17 aug. 2013

"Har det blivit dålig stil att gilla god ton?"

I debatter och samtal på nätet blir språket ofta tillspetsat och hård, för att inte säga elakt. Så måste det väl inte vara? Då och då efterfrågas, även på denna blogg, ett bättre samtalsklimat - en god ton.

Nedan återges i helhet ett inlägg av Staffan Dopping från hans blogg "Öppenhet är enda vägen".

En aspekt av "god ton" är att det ibland uppfattas som ett sätt att tysta kritik, en härskarteknik. När de är de privilegierade som använder "god ton" för att positionera sig själva och sina kritiker blir det problem. Om det senare skriver Niklas Hellgren läsvärt: "God ton" som verktyg.

————————————————————————————————————————

Har det blivit dålig stil att gilla god ton?

Stegade rakt in i tigerburen (Twitter) för att, lugnt och sansat, framföra min djupt kända övertygelse att det här med god ton i den allmänna debatten är någonting bra. Och med bra menar jag bra för samhället som helhet, för det offentliga samtalet, för allt det som vi har gemensamt.

Egentligen kan det ju låta som en truism. Ingen är väl egentligen emot att samtal bör föras i god ton? Men där hade jag nog tagit miste. I alla fall finns det inte så få (på Twitter, framför allt) som tar illa upp om någon säger offentligt att god ton bör eftersträvas. För min egen del försöker jag själv leva som jag lär (andra får bedöma om jag är framgångsrik). Men det händer att jag går i svaromål när jag ser inlägg som antingen går ut på att god ton är fel eller onödigt eller som i sig är konkreta exempel på motsatsen till god ton.

Och även då försöker jag förstås undvika att själv utöva det som jag tycker är antitesen till god ton. Jag försöker exempelvis att undvika:
  • att kalla någon för idiot 
  • att ha en aggressiv attityd 
  • att visa förakt för en person 
  • att visa förståelse för hot eller våld mot meningsmotståndare 
  • att förlöjliga personer med andra åsikter 
  • att direkt eller indirekt stödja nedlåtande eller kränkande uttryck 
När jag yttrade mig på Twitter skrev jag bland annat: Hjälp mig att tolka dig! Är god ton inte önskvärt? Är god ton associerat med fascism? (Det senare skrev jag som reaktion på en tweet med följande innehåll: ”God ton-fascister. Tonprivilegierade. God-ton-krävare. Tonväktare. Tonelitister * spånar från @XX_tweet)

Svaret som jag fick var att det är privilegierade som kräver god ton. (Övriga befolkningen önskar inte god ton, får man förmoda. Att jag inte ”krävt” god ton lämnar jag därhän just nu.)

Jag skrev då att jag inte höll med. Att jag trodde att personer som inte är privilegierade har allra mest att vinna på att debatter hålls i god ton. Det utspelet renderade reaktioner som:

"Jaha? Kul för dig att du kan uttala dig på vår bekostnad."
"Du får gärna läsa på innan du börjar diskutera med mig. Kräver högre nivå än detta om jag ska svara."

Senare kom en anklagelse om härskarteknik, och som ett brev på posten formuleringar om rasistiska och elitistiska strukturer som används för att utesluta icke-vita ur debatten.

Efter ett antal turer drog jag mig ur vidare diskussion (utan att idiotförklara en enda människa). Men också min sorti från tråden föranledde tweetar som skuldbelade mig. Det insinuerades att jag tillhör dem som utesluter icke-vita och det gjordes genuskopplingar också.

Tja. Det händer att jag känner mig som en passerad urtidsödla, en av manschauvinism marinerad geront som inte fattar någonting. Men, jag har också stunder av självrespekt och harmoni, jag har trots allt blivit klar över en hel del om mig själv under de drygt fem decennier som jag har trampat denna jord. Jag tror inte att jag är den minst progressiva 57-åringen i detta land.

