29 nov. 2013

Försoningsdagen

Lurblåsare, Kalleby
För cirka 1200 år sedan började en kultur, ny för Skandinavien, säljas in bland nordmännen. Den marknadsfördes genom makt, hot och tomma löften. På den tiden fanns ingen multikulturalism. Inget statligt stöd för att bevara kulturer. När kyrka byggdes på tempelgrund gick hedningarnas arv till största delen förlorat.

Idag är det nya tider i Sverige och inom den svenska kyrkan. Nu skall minoriteters kultur införlivas och den kristna tron är lika god som någon annan. Men ännu har inte denna välvilja visats nordmännens ättlingar och de Gamles tradition. Det finns en historisk skuld till denna tradition. En skuld som delvis kan återgäldas med en försonande gest. Ett erkännande.

Andreas Creutz har följt Skulds tråd och beskriver på sin blogg vad som skall komma:
Jag ser det.
Högstämt folk vandrar mot högaltaret. Orgeln tiger, men från läktarna hörs hornblåsare och trummor. Vid sidorna står de kristna prästerna. De står med triumfkorsen ödmjukt böjda, men ej sänkta mot marken i den besegrades gest. 
Detta är försoningsdagen. 
Dagen då de kristna släpper fram vad de förtryckt. 
Dagen då altaret lånas dem som var först på orten. 
Jag ser hur de Gamles folk bär krus med saften från åkerns säd: de låter öl och mjöd rinna över altarduk och sten, som offerblot åt honom som de kristna nämnde djävul, men som de Gamles folk kallar Allfader, Valfader och Oden. 
När blotet skett och hornen tystnat men trumslagen ännu ljuder, sänder de kristna till sin gud en innerlig bön om förlåtelse, för att de fördrivit dem som var före dem, för att de flyttat ett råmärke, men att de nu högtidligen gett dem rum igen, om än blott för en dag. 
Då höjer den främste av Odens vänner sin röst: "Här är trångt att vara. Över oss skall himlen välva sig och skogens träd skall vara väggar. Vi har offrat till Allfader i de kristnas sal: nu är de med oss försonade. Vi går dit, där vi hör hemma, där inga mässor hålls och ingen orgel hörs, men sånger om Oden och Tor och om Frej, om Siv och om Freja och Idun, där vinden blåser och kylan nyper." 
Så tågar de ut, försonade med de kristna. Och jag ser hur prästerna lättade ler.

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se