27 maj 2013

Kamp mot populism och fascism i EU

Staffan Gunnarson, vicepresident i Europeiska humanistfederationen skriver om det arbetet som bedrivs, av bland andra Europeiska humanistfederationen, mot populism och fascism inom EU. (Kicka på rubriken eller på "Läs mer" för att läsa hela den intressanta texten.)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I förra veckan hölls ett seminarium på temat ”Den ökande populismen i Europa: på jakt efter ett starkare agerande från EU”, vid den Europeiska kommissionens högkvarter i Bryssel. Detta veckoslut presenterade också den Europeiska humanistfederationen (EHF) sin nya policy om populism. Mötet i kommissionen arrangerades av Bureau of European Policy Advisors (BEPA) i samarbete med EHF och La Grand Loges Féminine de France. Initiativet togs vid en konferens ifjol i syfte att hitta strategier i kampen mot populistiska strömningar inom unionen. Mycket cirkulerade runt nationalism och högerextremism, som de idag angivet största hoten mot samarbetet för en öppen och inkluderande europeisk identitet.

Det saknas en riktigt vedertagen definition av populism, men man brukar peka ut en förment folklig förankring gentemot eliten och den rådande makten, som ett stående inslag. Såväl höger- som vänsterpopulister exploaterar denna tankefigur, med nationalism respektive anti-globalisering som vanliga profilfrågor.

Projektledaren och forskaren Magali Balent vid Robert Schuman-institutet inledde seminariet med en generell analys av läget. Hon menade att nationalistisk, populistisk retorik paradoxalt nog oftast bygger på uppfattningen om skör identitet. Den nationella identiteten är då inte öppen, utan utgör en etniskt sluten förståelse av något som man är rädd snabbt och lätt kan ödeläggas av grupper, som man inte anser kan integreras i landet. All populism använder sig av en demagogi, där man säger sig vilja skydda folket från en påstått korrupt elit – särskilt inom EU - vilken görs ansvarig för alla stora problem; det må vara immigration, globalisering, arbetslöshet, den ekonomiska krisen osv.

Populistiska partier
För närvarande finns ej några populistiska partier representerade i någon regering inom EU. Bland annat beroende på olika valsystem (proportionella eller inte) ser vi stora skillnader i europeiska länder vad gäller antal platser i parlamenten. I Sverige har SD t ex 20 riksdagsmandat (6 % i valet), i Norge FrP 40 platser i stortinget (23 %), att jämföras med Frankrike, där Front National endast besätter 2 platser i Nationalförsamlingen, trots 17 % av rösterna och att man tidigare haft sin kandidat framme i slutomgångarna i presidentvalet.
Magali Balent konstaterade att allianser av populistiska högerpartier inte visat sig klara av att samarbeta över tid, utan någon önskar alltid köra en egen linje. Därför betraktas dessa ofta av allmänheten som icke dugliga att inneha makten, ens om idéerna i sig skulle ha varit lockande för väljarna. Ett annat tecken på detta är också den nedgång som faktisk kunnat märkas för flera populistiska partier efter krisen 2008. Man ses ej som trovärdiga eller regeringsfähiga och har inte kunnat dra politisk nytta av den ekonomiska nedgången på ett effektivt sätt.

En identitetskris har utvecklats på senare år om det globala projektet, dess öppenhet och toleransen i samhället. Islamism växer i kölvattnet av motsättningarna, som i sin tur göder populistiska krafter högerut. Ett scenario som var helt otänkbart på 60- och 70-talen. Invandring upplevs idag bland delar av den europeiska befolkningen som farligare än tidigare, hävdade Balent och pekade särskilt på islam. Förrvirring hos vissa medborgargrupper runt den egna identiteten i en globaliserad värld gör att man känner säger osäker och hotad med den ökade rörligheten och utomeuropeisk immigration.