Men vad handlar detta med ”god ton” om? Hur blev det ett trigger-ord som markerar att man ställer sig på förtryckarnas sida mot marginaliserade och diskriminerade människor?

Jag läste också en krönika i Aftonbladet efter höjdhopparen Emma Green Tregaros regnbågsprotest i friidrotts-VM. Jag tillhör dem som gillar hennes hbtq-vänliga nagellacksaktion. Men slutpoängen i krönikan var att Emma under höjdhoppsfinalen bör vända sig mot läktaren med Rysslands högsta idrottspotentater. Och hon får av krönikören uppmaningen att hon ska räta på ”det längsta långfinger hon har”.

Idiotförklaringar. "Fingret" Nedlåtande tillmälen i den allmänna debatten. Jag tror instinktivt att det här är ett viktigt skäl till att många människor aldrig skulle vilja gå in i en offentlig diskussion, i alla fall inte under sitt riktiga namn. Och eftersom jag själv är övertygad om att en livaktig och bred diskussion är en nödvändig grund för en vital demokrati blir jag djupt orolig över trenderna för dagen.

Givetvis är det inte enbart tonen som är problematisk. Också självrättfärdigheten, uppfattningen att mina åsikter är de enda rätta och den som inte är med mig därmed är på fiendesidan, förgiftar samhällsatmosfären.

Och den här bilden att alla som förespråkar god ton egentligen bara vill upprätthålla pågående förtryck och är nyttiga idioter som företräder en rasistisk agenda... ja jag delar den inte – så mycket kan jag säga.

Men jag fortsätter att avstå från att idiotförklara mina medmänniskor. Och långfingret sitter bra där det sitter. Jag känner ingen impuls att räta på det. Och jag tror att god ton inte är ett verktyg för förtryck, snarare är god ton ett nödvändigt smörjmedel för att alla - precis alla - ska kunna ta plats i samhällsgemenskapen.

Staffan Dopping

21 kommentarer:

Lokatt sa...

Det är inte helt lätt att slå fast vad som är god ton. Jag känner inte sällan för att svära som förstärkning, gissar att jag kränker en och annan gravt troende då - och jag vill fullständigt kunna strunta i det. Jag vill gärna raljera med människor och företeelser och tycker att man ska få göra det. När Görel skrev att Ricky Gervais humor är "juvenil" var det svårt för mig att låta bli att kontra med en fråga om vad Görel tycker är moget vuxenroligt - Åsa-Nisse kanske? Men jag skrev ju inte så, obs obs, mitt överjag höll mig i örat (eller om det var Patrik L:s hårda nypa).
En bra regel att hålla sig till kan vara den konfucianska: Det du inte vill att andra ska göra mot dig ska du inte heller göra mot dem. Jag tror att jag tål att raljeras med. Faktiskt. Prova, någon!

Lennart W sa...

Ulf: Dopping har en bra poäng. Dock undrar jag lite om det är någon sorts Freudiansk felskrivning i hur du skriver namnet på hans blogg?
:-)

(Fast nu kanske jag själv bröt lite mot god ton?)

Ulf Gustafsson sa...

Tack, Lennart. Ändamålet med din freudianska kommentar var gott, det uppskattas.

Unknown sa...

Lokatt.
Om vi talar om ståuppare som driver med religion så tycker jag att Betnér lyckas bättre eftersom han till skillnad från Gervais riktar sig mot intelligenta människor.

Lokatt sa...

Görel
Hm. Jag känner starkt att Gervais riktar mig till mig. Vi är på samma våglängd fast han förstås är den skickliga sändaren och jag bara den tacksamma mottagaren.
Så du menar alltså att jag inte är..

Nej nu blev jag kränkt! Paaaatriik L!
Görel förolämpar mig! Bu-hu!

Patrik Lindenfors sa...

Va?! Behövs det åsiktsmodereras? Var? När? Vem? Varför? Jag är redo!

