13 dec. 2013

"Yttrandefriheten offras på religionens altare"


Igår släppte reportrar utan gränser rapporten Yttrandefriheten offras på religionens altare om hur lagar mot religionskritik begränsar yttrandefriheten i världen i allt högre utsträckning. Så här skriver man på sin hemsida:
Reportrar utan gränser slår idag larm att yttrandefriheten runt om i världen allt oftare hotas av krafter som använder religion som argument för att tysta kritik från oliktänkande. Konsekvenserna är förödande för journalister och nätaktivister som kämpar för att förändra sina samhällen.

Reportrar utan gränser, som samlar och analyserar inskränkningar av yttrandefriheten världen över, ser att den här typen av övergrepp existerar i nästan alla delar av världen. Värst är situationen i den muslimska världen men långt fler länder, inklusive europeiska demokratier, har lagstiftning som förbjuder blasfemi.

– Precis som att terroristlagstiftning missbrukas för att tysta oliktänkande så används gummibandslagar mot religionskritik på samma drakoniska sätt. Politik och religion är en oerhört farlig kombination. Vi ser att religion ofta används som förevändning för att förbjuda politiska diskussioner inom helt andra områden, säger Jonathan Lundqvist, ordförande i Reportrar utan gränser.

Yttrandefrihet är en förutsättning för att kunna diskutera och förändra samhället. Om ämnen som exempelvis kvinnans position, homosexualitet eller reproduktiva rättigheter inte att tillåts diskuteras med hänvisning till majoritetssamhällets religiösa uppfattning, finns enorma hinder för att arbeta för mänskliga rättigheter i landet.

Lagstiftning mot blasfemi eller mot att ”såra troendes känslor” finns i nästan hälften är världens länder (47 procent). De största problemen finns i muslimska områden, men även europeiska länder, däribland Grekland, Italien och Irland, har lagar som påverkar möjligheten att föra en öppen diskussion.

– Det måste vara möjligt att kritisera religiösa uppfattningar precis som vilka andra idéer eller övertygelser som helst, säger Jonathan Lundqvist, ordförande i Reportrar utan gränser.

Reportrar utan gränser uppmanar alla länder att separera det religiösa och det sekulära och låta lagstiftningen stå neutral. Religionsfrihet innebär också rätten att stå fri från religion. Organisationen uppmanar också alla länder som idag har lagstiftning mot blasfemi eller religionskritik att förändra sin lagstiftning.

Läs rapporten här.
Det finns också en nyhetsartikel hos SVT.

24 kommentarer:

Lars Torstensson sa...

Det är bra att Reportrar utan gränser tar upp detta missförhållande, som många skribenter i kulturrelativismens och mångkulturalismens namn försöker mörka.

Eduardo Grutzky och Lars Åberg skriver så här i sin bok Heder och samvete:

"Den stora backlashen mot yttrandefriheten i världen idag riktas mot kvinnorna i den sortens samhällen, där deras osynlighet utgör den ideologiska kärnan. Många debattörer, inte minst kvinnorättsaktivister, har pekat på hur politikernas önskan om dialog med minoriteter ofta leder dem i famnen på de mest kompromisslösa företrädarna, vilket får till följd att ortodoxa krav hörsammas och andra opinioner osynliggörs."

Det är alltså ett begränsning av yttrandefriheten som drabbar människor i minoritetskulturer även i vårt land.

Lennart W sa...

Visst måste man kunna kritisera religion och visst måste kunna diskutera och besluta om frågor som är känsliga på olika sätt enligt någon religion. Men det är ju inte heller riktigt bra när man säger att "politik och religion är en oerhört farlig kombination". I en demokrati är det faktiskt så att alla har en lika värdefull röst och samma rätt att påverka om sina hjärtefrågor. Att försöka inskränka den rätten för religiösa och deras företrädare är faktiskt också ett brott mot demokratins principer.

Lars Torstensson sa...

Man kan konstatera att när religiösa företrädare får politisk makt så använder de den ofta till att inskränka mänskliga rättigheter, och diskriminera grupper som de ogillar. Det är ett hot mot demokratin. I vissa länder handlar det om rena förföljelser.

