17 nov. 2013

"I have not noticed it"


One is often told that it is a very wrong thing to attack religion, because religion makes men virtuous. So I am told; I have not noticed it.
Why I Am Not A Christian (1927) by Bertrand Russell

39 kommentarer:

Henrik Larsson sa...

När man läser Russell om religion är det enligt min mening en bra idé att ersätta ordet “religion” med “kristendom” eller t.o.m. “Engelska kyrkan”.
Det räcker med att se Life of Brian debatten mellan Monty Python och anglikanska höghöns för att förstå hur illa detta var (och är?)
Då stämmer det .

Russel skrev dock även t.ex.
‘"Our use of the phrase 'the Dark Ages' to cover the period from 699 to 1,000 marks our undue concentration on Western Europe From India to Spain, the brilliant civilization of Islam flourished. What was lost to Christendom at this time was not lost to civilization, but quite the contrary To us it seems that West-European civilization is civilization; but this is a narrow view." [History of Western Philosophy, London, 1948, p. 419]

Patrik Lindenfors sa...

Nu förväxlar du civilisation med religion. De är inte synonymer. Lika lite som filosofi och religion är synonymer.

Henrik Larsson sa...

Mer sannolikt är kanske baserat på evidensen att du förväxlar vad du tänker med vad jag skriver.
En alternativ kommentar i ett parallellt universum kunde kanske varit:
"Intressant att läsa ett citat av en vår tids mest prominenta ateister som här uttrycker sig icke-pejorativt om Islam."
Men då krävs det en kognitiv bias med lägre densitet än osmium.
I övrigt som att åka skridskor på en sandstrand, detta. As you were.

Patrik Lindenfors sa...

Russell uttalar sig kritiskt om religion. Mot detta anför du ett citat där han talar väl om civilisation. Hur du får detta att bli något som jag bara tänkt är obegripligt när det står här precis ovanför.

Henrik Larsson sa...

Well, folk kan förhoppningsvis läsa och tänka själva. Over and out.

Anders Hesselbom sa...

Var detta en förolämpning mot Patrik eller var det ett slagkraftigt sakargument som etablerade varför Patrik har fel i sin kritik?

Henrik Larsson sa...

OK, försökte undvika detta, men låt oss spela tit for tat då som rekommenderades i annan tråd.
Det där Anders är en falsk dikotomi. Bra att du åtminstone provar olika och nya fallasier.
Det ohederliga i resonemanget är här att du försöker få det att framstå som om det endast finns två alternativ att ta ställning till trots att det finns ett antal. Skälen till detta kan vara flera. T.ex. för att du vill ta fokus från det som faktiskt skrivits, eller hjälpa dina kompisar (som nog behövs ibland iofs). Inget av alternativen är dessutom det korrekta. Det korrekta är precis vad jag skrev och inget annat: att folk får läsa själva.
Väntar fortfarande på att någon mod på humanisternas forum skall kommentera ditt inlägg i min tråd om demarkationsproblemet även på humanistforumet och hoppas att nivån både här och där kan höjas lite. Om inte är ni strax av med mig på heltid oavsett, men det är gissningsvis avsikten att döma av hostiliteterna. Sakfrågan i tråden har jag inget mer att säga om. Det var bara ett försök att demarkera Russel från Dawkins, som troligtvis inte skulle uttryckt sig med orden "the brilliant civilization of Islam" vilket var min enda lilla poäng, vilken fastnade i samma träkvarn som allt som nuddar vid demarkationsproblemet här tycks det.
Fan nu blev det inte twitterformat i alla fall. Sorry mods.

Anders Hesselbom sa...

Om dikotomin är falsk, har du inte etablerat varför Patrik L hade fel.

Ulf Gustafsson sa...

Dawkins uttrycker sig så här i twitterformat:
“All the world's Muslims have fewer Nobel Prizes than Trinity College, Cambridge. They did great things in the Middle Ages, though.”

Ingen enorm skillnad i sak jämfört med Russell i mitt tycke, om man ersätter "religion" med "islam". Förutom att "virtuous" inte är samma sak som antal Nobelpris.

Henrik Larsson sa...

Anders
Dikotomin är din egen och har inget att göra med någon annan.

I sakfrågan har jag intet att tillägga.

Lennart W sa...

För dem som inte redan vet det och inte har orkat kolla upp det: osmium har högst densitet i hela det periodiska systemet, och t ex ca dubbelt så tungt (t ex per liter) som bly.