Lokatt sa...

Nu känner jag mig trygg igen!
Inget är så bra att ha som en stark storpappa som bestämmer allt och som ingriper! Och straffar den som är dum mot mig, här var det Görel, snyft.

Erik M sa...

Gorel Gerdin,

Om vi talar om ståuppare som driver med religion så tycker jag att Betnér lyckas bättre eftersom han till skillnad från Gervais riktar sig mot intelligenta människor.

Inget ont mot vare sig Betnér eller Gervalis, man kan mycket väl göra viktiga, intelligenta poänger genom att vara barnslig eller vulgär... men med tanke på vissa saker som Betnér sagt (t.ex. vad han föreslog att Lars Vilks borde göra med Astrid Lindgren och det svenska fotbollslandslaget) har jag lite svårt att se att hans humor skulle vara *mer intellektuell* eller *mindre juvenil* än Gervalis.

Unknown sa...

Lokatt.
Jag hade tänkt fråga dig i förra inlägget: "så varför gillar du Gervais?"
Även om den som lyssnar på Gervais är intelligent, hänvisar han bara till magen, Bigotta fördomar, elakhet, skratt och vi/dom-tänkande. Betnér kräver mer av kunskap och intelligens för att fatta.

Lokatt sa...

Görel
Det var länge sen som jag lyssnade/tittade på Betnér. Gillade honom skarpt först, länge, inte minst beundrade jag hans mod när han gick upp på Aftonbladets redaktion och raljerade med de mäktiga herrarna där, eller, ännu modigare kanske, skämtade om Jesus i en besvärad gravallvarlig frikyrkoförsamling.
Men senare började han med anspelningar som gjorde mig illa berörd, jag satte skrattet i halsen. Det handlade om hans lilla dotter, och om hans egen eventuella homosexualitet. Kanske har jag fel sorts fantasi för dessa roligheter, jag kanske misstolkar anspelningarna men resultatet för mig blev en känsla av obehag.
Stå-upp bygger ju bland annat på tolkningar, att man förstår det underförstådda, det som inte sägs rakt ut. Det var något med kopplingen sexuellt frigjorda fäder och deras tvååriga döttrar som gjorde mig... jag bytte komikfavorit helt enkelt.
Kvar stannade ett frågetecken. Men du Görel, som förstår dig på Betnér kan kanske förklara för mig vad det här egentligen handlade om?

Lokatt sa...

Jag beundrar Bill Maher. Tittade häromdagen ännu en gång på ett favoritklipp på Youtube, på några minuter från hans talkshow med inbjudna gäster, bland andra en religiös kvinna. Klippet handlar om mormonerna, som Maher förstås häcklar, raljerar om deras heliga underbyxor och annat. Gästen vill försvara mormonernas tro med att man minsann kan hitta konstigheter och uppenbara felaktigheter även i bibeln, koranen och andra heliga skrifter, och Maher förklarar nickande med sitt underbart luriga leende att "Yes, because they are ALL crazy!" samtidigt som han gör cirklande handrörelser vid sina tinningar.
Sånt, gillar jag, knivskarpt!
Men, varning, du ska kanske inte titta på detta grovt förolämpande, Görel..

Kristian Grönqvist sa...

Har det blivit god ton att ogilla dålig ton hos Humanisterna.

Jag svarade i ett inlägg till Limpan om en fråga kring intelligens och religiositet, men svaret försvann i vanlig ordning ut i tomma rymden.

Jag är inget sanningsvittne, men jag tror religiositet är ett behov. Precis som cigarettrökning, alkoholanvändning och allehanda knark och pillerbehov.
Det är inget elementärt behov, vilket en medicinskt bevandrad kan intyga, utan ett empiriskt skapat behov. Och kan leda till missbruk individen inte själv kan styra. Och som därför inte kan relevant diskuteras.
Jag har nämligen träffat intelligenta religiösa och jag har också träffat intelligenta rökare, alkoholister etc.
Det finns alldeles uppenbart en mekanism i hjärnan som inte gillar dåliga svar eller inga svar alls.
Kanske just för att stilla vår eviga nyfikenhet och på det sättet stimulera oss till att söka svar.