Men givetvis måste religiösa människor ha samma rätt som andra att påverka politiken. Och religionen kan också användas mer konstruktivt i politiken.

Göran sa...

Så länge som förtrycket i Sverige begränsas till att media vägrar visa Lars Vilks "konst" i form av rondellhundar så kan jag acceptera det.

Anders Hesselbom sa...

Lennart, det där betyder inte vad du tror. Naturligtvis kan religiösa argumentera för sina frågor.

Det är religion, inte religiositet, som är haveriet. Det fattar till och med kreationister, det är därför de säger att "evolution är religion". De menar inte att evolution är odiskutabelt korrekt, de menar ett vurmande för något oförsvarbart.

Lars Torstensson sa...

Göran.

Läs mitt första inlägg. Det visar att förtrycket i Sverige inte alls är så begränsat som du tror. Det är ett förtryck som inte är sanktionerat i lagen, men som många politiker icke desto mindre befrämjar, genom att ösa pengar över kvinnofientliga, religiösa sammanslutningar, och samarbeta med kvinnofientliga, religiösa ledare.

Unknown sa...

Anders.

Det där kan betyda vad som helst. Alla ord har subjektiva innehåll.

Anders Hesselbom sa...

Görel: När kreationister kallar evolution för religion så ska jag tänka att de "kanske tycker att evolution är bra"? Bra, då behöver vi inte folkbilda längre.

Unknown sa...

Frågan är väl om Lars Vilks konst bojkottas p g a "respekt" för religion eller rädsla?
Är inte mordhoten mot honom en del av förtrycket?

Göran sa...

Mitt inlägg föranleddes av artikeln i SvT där det påstods att yttrandefriheten var offrad även i Sverige.
Att media väljer att inte publicera Vilks streckgubbar är snarare ett uttryck av gott publicistiskt omdöme än brist på yttrandefrihet.

Unknown sa...

Jaha, och mordhoten kommer förstås från hetlevrade konstkritiker?

Lokatt sa...

Att tidningar inte publicerar Vilks streckgubbar beror på rädsla hos utgivarna är helt klart.
Att teckningarna inte alls liknar Rembrants har inte med saken att göra.
Minst femtio personer lär ha mördats i samband med att de på ett eller annat sätt hade med Rushdies Satansverserna att göra, t ex översättare och förläggare. Jyllandspostens skicklige satirtecknare klarade sig undan ett attentat med en hårsmån.
Jag har inte sett att någon tidning gått ut och rakt och ärligt sagt att de inte visar Vilks bilder därför att de är rädda. (Det kanske finns någon, jag läser inte Sveriges alla dagstidningar, upplys mig i så fall).
Istället är man bara tyst.

Nils sa...

Man kan konstatera att hyckleriet firar nya triumfer. Som vi ser i dagarna är journalisterna ett lika stort hot mot yttrandefriheten som OIC.

Och när vi tror oss skuffat undan religionen upphöjer vi dödliga till gudar. Ett exempel är Nelson Mandela. Butiksägaren Neil Phillips dristade sig att skämta om Mandela vilket uppenbarligen betraktades som blasfemi. Han greps av polis och blev kvarhållen i åtta timmar, fick datorn beslagtagen och tvingades lämna sitt DNA.


http://www.dailymail.co.uk/news/article-2520662/Neil-Phillips-quizzed-8-HOURS-police-Nelson-Mandela-Twitter-jokes.html

Var det inte mer smaklöst av Obama att under minneshögtiden flamsa och ta en selfie tillsammans David Cameron och Helle Thorning-Schmidt? Fru Obama såg måttligt road ut.

Anonym sa...

Lars Torstensson:

Eduardo Grutzky har sin agenda, men som du mycket väl vet så hade HBT-frågor aldrig någonsin fått genomslag i det svenska samhället om inte en grupp ganska kompromisslösa människor organiserat sig och stod upp för minoritetens rättigheter. Att vara tyst har alltid varit lättare. Samma historia gäller svenska kvinnors rättigheter. Feministerna som för mindre än ett sekel sedan kämpade för fri abort och som i hemlighet delade ut kondomer och informerade om preventivmedel trots att detta var illegalt tog enorma risker och hade hela samhället emot sig. Samma sak gällde de kvinnor och män som kämpade i hård motvind för att kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet. De fick igenom en lag 1965, vilket inte är så längesedan.

