7 maj 2013

"An Atheist Muslim's Perspective on the 'Root Causes' of Islamist Jihadism and the Politics of Islamophobia"

Från en artikel av Ali A. Rizvi i Huffington Post:
The taboo against criticizing religion is still so astonishingly pervasive that centuries of hard lessons haven't yet opened our eyes to what has been apparent all along: It is often religion itself, not the "distortion," "hijacking," "misrepresentation" or "politicization" of religion, that is the root cause.
[...]
I [...] understand that extremism in any ideology isn't a distortion of that ideology. It is an informed, steadfast adherence to its fundamentals, hence the term "fundamentalism." When you think of a left-wing extremist, do you think of a greedy capitalist? Would you imagine a right-wing extremist to be dedicated to government-funded social welfare programs? The "extremists" and strict followers of the Jain faith, which values the life of every being, including insects, don't kill more than their average co-religionists. Instead, they avoid eating foods stored overnight so as not to kill even the microorganisms that may have collected in the meantime. In a true religion of peace, the "extremists" would be nonviolent pacifists to an extreme (and perhaps annoying) degree, not the opposite.
[...]
Instead of judging these religions by the actions of a few, we judge them more objectively: by the contents of their sacred texts (revered by fundamentalists and moderates alike). To us, a simple reading of the Abrahamic holy books reveals endorsements of virtually all the oppressive and discriminatory systems that civil and human rights movements have tried to dismantle over time: patriarchy, misogyny, slavery, tribalism, xenophobia, totalitarianism and homophobia, all rolled into one.
Our critical words aren't an attack on people. They are a challenge to what we consider bad ideas that drive bad behavior. Saying "smoking is bad" does not translate to "all smokers are bad people."
[...]
For the fast-growing secularist/humanist movement, criticism of religion isn't a demonstration of bigotry but a struggle against it. To us, bigotry against bigotry isn't bigotry, and intolerance of intolerance isn't intolerance.

24 kommentarer:

Björn Bäckström sa...

Rizvi konstaterar här (liksom inläggaren Patrik L i en tidigare tråd) att religion är ont i sig. Vilket är en riktig observation.

Emellertid, Rizvi finner det nödvändigt att upprepa den vanliga missuppfattningen att "människan i sig" är oantastlig:

"Our critical words aren't an attack on people. They are a challenge to what we consider bad ideas that drive bad behavior. Saying 'smoking is bad' does not translate to 'all smokers are bad people.'"

Det är individen som bör kritiseras och straffas. Inte stor mening med att till exempel låsa in Breiviks Manifest i stället för honom själv.

Dessutom är exemplet ett dåligt val. Att jämföra rökning med dödande av blasfemister är tokigt.

Ulf Gustafsson sa...

Det finns en farlig ide om att kritisera och straffa bärare av idéer, t.ex. judar, muslimer eller religiösa i allmänhet, utan att bäraren (människan) begått något brott mer än burit en ide.

Självklart kan vi inte straffa de som bär denna farliga idé, som jag beskrivit ovan. Men vi kan kritisera den och vi kan försöka minimera spridningen av denna farliga idé genom utbildning och upplysning.

Björn Bäckström sa...

Ulf G 2013-05-07 09:26

"Det finns en farlig ide om att kritisera och straffa/.../bärare av idéer.../"

Idén att kritisera andras idéer är alltså en farlig idé?

"Men vi kan kritisera den och vi kan försöka minimera spridningen av denna farliga idé genom utbildning och upplysning."

Vilken idé menar du här som det inte är farligt att kritisera?







Ulf Gustafsson sa...

Björn B,

Du får nog läsa om det jag skrev, för du har inte förstått det.

Bärare (är i detta resonemang) = människor
Kritisera och straffa = Kritisera OCH straffa



Björn Bäckström sa...

Ulf G 2013-05-07 10:30

Om du skriver att det är en farlig idé "att kritisera och straffa" så är väl båda handlingarna farliga var för sig.

Straffar man så är det ju höjden av "kritik", eller hur? Behöver inte poängteras. Men OK; sloppy writing är vi alla skyldiga till då och då. Straffar dig inte!

Kristian Grönqvist sa...

Ulf

Lustigt resonemang. Utan "bärare" ingen ide. Hur tänkte Du nu? Idén är ju en tanke som bärs av en hjärna. Inga hjärnor - inga ideer.
Dåliga hjärnor - dåliga ideer. Dåliga ideer - dåliga människor. Bra idéer - bra människor.
Det finns ingen regel om att alla människor är lika bra eller om att alla har samma förutsättningar. En del är bättre...en del är sämre. Rent objektivt.

Eller har Du en slags tanke om att idén är en entitet i sig?

Jag uppfattar Dig verkligt ofta som en mycket luddig och orealistisk tänkare... Har Du verkligen aldrig satt Dig ned och funderat på kausalitetsordningen i verkligheten?

Patrik Lindenfors sa...