Ett fenomen som på senare tid uppvisats inom de högerpopulistiska partierna är vad Balent kallar ”leende kvinnor”, vilka gett dem en mer respektabel image. Hanna Ladoul, som varit producent för filmen ”Populisme au feminin” (ung. ”kvinnlig populism”) är inne på samma linje. Kvinnliga partiledare har skapat en mjukare framtoning, vilket varit ett framgångskoncept i Frankrike, Danmark och Norge, samt - kan man lägga till - inte minst i Ungern. Under Jean-Marie LePens tid som ledarfigur i Front National fick han aldrig mer än 14 % av de kvinnliga rösterna, med hans dotter vid rodret har denna andel ökat markant. Kvinnliga ledare uppfattas som mer alldagliga och ”mindre farliga” än män, även om de uttrycker samma åsikter.

Filmen ”Populisme au feminin” finns att beskåda här och ger behållning även om man inte talar franska.

Enligt en färsk enkät i Frankrike säger nu en minoritet att Front National är ett ”farligt” parti, en åsikt som förut alltid delats av mer än hälften av medborgarna. Man går mot en normalisering. Denna observation överensstämmer för övrigt med att man på senare år sett fler kvinnor i framträdande roller inom rent fascistiska rörelser, jämfört med t ex på 90-talet. I Ungern fick det ultranationalistiska Jobbik också sin uppgång först efter att den Röda Kors-belönade mänskliga rättighetsadvokaten (!) Krisztina Morva tagit över ledningen 2009. Man gick då även ifrån den militanta grenen inom rörelsen och utvecklades från att ses som en extrem, men lösare politisk gruppering till fullt ut etablerat parti, med representation bl a i EU-parlamentet.

Drömmen hos de högerpopulistiska rörelserna om en monoidentitet i Europa, som en sammanhållen kristen enhet, kan inte fungera i en modern, globaliserad värld, påpekade Magali Balent . Hon är övertygad om att EU kan klara nuvarande kris genom att klarare definiera var gränserna går för det europeiska projektet, liksom skapa en fungerande sammansatt identitet, där man förklarar både vad EU är och inte är, erkänner såväl möjligheter som problem.

Den grekiske humanisten Panayote Dimitras beklagade starkt förekomsten av fascistiska och nynazistiska partier i hans hemland, vilket han beskriver som värre än Ungern. Med tre högerextrema partier, två av dem i parlamentet och ett tidigare i EU-parlamentet utgör Grekland ett unikt fall. Antisemitismen är också på en annan nivå, enligt honom. T o m i Ungern kan kritik mot judar och romer leda till att människor straffas för sina uttlanden, så ej i Grekland; ”Där säger folk hela tiden förfärliga saker och gör Hitlerhälsning i parlamentet, utan åtgärd”, berättar Dimitras. Man kan även notera att skillnaderna är stora på kontinenten. Det syns t ex ingen växande fascism på den iberiska halvön, märkligt nog, trots kristider och ett dess historiska förflutna.


Strategier mot populism
Vicepresidenten i Europaparlamentet, Martínez Martínez talade om olika strategier mot dem som har andra värderingar är vad EU officiellt står för. Han menar att populister försöker skylla alla tillkortakommanden och problem på EU, som inte ens har mandat att verka på alla områden, utan ansvaret är ofta nationellt. EU tas då bara till som svepskäl och görs till syndabock för att uppamma till nationalism. EU har också svarat inkonsekvent när extrema partier ingått i regeringar. Då Jörg Haider i Österrike fick en sådan roll, vände EU detta medlemsland ryggen, medan man senare har varit betydligt mer splittrade i synen på i Italien i liknande skeden. I några länder inkluderas de mer extrema och får inflytande i etablerade högerpartier, så att dessa blir mer långtgående högervridna än förut. Martínez tryckte på att man bestämt måste avvisa alla populistiska demagoger, uppvisa ett konsekvent och beslutsamt motstånd, inte ge dem plats och acceptans. Det är från hans utgångspunkter en historisk plikt att motverka nazister i Grekland eller på andra håll. EU har aldrig varit neutralt i dessa frågor och hela unionen är sprungen ur motståndet mot totalitarismen.

