3 dec. 2013

Det var bättre förr

Om nu Antje Jackelén vill slippa ifrån religionskritik och snåriga frågor om begreppslig klarhet så kan hon väl dra fram det väl beprövade greppet med blasfemilagstiftning, istället för att som nu försöka smeta ned oss med främlingsfientlighet. Eller visst ja, kyrkans världsliga makt är ju bruten. Men det går ju alltid att drömma om fornstora dar, då bödelsyxa och bål var giltiga argument.

9 kommentarer:

Lennart W sa...

Det här är nog inte alls en halmgubbe bara för att det verkligen ser ut som det, utan ett ärligt försök till att förstå Jackelén och Svenska Kyrkan. Det är bra att denna ambition finns. Övning ger färdighet, iaf så småningom kanske man kan hoppas.

Anders Hesselbom sa...

Fast Jackelén kallar det inte för hädelse, hon kallar det för brist på religiös musikalitet.

StaffanG sa...

Jo, det är allt en fin härskarteknik som den nya ärkebiskopen och många religiösa har lärt sig för att kunna behålla sin makt, sitt inflytande och respekt. En musiker kan knappast låta påskina att man framför sköna verk, om inte någon kan höra.

Kanske är det också så att ateisten mycket väl kan se och höra mycket bra, men har upptäckt att det skorrar falskt och att kejsaren är naken. T o m skulle det kunna vara så att det faktiskt är ateisten som är klarsynt, medan de religiösa behöver skaffa nya glasögon för att bättre kunna se verkligheten.

Förre ärkebiskopen har ju berättat att gud är dold för oss i världen. Hur han trots detta kan förnimma att denne är ständigt närvarande är litet motsägelsefullt, men möjligen har han en mörkerkikare eller röntgenutrustning som han kan låna ut till oss ateister, för att vi ska kunna se med egna ögon?

Anders Bergdahl sa...

Visst man kan helt klart hävda att vissa relisiösa tolkningar av världen visar på tondövhet och brist på musikalitet rådande verklighetens beskaffenhet..

Rätt kul tanke...
Muskaliska verk behöver itne vara sköna för att vara bra. Dror Feilers musik kan nog inte kallas vacker ens av mig som gillar den.
Dock är den så beskaffad att den kräver något av lyssnaren.
Musiken, konsten, kan träna vår perceptiva förmåga, vår förmåga att uppfatta det nya, det avvikande, det oväntade och förhålla oss till det.
Där kan konsten vara normbrytande, dset handlar inte om att "känna igen" utan att uppskatta även det man inte känner igen.
Mycket religion, inte all förvisso, går snarar ut på riter och igännkännande. MAn upprepar t.ex nattvardsritualer just för att skapa en trygghet i det man känner igen. Detta drag hos religionen kan göra personer mindre öpppna för verklighetens komplexitet...
Det är därför liknsen med relgion som konst är direkt felaktig i de allra flesta fallen. JAg finnner detta argument för religionen som direkt motbjudande och extremt självförhärligande.

Unknown sa...

Anders Bergdahl.

Jag tror att hon vill åt (medfödd)oförmåga precis som du säger men förstås åt andra hållet; att ateister/sekularister/humanister skulle vara tondöva.

Denna bild användes ju tidigare av vår vän Tuve S. och gällde väl då moral; att ate/hum/sek skulle vara tondöva för Gud resp moral.

Bilden är måhända fyndig i sin enkelhet och tydlighet men ganska otrevlig. Samtidigt kan inte jag låta bli att undra om det inte finns en grundläggande skillnad i hur vi använder språket: Är det så att skeptiker/ateister/humanister/sekularister har svårare att tillåta en töjmån i språket där ord har flera betydelser? Om; varför? Om det nu inte är så? Varför kommer då dessa ständiga krav på en betydelse samt denna nästan orimliga respekt för logik, även när logiken för tankarna fel. (som ex att med logik försöka motbevisa Anselms gudsbevis, som bara är en sorts verbal "rubicks kub": skojig men utan större praktiskt värde. (Precis som med kuben så finns det också folk som fastnar i den och tror sig se livets mening i den)

Anders Bergdahl sa...

Hmm Görel..

Nog har det med språk att göra..
Min inställning är att desto mer noga vi är i vårt språkanvändande desto lättare är det att kommunicera utan missförstånd. Missförstånd leder ofta till konflikter.
En poet är ofta VÄLDIGT noga med sin språkanvändning.. liksom en analytisk filosof.
Postmodernister är ofta väldigt, väldigt slarviga med sitt språk. Det är problemet.
Man kan säga att det postmoderna språket är omusikaliskt, det blir oljud istället för musik.

StaffanG sa...

Om man vill bli förstådd av andra har man inget annat val än att vara så noggrann och tydlig med sina ord, så mycket som någonsin går. Språket är vårt viktigaste verktyg som civiliserade människor. Det stora problemet i våra diskussioner här är ju också att Lena Andersson som så många andra ställer frågan "Vad menar du egentligen" till de troende, men får inget klart svar. Detta handlar inte om dålig tolerans för ungefärliga uttryck, utan att man inte ens när man ber om det får en förklaring som går att förstå.

Om någon kallar religion en lek eller konst eller musik, men så plötsligt ändå ska vara mer sann än vetenskapen och jämförelsen inte håller, så blir man inte särskilt mycket klokare. Då är det enklare att förstå tankegången att religion och myt är lögner vi behöver för att organisera samhället och stå ut med livet, åtminstone att det kan ha varit så en gång, men att vi nu inte längre behöver vara rädda för att släppa detta.

I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos... Det borde inte vara så svårt för religiösa att vårda språket bättre med denna skapelsemyt som utgångspunkt.

Mattias sa...

Anders B skrev: "Min inställning är att desto mer noga vi är i vårt språkanvändande desto lättare är det att kommunicera utan missförstånd. Missförstånd leder ofta till konflikter."

Det heter "ju mer ... desto lättare".

Sorry, kunde i sammanhanget inte låta bli. :-) Annars håller jag helt med dig.

Måns Tånneryd sa...

”Gud är större” säger Antje Jackelén. Må så vara, men människan är ändå störst så storleken på Gud blir irrelevant. Det är inte Guds behov som är viktiga, det är våra behov som skall komma i första rummet, våra gemensamma och individuella behov som skall styra samhällsutvecklingen. Lika lite som mina barn är satta till världen för att uppfylla min vilja, lika lite är vi här för att uppfylla en allsmäktig Guds vilja. Det är inte möjligt att å ena sidan anse att Gud och Guds behov är viktigast och samtidigt kalla sig människovänlig, eller för den delen humanist. Därför blir jag oheligt förbannad när representanter för organisationer som säger sig värna samhälle och människor envisas med att förkunna att Gud, Guds behov och den gudomliga viljan övertrumfar allt annat.
Mina behov är viktiga, dina behov är viktiga, våra behov är viktiga, andras behov är viktiga. Guds behov är inte viktiga, människan är störst.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se