20 aug. 2013

Hederskultur och homosexualitet

Igår publicerades i DN en stark berättelse av Robert Hannah. Han redogör för hur det är att leva i en hederskultur som homosexuell.
Förtrycket är en del av min vardag, lika naturligt som att äta frukost eller ta en dusch på morgonen. Och jag hatar det. Jag hatar att konstant behöva ljuga och undanhålla information för min familj, släkt och omgivning. Jag har gjort det i över 15 års tid för att skydda min familj. I den kristna assyriska kulturen, där jag har mina rötter, är en homosexuell son eller dotter det värsta som en familj kan drabbas av. Att vara homosexuell är äckligt, onaturligt och fullständigt förkastligt. Jag har därför böjt mig för hedersförtrycket för att skona min familj från den stigmatisering som min homosexualitet medför.
Hannahs berättelse följs idag upp av en debattartikel i Expressen av Torbjörn Elensky.
Jag är själv något av en kulturrelativist. Samma är inte bäst för alla alltid. Däremot finns det ingen anledning att i den akademiska kulturrelativismens namn förmena vissa personer eller grupper den frihet vi andra tar för given. En grundläggande rättighet är rätten att få vara sig själv. Och det är en konkret, mänsklig sak, inte någon akademisk fråga.
Hedersproblematiken äter sig in i själen på de drabbade och påverkar vardagslivet för dessa svenskar som inte tillåts samma personliga frihet som vi andra tar för given. Frågan är mångbottnad, för tillhörigheten till ett visst kulturellt eller religiöst sammanhang skapar också trygghet i en tillvaro som för många ännu präglas av en känsla av främlingskap, trots käcka tillrop om hur lika vi är och att alla sätt att leva är lika bra.
Men nej, tyvärr, alla sätt att leva är inte lika bra för alla. För dem som drabbas av hedersförtyck kan livet vara ett helvete, och kärleken är inte en källa till glädje utan ett problem som i förlängningen kan växa till ett hot mot både det egna och den älskades liv.
Och i en ledare i UNT.
Det går alltså framåt på området, om än inte i den takt som många debattörer i ämnet skulle ha önskat. Det är nyttigt att hedersvåldet diskuteras, men att relativisera frågan är inte välkommet. Samhället får inte blunda för de människor som får sina livsval begränsade. Det skulle vara ett hån mot de som fallit offer för hedersförtrycket.

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se