Paul Nemitz, som ansvar för valövervakning inom EU, även på lokalplanet, betonade vikten av att involvera folk i demokratiskt beslutsfattande och att man ej ska ta lätt på faran med populism, vilket han även hävdade att kommissionen heller inte gör – trots viss kritik mot att man hittills varit alltför passiva. En åsikt har varit att pga att färre röstar i EU-valen så undergrävs demokratin och mandatet för EU, men detta anser Nemitz vara överdrivet. Även många lokalval och på alla andra nivåer än till de nationella parlamenten - där deltagandet är generellt mycket högre - så är intresset mindre. Detta är naturligt med nuvarande maktfördelning, menar han. Samtidigt har alla inom EU - inklusive de nationella regeringarna - ett ansvar för att fullfölja implementering av beslut och förklara för medborgarna vad som händer och varför, liksom att redogöra för vad som åligger EU och vad som är strikt nationella ansvarsområden. EU kan inte och får heller ej lösa allt centralt, detta är i sig populistiskt att påstå. Uppgifterna är delade i dessa många komplexa sammanhang och flera talare ansåg att man måste undvika att förenkla eller kräva för mycket av EU, som länderna själva kanske inte ens ställer upp på. Ändå måste man förstås svara på kritik, om man ska kunna räkna med solidaritet från sina medlemsstater.

Ett spörsmål som också dök upp är när, om och hur EU kan agera mot de medlemsstater som går emot vedertagna demokratiska och rättsliga principer, mänskliga rättigheter och EU:s gemensamma fördrag. Än så länge har man valt att inte ta till sina kraftfullaste verktyg, vad gäller sanktioner eller hot om uteslutning, inte ens i fallet Ungern med starka begränsningar av rättssäkerhet och yttrandefrihet - efter sina mycket snabba och tveksamma politiska procedurer. Kommissionen anser än så länge att dialog och andra typer av påtryckningar än den öppna konflikten är att föredra.

Krisen utlöser till viss del de populistiska strömningarna, men detta utgör endast en av många förklaringar. Nemitz rekommenderar att man ständigt ifrågasätter populister genom att kräva att de redovisar underlaget för sin analys och slutsatser. Uttryck som ”benefit tourism” – påståendet om immigranter i Europa enbart på jakt efter ekonomiska fördelar - kastas t ex slarvigt ut, utan tillstymmelse till fakta som kan styrka detta. Man tappar också bort respekten för mänskliga rättigheter, när man resonerar på det sättet och negligerar varför människor tvingas fly, enligt Nemitz.

Problemet med islam
Algerietfödda Fadila Méhal från organisationen Marianne de la diversité, som arbetar för integration och pluralism i Frankrike betonade att sex miljoner människor i landet nu har muslimsk bakgrund. Hon underströk att ett bra och viktigt sätt att motverka populism och högerkrafterna är faktiskt att uppmärksamma de reella problem som finns med islam i Europa och samtidigt betona att utvecklingen av en kombinerad fransk - skandinavisk, europeisk etc – och muslimsk identitet är möjlig och nödvändig, för att råda bot på existerande missförhållanden. Sekularism ser hon som nyckeln till kvinnors frigörelse. Många kvinnor upplever förtryck inom islam och muslimska miljöer också i Frankrike. De hindras att arbeta, studera, röra sig fritt.

