Av pedagogiska skäl brukar jag välja att diskutera problemet
med gudstro genom att exemplifiera med tron på ett annat övernaturligt väsen än
en gud. Den som tror på något, t.ex. Gud, tenderar att vara mindre hemmablind
för logiska inkonsekvenser om man samtalar om något annat än Gud. Problemet gör
sig gällande på lite olika vis, beroende bakomliggande teologi.
Tillåt mig exemplifiera med ett resonemang från den
skapelsetroende Eric Hovind som jobbar med osäkerhetsfaktorn. Han brukar fråga
naturalister om de inser att allt de tror sig veta skulle kunna vara inkorrekt?
Eftersom Hovind har rätt i att allt en person kan ha fel i allt, så är även
naturalistens frånvaro av gudstro föremål för att vara felaktig, även om
ateisten gör ett bra jobb i att legitimera varför han inte tror. Så även om vi
inte kan påvisa att Gud finns, kan vi ha fel om vi inte tror att han finns.
Alltså är teism lika legitimt som ateism och alltså kan Gud finnas utan att vi vet
om det.
Att vi kan lära oss något om vår omvärld genom att studera
den, är ett antagande som naturalisten inte kan bevisa, men det är ett
användbart antagande som fungerar i väldigt många situationer. I mångt och
mycket håller Hovind med om detta, men han kan inte acceptera detta antagande
fullt ut i ett läge där varken naturvetenskapen eller filosofin gör ett bra
jobb att peka ut möjligheten att något gudomligt väsen kan existera. Därför
betonar Hovind att det vi vet kan vara fel.
Men vad är det som säger att det bor välsinnade gudar i det
gap av okunskap som Hovind har målat upp? Det skulle lika gärna vara ett
utrymmer befolkat av illasinnade drakar. Givetvis finns inget som garanterar
att förståelsegap befolkas av just gudar - det blir vi tvingade att ta på tro.
Och om vi blir tvingade att ta det på tro, varför inte låta våra
föreställningar om den ovetbara delen av verkligheten få vara öppna och
härledda från det vi faktiskt vet? Nästan alla fenomen som vi har studerat, har
visat sig ha naturliga orsaker, och de resterande har inte visat sig ha
övernaturliga. Erfarenheten säger oss att vi lever i en naturlig värld, och det
finns inga logiska invändningar mot detta antagande.
Hur hanterar troende detta? Per Ewert hänvisar till att
ingen seriös filosof någonsin hävdat att drakar existerar, eller ens har
existerat, och att det därför är både nedlåtande och löjligt att ta upp dem för
diskussion (Fritt tolkat, i Gud och hans kritiker, 2012, nämns inga drakar men
bl.a. påskharen). Den hemmablindhet som är så svår att tränga igenom, är helt
plötsligt som bortblåst. Jag skulle önska att den som tror på Gud, har detta i
åtanke när andan faller på att försvara sin gudstro, då den som inte tror på
Gud har exakt samma förhållande till Gud som till drakar. Det finns alltså ett
pris i förlorad trovärdighet som man måste vara beredd att betala, om man vill
försvara sin tro.
Gud finns, på samma sätt som drakar finns. Det saknas
evidens för existensen av både gudomliga väsen och för drakar, både gudomliga
väsen och drakar förekommer som litterära karaktärer, inte minst i Bibeln.
"Ty av ormens rot skall en kobra komma, den skall föda en flygande drake."
11 kommentarer:
Gud finns utanför tid och rum, så du kan inte använda sådana metoder och resonemang som används för att undersöka existensen av entiteter som finns inom tid och rum. Det skulle vara min invändning om jag hade varit troende.
Kanske inte Eric Hovinds Gud, men det är en bra invändning.
Det som står bortom tid och rum, vet vi väldigt lite om. Okunskap var argumentets kärna, och okunskap pekar inte mer på gudar än det gör på transcendenta drakar. ;-)
"Hur hanterar troende detta? Per Ewert hänvisar till att ingen seriös filosof någonsin hävdat att drakar existerar, eller ens har existerat, och att det därför är både nedlåtande och löjligt att ta upp dem för diskussion."