(Har man inte koll kan man kanske lätt få intrycket att sånt man läser bara är en massa ordmassor?)

Ulf Gustafsson sa...

Bra att du upplyser om detta, så alla inser förolämpningens tyngd.

Patrik Lindenfors sa...

Synd att det inte finns "Like"-knappar här på bloggen. Då hade jag klickat på de två sista kommentarerna.

Patrik Lindenfors sa...

För övrigt älskar jag diskussioner. Jag har bara svårt för otydliga resonemang och tanken att om det finns två sidor i en diskussion så ligger sanningen säkert i mitten.

Vad gäller den konstiga diskussionen här i tråden så står allt man behöver veta i tidigare kommentarer, så den är avklarad för min del. (Men vi byter säkert ämne snart, vår vana trogen.)

StaffanG sa...

Om bara Nobel hade inrättat ett pris i teologi också, så hade statistiken kunnat se annorlunda ut, men Vatikanen hade troligen legat i topp...

Anders Hesselbom sa...

Henrik, när det varken passar att den är sann eller falsk, så är "min egen"? Varje gång du får dina misstag exponerade, kommer de mest pinsamma piruetterna.

Henrik Larsson sa...

Jag ville bara påpeka att Russel använde frasen "THE BRILLIANT CIVILISATION OF ISLAM" i en fras. Det var det hela för böveln. Läser ingen svenska här alls? Avsikten var att hjälpa Russell från att behöva säljas in till barnen på bloggen som en bigott proto-Dawkins. Han är värd ett bättre öde.

Kan ingen hjälpa Anders med en rudimentär grundkurs i retorik samt Ulf med syftningsförståelse.

Nån förolämpning har jag fortfarande inte gett eller uppfattat och densiteteten gällde bloggens kognitiva bias. Ledsen att jag redan använt Osmium eftersom jag hade behövt höja till något ännu tätare nu.

Staffan G.
Excellent, bravo, vasst!

Lennart. Rör inte till diskussionen genom att faktiskt kommentera något på ett sätt som går att förstå och med fraser som innehåller korrekta fakta!

Det skulle faktiskt vara underbart att få åka skridsko på en sandstrand, det hade varit betydligt smidigare än detta.
Viktiga frågor dock, bra att vi jobbar igenom det hela!

Patrik Lindenfors sa...

Dewkins uttryckte exakt samma sak som Russell i det citat som Ulf gav dig: "They did great things in the Middle Ages." Det är inte så tor skillnad på Dawkins och Russells argumentation, förutom att Russell är mer filosofisk och Dawkins mer vetenskaplig. Men det ligger i sakens natur. Jag vet att du inte gillar de här frågorna, men har du läst Russell? (Och då menar jag inte Principia Mathematica.)

Henrik Larsson sa...

"Exakt samma sak"? :)
Mina herrar ni vinner ad nauseam eftersom ni äro legio och det är er blogg. Jag gratulerar er.

{Dawkins=Russell}

Frågan om huruvida jag läser böcker nu ad nauseam även den. Jag undviker motfrågan och påpekar ytterligare en fallasi, ohederlig argumentation, ad hominem, som används när man vill diskreditera någon utan sakskäl, undvika eget tillkortakommande, för att t.ex. undvika ämnet eller nyanser i ämnet.
I en partiledardebatt som detta kanske mest liknar så är det som bekant inte det viktigaste
Min fråga om läsförståelse , samt minimala insikter vad gäller kognitiv bias kvarstår möjligen. Dock inte som en förolämpning utan som en vädjan. Moderniteten känns som bekant igen på begreppens sönderfall samt fragmentering och tribalisering av allt mänsklig kunskap. Vad ni mina herrar behöver är inte mer av vad det nu är ni pysslar med här, utan mindre.
Mer holism och mindre reduktionism kanske?
Jag är redo i en annan tråd, en annan gång för sådant som intresserar mig mer, t.ex. demarkationsproblemet när ni får era reduktionistiska rumpor ur vagnen;)
Ma gavte la nata.

StaffanG sa...

Principia Mathematica - där snackar vi om positivism! Ett rent, klart och tydligt logiskt språk, omöjligt att misstolka. Det var i alla fall ambitionen.

Henrik Larsson sa...

Staffan G.

