15 nov. 2013

En humanistskola startar

Humanistskolen som ligger i Oslo har i veckan fått klartecken av norska Kunnskapsdepartementet att starta sin friskoleverksamhet. Hösten 2014 kommer de första 60 trettonåringarna börja i den sekulärhumanistiska livssynsskolan.
Humanistskolen er en ungdomsskole i Oslo som åpner dørene høsten 2014. Skolen bygger på et humanistisk livssyn, og i tråd med humanismen er skolens mål å lære elevene å tenke: Å stille spørsmål, å problematisere, å resonnere og å begrunne. 
Humanistskolen vil følge læreplaner godkjent av Utdanningsdirektoratet. Skolen vil bli finansiert gjennom offentlige midler, og eierne tar ikke ut profitt.
På skolan kommer humanismen ha en central plats i undervisningen. I stället för att läsa religion- och livssynskunskap, kommer eleverna läsa filosofi och lära om livsåskådningar inom detta ämne, kritiskt tänkande kommer vara ett kärnämne och praktisk humanism kommer ingå i ämnet bildning.

Det tog lång tid för norska staten godkänna Humanistskolen. Första ansökan gjordes redan 2010 och fram till nu har skolan fått nej, eftersom den inte är religiös. Efter en hel del kritik, kommer nu reglerna i Norge att ändras så att inte icke-religiösa livssynsskolor diskrimineras. Att ett ändrat beslut kom så fort efter att den nya regeringen tillträtt har både tolkats som att en motvilja mot friskolor i den tidigare regeringen hindrat ett godkännande och att förespråkare för friskolor i den nya regeringen skynda på beslutet.

Humanistskolen har inga formella kopplingar till Human-Etisk Forbund (norska Humanisterna).

Fritanke.no: Staten sier ja til HumanistskolenSV avviser politisk trenering av Humanistskolen

14 kommentarer:

StaffanG sa...

Visst kan man se detta an som ett spännande experiment, men egentligen är det sorgligt om barn från familjer med olika livssyn inte kan mötas i gemensamma klassrum och lära känna varandra. Det kan riskera att främmandegöra medborgare längre fram och skapa ökad segregering i samhället.

Från gymnasienivå är det väl rimligt att tillåta, men absolut inte i grundskola. Även en humanistskola kan omedvetet i sin homogena miljö skapa tråkiga och fördomsfulla attityder gentemot troende och precis som ofta dessa forma ett "vi-och de-tänkande", så det är inte att rekommendera som bästa sätt att rusta våra barn för världen.

Alla bör mötas så tidigt som möjligt i livet, för att inte distansera varandra i onödan, utan öka förståelse och tillit. Judar, muslimer, ateister och kristna i samma skolbänk, tack! (I Norge har dock skolan i sig varit kristen och det är där problemet ligger.)

Anonym sa...

StaffanG:
Problemet är att i länder som Sverige och Norge finns det mycket starka samhällsnormer med djupa kulturella rötter. Majoriteten uppfattar sig inte som tillhörande någon religion eller kultur alls, utan ser det partikulära som universellt normalt. En enhetsskola »där alla möts« innebär i praktiken en skola där alla möts på den normbärande gruppen villkor. I bästa fall blir minoritetsbarnen »exotiska« och spännande, i värsta fall får utstå mobbning och våld. Inte sällan internaliserar de majoritetens normer och växer upp med självförakt och önskan att vara någon annan. Många låter sig också assimileras medan andra söker sig till extremt segregerade miljöer av självbevarelsedrift. Oavsett hur barnen hanterar situationen så är det en djupt orättvis skola som bara gynnar de som bär på normprivilegiet. Därför är det utmärkt att de barn och föräldrar som så önskar har möjlighet att välja en skola där barnen får detta privilegium.

StaffanG sa...

Christopher,

Vi tycks helt eniga om komplexiteten och problematiken i detta, men har alltså olika bedömning i huvudsak. Jag pläderar för en enhetlig skola (men godtar friskolor, som uppfyller kraven), där man neutralt från ett lika informativt som kritisk perspektiv undervisar om alla ideologier och livsåskådningar, samtidigt som man främjar de ideal samhället står för, inkluderat demokrati, mänskliga rättigheter, kritisk tänkande, vetenskap, jämställdhet, tolerans och respekt för oliktänkande.

Jag är så mån om att inte "hjärntvätta" mina barn att jag hellre än att skicka dem till en humanistskola, skulle överväga att sända dem till en katolsk eller judisk dito, då kan de åtminstone få mångfald genom en motvikt hemifrån (deras mor har varit både muslim och kristen).