Det är heller inte konstigt om det upplevs som väldigt provocerande när kvinnor uppväxta i Frankrike döljer sig under en burka och inte kan delta i ett normalt socialt liv, anser Méhal. Hon hävdade att detta problem aldrig kan bagatelliseras i ett civiliserat samhälle och att all religionsutövning också måste vara respektfull gentemot andra, så att man inte t ex kräver att få resa 80 meter höga minareter i Västeuropa, där detta helt bryter mot vanor och traditioner. Judiska samfund har i jämförelse i århundraden hållit en lägre profil, för att inte i onödan dra på sig negativ uppmärksamhet, menade Méhal och såg detta som förebild för ett sekulärt samhälle. Vidare bestrider hon bestämt idén om att någon som klär sig i burka kan klara att skapa förtroendefulla sociala relationer. Utan att vilja angripa någon, så säger Méhal att ingen född i Frankrike ska behöva dölja sig bakom heltäckande plagg: ”Vi måste bejaka ett öppet andligt sökande, men aldrig sådant som undergräver samhällets grundvärderingar”. Vissa delar av det franska samhället organiseras nu efter tro och etnicitet i ghettoliknande bostadsområden, exempelvis med invandrare från Nigeria och Marocko. Vi måste försvara de mänskliga rättigheterna och jämlikheten, diskriminering är aldrig acceptabelt, men man bör ändå motverka och försöka undvika sådant som man vet redan från början skapar stora och uppenbara problem. Det är kontentan av hennes analys.

Slutligen kan man erinra sig att ofta vänstervridna antifascister tidigare många gånger utmålat hela EU, inkl Tysklands återförening, som ett fascistiskt, euronationalistiskt projekt, vilket skulle hota demokratin. Fascismspöket kan alltså betyda olika saker och vänster- och högerpopulister kritiserar EU för helt olika, sinsemellan uteslutande tendenser. Det gäller att se upp med alla överdrifter och förenklingar, samtidigt som debatten tillåts vara öppen och kritiker inte lättvindigt stämplas som osolidariska eller odemokratiska. Demokratin utvecklas ständigt i takt med nya utmaningar. En stärkt europeisk identitet, som inte är elitistisk utan folkligt förankrad, skapar förutsättningar för att garantera och försvara EU:s grundläggande värderingar och ideal med bibehållen mångfald och tolerans.

Den Europeiska humanistfederationen presenterar sin nya policy om populismen, i anslutning till dess generalförsamling denna vecka. Inom kort kommer den att finnas tillgänglig på http://humanistfederation.eu .

Staffan Gunnarson
Vicepresident i Europeiska humanistfederationen

23 kommentarer:

Mattias sa...

Spännande och bra läsning! Fråga på detta citat: "För närvarande finns ej några populistiska partier representerade i någon regering inom EU." Räknas inte Fidesz som ett populistiskt parti?

StaffanG sa...

Hej och tack för uppskattningen, Mattias.

Här refererar jag folk inom Europeiska kommissionen som tydligen gör denna bedömning. Till skillnad från Jobbik ses man väl som mer ansvarstagande och inte som rena populister, vilket bl a nyhetsförmedling som denna visar:

http://expo.se/2013/fidesz-lovar-nolltolerans-mot-antisemitism_5715.html

http://expo.se/2013/ungerska-kyrkor-markerar-mot-antisemitism_5909.html

Sedan är förstås mycket en bedömningsfråga. Fidesz är mindre populistiska, kan man säga, utan att för den skull vara helt fria från farliga förenklingar och litet endimensionella förslag till lösningar.

Björn Bäckström sa...

Vad har vi för populistiska partier representerade i riksdagen i Sverige?

Själv kommer jag närmast att tänka på MP och V med sina agendor om icke-vinster i välfärden (mina sympatier här). "Folkupproret" i MP är väl ett färskt exempel där ledningen fick ge efter för gräsrötterna. Det ska för övrigt bli intressant att se hur de styrande i Gbg ställer sig till resultatet i folkomröstningen i trängselskattfrågan. Vågar de vara annat än "populistiska"?

Mattias sa...

Tack för svar, Staffan. Känns mycket positivt att läsa om ert engagemang i dessa frågor.

Ulf Gustafsson sa...

"Det saknas en riktigt vedertagen definition av populism, men man brukar peka ut en förment folklig förankring gentemot eliten och den rådande makten, som ett stående inslag."

