14 nov. 2013

Doug Stanhope: "I hate the jews"

Att göra humor av religioner och kulturer är ett konststycke förunnat den som vet var gränserna går. Doug Stanhope körde ett nummer i sin föreställning No Refunds från 2007 där han utforskar möjligheten att driva med judar.


4 kommentarer:

Patrik Lindenfors sa...

Intressant upplägg på det där. Det är väldigt få skämt som handlar just om judendom, de flesta går bredvid. Undrar om det är så han lyckas hålla sig på rätt sida gränsen?

Anonym sa...

Det finns en avgörande skillnad mellan USA och Europa här. I USA är det ytterst få som ser ner på den som är jude. I Europa – och mer i Sverige än på de flesta andra ställen – möts man däremot av hat och förakt. Den växande antisemitismen i Europa, och hatbrotten som följer på denna, ursäktas ständigt. Fysiska attacker mot människor, byggnader och begravningsplatser legitimeras alltid såsom varande »israelkritik« eller »religionskritik«. I USA är det inte så, och det gör det lättare att skämta på det sätt som Doug Stanhope gör.

Carl Johan von Seth skrev ganska bra om detta för några veckor sedan (länk). Jag känner igen mig i det han skriver. Jag är själv mycket aktiv i den judiska församlingen i Malmö och har både själv och genom andra fått erfara hur utbrett judehatet och illviljan är i Sverige. Det hat som människor möter när de bär judiska symboler offentligt finns om möjligt ännu mer på internet. Efter i stort sett varje kommentar jag skrivit här på Humanistbloggen om för judendomen viktiga frågor har jag fått hot. Jag uppmanas att flytta till »mitt hemland«, begå självmord, stympa mig själv, etcetera. En gång skickade någon en rödmålad kniv packad i utskrift av en bloggdiskussion med posten.

Församlingen får ständigt hatbrev och idag går 25% av budgeten till säkerhetsanordningar. Det som andra svenskar tar som självklart är inte självklart för oss. Människor är på goda grunder rädda och döljer sin judiska identitet så gott det går. Man vågar inte debattera utan håller tyst av rädsla för våld, ofredanden eller hot.

Med detta i åtanke är det kanske inte så märkligt att det är svårt att göra humor av utsatta grupper. Det går naturligtvis att göra, men då krävs det att den som drar skämten uppfattas som genuin komiker och inte som någon som bara hyser förakt för andra. I Doug Stanhopes fall finns ju både den judevänliga amerikanska kontexten och det faktum att hans bror och svägerska är judar.

Patrik Lindenfors sa...

Christopher,
Jag hoppas du anmäler hoten till polisen. Även om de inte gör något är det viktigt att sådant dokumenteras. Det är för djävligt det du skriver.

Anders Hesselbom sa...

Det verkar som att roten till problemet som beskrivs kan spåras till Humanisterna.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se