Så har jag heller inget till övers för kollektivt tänkande och tillhörighet, utan främst fokus på individen. Barn i judiska familjer kan t ex inte alltid själva förväntas bejaka judisk kultur eller religion.

Anonym sa...

Visst är det så att judiska barn inte alltid kan förväntas bejaka judisk kultur eller religion, men ofta nog förvägras de den möjligheten eftersom den neutralitet som du vill se i skolan är en omöjlighet. I praktiken är det så att vissa helgdagar finns inskrivna i schemat medan andra blir avvikande, att viss mat serveras i skolköket medan annan är avvikande, att ett etniskt folks religiösa och kulturella historia lärs ut medan annan blir avvikande, etcetera. Till detta kommer att assimilering möts med uppskattning medan särart betraktas som problem. Jag vet exempelvis att många judiska barn i Sverige ljuger för sina klasskamrater om hur de firat jul och vilka julklapper de fått för att ingen ska veta att de är judar. Jag vet också att många romer inte alls skickar sina barn till skolan för att de blir illa behandlade av lärare och klasskarater. Samhällets svar på detta är ofta att prata stort och fint om allas lika värde, om skolplikten och om barnens individuella rättigheter. Men ytterst få står upp för rätten att vara annorlunda och möjligheten att bejaka sin särart som något positivt. Istället framställs detta ofta som utslag för indoktrinering, kollektivism och vidskepligt mörker i kontrast mot det upplysta, individualistiska och svenska.

Patrik Lindenfors sa...

Här måste jag instämma. Integration - eller assimilering - är helt övervärderat i Sverige. Varför ska alla integreras i en och samma mall för? Det är helt fel mål. Istället bör mångfalden betraktas som något önskvärt i sig själv. Inte "Vad jobbigt att du tänker annorlunda" utan "Vad häftigt att man kan tänka så!" Det här kräver dock två saker:
1. En förändring av den svenska bilden av att det finns en rätt lösning, ett paket med rätt åsikter och traditioner som alla bör anamma.
2. Tillgång till en gemensam plattform där alla kan interagera med varandra trots sina olikheter.

Det första är en politisk fråga som kräver diskussioner och folkbildning. Jag tror i och för sig det kommer att förändras naturligt vartefter nya svenskar får större inflytande i samhället. Det andra görs möjligt av den gemensamma skolan.

StaffanG sa...

Patrik,

Att konfronteras med att andra kan tänka annorlunda kräver att man faktiskt får möjlighet att möta andra, inte att man isoleras i skilda enklaver, som senare i livet kan få svårare att konfronteras med de fördomar man då antagligen ofrånkomligen bär på.

Min son (snart 10 år) gick fram t o m förra året på en i stort sett etnisk svensk skola, men efter nyår flyttade vi och han fick börja i en skola med helt annan spridning i etnisk bakgrund bland eleverna. Första dagen på nya skolan mötes han av en fråga som han inte förstod och aldrig hade stött på något liknande tidigare: "Är du kristen eller muslim?"

I förra veckan fick han av den kompis han mest umgåtts med sedan han kom till nya skolan veta att "om du nu ska ha långt hår, så vill jag inte längre vara med dig, för då ser du ut som en tjej". För min del ser jag det som en enorm fördel att han får möta världen som den är och inte får en chock senare i livet, om han först då släpps ut från en skyddad verkstad, med enbart sekulära och genusmedvetna humanister.

Ulf Gustafsson sa...

Jag tror som Staffan i denna frågan. Självklart finns de problem som Christopher tar upp och de är allvarliga. (De finns dock även i segregerade skolor, där minoriteten inom minoriteten ansers avvika från normen.)

Vi måste arbeta bort dessa problem och en allmän skola är den enda platsen vi har i samhället för att göra detta. Men visst kommer detta vara svårt och risken är stor att enstaka individer kommer i kläm.

Nils sa...

"Integration - eller assimilering - är helt övervärderat i Sverige."

Tror inte jag, men det är ett resultat av en ökad individualisering och inbillningen att alla kriser tillhör det förflutna.

De som arbetar med frågor kring social oro och inom forskningen talar man mycket om bristande tillit hos stora grupper och konsekvenser det får för samhällskontraktet.

Blir det för stora skillnader, för stora enklaver leder det naturligtvis till bristande tillit och lojalitet mot det samhälle jag lever i.