Kristian,
Ingen bärare kan vara "islamism" eller "kristendom". Däremot kan man mer eller mindre hålla med om eller stötta ett idékomplex. Så ja, läror och tankar är entiteter i sig själva. Eller tror du någon därute bär på "vetenskap"? Människors tankekonstruktioner är för komplexa för sådan individbasering.

Ulf Gustafsson sa...

Förtydligar min kommentar 09:26, då inte förstods av alla:

Det finns en farlig ide om att straffa människor som bär på vissa idéer, t.ex. judar, muslimer eller religiösa i allmänhet, utan att människan begått något brott - endast burit på vissa idéer.

Självklart kan vi inte straffa de som bär denna farliga idé (vilken jag beskrivit ovan). Men vi kan kritisera den och vi kan försöka minimera spridningen av denna farliga idé genom utbildning och upplysning.

Björn Bäckström sa...

Ulf G 2013-05-07 13:18

Bättre! Förut ville du förbjuda BÅDE att kritisera och att straffa idebärare som inte begått något brott. Bra att vi nu får kritisera. Omvändelse under galgen?

Kristian Grönqvist sa...

Patrik L

Naturligtvis har Du fel. Utan människor inga muslimer. Om alla muslimer dör finns ingen islam heller.

Du får göra skillnad på entitet och idè.

Även om alla människor dör, finns entiteten kvar, det gör däremot inte en idè.

Jag påpekade i förra kommentaren något om begreppet kausalitet. Kanske något att studera för Dig också...? :-)

Alltså. Människor är en förutsättning för idéers existens. Idéer är inte en förutsättning för människors existens.

Entiteter berörs inte av någondera.

Patrik Lindenfors sa...

Kristian,
Är det ok att jag konstaterar att du inte fattar och går och fikar med min familj istället? Jag orkar inte riktigt med någon pseudodebatt just nu. Du får ha åsikt om du vill.

Lennart Widlund sa...

Man kan spara sin idé i bokskrollar eller böcker eller i modernare media. Det kan gå många hundra år då ingen levande människa bär på idén, men så finner någon bokskrollarna ifråga och läser och tycker att idén är bra och anammar den.

Böcker är en fantastisk uppfinning. Testa själv, Kristian. Läs.

Ulf Gustafsson sa...

Björn B,

Uppenbarligen klarar du inte att läsa en text och återge vad som står i den. (Något förbud har inte jag nämnt, det är din favorit gren.) Jag nöjer mig med den erfarenheten, från dagens meningsutbyte.

Kristian Grönqvist sa...

Iofs får Ni naturligtvis ha ideer om böcker också.

Men utan människor inga böcker heller.

Jag bara försöker klargöra hur beroendeförhållandet ser ut, eftersom det ganska ofta tycks framkomma här att ideer har sitt eget liv.

Det har de inte. Ideer hålls vid liv av människor. Bra eller dåliga.

Läsande har inget med saken att göra alls Lennart. Det fungerade på precis samma sätt före skriftspråket. Stenyxor tex.

Lennart Widlund sa...

Kristian, i mitt fiktiva exempel har ingen människa haft idén på flera hundra år. Det är när någon LÄSER om den som den igen börjar spridas bland levande människor. Förstår du?

Kristian Grönqvist sa...

Lennart snälla vän. Utan människor...ingen Kristendom heller. Har Din hjärna frusit ihop? Håll isär orsak och verkan tack.
"Och människan skapade Gud...till sin avbild"

Kan Du bevisa motsatsen så lyssnar jag på Dig.

Till dess är Dina tankar bara ett bevis på slumpartade låtsasinsikter.

Ove sa...

Kommer aldrig att förstå hur Kristian Grönqvist orkar vara så arrogant och genomotrevlig i varje kommentatorstråd.

Tråkigt, får jag har ingen lust att kommentera någon sakfråga så länge han får härja fritt.

Patrik Lindenfors sa...

Ove,
Nej, det har gått för långt nu med flera personer och över upprepade tillfällen som helt förstör den här bloggens kommentarsfält. Du är inte den enda som klagar. Vi kommer att tvingas införa nya regler. Tyvärr. Frihet under ansvar fungerar bara när alla tar sitt ansvar. Jag beklagar och hoppas du återkommer om några dagar.

Björn Bäckström sa...

Ove 2013-05-08 23:18
"Tråkigt, får jag har ingen lust att kommentera någon sakfråga så länge han får härja fritt."


Patrik L 2013-05-09 01:03
"Vi kommer att tvingas införa nya regler."

Humanisternas version av "Våga vägra debatten"?

Det är klart, har man inte tillräckligt på fötterna att bemöta kommentarerna med egna kommentarer är ju censur (stympning) en bekvämlighet. Men vart tar bloggens credibility vägen?

Kristian Grönqvist sa...

Ove

Jag har funnits på den här bloggen ganska länge. Mycket undfallande till en början. Men konstaterade ganska fort att kunskap inte tillnärmelsevis tillmättes samma värde som aningslöst bludder. Vems felet från början är, orkar jag inte ens längre gräva i.

