17 jan. 2014

Ett slut för arrogant ateism

Roy Speckhardt, Executive Director för American Humanist Association, kritiserar det han kallar "arrogant ateism" och använder Richard Dawkins som exempel på detta - An End to Arrogant Atheism:
As an atheist who is also a humanist, I find that in our efforts to point out the dangers and failings inherent in religion, we sometimes fall into the language of arrogance. I read arecent quote from famed evolutionary biologist and past Humanist of the Year awardee, Richard Dawkins, which, upon reflection, showed that even he can fall prey to this tendency. He stated that "religion is an organized license to be acceptably stupid." While Dawkins certainly has a valid point regarding mainstream religion's frequent opposition to critical thinking and empiricism, he makes his point in such a way that is likely to leave religious people offended by, instead of interested in atheism and rational thinking.
[...]
The problem with arrogant atheism is that it scares away those who would otherwise self-identify as atheists, and it prevents us from building the alliances we need in order to achieve our aims. This is an argument about tactics and attitude. Religion is by no means beyond criticism, so we should feel free to critique and even poke fun at the occasional absurdity. Most people appreciate humor, whether it's in the form of stand-up or just friendly banter. But when that humor is used to hurt others, it becomes a form of derision that is inconsistent with humanism's compassionate principles. When critique becomes belittling, when poking fun becomes ridiculing, the respect that is the foundation for any meaningful conversation is lost.
[...]
If we ever want to truly reach the general public with our message of skepticism, scientific inquiry and a conviction about the importance of basic civil rights and liberties, we need to recognize that you can respectfully disagree, but you can't respectfully ridicule. Let's drop the arrogance and reemphasize the humanist values that appeal to so many people of varying faith traditions. We can still be vocal about our disbelief and should seek to challenge ignorance (be it religious or otherwise) whenever it rears its head, but we should do so in the way that opens minds instead of closes them.

13 kommentarer:

Erik M sa...

Visst håller jag med honom, även om ateister har en tendens att uppfattas som arroganta oavsett vad de säger. Det jag själv har störst problem med är när man dehumaniserar eller generaliserar, tex genom att som Dawkins kalla religiösa i allmänhet "faith-heads" eller liknande. Att kalla en ideologi, ett argument eller en åsikt idiotisk är en sak, men det är något annat att säga att dess medlemmar i allmänhet är dåliga personer. "Mock and ridicule" är ok för idéer, men om det används för att dehumanisera folk tror jag helt enkelt att det är farligt.

Dessutom, taktiskt är det smartare att vara trevlig. Jag minns tiden innan elevatorgate, då frågan om "accommodationism" var den stora skiljelinjen inom ateiströrelsen.

(Frågor värda att diskutera: finns det någon grupp av människor som det faktiskt är ok att "mock and ridicule", eller är det alltid fel? Om man anser att någon har riktigt, riktigt fel i sin grundläggande världsbild och du är rädd att detta leder till problem för denne och personer i dennes omgivning, finns det något du kan göra för att inte framstå som arrogant?)

Unknown sa...

Erik M (och längre ned Anders H)

"Elevatorgate",
"accommodationsstriden"
Begreppen "Mock and ridicule" och "arrogant humanism"

Skojigt att humanisternas "kyrkohistoria" börjar påminna om vår kristna dito. Lustigt också att denna artikel fick en motvikt genom ett arrogant och oinitierat citat från Carl Sagan, men vi får väl hävda att det är ett gammalt citat. innan man började förstå det som Roy Speckhardt.

Erik. Din rad ".....'Mock and ridicule' är ok för idéer, men om det används för att dehumanisera folk tror jag helt enkelt att det är farligt." är en bra grundinställning. Ibland är gränsen hårfin mellan idé och person och då får väl bägge sidor vara beredda att backa hellre än att stålsätta sig.