Patrik Lindenfors sa...

Jag hoppas det var klart att jag förespråkar allmänna skolor för alla? Enklaviserande religiösa friskolor är förkastligt.

Anonym sa...

Jag har väldigt svårt att se hur religiösa skolor skapar »enklavisering« mer än någon annan skola. Visst finns det extrema exempel, men det finns även bland skolor i vissa stadsdelar, skolor med viss musikprofil eller skolor med någon excentrisk pedagogik. Jag har också svårt att förstå vad problemet med enklavisering skulle vara. I ett fritt samhälle väljer människor ofta att umgås med likar. Detta gäller val av bosättning, arbetsplats och fritidsnöjen. Men av någon anledning är detta ett stort problem just när det gäller barn. På dem ska vi tvinga allehanda social ingenjörskonst för något slags högre syfte. Jag begriper inte varför.

Nils sa...

Mina synpunkter gällde inte just diskussionen om friskolor utan Patriks generella påstående att integrering/assimilation är överskattat.

StaffanG sa...

Christopher,

Som du ser vill jag inte att mina barn ska omges enbart av människor med samma bakgrund och som omges av samma värderingar, världsbild och fördomar som de själva och deras familjer.

I det exempel som jag gav så råkade det handla om ett kille med föräldrar från Marocko. Han ville alltså direkt kunna kategorisera in min son som kristen eller muslim. Eftersom sonen är varken eller, men har en mor med muslimsk-arabisk bakgrund, så kändes han nog ändå som "muslim" i hans ögon (trots att bägge föräldrarna är ateister och pappan svensk). Senare kommer då kravet på min son om att inte ha långt hår om vänskapen ska bestå, för annars ser han ut som en tjej.

Kilens mor har också till min sambo framfört att våra barn säkert kommer vilja söka sig tillbaka till rötterna och gifta sig med araber/muslimer från "hemlandet" (mamma är från Syrien). Detta förväntas, trots att barnen är födda i Norge och bor i Sverige, inte talar arabiska eller har kontakt med mammans familj, ingen av föräldrarna idag är troende muslimer och pappan alltså svensk. För detta finns ingen förståelse eller respekt, utan man tänker instinktiv att "blod är tjockare än vatten", på något slags bakvänt, extremt tendentiöst sätt.

Med min erfarenhet av kulturell bindning, så vet jag att dessa tankegångar är oerhört dominerande i min sambos gamla miljöer och inte alls förvånad. För oss i familjen blir det snarast ett ämne att skoja litet om med barnen och vi gör inget allvarligt av det eller visar upp någon negativ attityd gentemot kompisens mamma. Vi förklarar bara att vi får se vad barnen väljer när de blir stora och berättar att vi inte är troende, när sådana frågor kommer på tal.

För vår del är denna erfarenhet nyttig och min sambo får tillfällen att bättre visa för våra barn vad det är hon inte gillat med religionen och kulturen i sitt gamla hemland (i stället för att detta bara blir abstrakt, något om "de andra", där borta nånstans). För kompisens familj är det säkert också nyttigt att direkt konfonteras med att andra människor saknar tro och att en man känner kan vilja ha långt hår, halsband, nagellack och experimentera med sitt utseende hur man vill, fast man är kille (annars är detta något man bara ser på TV).

För alla parter blir det i sig en viktig del i lärandet att få möta mångfalden hos andra levande människor i ens närhet, i stället för att aldrig behöva konfonteras, tänka över sina egna idéer och vanor, utan bara bekräftas och styras av likasinnade; föräldrar, lärare, präster och skolkamrater. Hur lyckat skulle vi tycka det var om t ex SD startade egna skolor och vilka attityder skulle utvecklas eller cementeras där? Skulle det på något sätt ge oss - eller barnen - ett bättre samhälle?

Patrik Lindenfors sa...

Christopher,
Alla exempel du nämner gäller vuxna människors fria val av miljö. Barn har inte samma möjlighet till fritt val. Allmänna skolor innehåller större diversitet.

Svante sa...

Det är av yttersta vikt att vi har allmänna skolor för alla. Föräldrars eventuella religion ska inte styra in barnen i en religiös skola, barn har ingen religion. Konflikter kommer alltid att uppstå, för barn och vuxna, men jag håller med Staffan om att det är bättre att barn redan i skolan får se att det finns olikheter i världen så att de inte senare plötsligt kommer ut i världen från en ”skyddad verkstad”.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se