Då är det en bättre taktik att använda tomtar och troll. Om någon kallar jämförelsen nedlåtande och löjligt, påpeka att nästan alla nordbor fram till 1800-talet trodde stenhårt på existensen av troll och övernaturliga väsen ute i skog och mark. Jag tror det var Fröding som sade att när han växte upp i Värmland var trollen närapå mantalsskrivna. "Och du vill väll inte kalla majoriteten av dåtidens folk korkade?"
"Gud finns utanför tid och rum, så du kan inte använda sådana metoder och resonemang som används för att undersöka existensen av entiteter som finns inom tid och rum. Det skulle vara min invändning om jag hade varit troende."
Jag tror det har använts tidigare på denna blogg också som motargument mot Russels tekanna. Då svarade jag något i stil med att vi här diskuterar ontologi."Kan man säga att man vet att något finns bara för att man inte med 100% säkerhet kan bevisa att det inte finns?". Och då är det ovidkommande om något existerar utanför tid och rum eller ej. Jag vet inte om det motargumentet skulle funka här.
Har "gud" skapat sig själv ur ingenting? "När"? "Var"? Hur och varför?
Universum betyder bokstavligen "allt som existerar", vilket i så fall även inkluderar alla gudar, så länge någon påstår att sådana finns. Ska man förklara existensen, så måste man alltså även förklara gud. Detta är grundfrågan, som man inte kommer förbi. Gud kan inte vara skapare och skapad på samma gång. Om hen existerar, är hen skapad. En icke-existerande gud kan inte ha skapat universum. En existerande gud måste vara skapad, precis som universum i övrigt. Om vi tänker oss universum som evigt och aldrig skapat, så behöver vi heller ingen gud som förklaring.
"Gud" är således ett komplett skensvar på en pseudofråga och leder aldrig till några kunskaper eller insikter av värde. Sannolikhetskalkyler om gud är ett villospår, som ateister inte bör ägna sig åt. Hur sannolikt är det att universum existerar? 100%. Sannolikheten för att gud finns i universum? Vad letar vi efter och hur ska vi mäta? Kan något existera utanför tid och rum, är detta meningsfullt att tala om? Vad menas?
Finns det någon enda reellt troende människa som någonsin har funderat i dessa logiska, filosofiska och vetenskapligt-matematiska och statistiska banor, för att komma fram till sin tro? Är det någon som föreställer sig att detta är de verkliga bevekelsegrunderna för religion? Är det vad som diskuteras runt om ute i församlingshemmen? Har präster utbildning i detta. Teologi=statistik?
Skulle inte tro det. Så varför sysslar ateister som Dawkins med detta? Religion bygger på att människor upplever något, i en tradition eller ett sammanhang som betyder något för dem, får uppenbarelser eller lyssnar till ett budskap som tilltalar dem. Man tror även om - eller pga. (som Tertullianus skulle säga - det är absurt.
Gud finns utanför tid och rum, inga användbara metoder eller resonemang fungerar.
Ok,,, det samma som icke existens då.
Hoppsan, såg här att jag var apostroferad. Lite generande osammanhängande på sina ställen. Jag nöjer mig med att instämma i Patriks självklara replik. Får återkomma lite utförligare imorrn, trött nu.
Ett litet förtydligande som din kommentar inte reflekterar: Att en drake finns utanför tid och rum och därför inte kan uppfattas av människan, betyder varken att draken finns eller inte finns, och kan därför inte användas i försvar för den som tror att draken finns. Det kan blott förklara varför draken till synes inte finns.
Om dominernade trosföreställningar tidigare varit att våren kommer med påskharen och att världen föds ur ett drakägg, då hade säkerligen seriösa filosofer diskuterat dessa också.
Men det säger inget om att det då vore rimligt att tro på detta.
Korrekt. Att det är just gudar som förvändas bo i kunskapsgapen beror på hur människor tänker och resonerar. Här finns gudar som är ansvariga för det vi inte begriper, medan drakar och vilddjur är mer geografiska. De brukar få husera på kartans vita fläckar, på de fysiska platser vi inte når.
Nu hann jag ta några minuter att skriva ett svar.
http://perewert.se/?p=863
"Frågor om Guds existens, egenskaper och relation till skapelsen förs däremot fortlöpande av världens skarpaste hjärnor."
Givetvis säger det något om dem som pekas ut som "världens skarpaste hjärnor", och ingenting om Guds existens.
Skicka en kommentar