15 aug. 2013

HumanistInfo

Olle Svensk Strand, redaktör på HumanistInfo kommer med en uppmaning:
----------------------------------------------------------------------------

Hej Humanist!

Du vet väl att alla medlemmar i Humanisterna är välkomna att skriva i HumanistInfo?

  • Ska Humanisterna vara en livsåskådningsgemenskap och syssla med ceremonier, eller ska Humanisterna vara en opinionsorganisation och en sekulär röst i samhällsdebatten?
  • Hur kan, bör och ska vi, både som individer och organisation, hantera övergrepp, ofredande och olämpligt beteende?
  • Nördhumanism, finns det? Hur kan men se på populärkultur, film, teveserier, spel, sciencefiction- och fantasylitteratur, med en sekulärhumanistisk blick?
  • Humanisternas nya Happy Human, är den bra, eller skulle man behållit den gamla?
  • Nya HumanistInfo, vad tycker du? Nått du vill ha mer eller mindre av?

Du hinner fortfarande skicka in artiklar, insändare, texter, till HumanmistInfo. För att de ska hinna komma med i nummer 3 2013 vill vi ha dem senast 29 augusti. Maila dina texter till hi@humanisterna.se

6 kommentarer:

StaffanG sa...

Utmärkt med uppmaning till intern diskussion om idéer och verksamhet inom Humanisterna, men litet olyckligt ändå med en falsk dikotomi i denna frågeställning:

"Ska Humanisterna vara en livsåskådningsgemenskap och syssla med ceremonier, eller ska Humanisterna vara en opinionsorganisation och en sekulär röst i samhällsdebatten?"

Humanister sysslar givetvis med humanism och i denna ingår i hög grad, ofrånkomligen, identitetsskapande och utveckling av en livsåskådning, såväl som opinionsbildning och försvar för det sekulära samhället, allt på samma grund av kritisk rationalism och demokratisk, etisk medvetenhet. Det ena utesluter inte det andra, utan stärker tvärtom varandra ömsesidigt. Humaniströrelsen både i Sverige och internationellt har alltid innehållit delar av allt detta samtidigt.

Nu förstår jag att redaktionen vill att just detta ska debatteras i tidningen, men jag vill bara att vi undviker att skapa onödiga motsättningar genom att förutsättningarna för diskussionen blir missvisande. Vad den organiserade humanismen är och hur den verkar finns ju redan beskrivet i så många dokument och har vi så mycket praktisk erfarenhet av att man ändå måste utgå från detta för att resonemangen ska bli meningsfulla inom en sedan länge etablerad rörelse.

Så, hur kombinerar och prioriterar vi på bästa sätt allt det som ryms inom humanismen, så att vi stärker våra möjligheter att uppnå gemensamt fastställda mål?

Svante sa...

Punkt 4 är felformulerad; ”Humanisternas nya Happy Human, är den bra, eller skulle man behållit den gamla?”. Vaddå ”skulle”? Frågan ska inte ses som avgjord, frågan ska vara om vi ska behålla den gamla eller anta den nyföreslagna.

Den nya loggan har inte beslutats på ett demokratiskt sätt. Styrelsen fick ett uppdrag 2011, jag var godtrogen nog att tro att det bara skulle bli en finputsning av den fina Happy Human vi redan hade. Men ingenting i arbetet med loggan har gått på remiss. På kongressen i april 2013 presenterades den nya loggan som ett fullbordat faktum, det fanns ingen punkt om detta på kongressen, bara ensidigt uppifrån dikterande om att den skulle ”implementeras”. Nej, det här har inte skötts snyggt alls, inte ett dugg, och det är bara en del av invändningarna mot nya loggan.

Jämför med arbetet med idéprogrammet. Tänk om det hade skötts på samma sätt; ingen remiss och helt plötsligt utan någon punkt på dagordningen så hade ett nytt idéprogram legat färdigtryckt och klart inför en sittande kongress som inte hade fått säga något om det.

Det finns ingen anledning att ändra på något bra som vi redan har haft och varit inarbetat under lång tid. Nej tack till den nya loggan, den ska vi inte använda, den går fetbort. Vi måste göra våra röster hörda och kräva tillbaka den gamla Happy Human. Kampen går vidare.

Svante sa...

Som medlemstidning så är Humanist Info välgjord (förutom detta med den nya loggan). Den är innehållsrik och strukturerad. Proffsigt gjord. Bra och utförlig presentation av styrelsen.

Olle Svensk Strand sa...

Naturligtvis har både SatffanG och Svante rätt i sak. Men frågorna är medvetet tillspetsade. En inte helt ovanlig journalistisk taktik för att tydligöra och locka fram debatt. Vilket ju tycks fungera; ni har ju båda reagerat. ;)

StaffanG sa...

Olle,

Det är lätt att förstå detta. Samtidigt finns det ett underliggande problem i det tillspetsade (hård- eller övervinklade), som humanister kanske eg. bör undvika, nämligen att man diskuterar skenproblem, fördummar eller polariserar i stället för att nyansera, fördjupa och skapa bättre förutsättningar för att komma vidare och skapa något konstruktivt.

Humanismen i sig innebär å ena sidan att man ska vara så tydlig som möjlig om verkliga konfliktlinjer och i sanningsfrågor, men också då att bekämpa förenklingar och motarbeta fördomar. En sådan vanföreställning, som ställer till en del problem i vår kommunikation både internt och externt är just att människor som vill ägna sig åt att stärka det teoretiska underlaget och utveckla sociala, praktiska verksamheter, inte skulle vilja ha utåtriktad religionskritik, opinionsbildning eller försvar för sekularism (oftast vill man i själva verket bedriva detta på ett mer effektivt sätt i olika former för att fånga upp fler i samhället).

Som man ropar får man svar, något för humanister att begrunda, för att inte bli populistiska. Gärna djärva grepp i tidningen, annars...

StaffanG sa...

Historien om Happy Human går tillbaka till 60-talet, då den först presenterades i England. Under lång tid ville många ta fram en ny eller modifierad symbol för den internationella humaniströrelsen, då man tyckte att den befintliga var "för svag". På 90-talet var detta verkligen på gång, men det blev aldrig något av. I alla fall inte någon gemensam.

Det finns en uppsjö olika nationella varianter och kombinationer för skilda ändamål. En del av dessa kan tydligt ses som besläktade med originalet, andra är så fria i form och färg att man inte - om man inte känner till det i förväg - kan koppla det till den traditionella humanistsymbolen. Om du kommer till Mexiko, Belgien, Holland, Tyskland osv finner du alltså egna varianter på plats. Åter andra brukar den knappt alls, det finns ingen gemensam linje, vilket förstås försvagar identitetsskapandet.

IHEU kör fortfarande den ursprungliga, men Europeiska federationen tog själv fram en ny i år. Givetvis förlorar vi på detta, men i dagsläget inget att göra åt - det har gått för lång tid utan att man har kunnat enas. Idealet hade varit att alla överallt hade haft samma symbol, färg och namnet Humanism under. Då skulle vi ha varit lika lätt igenkänningsbara som Amnesty eller Röda korset.

Humanister och fritänkare kan alltså agera irrationellt - åtminstone när det gäller marknadsföring...

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se