Du och Patrik måste synka om det är bra eller dåligt med positivism samt om ni själva är representanter för detsamma och vill klara av mer belästa debattörer...;)

Så här skrev den Russel _jag_ diggar i alla fall senare i livet om sitt system:

"I wanted certainty in the kind of way in which people want religious faith. I thought that certainty is more likely to be found in mathematics than elsewhere. But I discovered that many mathematical demonstrations, which my teachers expected me to accept, were full of fallacies, and that, if certainty were indeed discoverable in mathematics, it would be in a new field of mathematics, with more solid foundations than those that had hitherto been thought secure.... After some twenty years of very arduous toil, I came to the conclusion that there was nothing more that I could do in the way of making mathematical knowledge indubitable.
The splendid certainty which I had always hoped to find in mathematics was lost in a bewildering maze."
Bertrand Russell

Patrik Lindenfors sa...

Henrik,
Det går möjligen att vara positivist inom matematik (och delar av filosofin) eftersom teser inom dessa fält är bevisbara. Det går inte att vara positivist (längre) inom de empiriska vetenskaperna av de skäl Popper anförde i sin kritik av positivismen.

Får jag rekommendera den här boken. Vi har den som studentlitteratur och den är alldeles förträfflig: http://www.amazon.co.uk/What-This-Thing-Called-Science/dp/162466038X/ref=la_B000AQ8PBU_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1384780953&sr=1-1

StaffanG sa...

Vad är det som är konstigt, Henrik?

Problemen med Russells logiska empirism och Wienkretsens logiska positivism var ju exakt det som Popper löste med sin deduktiva metod och kunskapssyn, den kritiska rationalismen. I och med det var positivismen död och begraven, punkt slut.

Att det sedan finns irrationalister som likt ett allmänt skällsord vill kalla all vetenskap för positivistisk, för att man själva vill slippa kritisk granskning och krav på att visa fram minsta tillstymmelse till evidens för vad man säger, det är en helt annan sak.

Henrik Larsson sa...

Patrik
Tack för boktipset, sparar länken även om jag gissar att det troligen är nån sorts pik;)
Håller mina svar till dig mycket koncisa efter önskemål.

Staffan G.

Tror Patrik svarade på din konstighetsfråga..
Inte superintresserad av positivismen mer än som idéhistorisk rot till den nuvarande fragmenterade vetenskapsfilosofin (eller snarare bristen på densamma).
Mitt citat i tråden var bara till för att peka på hur Russel resonerade när han kom till slutet av vägen med detta och jag tycker det är mycket sympatiskt på något vis.
Just i det som intresserar mig mest just nu och som jag dessutom läser om just nu: demarkationsproblematik (och därför gärna pratar om) är just Popper inte särskilt intressant eftersom han inte ens ansåg (till skillnad från Wienpositivisterna) sådana begrepp vara särskilt meningsfulla om jag minns rätt.
Eftersom han ofta kommer upp förstår jag det som att de flesta ev er som skriver om sådant här är nöjda med Poppers demarkationskriterier. Precis som när jag studerade själv för hundra år sedan. Jag är dock alltid nyfiken på vad vi kanske missar om vi begränsar våra möjligheter till inhämtande av kunskap. Inte med uppenbar pseudovetenskap (som Poppers ju falsifikationer inte hjälper mot ibland) men med olika typer av viktig kunskap som inte går att studera och reducera och sedan sätta ihop igen till meningsfull kunskap. Saker som måste levas. Det har jag försökt skriva om förut, långrandigt så jag lämnar det därhän för tillfället på allmän begäran.

Sen är ju inte Popper evighetskanoniserad heller just i detta avseendet. För att citera Sven Ove Hansson i Stanford Encyclopedia of Philosophy från en pdf jag nyligen läst om detta:

Popper's demarcation criterion has been criticized both for excluding legitimate science… and for giving some pseudosciences the status of being scientific… According to Larry Laudan (1983, 121), it "has the untoward consequence of countenancing as 'scientific' every crank claim which makes ascertainably false assertions". Astrology, rightly taken by Popper as an unusually clear example of a pseudoscience, has in fact been tested and thoroughly refuted… Similarly, the major threats to the scientific status of psychoanalysis, another of his major targets, do not come from claims that it is untestable but from claims that it has been tested and failed the tests.

Patrik Lindenfors sa...

Henrik,
Lustigt, men citatet av Hansson är klippt exakt på det sätt som samma citat är klippt på Wikipedia. Inget fel på Wikipedia, i och för sig. Det är ett väldigt bra citat också. om man går till källan - Stanford Encyklopaedia of Philosophy - så finns det en väldigt intressant slutkläm som är värd att läsa:
"Kuhn observed that although his own and Popper's criteria of demarcation are profoundly different, they lead to essentially the same conclusions on what should be counted as science respectively pseudoscience (Kuhn 1974, 803). This convergence of theoretically divergent demarcation criteria is a quite general phenomenon. Philosophers and other theoreticians of science differ widely in their views of what science is. Nevertheless, there is virtual unanimity in the community of knowledge disciplines on most particular issues of demarcation."