När svaret kommer, belönas vi med njutning. Tydligen duger ett irrelevant svar, typ slagruta, horoskop, religion eller varför inte scientologi, som för tillfället Humanisterna gör sig lustiga över.

Jag är betydligt mer intresserad av frågan varför beteenden finns än vilka beteenden som råkar finnas för stunden, men det är förmodligen en yrkesskada. I vilket fall som helst finner jag det ytterst slarvigt av moderatorn, av skydd för andras sinnesfrid, utesluta tankar som är annorlunda eller provocerande för stunden.

Jag finner att dumhet även kan förekomma hos ickereligiösa.

Unknown sa...

Lokatt.
Jag är ledsen. Bill Maher-klippet kändes ju både trivialt och humorlöst. Jag har roligare och lär mig mer på att titta på Barbapapa. Vad jag gillar med Betnér och ex. Shappi Khorsandi är att obehaget väcker frågor om varför man mår dåligt. Och kan man driva med allt eftersom inget är heligt måste man även få skämta med Astrid Lindgren. Men det är enbart första lagret av intelligenta frågor som Betnér dolt i det osmakliga skämtet. Dessa lager av intrikat kritik hör jag inte hos varken Maher eller Gervais.

Limpan sa...

Jag har inget större problem med god ton så länge det inte är på bekostnad av något viktigare, som tex tydlighet och ärlighet och, ja varför inte, passion. Jag kan se det som en extra utmaning att försöka hålla den balansen för att inte "skrämma bort" en del stackare som inte klarar det rosa, fluffiga språket. Jag menar, bara för att vissa är tunnhudade så behöver det inte betyda att de inte har andra intressanta kvaliteter.
För egen del föredrar jag verkligen tydlighet, klarsynthet och ironisk arrogans framför vänlighet, hänsynsfullhet och korrekthet. Även om jag tror att jag själv hamnar någonstans mittemellan.

Lokatt sa...

Görel
Det är ju bra att du inte blev förnärmad. Det Maher säger i klippet är att han anser att alla religioner är crazy, vilket ju skulle kunna uppfattas av känsliga fromma som att han menar att även alla religiöst troende människor är crazy, dvs inte riktigt kloka. Jag känner en person som också är av den åsikten, tänker inte avslöja vem.
Det här med humor och vad som är roligt är verkligen intressant och komplicerat. Var det inte Freud som sa: Säg mig vad du skrattar åt, och jag ska säga vem du är.
Shappi är väldigt kul, jag tycker alltid att det är speciellt roligt med skickliga just kvinnliga komiker. Men att hon skulle väcka frågor om "varför man mår dåligt" -där förstår jag inte vad du menar. Vem menar du skulle må dåligt? Shappi? Eller du?
Jag själv mår väldigt bra när jag njuter av hennes invandrar-street smart-cockney-raljeranden,inklusive härligt begåvat kroppsspråk.
Må dåligt? Va, nää.. Må oförskämt bra!
Jag inser än en gång att öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två.

Unknown sa...

När hon (ibland) eller Betnér (ofta) skämtar så att man tycker att skrattet känns pinsamt händer något - man börjar fundera över sina egna grunder. Kul att vi har något gemensamt.

Pike sa...

Den brist på god ton vi ser i debatten tror jag har flera orsaker, men två är speciellt applicerbara här.

För det första har folk betett sig som svin på nätet från den första stunden när man kunde vädra sina åsikter anonymt. Till och med när det i princip bara var akademiker och militärer som hade tillgång till nätverken haglade påhoppen och förolämpningarna. Varje ny användare som kom in möttes av denna nivå på debatten och många drogs naturligtvis ned till samma nivå.

