon som ständigt är med överallt, där hon ville utesluta Avpixlat från någon diskussion som jag missat. Budskapet var så obehagligt: Det eller de som Åsa inte gillar ska inte vara med, de ska inte få finnas med i diskussioner, de ska censureras bort. Har den kvinnan hybris, eller? Varför fjäskar SVT så för henne?

Ove sa...

Lokatt

Det gällde publicistklubbens debatt. Som medlem i piblicistklubben står det henne fritt att framföra sina åsikter om vilka som bör bjudas in till deras egna debatter, vad har det med censur att göra?

I debatten hävdade mannen från Avpixlat att det är en mänsklig rättighet att kommentera var man vill på internet, allt annat är censur. Och där har vi offerkoftan igen. Bara för att man inte är välkommen överallt med sina åsikter (på privatägda hemsidor och tidningssajter) så är man tystad och censurerad.

Det är patetiskt och ett hån mot de som lider under riktig censur.

Lokatt sa...

Ove
Senare såg jag ett inslag där Stina Dabrowsky som tydligen var den som ansvarat för inbjudningarna sa att hon ville att röster med olika åsikt skulle få lov att komma till tals. Vilket jag tycker är en utomordentligt sund och riktig inställning. Att som Åsa L propsa på att utestänga de som inte gillar hennes åsikter tycker jag är mycket obehagligt. Fortfarande undrar jag varför det fjäskas så förfärligt för henne. Den kvinnan skrämmer mig, dvs inte hon utan alla hennes medlöpare. För mig är Åsa L en typisk salongskommunist, hon bor flott och sällskapar med en adelsman - cosi fan tutte!
Oj nu blev det visst lite näthat här, urschäckta.

Nils sa...

Det mest sanslösa med den intervjun i kulturnyheterna var att journalisten låter Åsa Linderborg framföra lögner utan att konfrontera henne. Hon sa bl a att Avpixlat hotar näringsidkare vilket syftar på den Ica-handlare i Jämtland som välkomnade invandrare. Avpixlat rekommenderade då handlaren att ta kontakt med kollegan och Ica-handlaren i Glava som nu tydligen håller på att ruineras av att få flera hundra asylsökande till grannar. Detta klassar Åsa Linderborg som hot. Jag tror det var SVT som påstod det samma och senare tvingades till dementi.

Åsa Linderborg är en djupt obehaglig person och är det någon som bäddat för de ”hatmejl” de fått är det Åsa Linderborg.

tuttarolf sa...

Jag har inte läst siffrorna i detalj men det är glädjande att en så stor del av vår befolkning är positiva till invandring. Det indikerar i sin tur att talet om rasism bland svenskarna kanske är en smula överdrivet. Något att fundera över.

Oroande är dock att klyftorna mellan svenskar och nysvenskar ökar. Inte minst när så många outbildade och religiöst präglade anländer utan ordentligt omhändertagande. Kommunerna går på knäna, resurserna räcker inte till och etniska enklaver bildas. Samtidigt råder bostadsbrist och okvalificerade jobb är svåra att skaka fram.

Få infödda svenskar har satt sin fot i invandrartäta förorter och har sannolikt vaga uppfattningar om hur det ser eller hur människor har det där. Ett annat problem är konflikter mellan olika grupper av asylflyktingar. Det känns ibland en smula futtigt att älta frågan om rasism bland svenskar när det räcker att skrapa lite på ytan för att få lyssna till riktigt olustiga fördomar invandrare emellan eller gentemot oss infödda. Dessutom är kvinnosynen ofta rutten och attityden gentemot homosexuella hårresande. Vet våra folkvalda om det?

Vi måste tillsätta rejält mycket mer resurser om vi skall framstå som seriösa i vår strävan att integrera. Det är inte ansvarsfullt att fortsätta att ta emot stora skaror som vi inte vet vad vi skall göra av eller med.

Är då lösningen att som SD förespråkar stoppa invandringen? Naturligtvis inte! Men vi måste börja våga diskutera dess omfattning och lägga den på en rimlig nivå. Invandring och integration är en av de viktigaste frågorna i vår tid. Vårt mottagande är respektlöst och dåligt uppföljt. Vi behöver dem och de behöver oss. Dags att tänka om!

Lennart W sa...