Popper är sannerligen inte den enda vetenskapsfilosofen som är värd att känna till. Orsaken att han kommer upp hela tiden i den här diskussionen är att han visade på problemen med positivismen, inte för att vi håller honom som någon sorts slutpunkt i filosofihistorien.

Men vi kan kanske enas om att vi inte är positivister och gå vidare?

Henrik Larsson sa...

Visst.

Anders Bergdahl sa...

Henrik:

Så här säger du:
"Just i det som intresserar mig mest just nu och som jag dessutom läser om just nu: demarkationsproblematik (och därför gärna pratar om) är just Popper inte särskilt intressant eftersom han inte ens ansåg (till skillnad från Wienpositivisterna) sådana begrepp vara särskilt meningsfulla om jag minns rätt"
Demakation var Popper väldigt intresserad av, läs första kapitlet i "Logic of Scientific Discovery"

ALLA:
Jag tycker ni bör om värdera Weingruppen, utan deras arbete hade inte Quine och Popper kommet dit de kom. Weingruppen var extremt duktiga filosofer och la grunden för modern analytisk filosofi i USA.

Och alla måste läsa Quines korta men fullständigt briljanta "Two Dogmas of Empiricism" på några sidor lyfter han fram Weingruppen, framför allt Carnaps, svagaste punkter.
Quine visar på omöjligheten att dra skarpa gränser, för mig är det nog det viktigaste. Det finns ingen SKARP gräns mellan vetenskap och icke vetenskap, det är en fråga om grader...

Anders Bergdahl sa...

Läs och begrunda...
Quine:
"As an empiricist I continue to think of the conceptual scheme of science as a tool, ultimately, for predicting future experience in the light of past experience. Physical objects are conceptually imported into the situation as convenient intermediaries -- not by definition in terms of experience, but simply as irreducible posits18b comparable, epistemologically, to the gods of Homer. Let me interject that for my part I do, qua lay physicist, believe in physical objects and not in Homer's gods; and I consider it a scientific error to believe otherwise. But in point of epistemological footing the physical objects and the gods differ only in degree and not in kind. Both sorts of entities enter our conception only as cultural posits. The myth of physical objects is epistemologically superior to most in that it has proved more efficacious than other myths as a device for working a manageable structure into the flux of experience."
Hela "two dogmas...":
http://www.ditext.com/quine/quine.html

Så Henrik demarkationsproblemet är inte så enkelt :)

Henrik Larsson sa...

Anders Bergdahl.
Intressant.
Jag tycker verkligen inte demarkationsproblematiken är enkel. Tvärtom.
Med risk för att irritera mod: Precis det du skriver om positivismen försökte jag dessutom skriva om förra veckan, att det fortfarande är relevant att prata om Wiengruppen som en rot till en hel del vetenskapsfilosofi som fortfarande spelar avsevärd roll i dag på ett problematiskt vis, samt att man i dagligt enkelt samtal som här på bloggen mer eller mindre omedvetet ofta använder reduktionistiska och verifikationistiska resonemang.
Självklart höll Popper på med demarkationskriterier, det går ju inte utan ;) Jag menade bara att han inte verkade tycka att det var en meningsfull fråga att dröja vid filosofiskt.
Om jag själv får visa min egen bias misstänker jag att han inte gillade detta av liknande skäl som en glad amatöridéhistoriker som jag gillar det: att det är problematiskt.
Sätter en spänn på att Popper inte kommer att vara referensen just i detta avseendet om man vill tala om detta i en framtid.
Quines "Two dogmas..." Ligger högt på min läslista. Har skummat för länge sedan utan att då fatta relevansen tror jag. Gör gärna nytt försök. Tack!
Carnap skrev visst ett svar till Quine som gavs ut postumt. Har du koll på det svaret?

Anders Bergdahl sa...

Henrik,

Carnap och Quine hade en omfattande dialog, full av respekt och klokhet.