Den andra orsaken är lite mer komplicerad. Innan extremhögern gjorde begreppet ”politiskt korrekt” till sitt eget favoritslagträ mot meningsmotståndare, fanns det många som tyckte att flatheten i debatten var ett allvarligt problem. Framför allt så såg skeptiker att fullständigt vansinniga idéer och påståenden fick stå oemotsagda, eftersom motargument skulle vara ”respektlöst mot den religionen” eller ”okänsligt gentemot den kulturen.” Vissa av oss satte då i system att inte vara politiskt korrekta och började gladeligen peka ut både nakna kejsare och elefanter i rummet. Vissa drev det ytterligare ett steg och inledde kampanjen ”Mock them! Ridicule them!” Många lyckades ändå hålla oss ifrån rena personangrepp, men det är klart att mycket av vad vi gjorde inte höll sig inom ramen för ”god ton.” Eftersom många av oss inte heller är speciellt duktiga debattörer eller skribenter, så missade vi målet och bidrog till att dra ner debatten på en onödigt låg nivå, vilket våra meningsmotståndare inte var sena att haka på.

Jag tycker absolut inte att det är fel att hålla en god ton i debatten. Det är kanske extra viktigt när man debatterar anonymt i skriftlig form. Samtidigt ser jag hellre att det slinker igenom ett och annat felriktat slag under bältet, än att någon som faktiskt har något att säga inte törs eller får göra det för att någon icke specificerad överkänslig person skulle kunna ta illa vid sig.

Lokatt sa...

Görel
Nej nej så fungerar inte jag, du har missförstått mig. När Betnér skämtar så att jag tvingas tänka på incest blir jag illa berörd, men jag kopplar inte rysningen och obehaget till mina "grunder". I hans fall kände jag en besvikelse, jag ville kunna fortsätta beundra honom.
Man ska kunna skämta om allt sägs det, och i princip håller jag med. Men när en far tycks ha kommit till insikt om att han känner sig fri att attraheras även av andra varelser än vuxna kvinnor, såsom män vilket naturligtvis är ok, men, som jag uppfattar det, även sin lilla dotter, då är det inte kul för mig längre.
Shappis humoristiska "problem" med omgivningen och familjen i London kopplar jag inte till någon sorts problem inom min person, bara till gapskratt.

Kristian Grönqvist sa...

En av de mera intressanta frågorna är: Varför gillar vi musik?

Kristian Grönqvist sa...

Limpan

Trevligt med personer som ställer krav på kommunikationen. På riktigt.

Unknown sa...

Lokatt.
Jag ska nog börja skriva det jag (också) tänkte skriva eftersom jag inte blir tydlig nog.

Det jag tyckte var kul, var att vi gillade samma komiker, att vi tolkar dem olika är väl inget konstigt, de får vi väl köpa. Däremot tror jag att du övertolkar Betnér. Jag tolkar inte honom som att han attraheras av sin dotter, utan att han vill driva med allt politiskt korrekt snack om sexualitet. Att han vill säga tasteless-saker om Astrid Lindgren är av samma anledning. Folk bara heligförklarar henne helt kritiklöst och gör henne till vår Svenska kulturs Muhammed. Därför vill han göra en "muhammedhund" av henne, men då är det plötsligt stopp.

Samma sak gäller pedofili. Man får alltså inte ens skämta om pedofili, eftersom man då blir oskyldigt dömd för att i stort redan begått brottet.

Vad han alltså påpekar med dessa skämt är att vi har i vår sekulära kultur dömer folk för tankebrott på lika usla grunder som vi anklagar ex muslimer för.

Varför tror du att han är pedofil bara av att han skämtar om det? Finns det belägg för att han begått ett sexualbrott bara för att han skämtar?
Varför får man inte skämta om Astrid Lindgren enligt vår kultur?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se