Anders H.
Sen har han en lustig kommentar som kan ha bäring för din spännande ateist-tråd:

"The problem with arrogant atheism is that it scares away those who would otherwise self-identify as atheists, and it prevents us from building the alliances we need in order to achieve our aims" (Speckhardt)

Hur skulle han bestämma ordet ateist/ateism, för inte kan väl ateism eller teism i sig vara arrogant eftersom det bara är ett ställningstagande om existensen eller ickeexistensen hos ngt slags gudom.

Även om en person som är ateist säger de mest motbjudande saker utifrån sin ateism, så är det ju i princip inte hans rätt neutrala ställningstagande till ateist utan hans övriga person som är en sk*tstövel, så varför skulle andra personer som också antingen är på gränsen till att göra ett ateistiskt ställningstagande eller är ateister, backa i det ställningstagandet? Speckardt sätt att tänka går lite emot vår diskussion eftersom man i USA verkar ha "Atheist" synonymt med "Humanist", vilket inte skulle funka här, där i stället humanist är ett mer mångtydigt begrepp. Om någon i Sverige utalar sig illa och är ateist, så anses han nog bara vara en sk*tstövel, men knappast att man skulle se ned på andra ateister (tycker jag väl) Vi måste ju försöka hålla sak och person skiljt åt även om det ibland är rysligt svårt.


Lennart W sa...

Erik: "Dessutom, taktiskt är det smartare att vara trevlig. Jag minns tiden innan elevatorgate, då frågan om "accommodationism" var den stora skiljelinjen inom ateiströrelsen."

Det där var tyvärr min första erfarenhet av PZ Myers blogg Pharyngula. Varje försök till att resonera på ett lite mer neutralt sätt m a p religion bemöttes, som jag uppfattade det iaf, på ett faktiskt rent dogmatiskt sätt. Det fanns öht inget utrymme för någon annan tanke än att varje form av religiositet skulle fördömas.

Så ärligt talat kom det här med elevatorgate inte som en överraskning. De negativa attityderna mot Watson m fl var ju av samma slag. Och är av samma slag. Anklageler om sexuella trakasserier har ju ofta ett knepigt bevisläge, av naturliga skäl. Varför ska man tro på något som bara har uppenbarats för Watson? Min poäng är inte att man inte ska få vara skeptisk, det får man visst det. Men man kan faktiskt ändå vara trevlig och civiliserad. En del ateister passar bara inte i möblerade rum. (Det gäller för all del även om många religiösa..).

Lokatt sa...

Utan att ha hunnit läsa inlägget vill jag säga att såklart ska man få lov att "mock and ridicule". Vi är alldeles för ängsliga för att såra, alla blir "kränkta" för allt och ingenting.

Om jag påstår att jag på allvar tror att tomten finns, att jag har sett honom och hans son Nisse och att jag talar med Nisse varje dag, så får ni lov att gapskratta åt mig och faktiskt driva med mig, jag har liksom bett om det!
- Såvida det inte verkar vara något allvarligt och tragiskt fel på mig förstås, då får ni istället kalla på männen i vitt.

Lennart W sa...

Lokatt: Utan att ha hunnit läsa vad du skrev i din kommentar vill jag säga att...

Knasigt va? Plats för gapskratt åt dig? Kom igen nu, det tar ju faktiskt längre tid att skriva en kommentar (iaf med någon sorts eftertanke) än att läsa en bloggpost som inte är längre än så här. Läs den, den är ämnad för dig.

Lokatt sa...

Lennart W
och även andra
Nu när jag läst inlägget är jag av samma åsikt som innan.
Speckhardt uttalar sig som Humanist. Jag är ju inte Humanist, delvis på grund av att jag inte känner mig hemma i den här sortens "vanilla-love" -bemötande av religiöst troende. Jag vill kunna gapskratta, jag måste få göra det när det pockar på, och ni får gärna skratta åt mig fast jag inte är särskilt kul.
Speckhardt tror att man som arrogant skrämmer bort människor som annars kanske skulle börja tvivla och fundera på att sluta med vidskepligt tänkande.
I vissa fall har han nog rätt i det,i några få och udda fall.
Men jag är egentligen ointresserad av att missionera, alltså att försöka få över troende på min sida med hjälp av övertalning - det skulle vara som att ro uppströms, och jag vill helst bara sitta under korkeken och lukta på blommorna och låta de troende bedja och välsigna av hjärtans lust.