Var ett TV-program igår om en lågstadieklass i ett invandrartätt område. Inte en enda unge i klassen kände någon som var "svensk" (fast de är ju det själva, men ser sig tydligen inte som det), och knappt någon hade heller träffat någon "svensk" eller varit hemma hos någon. Fast någon unge hade iaf en granne som var "svensk" och hade t.o.m. sett dem grilla någon gång. Ville man säga något elakt till någon kunde man kalla den personen "svenne". Är väl bättre i så fall att säga "svensk" tyckte en unge. Läraren var iaf "svensk". Ungarna fick komma hem till läraren och blev genast imponerade av den stora tomten till huset. Tills de började upptäcka att det nog inte var särskilt hög standard ändå, med t.ex. ganska liten TV. De trodde att alla "svenskar" är rika? Gulliga ungar, men det här var ju faktiskt ändå ganska så beklämmande.

Lokatt sa...

Jag tillhör dem som faktiskt har besökt invandrartäta områden. Jag följde min nyutexaminerade dotter till Rosengård i Malmö när hon sökte plats på socialkontoret där. Stämningen i området kändes inte välkomnande, musiken dånade ur BMW-bilarna som cruisade runt, runt. Män och pojkar. Jag blev rädd, mest för hennes skull.
Jag har handlat i Rinkeby utanför Stockholm, jag sökte vissa matvaror.
Jag är inte särskilt rädd av mig, men jag blev rädd där också och ville därifrån så snabbt som möjligt. På Rinkeby torg räknade jag till två personer som såg svenska ut, båda var i femtioårsåldern, mannen klart alkoholiserad, kvinnan utslagen. I övrigt mörkögda män, unga män och äldre män, nästan bara män, som stod sysslolösa i hörnen, några med kamphundar. Någon djupt beslöjad kvinna skyndade förbi med blicken stelt riktad rakt fram. En affisch på en anslagstavla visade en hemmamålad bild på en avskuren hals, blodet rann från den döde svennesoldatens snett hängande huvud, texten löd: "Sverige ut ur Afganistan".

Det är inte bra med såna här enklaver, inte för någon.

Patrik N sa...

Lokatt,

Jag läser din kommentar om ditt besök i Rinkeby. Men vad var det som gjorde dig rädd, ingenting av det du beskriver tycks vara farligt som jag ser det. Vad blev du rädd för?

tuttarolf sa...

Skönt att jag inte är ensam. Jag är mycket oroad över att många inte tycks "se" dessa problem. Eller väljer att inte se dem.

Lokatt, det du beskrev är precis vad jag upplevt flertalet gånger. I mitt fall handlar det om några av Göteborgs förorter, som t.ex Hammarkulletorget. Vid ett tillfälle när jag korsade torget kom en kille i övre tonåren helt oprovocerat fram och viftade med en stilett framför mitt ansikte. Jag slog ner blicken och försäkrade att han var den som bestämde. Han hånflinade och gick vidare.

Även om detta kan ses som en extrem händelse har jag upplevt många andra mer eller mindre hotfulla situationer i invandrartäta förorter och vänner som arbetar med integration vittnar om samma sak.

Naturligtvis är ändå de flesta som bor i dessa förorter fredliga och bra människor men det är knappast på grund av en lyckad integration och inget som våra myndigheter kan ta åt sig äran för. Vi hinner helt enkelt inte med att anpassa, slussa in och integrera.

Av ren tristess börjar ungdomar råna, bränna bilar och provocera. Det blir till en sport. Vilka jobb finns för dem? Vilken framtid har de? Andra väljer att försvinna in i sin tro, den enda trygghet de finner. Är det konstigt? Vi hade gjort samma sak om vi flytt till ett land med en kultur som är helt främmande för oss. Utan jobb, utan något vettigt att göra.

Ofta tar man upp exempel på lyckad integration men då handlar det nästan uteslutande om högutbildade eller de som fötts med sinne för entreprenörskap. De flesta asylflyktingar som kommer nu har låg eller ingen utbildning alls och kvinnorna är analfabeter.

Men inget av detta möter jag där jag själv bor. Där är det lugnt och skönt. De flesta ser ut som jag, har fast jobb och bygger sin framtid.

Lennart W sa...