Jag är varken bitter eller inåtvänd, men gillar inte en vetenskaplig attityd där den inte finns. Vill man spåna, så talar man om att man spånar och blir inte irriterad om man blir rättad av någon.
Har man fel, så erkänner man det, inte spjärnar emot tills väggen slår en i huvudet.
På så vis kan alla trivas och utbyta erfarenheter.

Att "våga vägra debatten" är bara den fegaste okunniges utväg från argumentslöshet. Helt i stil med genusteoretikers sätt att framföra sitt budskap.

Kanske är min kantighet ett problem för tidsandans upphöjande av tyckande till kunskap...

Kanske är jag bara en genuint otrevlig gubbjävel.

I båda fallen gör jag viss nytta. Ser åtminstone till att ribban håller sig över markhöjd

Gunnar Lindholm sa...

Några personliga tankar kring kommentering.

För att kommentering skall vara meningsfull så krävs det att de som kommenterar åtminstone förstår vad de tidigare kommentarerna handlar om. Typ som att driva ett samtal framåt.

Inga gliringar, som t.ex. den med galgen till Ulf.
Ingen otrevlig eller mästrande ton heller.

Om ingen köper ens åsikter så är "skrika högre och oftare" inte någon speciellt bra metod på ett internetforum (även om det kan fungera i TV-reklam...)

Humor och ironi = aja baja!

Om man upplever en kommentar som luddig så kan man istället för att antaga att hen menade X och svara på det, fråga om personen menade X.
Så kan man slippa långa halmgubbediskussioner.

Gubbsjuka fantasier håller du för dig själv.

Ställer någon frågor, svara på dem. Blir det en för tuff fråga, som stör dig, t.ex. det blir uppenbart att du inte har rätt, vet bäst, etc. strunta inte då bara i den frågan utan erkänn! Erkänn att du lärt dig något :)

Ältande inte käpphästar.
Var inte patetisk.
Om du känner dig nödgad att förklara hur något verkligen förhåller sig, tänk en gång till, kan det vara så att du har totalt missat vad diskussionen handlar om?


Tack för ordet. Nu hoppas jag att minst en person tar till sig av detta.
Fltiga brytare av detta har jag ingen lust att diskutera med. I verkliga livet hade jag bett personen lämna samtalet om den förstör. På nätet får man blocka och cencurera.

Gunnar Lindholm sa...

Kristian G,

Kanske är min kantighet ett problem för tidsandans upphöjande av tyckande till kunskap...

Kanske är jag bara en genuint otrevlig gubbjävel.

I båda fallen gör jag viss nytta. Ser åtminstone till att ribban håller sig över markhöjd


Menar du att vara otrevlig är en tillgång för bloggen? På vilket sätt då isåfall?

Kristian Grönqvist sa...

Förmodligen har Du alldeles rätt Gunnar. Jag försöker inte ens vara trevlig. Till vilken nytta skulle det vara?
I min ålder är saklighet hundra ggr viktigare än trevlighet. Skulle jag ge mig ut på Webben bara för att vara trevlig...? Keep on dreaming...Gunnar.

Trevlighet är tex att inte påpeka att religiösa Ljuger, fast de i verkligheten gör det. Trevlighet är att tro på legenderna om Nordkoreas diktator, eller att inte påpeka en chefs tillkortakommanden. Det finns gott om trevliga människor i världen. Jag tillhör inte en av dem.
På ont och gott.

Daniel W sa...

Jag tror det är dåligt med formella regler. Det är enklare och bättre att helt enkelt banna de skribenter och kommentatorer som gör sig omöjliga. Det inkluderar mig, om det bedöms så. Visserligen vill jag försvara mig med att min idioti åtminstone har en viss ändamålsenlig dynamik i sig. Jag är ännu inte pensionär med förstelnad hjärna, jag har ännu inte börjat hävda exakt samma idiotiska nonsens varje dag. Men om jag är/blir ett hopplöst fall så är det, i min mening, ert moraliska ansvar att banna mig.

På tal om etikens atom så tror jag att det moraliska ansvaret alltid är absolut, det får aldrig delegeras till någon annan. Den som har makten att kontrollera den här bloggen (smittohärden) måste ta sitt ansvar så gott han kan. Andras viljor och eventuella regler kanske kan hjälpa men det kan också stjälpa, det är hur som helst bloggens absolut ansvar att göra så gott hen kan.

Jag håller med Kristian G om att otrevligheten är en slags tillgång. Det är ungefär som att döden är en tillgång för livet. Det är döden som genom evolutionen ger livet en struktur.

Kritiskt tänkande och moral är vad som kan ta död på dåliga idéer och dåliga beteenden. Det är förutsättningen för kulturevolution. Jag menar att Kristian G är en utmärkt ambassadör för denna insikt.

Nu när vi har fattat det så ska han så klart bannas så att han kan sprida upplysning till andra bloggar också.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se