Jag har inte läst så mycket som rör Dawkins på sistone, men jag har uppfattat att han blivit mindre populär. Så jag tror att jag gillar honom extra mycket, jag tror att min inställning liknar hans - Och då blir man inte populär, men det skiter jag faktiskt i.

Patrik Lindenfors sa...

Även jag är med Dawkins här. Humor är ett vasst vapen. Klart vi ska använda det.

Ulf Gustafsson sa...

Jag vet inte om humor är lika med arrogans...

Dock tror jag att Dawkins har betytt mycket för Speckhardt. Utan Dakwins och hans gelikar hade inte Speckhardt haft en arena att verka på och åhörare utanför AHA.

Göran sa...

Lokatt är väl lite som undulaten i gruvgången i denna fråga. Gillar hon det/slutar undulaten sjunga så är det tillräckligt lågt för att inte nå någon relevans i större kretsar.
Vad Patrik och Ulf tycker innerst inne kan vi bara spekulera i. Dawkins är ju ändå en av de fyra ryttarna och det är ju inget att tveka på att det är han som representerar Krig även om Harris och Hitchens inte heller är/var främmande för krig.

StaffanG sa...

Dawkins har speciellt i USA på ett välgörande sätt hjälpt ateister att våga komma ut, samma välgärning som Hedenius bidrog med här för drygt 50 år sedan, att visa att man kan vara moralisk och intellektuellt hedervärd som icke-religiös. på det sättet har man ingjutit mod bland humanister.

Humanism är dock inte detsamma som "nyateism". Humanister vill inte genom krig utrota religion, utan med fredliga metoder införa humanismen som den givna och etiskt överlägsna livsåskådningen för moderna, sekulariserade människor. Humor, värme, ansvar och respekt är nog att föredra i den konstruktiva processen.

Lokatt sa...

Göran
Jag förstår inte riktigt vad du menar med undulaten i gruvgången.. Undulater sjunger inte, de "pratar" och för oväsen. Men jag har lärt mig att det var en kanariefågel (de sjunger) som var syrebrist- eller gas i gruvgången-varnare. Men även med fåglarna utbytta förstår jag inte liknelsen, men strunt samma.

Beträffande att driva med folks egenheter så anser jag att det ska vara fullt tillåtet. I teveserien "Partaj" framställs en namngiven fotbollsmålvakt som närmast debil, en namngiven överviktig teveprofil skildras som jättefet och urblåst, en namngiven idrottspromotor som sadistisk och smygbögig.. Respektlöst, väldigt kul och i min smak. Grupper släpas i smutsen på ett hialöst roligt sätt, det stackars husvagnsfolket skildras med alla tänkbara fördomar. Norrmän har alla dubbla och löjliga förnamn och är dumdrygt nyrika, grötiga danskar heter konstiga saker som "Bögballe". Den norska elev som ska skämmas över korkade resultat i klassrummets skamvrå får inte en vanlig dumstrut på huvudet utan en blå-gul "svenskstrut"... Mitt i prick!

Partajgänget har till och med vågat sig på en försiktig sketch om muslimer, visserligen kort och förhållandevis blek.
Man måste få lov att driva med folk, man måste få skratta. Man måste få lov, till en viss gräns, att vara elak.

Göran sa...

Lokatt, visst finns det humor med religionskritik som är bra och fyndig; Casinogängets Tagelskjortan och Hasse och Tages Pastor Jansson t ex.
Men det är väldigt långt ifrån "Moch and ridicule" som ju inte ens är humor.
Med den konfrontation som han vill ha kommer han inte kunna åstadkomma något.
Sen var det väl inte Nisse Hult som var som var debil inte som jag uppfattade det i alla fall. Men nog om det. Ha de bra!

Lokatt sa...

Fotbollsmålvakten är Andreas Isaksson, underbart parodierad. Står och sover i målet, lutad mot stolpen, har jättehandskarna på i alla sammanhang.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se