Det måste vara ett parti vars företrädare och anhängare gillar att tala om att de inte tillhör PK-eliten.

Lennart Widlund sa...

När det gäller SD talar deras anhängare även om alla andra riksdagspartier som "sjuklövern". Och där har vi även ett starkt motstånd mot EU och all sorts globalisering, dvs detta är ju inte bara vänsteråsikter. (Iofs kan man argumentera för att flera av SDs idéer är av vänsterkaraktär, minns t.ex. Göran Perssons oro för social turism, Byggfackets [LO] skanderande "Go home!" mot baltiska byggarbetare i Vaxholm. Och inom SD talar de gärna varmt om Per Albin Hansson och folkhemstanken.)

Björn Bäckström sa...

Ulf G 2013-05-27 15:24

"Det måste vara ett parti vars företrädare och anhängare gillar att tala om att de inte tillhör PK-eliten."

Alltså en samstämmighet mellan partiledning och sympatisörer om programmets inriktning, ett program vilket inte överensstämmer med PK elitens snäva och folkligt ogrundade uppfattning om vad som är comme il faut. Vilket parti passar in?

StaffanG sa...

Engagemanget mot fascism är djupt, långvarigt och välkänt hos humaniströrelsen, eftersom den i sin moderna organiserade form utgår från denna kamp, med erfarenheterna efter andra världskriget. Det internationella förbundet grundades med ambitionen att utgöra en motvikt till alla dogmatiska, auktoritära och totalitära idéer, religiösa som politiska.

Det svenska förbundets ordförande under våra första tio år, från -79 och framåt, brukade säga att vi är politiskt obundna, bortsett från att vi tar bestämt avstånd från nazism och fascism. (Det inte lika bestämda avståndstagandet mot vänsterextremism och -dogmatism är snarare det som ibland varit problemet inom humaniströrelsen historiskt.)

Vår norska kollegor jobbade mycket målinriktat mot antisemtism och nyfascism under särskilt 90-talet, främst genom deras dåvarande redaktör Terje Emberland, numera disputerad religionshistoriker vid Holocaustsenteret i Oslo (vittnade bl a i Breivikrättegången och bestred då hårt att denne massmördare skulle ha främst psykiatriska problem, utan att det var hans extrema, men inte unika idéer, som logiskt styrde honom mot attentatet).

jag var själv också med och arrangerade möten med norrmännen på 90-talet, bl a i Berlin, mot antisemitism och fascism, tillsammans också med den brittiska tidskriften Searchlight. Så detta har alltid funnits på agendan.

Nils sa...

Både populism och fascism är problematiska begrepp som komprometterats och urholkats av såna som Henrik Arnstad, Lisa Bjurwald och Mattias Irving. Egentligen hela den rådande diskursen.


När man definierar allt från Mussolini och Franco till norsk skidåkning som fascism tömmer man begreppet på dess värde. Grundläggande kritik betraktas alltid av det etablerade som populism.

Begreppen vidgas till att omfatta alla motståndare och används sedan helt enkelt för att tysta kritik och begränsa yttrandefriheten.

Anonym sa...

Ulf,

"Det måste vara ett parti vars företrädare och anhängare gillar att tala om att de inte tillhör PK-eliten."

Jag tycker nog att det är en lite problematisk definition av populism. Det finns gott om exempel på politisk populism i den politiskt korrekta åsiktsdomänen, särskilt under valtider. EU-seminariet är snarare ett exempel på när den politiskt korrekta sfären bestämmer sig för att smutskasta sina meningsmotståndare genom att definiera de som populister, ett ganska populistiskt agerande kan man tycka. Men det var kanske populistiskt sagt av mig.

Ulf Gustafsson sa...

Mårten T,

Populism definieras av Staffan som en påstådd folklig förankring mot eliten och den rådande makten.

