22 aug. 2013

Hur stödjer man den som utsätts för hedersvåld?

Så snart man hör på nyheter om någon som fallit från en balkong så hamnar min första tanke på hedersvåld. Det är en fruktansvärd tradition som jag har uppfattat som ett fall av att någon annan blir ansvarig för dina handlingar och för vem du är som person. Om du gör något som uppfattas av andra som dåligt så blir dina släktingar ansvariga för detta och tar på sig att "lösa problemet" för att dina "dåliga" handlingar inte skall få dina släktingar att framstå i dålig dager (förlorad "heder").

Var och en bör stå för sina egna handlingar. Du skall t.ex. inte sättas i fängelse för att din släkting begår ett brott, du skall inte tvingas mörda ditt syskon för att hen har blivit ihop med fel person.

Sydsvenskan berättar om två misstänkta nya fall. Men vad gör man om målsägande inte vill berätta, inte ens om man överlever ett mordförsök? Här spekulerar jag utifrån artikeln i att det rör sig om ett mordförsök med denna hedersvåldsbakgrund. Bevisläget är svårt. Den enkla lösningen vore ju att bura in hela släkten vid bara misstanke om hedersvåld, men då har vi lämnat allt vad rättsstat heter ljusår bakom oss, och vi sänker oss till den nivå som vi vill bekämpa, nämligen låta en hel grupp ta ansvar för något som någon eller några har gjort. Visst kan många ha del i brottet men då skall de straffas för sin faktiska medverkan.

Jag lider med de som måste fly och lämna alla de känner och jag hoppas att stödföreningarna får massivt stöd från samhället. Samt att denna uppfattning av  överförande av ansvar för handlingar upphör. Samtal om rätt och riktigt, moral och etik är något som borde föras mer inom skolan också för att påverka värderingar.

Avslutningsvis vill jag peka på en annan överföring av ansvar för handlingar. Det förekommer ju sedan inom många religioner tanken på att du kan göra vad du vill i det liv vi lever här och nu för att få belöning eller slippa straff bara du fjäskar lite extra för din gudsbild. Ansvaret för dina handlingar skall du ta här och nu gentemot din omgivning[1].

Jag tar på mig alla stavfel i detta inlägg och skyller intet på rättstavningsprogrammet. Här får ni även ett litet lästips (har ej läst det själv, men det verkar intressant)

[1] Jag skriver "omgivning" för att syfta både på människor och klimatet som vi har påverkat i en inte så lyckad riktning.

4 kommentarer:

Kristian Grönqvist sa...

Hedersvåld ÄR inte en privatsak. Ingen skulle komma på iden att döda sin avkomma om inte incitamentet hade kommit utifrån. Nämligen att någon handling har bringat sådan skam över familjen att den skyldige "måste" dödas. Och för att familjen skall kunna existera i den sociala miljö den tillhör, så måste barnet offras.
Det är "fel" på hela kulturen och så länge kulturen inte gör upp med sitt eget stenåldersbeteende, så är också kulturen ansvarig.
Om man som främmande kultur vill stödja, skall man för det första inte hymla som svenskarna. Det aningslösa lagboksförfarandet är för svenskar, precis som lås bara är för ärliga människor.

Lokatt sa...

I onsdagens DN Kulturdebatt försvarar den irakiskfödda Hanna Gadban sitt förslag om skärpta lagar mot hedersvåld. Hon går så långt som att föreslå att man som yttersta konsekvens ska kunna återkalla det svenska medborgarskapet från dem som mördar sina barn av hedersskäl. Hanna har mött motstånd. Artikeln finns även på nätet
kulturdebatt@dn.se

Kristian Grönqvist sa...

Sen tycker jag ordet Hedersvåld är snudd på våldtäkt av det svenska språket. Heders är något riktigt bra. Bättre än bra. Hedersknyffel. Hedersman. Heder och ära.
Sen snor man ihop det med våld och mord och hela heders får en betydelseglidning utan motstycke. Vidskepelsemord, ritualmord, woodoomord, kamelslakt, barnamord, Allahsoffer, djuriskhet vad som helst hade varit bättre.
För hur man än förklarar att det är deras heder, så ÄR det ju inte hedern det handlar om, det handlar om individernas tankeoförmåga, dogmatism och viljelöshet. Fullständig underkastelse till något djävulskt.
Som feminister i Sverige inte har något emot.
Men att tro på skrönor i övrigt är de bra på.

Lokatt sa...

Igår måndag den 26 augusti läste jag en artikel "Vi måste se våld mot kvinnor i ett större sammanhang" skriven av Jenny Westerstrand, jurist och forskare vid Uppsala universitet.
Hon beskriver i sitt projekt "Sexuellt hedersvåld - den outforskade paradoxen" det våld som hon mött i sitt material som består av domar, förundersökningar, socialtjänstakter etc. Artikeln var så upprörande att läsa att jag satte teet i halsen.

Kontentan av materialet är att: "övergreppen handlar om sexuella kränkningar begångna av de män som sedan hotar och slår flickan/kvinnan för att se till att hon inte "blir en hora".
Det rör sig om (jag kan inte upprepa allt hårresande här, för långt) bröder, kusiner som tilltvingar sig onani, bröder som tvingar flickan att stanna hemma från skolan för att bli våldtagen, farbröder som våldtar en brorsdotter, pappor som utför oskuldskontroller, fäder som klipper av dottern håret och låter henne stå naken ute i kylan.
"Det kan också vara pappor som håller fast och binder sina döttrar "för att träna sig i att komma loss om de blir överfallna" och som besöker dem i sängen om kvällarna."

Artikeln är skrämmande.
Läs den. Detta är vad som försiggår här i Sverige, Fadimes pappas försök att slinka undan rättvisan finns med som ett exempel.
Som en röd tråd löper i forskarens material "talet om kvinnors och mäns olika värde, och talet om könens inneboende olikhet".
"Kvinnor beskrivs av män (och många kvinnor) som bl a lögnaktiga, notoriskt giriga, oförmögna till sann vänskap - och , inte minst, sexuellt gränslösa."
Milde Moses, så fruktansvärt. Detta sker här, i Sverige, idag.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se