Jag och min familj bodde i Rinkeby i 5 år, 1990-95. Om vilket jag förstås kan berätta en hel del, både på minussidan och på plussidan. Kan väl iaf säga att när vi bodde där kunde det kännas orättvist att Rinkeby så ofta nämndes när det var tal om invandrare och problem. Vi trivdes ändå ganska bra där, och det var nog inte en enda gång som någon av kände oss hotade. Största problemet var ju faktiskt nästan att man drog sig för att säga till folk var man bodde pga vad alla trodde att de visste om området.

Lennart W sa...

Bara som en liten positiv motvikt (till de problem som ju faktiskt finns där också):

SvD: Mo Yan hyllade eleverna i Rinkeby

"Projektet Nobelfirande i Rinkeby har pågått i över 20 år. Eleverna studerar Alfred Nobel och hans liv, besöker Svenska Akademien och är på plats när priset meddelas i Börssalen. Sedan tar intensiva studier av litteraturpristagaren vid, men även de andra prisen, och man arbetar med Nobel på lektionerna i svenska, bild, natur- och samhällsämnena."

Nils sa...

”Få infödda svenskar har satt sin fot i invandrartäta förorter och har sannolikt vaga uppfattningar om hur det ser eller hur människor har det där.”

Tror det var när flyktingarna kom till Glava i Värmland som befolkningen började med insamlingar och det kom gamla kläder och skor i drivor. Svensken i gemen vet ingenting om asylsökande eftersom medierna enbart skriver skriver ”snyfthistorier” och tror helt enkelt att de kommer hit barfota och i höftskynken.

Patrik N sa...

Jag är själv uppvuxen i ett Rinkebyliknande område och ser saken ungefär som Lennart.

Eric Wadenius sa...

Alla har vi olika erfarenheter. Det viktigaste är att man förstår att ens upplevelse är just subjektiva och inte kan användas för generaliseringar.

Min första upplevelse av ett invandrartätt område kom när jag som 14-åring besökte Märsta för att hälsa på min bästa barndomsvän som flyttat dit (vars pappa hette Muhammed och var från Tunisien). Festen vi besökte första kvällen blev abrupt avbruten av att någon kastade in tårgas i lokalen. På väg till pendelstationen blev vi jagade av en grupp män som bröt på svenska, då de vill testa våra jackor, som de sa. När vi kom till stationen var vi tvungna att springa därifrån då det var några unga män, som också bröt på svenska, som hade bestämt sig för att slå ner oss för att vi använde deras pendelstation. Vi sprang till nästa station och tog tåget därifrån. Hela tiden hade jag känslan av att det var för att jag var "etnisk svensk" (vad nu det skulle betyda) som var anledningen till påhoppen.

Jag spelade också väldigt mycket basket när jag var yngre och vi reste runt i Skåne, Halland och Småland för att spela mot diverse lag. Det var dock enbart när vi spelade mot "Bosna" i Landskrona och "Serbia" i Malmö som situationen kunde bli hätsk och våldsam. Vissa matcher var tvungna att avbrytas för att föräldrar blandade sig i domslut och vi fick, framför allt om vi vunnit matchen, snabbt ta oss till bilarna och åka därifrån för att undvika att bli påhoppade av spelare och åskådare.

Så var det dock bara under de första åren. Efter ett tag hade vi spelare spelat så många matcher mot varandra att vi mer eller mindre kände varandra och jag upplevde att lagen vi mötte hade "mognat". Motståndarlagen tyckte själva att det var pinsamt och bad själva stökiga individer att lämna hallen och vi hade kul tillsammans, som det ska vara. De sista åren vi spelade mot varandra var det aldrig några bråk.

Vidare i min basketkarriär spelade jag i samma lag som (och var väldigt god vän med) bosnier, vitnameser, somalier, serber, greker mf. Vi, likt de lagen vi hade mött som unga, såg enbart vad vi hade gemensamt och nationalitet eller hudfärg fanns inte längre.

Det handlar om att träffas och umgås. Det är dem som aldrig träffar "de andra" som är rädda för dem.

tuttarolf sa...

Eric,

Jag är inte säker på att du förstår vad jag skrev. Det handlar inte om "vi och dem", smygrasism, fördomar eller brist på tolerans och förståelse. Det handlar om att se och förstå att integrationen har kommit av sig.