Utifrån detta kan du ge exempel på populism inom PK-sfären och förtydliga hur EU-seminariet kan tolkas som populism?

Kristian Grönqvist sa...

Underligt hur ord kan bli svåra. Populism kommer från latinska populus som betecknar folket el folk.
I senare politisering av ordet betecknar det populasen,(småfolket, eller det av svenska politiker felanvända ordet small people till allmän skam för svenskarna i USA) alltså "en som inte är en av oss" mao eliten. Vem som sedan betecknar sig som elit, är ju faktiskt väldigt personligt och mycket subjektivt.
Populism blir alltså populasens åsikter, sett lite snett från ovan.

Mest säger ordet populism om individen, som använder ordet. Och med det menas inget positivt...

StaffanG sa...

Populism är här främst benämningen på en metod att uppnå politisk makt, genom att exploatera populära myter och vanföreställningar bland folket, förenklingar av komplexa problem och löften om lätta omedelbara lösningar, vilka inte har någon realistisk chans att infrias.

Nazisternas utnyttjande av dolkstötslegenden och den latenta antisemitismen, samt pseudovetenskaplig genetik om ett renrasigt folk och övertron på den starke ledaren, är typexempel på detta fenomen.

Populism är inte populasens åsikter, utan bruket av dessa för egna maktpolitiska syften, en opinionsyttring förment framförd för folkets skull.

Björn Bäckström sa...

DtaffanG 2013-05-28 20:41

"Populism är inte populasens åsikter, utan bruket av dessa för egna maktpolitiska syften, en opinionsyttring förment framförd för folkets skull."

Populasens åsikter tas alltså tillvara av någon medlem i eliten för egna syften. Tror du inte populasen skiter i vilka de får draghjälp av? Är t.o.m. tacksamma?

Björn Bäckström sa...

StaffanG 2013-05-28 20:41

Men din definition av populismen är ju i och för sig riktig.

StaffanG sa...

Nej, jag tror att den del av tyska folket som röstade på Hitler inte i efterhand var tacksamma, utan beklagade att man hade låtit sig förföras av en demagog som utan minsta respekt för deras liv förde dem mot undergången. Populism är att hänsynslöst utnyttja folket, inte att eg. tillfredsställa det.

Björn Bäckström sa...

StaffanG!

Hur ska du ha det? ;-)

I din 2013-05-28 20:41 är det populasens åsikter som kapas av en elit men i din 2013-05-28 22:24
är det elitdemagogen som förförde populasen! Jag är elakare än Lokatt!

Nils sa...

StaffanG,

"Populism är här främst benämningen på en metod att uppnå politisk makt, genom att exploatera populära myter och vanföreställningar bland folket, förenklingar av komplexa problem och löften om lätta omedelbara lösningar, vilka inte har någon realistisk chans att infrias."

Den definitionen av populism köper jag också. Problemet är ju att begreppet gått samma väg som islamofobi, främlingsfientlighet, rasism och fascism. Det vidgas undan för undan till att omfatta alla som inte tycker som majoriteten.

Eftersom EU nämns i inledningen kan vi ju ta det som ett exempel: Här finns bara en tillåten åsikt, EU är bra och enda vägen för Europa. EU-kritiska partier stämplas automatiskt och alltid som populistiska.

Men de som skapat dagens situation, den farligaste sedan andra världskriget? De som satte gränser högsta tillåtna budgetunderskott men själva struntade i dem eftersom de skulle riskerat att förlora makten på hemmaplan om de vidtaget de sparåtgärder som krävdes.

Och de som släppte in länder i eurosamarbetet fast de saknade ekonomiska förutsättningar och trots att ekonomer varnade för just det som nu hänt.

Och Barosso som nu utnyttjar krisen för att driva EU mot en federation.

Det är dessa herrar och damer som är de verkliga populisterna, inte de som de som kritiserar dem.

Anonym sa...