Allt gnäll om kulturrelativism och mångkulturalism i dessa sammanhang vilar på en xenofobisk världsbild där det svenska majoritetssamhället ses som det upphöjt bästa som minoriteterna har att stäva mot. Man fnyser inför varje ansats till hänsynstagande gentemot den som avviker med floskler om »politisk korrekthet«. Den som vet hur det lät när HBT-personer sågs som den stora samhällsfaran vet också att exakt samma argument framfördes då. Myndigheter uppmanades att inte lyssna på »homosexföreningarna« och som förvar för aktiv diskriminering tog man fram enskilda misslyckanden (t.ex. att RFSL i Stockholm låtit en grupp pedofiler använda deras postbox) eller så kallade alibin, d.v.s. säga personer tillhörande minoriteten med som internaliserat hatet så att hen själv tyckte att hen borde diskrimineras och fråntas rätten att bryta mot normen (Grutzky är ett själv exempel på detta i förhållande till den judiska minoriteten).

Det bästa sättet att bryta osynliggörandet som drabbar somliga människor oavsett kultur, religion och kontext är att aktivt ge dem ordet. Det går att göra bara man ser sig om och blir medveten om att någon saknas i diskussionen eller kanske inte ens nämns i debatten. Jag har själv gjort detta flera gånger med stor framgång. När jag var kommunal skolpolitiker och rektorer ville visa sina fina skolor och berätta om julfirande och den näringsrika maten de serverad i matsalen så frågade jag alltid vad de gjorde vid muslimska högtider och hur de tillfredsställde vegetarianer. Ofta hade de inte tänkt så noga på detta. Det går att bryta normer och ändra på samhället utan att man tar sig rollen som ideologisk översittare som vet bäst vilken kultur andra bör anamma.

Henrik Larsson sa...

Christopher skrev:
"Det går att bryta normer och ändra på samhället utan att man tar sig rollen som ideologisk översittare som vet bäst vilken kultur andra bör anamma."

Bra där. Mitt i prick.

Lars Torstensson sa...


Jag försvarar universella mänskliga rättigheter, medan kulturrelativister och mångkulturalister vill inskränka vissa gruppers rättigheter

Christopher Aqurette.

När jag talar om mångkulturalism menar jag mångkulturalismen som ideologi, föreställningen att det är kulturer som har rättigheter snarare än individer. Inte det mångkulturella samhället, eller det förhållandet att människor av olika kultur, religion och etnicitet lever tillsammans. Det senare ser jag som positivt. Mångkulturalismen däremot legitimerar förtryck av exempelvis kvinnor och hbt-människor som lever i kvinno- och hbt-fientliga kulturer, och sviker därigenom dessa grupper.

Det samma gör kulturrelativismen, som förkunnar att alla kulturer har samma värde, och att det är "xenofobiskt" att kritisera "främmande" kulturer och religioner. Kvinno- och hbt-fientliga kulturer och religioner är inte alls lika bra som profeministiska och hbt-vänliga, och det är snarare rasistiskt att INTE kritisera dem. Då accepterar man nämligen att vissa människor i "främmande" kulturer och religioner berövas rättigheter som är självklara för alla andra.

Vad jag, och Eduardo Grutzky m fl, försvarar är mänskliga rättigheter för alla, vilket inte nödvändigtvis är det samma som det svenska majoritetssamhällets värderingar. Det har inget att göra med "ideologiskt översitteri". Tvärtom innebär det att vi angriper de ideologiska översittarna, som vill påtvinga andra sin ideologi, och sina levnadsregler!

Du skriver:

>Det bästa sättet att bryta osynliggörandet som drabbar somliga människor oavsett kultur, religion och kontext är att aktivt ge dem ordet.