Jag älskar färg, kultur, mat och främmande filosofier. Religion fascinerar mig än mer även om jag helt saknar tro. Mest spännande är möten människor emellan. Jag är mycket positiv till invandring och tror att det kan berika vårt land på ett fantastiskt sätt. Det är så människans högkulturer byggdes. Att vi behöver invandring i Sverige är självklart, det är något vi alla vinner på.

Men, vi har problem. Det gör mig förtvivlad när jag ser hur klyftorna ökar. Politiker talar om att "sänka trösklar" på arbetsmarknaden. Lönedumpning inom lågkvalificerade yrken är redan ett faktum. Det drabbar våra nyanlända värst av alla. De sliter ihjäl sig för löner få svenskar skulle acceptera. Många får aldrig ett jobb. Bostadssituationen är kritisk, många samlas på ett och samma ställe. Nätverket blir etniskt. Utbytet med infödda svenskar är uselt, många har ingen kontakt alls med oss. Konflikter mellan olika etniska eller religiösa grupper är vanligt. Kort sagt - integrationen fungerar inte. Naturligtvis finns många undantag, men jag är rädd att de bekräftar regeln.

Jag väljer här att citera Janne Josefsson:
"Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare."
Hela artikeln här:
http://chschickhardt.blogspot.se/2012/06/gun-holmertz-i-blasvader-om.html

Vi kan inte bara ta emot asylflyktingar i stor skaror, vi måste se till att det sker på ett humant sätt och visa ansvar. Det kräver stora resurser och engagemang. Vi står inför ett val. Antingen sätter vi in stora resurser nu eller så får vi göra en kraftig inbromsning tills vi kommer ikapp.

Eric Wadenius sa...

Tuttarolf,

-"Jag är inte säker på att du förstår vad jag skrev."

Avsikten med min kommentar var inte att visa förståelse för vad du skrev. Min kommentar var inte menad som en replik på din kommentar utan bara som ett testamente på en persons subjektiva upplevelse, en upplevelse som skiljer sig ifrån den några andra verkar ha haft.

Lokatt sa...

Patrik N
Du undrade vad som mer exakt gjorde mig rädd i Rosengård och Rinkeby. Ingen slog mig, ingen hotade mig, nej. Jag fick bara en stark känsla av att här ville jag inte stå längre än nödvändigt, här i Rinkeby ville jag inte vara. Bara det att det nästan bara var sysslolösa män som syntes ute mitt på dagen gjorde mig osäker. Var var kvinnorna? Konstigt samhälle i samhället. Naturligtvis vet jag var kvinnorna var, de stod vid spisen och födde barn medan makar och söner rökande vilade sig i gathörnen. Den blodiga afganistanaffischen chockade mig faktiskt. Kamphundarna med kapade öron gjorde mig illa till mods.

I Rosengård kände jag att jag inte ville lämna min unga obeslöjade dotter. Hon tog jobbet i Hyllie istället.

tuttarolf sa...

Eric,

"Det är dem som aldrig träffar "de andra" som är rädda för dem."

Jag uppfattar hela ditt inlägg som ett präktigt försök att visa hur vidsynt du är. Det är precis denna naiva retorik som inneburit att vi lagt en våt filt över hela integrationsfrågan.

"Min kommentar var inte menad som en replik på din kommentar utan bara som ett testamente på en persons subjektiva upplevelse.."

Jag tror dig inte. Snarare var det ett försök att dra smygrasistkortet. Vill man verkligen engagera sig för de asylflyktingar som kommer hit måste man börja lyssna och se hur verkligheten ser ut.

Nu utmanar jag dig att läsa länken jag hänvisade till:
http://chschickhardt.blogspot.se/2012/06/gun-holmertz-i-blasvader-om.html

Eric Wadenius sa...

Tuttarolf,

Det spelar inte mig någon roll om du tror mig. Allt jag kan göra är att säga att sanningen är att jag inte ens hade läst din kommentar när jag skrev min, så den var därav omöjligen ett svar till dig.

tuttarolf sa...

Eric,

Då ber jag om ursäkt. Jag tror dig. Tyckte själv att jag var lite väl hätsk i mitt angrepp på dig. Ha en bra dag! :)

PS: Jag har tidigare läst en hel del av vad du skrivit i andra ämnen och tycker att du för det mesta har sunda åsikter.

Eric Wadenius sa...

Tuttarolf,

Ingen skada skedd;) Missförstånd sker så lätt, framför allt i detta format.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se