Ulf,

I enlighet med "Populism är här främst benämningen på en metod att uppnå politisk makt, genom att exploatera populära myter och vanföreställningar bland folket, förenklingar av komplexa problem och löften om lätta omedelbara lösningar, vilka inte har någon realistisk chans att infrias." tycker jag att det finns flertalet politiska ideér som kvalar in som populistiska.

1. Inga vinster i välfärden. Ty, om inga skattemedel som avsätts till välfärden får gå till privata vinster, måste mycket stora, kanske hela, näringslivet förstatligas. Att detta skulle låta sig göras är en populär myt trots att det lätt inses att så icke är fallet. Åtminstone om man tänker efter en sekund eller två.
2. Invandrarna tar våra jobb. (Varför detta är fånigt och baserat på myter överlämnar jag åt läsaren enär det inses lätt.)
3. Beskatta de rika. Ett populärt grepp hos vänstern trots att vare sig förmögenhetsskatt eller värnskatt är något som kan rädda välfärden. Att det är medelklassen man måste beskatta hårt för att få in tillräckligt med pengar vet alla men det är ju inte så poppis att säga högt, så det gör ingen.
4. Hårdare tag mot de kriminella. En annan, i vissa politiska kretsar, populär ide som baseras på myten om att längre straff har preventiv effekt.

Min poäng är att populism används av de flesta partier men det är nästan bara högerstollarna som anklagas för det och det i sin tur ger en skev bild av verkligheten. Det döljer det faktum att våra så kallat vanliga snälla partier ägnar sig åt precis samma skumraskmetoder som till exempel SD för att nå politisk makt.

Ulf Gustafsson sa...

Nils

"EU-kritiska partier stämplas automatiskt och alltid som populistiska."

Västerpartiet är EU-kritiskt, men kallas inte populistiskt vad jag vet.

StaffanG sa...

Björn,

Det är fortfarande populasens åsikter - men det är demagogens bejakande av dessa och förslag till enkla lösningar på de påstådda problemen, som är det förföriska i sammanhanget. En ansvarig politiker utbildar och upplyser folket om de realiteter man står inför och spelar inte bara med, mot bättre vetande.

Nils,

Vi är nog helt eniga här och därför skrev jag att man måste vara öppen för kritik och svara på medborgarnas frågor, för att kunna räkna med solidaritet. Det är stor skillnad här mellan BeNeLux och t ex England eller Norge (som ju står utanför) i grundattityd till EU som frälsare.

Humaniströrelsen har inte tagit ställning till EU, annat än att man förhåller sig till unionen som en realitet. För egen del skräms jag inte av den federala tanken, men det krävs att man ordentligt funderar på hur man löser demokratiutmaningen och hur en fungerande internationell debatt och lagstiftning ska kunna se ut, innan något sådant sjösätts.

Nils sa...

”Västerpartiet är EU-kritiskt, men kallas inte populistiskt vad jag vet.”

Det vet du lika väl som jag att vänsterpartiet är fredat, har allmän amnesti i medierna. Jag kan för övrigt inte minnas när jag hörde v kritisera EU, förutom åtstramningarna naturligtvis, men det är inte nödvändigtvis mot EU i sig. (Kan beror på att man slår dövörat till och att v hörs och syns mindre sedan Sjöstedt blev partiledare)

För v är ökade offentliga utgifter lösningen på alla problem.

StaffanG sa...

Här är en intressant definition av populism, avseende partier etc: http://skola.expo.se/populism_95.html

Sedan är det nog så att iaf journalister inte gärna i sitt eget land benämner partier som populistiska - det skulle inte verka neutralt - men fort gör en annan bedömning när det gäller utlandet. I en norsk eller fransk tidning således troligare att såväl SD som V beskrivs som populistiska, än att det sker i en svensk.

Perspektiv, erfarenheter och ev distans påverkar också bedömningarna. För många belgare framstår nog - med rätt eller orätt - både V:s och MP:s EU-kritik genom åren som osolidarisk och populistisk.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se