Men måste man inte också ta hänsyn till hur deras åsikter ser ut? Är det verkligen rätt att ösa pengar över kyrkor och moskéer som undergräver samhällets värdegrund, som sker idag?
Det är inte fel att ha en välvillig inställning till minoriteter, men människoförakt som sprids av minoriteter är väl inte mindre stötande än det som sprids av majoriteter? Att en lära förfäktas av en minoritet innebär inte nödvändigtvis att den är bra. Är det inte bättre att ge ordet till hbt-muslimer än att ge det till Sveriges Imamförbund, som för en tid sedan förklarade att döden är passande straff för homosexuella?

Lars Torstensson sa...

Så har kulturrelativismen och mångkulturalismen skapat "RFSL-homofobi" - ett par exempel

Vad de tidiga hbt-aktivisterna önskade var rättigheter för alla homosexuella. Men vad vi på senare tid har fått se är att att vissa hbt-aktivister, under inflytande av kulturrelativism och mångkulturalism, överser med i synnerhet islamisk homofobi.

För några år sedan deltog exempelvis RFSL Ungdom i det s k "arm i arm-projektet Vem är din fiende", med målet att skapa "goda föredömen" i kampen mot fördomarna. En av de organisationer som RFSL-ungdomarna bildligt talat gick arm i arm med vad det homofobiska Sveriges Unga Muslimer. Jag tillskrev RFSL Ungdom och frågade hur de kunde påstå att ett homofobiskt förbund är ett bra föredöme i kampen mot homofobin. Något svar kunde de inte ge.

För en tid sedan kritiserade jag också Mohamed Omar på hbtq-sajten QX Qruiser. Omar, som sedan dess har ändrat sig, var då en s k radikal muslim. Han var homofob och antisemit, hade ayatollah Khomeini som ideal och samarbetade med rena nazister. Då fick jag höra att jag genom min kritik främjade främlingsfientligheten! Och den som påstod detta var RFSL:s egen rasismexpert! Ett närmast profascistiskt uttalande, alltså, gjort av en representant för den ledande hbt-organisationen!

Visar inte det att jag har rätt när jag säger att kulturrelativismen och mångkulturalismen undergräver de mänskliga rättigheterna? Ja, den förvandlar hbt-människor till homofober!

Lars Torstensson sa...

Feministen Germaine Greer försvarade kvinnlig könsstympning

Kulturrelativismen och mångkulturalismen har också en tendens att förvandla feminister till antifeminister. Ett exempel: Den kända feministen Germaine Greer återvände en gång från en resa i Östafrika, och förklarade då att västerlänningar inte har rätt att kritisera kvinnlig könsstympning. Trots att sådan stympning även förekommer i väst, och drabbar de stympade kvinnorna och flickorna hårt!

Anonym sa...

Lars Torstensson:

Fast det är inte sant att kulturrelativism ger kollektiv rättigheter på individers bekostnad. Vad man som kulturrelativist säger är att det inte finns någon neutral position utan att alla traditioner, sedvänjor, livsåskådningar, moralomdömen, etcetera är barn av sin kultur. Medveten om detta kan man diskutera olika saker och förklara för dem man försöker påverka hur man själv blivit den man är. Bra exempel på detta är den relativt närliggande omvändningen som svensk kultur tagit i förhållande till kvinnor och HBT-personer. För bara en eller ett par generationer sedan fick svenska kvinnor finna sig i att bli slagna och våldtagna av sina män. Ytterligare en generation tidigare fick de inte rösta i allmänna val. Och vad gäller HBT-personer så avlönade staten så sent som på 80-talet personer som på fulls allvar ville tatuera samtliga bögar med koder och placera oss i slutna läger på Gotska Sandön.

Med detta vill jag bara illustrera att dagens debatt om förtryck av kvinnor och HBT-personer i muslimska kretsar är skev och historielös. Och jag tror, i motsats till dig, att RFSL:s samarbete med muslimer kring minoritetsfrågor underlättar det positiva utvecklingen i den muslimska gruppen. Jämfört med Sverige som helhet har den muslimska minoriteten genomgått en liberalisering i rekordfart. Unga muslimer som vuxit upp i Sverige är överlag mycket vidsynta, sekulära och toleranta. Det finns små enklaver av rabiata antisemiter och homofober som ställer till mycket oreda, men myten om muslimens intoleranta extremism är just en myt.