Jag förstår inte riktigt vad som menas med:
"Precis det du skriver om positivismen försökte jag dessutom skriva om förra veckan, att det fortfarande är relevant att prata om Wiengruppen som en rot till en hel del vetenskapsfilosofi som fortfarande spelar avsevärd roll i dag på ett problematiskt vis, "
Vad är problematiskt med det vederläggande av primitiv verfikationism som Weingruppen till slut kom fram till?
Som Quine kostaterar så var Carnap och Wiengruppen på väg år "rätt" håll men de var, enligt Quine, inte tillräckligt pragmatiska.. " Carnap, Lewis, and others take a pragmatic stand on the question of choosing between language forms, scientific frameworks; but their pragmatism leaves off at the imagined boundary between the analytic and the synthetic. In repudiating such a boundary I espouse a more thorough pragmatism. Each man is given a scientific heritage plus a continuing barrage of sensory stimulation; and the considerations which guide him in warping his scientific heritage to fit his continuing sensory promptings are, where rational, pragmatic"
DEt ända problem jag ser är att många i humaniora, kvalitiativt och kvantitativt orienterade, står kvar ungfär där Wiengruppen BÖRJADE och inte att de dessutom tror att Popper var positivist.
Problemet är alltså att man har en PRIMITIV postivism som ideal och TROR att man inte är positivister men att Popper var positivist.

Detta är ett STORT, stort problem...
Vad positivisterna (Wiengruppen) verkligen gjorde och till slut kom fram till verkar för de flesta vara helt okänt..

Patrik Lindenfors sa...

Henrik,
Blanda inte ihop positivism och reduktionism, det är två olika saker. Jag är som evolutionsbiolog djupt skyldig till reduktionistiska analyser eftersom de visat sig förklara allt från kroppsstorlek till påfågelfjädrar. Men vad menar du med påstående att vi använder oss av verifikationistiska resonemang? Upp till bevis - ge oss exempel.

Eller så lägger du ner det där svamlet någon gång.

Henrik Larsson sa...

Ja, som ett brev på posten kom ett surt svar så snart jag tycker det blir det minsta intressant. Är ditt slappa språkbruk verkligen nödvändigt? Det gör ju inte direkt underverk med stämningen här och jag har fått bita mig i tangentbordet för att inte svara med samma mynt tillbaka varje gång.
Jag själv är i alla fall nu definitivt färdig med att tjafsa okonstruktivt på detta viset i varje tråd i alla fall. Inte kul för någon.
Jag gissar att inte bara för min skull är det nog dags för en tydlig stance från er mods om ni faktiskt vill ha dialog i ämnen som inte är exakt det ni vill propagera för på bloggen och som inte föres på exakt era subjektiva protektionistiska villkor. Bloggens egen demarkationsproblematik kan man lugnt säga. Våga inte komma med något presumtivt objektivt för det kommer inte att hålla och blir bara ytterligare exempel på precis det ständiga hällande av grus i trådar som inte passar bloggens agenda och som bara är bigotteri utspökat till rationalitet.

Tit for tat eftersom jag inte har lust att bete mig artigt längre och begår en ad hominem avsiktligt:
Då ordet "svammel" användes tar jag mig friheten att använda ordet "träbock". Jag har talat om Reduktionism som filosofisk position, inte som vetenskaplig metod för böveln. Är det verkligen så svårt att fatta.

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

Jag skulle gärna ha en dialog i ämnet, men jag har ännu inte greppat vad du talar om. Det du uppfattar som "grus i trådar", uppfattar jag som försök att precisera och avgränsa ämnet så att inte diskussionen blir en halmgubbe om filosofiska ställningstagande som inte är representerade i debatten.

Ibland verkar det som du och Patrik har olika uppfattningar om verkligheten. Innan man kommmer överens om en någorlunda gemensam verklighetsbeskrivning är det svårt att diskutera om "verkligheten" är bra/dålig och hur den skall förändras.

Patrik Lindenfors sa...

Nej men nog har jag varit otrevlig. Henrik har uttryckt sig oklart, haft fel i sak och uppenbarligen inte läst nästan något om det han vill diskutera, och sedan har han mage att gnälla på att vi inte lyssnar och är positivister - utan att backa upp detta med ett enda exempel? Mitt tålamod för självförhävande tomt svammel är alldeles för litet för sådant. Visst önskar jag något förtydligande eller tjugofem, men jag har inte bett om dem på ett trevligt sätt.

Patrik Lindenfors sa...

För övrigt finns det ingen "vetenskaplig" och "filosofisk" reduktionism. Det är en och samma reduktionism.

Anders Bergdahl sa...

