20 nov. 2013

En språklektion, utan facit

Prästen Kent Wisti skriver ett inlägg i tidningen Dagen om den inomkyrkliga debatten som innehåller för mycket hat och för lite lek. På en övergripande nivå fina och fruktsamma tankar.

Själv använder jag dock hans text till en språklektion, eventuellt är den skriven på det där nya språket för troende och sekulära. Men det kan också vara ett krypto, en lek med ord vilken gömmer en annan betydelse. Tre exempel:
I botten ligger frågan om vad tro är. Sedan upplysningen har vi levt med föreställningen att tro handlar om försanthållande av vissa utsagor. Vi som lever med en tro vet att detta bara är det yttre ramverket. Nog så viktigt.
Det är spännande att tredje meningen innehåller ett försanthållanden och detta är tydligen viktigt, men vad betyder meningen? Vad är det som försanthålls?
Men jag hävdar att tro är en konstnärlig disciplin, kanske den yttersta. Att kräva tydlighet av tro är som att kräva tydlighet av måleri eller lyrik. Eller att be barnen leka mer exakt. Så allvarligt är det. Det sorgligt ironiska är att det är de paniska skriken efter tydlighet och identitet genom gränser som själva bär den andliga ängslighet som kritiseras.
Risken finns att min fråga efter första exemplet var en önskan om att barnet skall leka mer exakt. (Tänker därför tyst för mig själv att jag är nog dum som inte förstår sista meningen i stycket ovan.)

Lite senare i texten kommenteras mannen som inte förstod barnens fantasilek utan åt grus, när han bjöds på en sandkaka.
Men mannen bröt lekens regler. Han kunde inte som barnen gå in och ut genom lekens rum och därmed gjorde han leken till något annat än vad den är. Det fanns ingen förståelse för att leken rymmer en annan sanning än det mätbara. I vissa avseenden en djupare sanning. Detta kan vi kalla tro och andlighet men aldrig tydlighet.
Här blir jag intresserad av vilka avseenden som avses och vad en djupare sanning är för något. Djupare än vad då? Men några svar ges inte, detta är tro, något som är skiljt från tydlighet och min begreppsvärld. Mina språklektioner fortsätter, men det är frustrerande. Jag känner mig som en blind som besöker en okänd värld, utan att kunna språket. Det är ingen lek.

14 kommentarer:

Patrik Lindenfors sa...

Menar han på allvar att det de sysslar med är en fantasilek, en ren låtsaskonstruktion, och fattar vi inte det förstår vi inte vad tro är? Och jag som trodde tal om tomten och stålmannen var en förenkling. Eller vad kan han annars mena?

Tommy V sa...

Liknelsen med sandkakan var slående. Jag har ofta känt mig som den som förstör leken i diskussioner i religiös eller new-ageaktig stil. Mina diskussionspartners utgångspunk verkar också vara den faktiska värld som de lever i men som de sedan fyller ut med fria fantasier och önsketänkanden. Sen då, när det kommer till kritan, med sjukdom till exempel, vilket verkar fungera bäst förbön eller forskning Om man blir hungrig, kan jag tänka att sandkakan är ju inte så mycket värd.

Janolof sa...

Är det rätt fattat att man ska betrakta religiösa mytologier enbart som symboliska berättelser och religiösa riter som symboliska handlingar, eller lek rentav. Så var det inte mer än så med religion?

Mattias sa...

Jätteroligt att läsa dessa reaktioner. Det är verkligen så underhållande. Ni förnekar er liksom inte. :) Förlåt att jag inte har något av substans att bidra med till diskussionen. Känner nog att det är rätt kört.

Anders Bergdahl sa...

MAttias,

Det är svårt att låta bli att raljera över en text som är nästan obegriblig. Kan inte du bara försöka förklara vad texten vill förmedla?

Är gud verklig på samma sätt som sandkakan är verklig?
Det är egentligen sand, men i leken något annat och religionen är den lek (eller "game"=
Det känns som om någon läst Wittgenstein och att Westi använder "leg" på att sätt som liknar Wittgensteins användning av "spel".
Är det en rimlig tolkning?

Lokatt sa...

Jag tolkar detta konstiga prat som desperation. Det barkar utför med sandkaketron.

-Är det bara jag som förundras och oroas en aning över att inga kvinnor längre skriver på denna blogg? Den tycks numera vara organ för en herrklubb.
Vad beror det här på? Har jag fel när jag anar att grabbarna tycker att det är helt ok?

StaffanG sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
StaffanG sa...

De kristna som i monoteismens namn villigt gav sina liv genom att bestiga bålet och vägra dyrka kejsaren i Romarriket, gjorde nog detta för att de var fast övertygade om att tron på Kristus faktiskt som utlovat gav evigt liv och inte för att Jesus var ett sandslott och paradiset endast en tankelek. Det hade ju varit hovsamt av Paulus och gänget att förtydliga att det bara var menat på skoj, en fantasi, ett konstverk.