Universella mänskliga rättigheter är jättebra. Det är den kanske bästa uppfinning mänskligheten gjort. Men universalism ska här inte förstås som att alla är lika. De mänskliga rättigheter består av ett antal lagar och regler som skyddar såväl individer som kollektiv från statliga övergrepp. Mångkulturalismen som ideologi är ett av flera sätt att förhålla sig till dessa ramar. Jag är själv mycket kritisk till att staten delar ut pengar till religiösa organisationer av det enkla skäl att jag inte tycker staten ska spendera mer skattepengar än nödvändigt. Det religiösa tillhör civilsamhället och den privata sfären som staten ska lämna ifred.

Lars Torstensson sa...

Islamiska fördomar bör angripas precis som kristna

Christopher Aqurette.

Du skriver:

>det är inte sant att kulturrelativism ger kollektiv rättigheter på individers bekostnad.

Boken Heder och samvete ger mängder av exempel på hur myndigheter och debattörer tenderar att överse med hederskulturen, trots att denna kultur upprätthålls av patriarkalt dominerade kollektiv, vilka framför allt förtrycker kvinnor, som anses uppträda olämpligt, och hbt-personer.

Du påpekar vidare att det i det svenska samhället har skett glädjande förändringar i synen på kvinnor och hbt-personer. Men det beror ju på att den dåliga och fördomsfulla synen på dessa grupper har utsatts för kritik. Att ta historisk lärdom av detta borde innebära att vi utsätter den islamiska synen på kvinnor och hbt-personer för en motsvarande kritisk granskning. I stället främjas fördomarna i denna religion även av grupper som borde veta bättre. När kritik framförs höjs ofta rop om islamofobi och rasism, och det ställs krav på att kritiken ska tystna. Följden blir att missförhållanden i denna religion befästs, och den reformation som så väl behövs blir fördröjd.

Du kan ju själv inte se något negativt i att RFSL har främjat islamisk homofobi, utan ser detta som positivt för den muslimska gruppen. Det är ett exempel på hur "RFSL-homofobin", som framför allt är fördärvlig för denna grupp, har brett ut sig.

Jag har självfallet inte något emot att RFSL samarbetar med muslimer, men det ska då vara med muslimer som är progay, och inte med homofober.

Det har skett vissa positiva förändringar på hbt-området även i den muslimska världen, som givetvis bör understödjas, men fortfarande är fundamentalismen stark i moskéerna. Fortfarande finns det veterligen inte en enda imam i vårt land som viger homopar. Fortfarande kan Sveriges Imamförbund förespråka dödsstraff för homosexuella. Homofobiska uttalanden har inte bara gjorts av små, extrema enklaver, utan också av de stora, islamiska förbunden. Det bör vi inte sticka under stol med. Och all denna homofobi bör motarbetas, inte urskuldas.

Men givetvis finns det många muslimer som inte låter sig styras av de reaktionära imamerna. Deras religion är ofta vidsynt och tolerant. Vad RFSL Ungdom samarbetade med - tydligen med ditt gillande - var dock alltså organisationen Sveriges Unga Muslimer, som ansåg homosexualitet vara fördärvligt.

Universalism innebär självfallet inte att alla ska vara lika. Men de ska ha lika rättigheter. Vi kan konstatera att så inte är fallet i dagens svenska samhälle, där exempelvis 70 000 ungdomar fruktar att de inte själva ska få bestämma vem de ska gifta sig med. (Vilket förstås inte bara är ett islamiskt problem.) Och där kritiker av hederskulturen inte sällan beskylls för främlingsfientlighet - vilket försvårar kampen mot hedersförtrycket.

Lars Torstensson sa...