Patrik, jag måste invända..
I vetenskapen är reduktionen en praktisk metod. Mam bryter ned något i beståndsdelar för att ge en djupare förtåelse. Den metoden kan också användas inom filosofi för att analysera problem.
MEn det har dock funnits, kanske finns, en filosofiskt synsätt som går ut på att förtåelse bäst uppnås genom reduktion, eller till och med endast genom reduktion. En synsätt som delvis fanns innan Wiengrupppens arbete och som defentivt mötte sitt slut genom Quines och Poppers kritik av Wiengruppens "dogmer". Quine lanserar ju istället en HOLISITISK tanke.. (en holism utan humaniora flum)..
Dock finns det fortfrande, primärt hos humaniora teretiker med kvalitativ inriktning stor tilltro till reduktionism som filosofi.. Den andra strömningen är att helt enkelt ge upp och säga att verkligheten är komplex, multidimensionell och att den inte kan förstås..
När hjärnan helt lagt av kan man få utrop som "Gud är större" till svar på vilken fråga som helst.
Personer som ger det svaret behöver spendera mer tid med Wittegenstein och förbjudas att läsa tankelättjans profeter som den idag döda strömingen "postmodernism" en rörelse som är lika död som positivismen men som inte lämnar någor anvädnbart arv.. ett misslyckat expriment i mysticismens tankelättja.. och ett naturligt steg för religionen att undanglida seriös debatt och istället svara på alla frågor med nonsens svar.. "Gud är större"

Henrik Larsson sa...

Anders,
Mycket intressant i det du skrev. Komponerade ett svar när annat surinlägg kom upp och tappade då lusten.
Uppskattar informationen och dina kunskaper och åsikter. Följer nog några av trådarna där vidare. Vi får se om ämnet kommer upp igen i annan tråd.

Ulf,
Du har nog ganska rätt där, även om jag skulle använda andra termer. Har försökt använda termer som epistemologiskt tolkningsföreträde och demarkerinsgproblematik som överskrifter. Det är ett stort och komplext ämne som inte alltid enkelt reduceras.
När jag försökt utveckla blir det kritik för långrandighet och när jag försökt vara mer kortfattad får jag kritik för att jag inte utvecklar. Jag läser i alla fall t.x. vetenskapsfilosofi med ungefär samma glasögon som jag läser t.ex. religionsfilosofi . Allt är tankegods och idéhistoria som kan stå självt eller undersökas för överlappande kunskap eller nya synteser. Gillar både ett utzoomat utilitärt perspektiv och fläckvis djupdykning. Metoderna här liknar dock ibland en sorts rationell tvångströja och det är ofta slut innan det börjar. Sådant som jag egentligen kan mycket om har vi inte pratat om här alls.
Jag funderar igen och skriver kanske en kort snutt i allmänna tråden där detta kom upp även. Uppfattar det som att detta troligen inte är rätta platsen eller metoden för en dialog om detta. Uppskattar dock din ton i detta ditt senaste inlägg.

Patrik,
För ditt sista inlägg ger jag upp och ger tillbaka med samma mynt, tu quoque. En bok jag tror du behöver läsa:
http://www.bokus.com/bok/9789144028675/filosofins-historia-det-vasterlandska-fornuftets-aventyr-fran-thales-till-postmodernismen/

Patrik Lindenfors sa...

Anders,
Jag ser inte skillnaden mellan att förstå någonting genom att bryta ner det i sina beståndsdelar filosofiskt och att förstå någonting genom att bryta ner det i sina beståndsdelar vetenskapligt. Kan du förtydliga lite?

Anders Bergdahl sa...

Patrik..
DEn kan vara en filosofisk dogm att kunskap nås endast vi reduktion till något annat. Detta kanske kan ses som scientism.. den mjukare pragmatisk syn är att reduktion är EN av många sätt att belysa ett fenomen, en möjlig men inte allenarådande METOD.
Så skillnaden är att den som anammar dogmen menar att kunskap nås genom att bryta ner något till, exempelvis, dess orsaker.
Logiska positivister skulle naturligt vis aldrig reducera till orsaker då de ansåg att de inte existerade eller var ointressanta.
Men inom all vetenskap gör man reduktioner, positivisten kanske till observationssatser, men idag tror ingen på att reducera all teori till observationssatser eftersom positiviteterna indirekt visade att detta inte är möjligt. Dock formuleras alltid observations för att kunna genomföra experiment, men hela teorin reduceras inte till observationer. Och ingen reducerar heller människan till "delar".
Därför är reduktionen idag ett verktyg, ingen ontologisk dogm..

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se