Förresten, vem har sagt att det inte var på riktigt? Inga tidiga kristna i alla fall och det var ju ändå de som grundade denna religion. Finns det senare kristna som upptäckt att de hade fel? Vad gör det i så fall med synen på trovärdigheten för grunden i denna lära? Att den är falsk eller att de som startade den eg. inte hade en susning av vad de själv menade och sa?

Islamistiska självmordsbombare tror antagligen också de att allt bara är en lek, för martyrskap och evigt liv kan ju ingen vettig människa tro på, eller? Alla fattar väl att det bara är konst?

Givetvis förväntar jag mig inte att någon ska svara på detta, eftersom tro inte tillhör de mer intellektuella idrotterna, utan är en outgrundlig sport, utan regelbok, resultat och tillförlitlig rapportering.

StaffanG sa...

Lokatt,

Korrekt och illavarslande observation. Det finns de som ser humaniströrelsen som en "Old Gentlemen's Club" (citat från en sekulär Europeisk kvinnoaktivist), vilket inte är så smickrande i det här fall. Det gäller alltså inte bara bloggen, utan är ett strukturellt problem, vilka frågor som lyfts upp, vilka verksamheter som prioriteras, hur man driver opinion och organiserar arbetet etc.

Det finns mycket att lära och utveckla här för att bli mer representativa och dynamiska i detta hänseende. Förslag välkomnas, då inte minst från kvinnor!

Lokatt sa...

Staffan G
Åh! jag ser lite suddigt nu, blev rörd, måste torka bort en tår... för jag fick ett svar, hurra! En reaktion, en kommentar! Taack!

Allvarligt talat, ni är väldigt gubbiga. När herrarna med höjda ögonbryn här diskuterar roten ur latenta partiella principiella generaliserade hypoteser inom patrikelkonklusionernas hypotenusasnusa- och vad Popper tyckte om problemet! då lägger man av som läsare. Kvinnlig, läsare, uppenbarligen.
Mitt förslag är att de lärda herrarna träffas in real life och diskuterar istället, så att vi vanliga dödliga får en chans.

Ulf Gustafsson sa...

Lokatt,

Angående kommentarerna på denna blogg: De är inte obligatorisk läsning, man kan läsa det man själv tycker är intressant och hoppa över annat.

Men självklart skulle det vara intressant om fler kvinnor och män med varierande intresseområden kommenterade här. Det är ju inte så att det bara finns blogginlägg en typ, utan många poster kommenteras inte alls.

Igår arrangerade Humanisterna en föreläsning om Hederskultur i Stockholm. Det var minst 40% kvinnor i publiken och säkert hälften av de som ställde frågor och kommenterade efteråt var kvinnor, arga kvinnor som säkerligen du skulle uppskattat. (Publicerar inspelningen här om några dagar.)

Lokatt sa...

forts
Ja jag är ju kvinna, så jag vill komma med några förslag.
Att försöka undvika att vara högtravande (se ovan)är ett.
Släpp lite på prestigen, ni är jätteduktiga och kan allt möjligt jättebra. Men en sån här blogg kanske inte är det rätta stället för avhandlingar, ni skrämmer bort folk.
Till exempel var det ett dividerande om universum, någon visste att det utvidgar sig, en annan visste att det krymper - det blev ett stridande där vapnen var citat från vetenskapsmän och hänvisningar till nya rön och gamla rön, puh.
Jag kanske är överkänslig. Men som sagt, damerna har försvunnit från denna blogg.
Ett annat förslag från mig är att de styrande försöker se till att mera vardagliga inlägg åtminstone ibland uppmärksammas. Jag brukar ställa enkla frågor, ha synpunkter, ibland provocerande, ibland elaka.. Men sällan en kommenterar, farbröderna är alltför upptagna med att slå varandra i huvudet med viktiga saker som vad Popper anser om mänsklighetens överlevnadsstrategier etc.
Om man upplever sig vara en ropandes röst i öknen blir det snart för trist.
Sen tycker jag att man ska försöka hålla sina inlägg så korta som möjligt. Några av herrarna älskar att se sina ord i skrift, men långa haranger är tröttande.

Lokatt sa...

Ulf G
Jag är så trött på att se rött över vad hederskulturen gör mot kvinnor, och ännu mer över det välmenande och fega blundandet inför mördandet, så jag måste ta en paus i mitt engagemang.

Men jag såg till min förtjusning att Grutzky och Åbergs bok kommenterats I DN av Nathan Shachar - väldigt bra. Ska läsa den.

Lokatt sa...

Staffan G
Med risk för att verka smörig: Ditt inlägg som börjar: "De kristna som i monoteismens namn villigt gav sina liv genom att bestiga bålet och vägra dyrka kejsaren"... var verkligen härligt mitt i prick, hela inlägget.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se