Exemplet Waberi - en moderat, islamisk extremist i riksdagen

Ett exempel på hur kulturrelativister och mångkulturalister bedömer olika kulturer och religioner efter olika måttstockar, och därigenom främjar förtryck i "främmande" religioner, är Abdirisak Waberi. Han har varit en ledande kraft i Islamiska förbundet, och han har, enligt boken Heder och samvete, "under flera år drivit en muslimsk friskola i Göteborg och verkar aktivt för att fler ska etableras. Sedan valet 2010 sitter han i riksdagen för Moderaterna. I en intervju för RFSU:s tidning Ottar har Waberi förklarat att män kan ha flera fruar, att män och kvinnor har olika roller i livet och att om en kvinna är otrogen är det tillåtet för hennes man att slå henne. Han har i en intervju med Sveriges Television klargjort att ogifta kvinnor inte ska dansa, att en muslim inte får vara homosexuell och att han själv skulle vilja bo i ett land styrt av sharialagar. Kvinnor bör enligt Waberi dölja sig och bara visa ansiktet och händerna."

Om denne mörkman hade varit en vanlig "svensson" så hade Moderata samlingspartiet dissat honom direkt. Men nu är han muslim, och då anses hans ytterligt bakåtsträvande åsikter vara OK. Han kan t o m göras till riksdagsledamot!

När moderaterna på detta sätt legitimerar islamiskt kvinno- och hbt-förakt, och stärker fördomarna i islam, så är det framför allt muslimska kvinnor och hbt-personer som drabbas.

Kritiken från andra partier har varit obetydlig, ty även de har många politiker som är anstuckna av kulturrelativismen.

Lokatt sa...

Lars G

"Om denne mörkman hade varit en vanlig "svensson" så hade Moderata samlingspartiet dissat honom direkt."
Jag har sett en intervju med Waberi och häpnat. Mörkman, verkligen!
Som sagt, en vanlig Svensson skulle åka ut med huvudet före om han deklarerade Waberis förfärliga medeltida åsikter. Folk skulle stirra på Svensson och förmodligen tycka att han inte var riktigt klok.
En sorts variant av det här anser jag att Jason Diakité visar upp när, han som liksom jag är svensk, född och uppväxt i Sverige (och liksom jag med en utlandsfödd far), snyftande lyfter passet och förkarar att han alltid bär det med sig - tryckt mot sitt hjärta, fick man en känsla av.

Om jag hade spelat upp samma scen- skulle nog rätt många tyckt att jag var lite suspekt..Jag menar, överdriven patriotism och stark stolthet över att vara just svensk...Hm, skulle det inte rentav lukta lite "rasism"?

Vi har olika måttstockar och vi märker det inte ens.

Lokatt sa...

Nils

"Var det inte mer smaklöst av Obama att under minneshögtiden flamsa och ta en selfie tillsammans David Cameron och Helle Thorning-Schmidt? Fru Obama såg måttligt road ut."

Hihi, ja där gick Obama nästan över en gräns. Men samtidigt, i flera intervjuer har sydafrikaner leende sagt att nu är det på sätt och vis en glädjens dag, Nelson Mandela har fått "komma hem" efter ett långt liv. Då borde väl även Obama få le och skoja lite. Hans ständigt strikt kostymklädda seriösa vardag kan ju inte vara så lustig, föreställer jag mig.
- Fruns min var talande!

Anonym sa...

Lars Torstensson:

Jag minns att du på 90-talet kritiserade RFSL i insändare för att vi samarbetade med kristna organisationer. Argumenten var ungefär desamma som nu, att det var fel att samarbeta med organisationer som inte gjort upp med sin egen homofobi. Men RFSL fortsatte trots dina protester att söka samarbeten med kyrkor och samfund, vilket gett ett mycket gott resultat. Homofobin i svensk kristenhet är nu starkt marginaliserad och homosexualitet normaliserat. Samma strategi används nu i samarbeten med muslimska organisationer och jag är ganska övertygad om att det kommer att ge ett positivt resultat. För saken är den att hat mot en folkgrupp blir mycket svårare när det teologiska och ideologiska blir människor av kött och blod. Det är svårare att predika om dödsstraff för homosexuella när man känner Kalle som är bög. Därför tycker jag att vi i RFSL gör helt rätt som samarbetar med muslimska organisationer och med tydligt tar avstånd från islamofobi och rasism. Ingen, varken Unge Muslimer eller någon annan, kan undgå att veta vem och vad RFSL representerar. Vi är en organisation för HBTQ-personers rättigheter som jobbar normkritiskt för ett samhälle där minoriteter inte ses som problem.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se