10 enkla tips för att konvertera en ateist

När man tar en debatt, bör man kunna definiera vad är beredd att ta intryck av, och vad man inte är beredd att lyssna på. Denna lista riktar sig till den gudstroende som vill ta en debatt om gudstro med en ateist, där ateistens motiv för icke-tro har sin grund i vetenskaplig skepticism. Om du vill rekrytera medlemmar till din religion, eller helt enkelt vill debattera för den intellektuella utmaningens skull, kommer dessa enkla och konkreta tips att servera dig segern som i en liten ask. Dessutom, om ateisten inte konverterar, kommer han att exponeras som dogmatisk.

1. Demonstrera kunskap i grundläggande termers betydelse!

Ibland hör man de mest bisarra definitionerna av ordet "ateist". Den mest inkluderande definitionen av ordet innefattar personer som inte tror på någon Gud, oavsett orsak. Många har egna definitioner av ordet, vilket innefattar "gudsförnekare", "skeptiker" och "gudshatare". Men att någon ateist ogillar Gud, betyder inte att "ateister ogillar Gud", och därför bör inte något resonemang bygga på att den udda beskrivningen är exklusiv. Det är inte konstigare än att endast kreationister kan bemötas med argument som bygger på att skapelsehypotesen är en dålig hypotes. Troende överlag träffas inte av den typen av argument. Så se till att ha koll på vad ord betyder! Och om den ena parten behöver ha ett ord förklarat för sig, kan man be om ett förtydligande. Det är bara bra att göra det. Förmodligen behöver ordet förtydligas även för några av dem som följer debatten.

2. Använd gärna vetenskapliga argument!

Dessa är otroligt tilltalande. Argument som formuleras enligt den enkla strukturen "jag anser att X eftersom Y" är väldigt tydliga och produktiva. Tvärt om, när de inte håller, är även det väldigt tydligt. "Vi har hittat bevis för syndafloden" eller "kol-14-metoden fungerar inte" är exempel på argument jag har hört, som tar vetenskapligt spjärn. Om ateisten får höra detta, är det svårt för honom att legitimt ducka utan att förklara varför han anser att argumenten är felaktiga. Detta ska absolut inte förväxlas med argument från okunskap, som t.ex. "varifrån skulle livet härstamma, om inte från Gud?". Carl Sagan summerar vetenskaplig skepticism väldigt poetiskt: "We can judge our progress by the courage of our questions and the depth of our answers, our willingness to embrace what is true rather than what feels good." Det finns alltså inget intresse av att varken förneka Guds existens, eller att acceptera Guds existens på alldeles för lösa grunder.

3. Recensera inte meningsmotståndarens person!

Om debatten fortlöper i civiliserad ton, påpeka inte att din meningsmotståndare är "trevlig", och om debatten inte går som du tänkt, så är det inte säkert att det beror på att din meningsmotståndare är "otrevlig". Och om det är så att debatten havererar på grund av att ateisten är otrevlig, eller rent av militant, är inte åhörarna oförmögna att uppfatta detta. Att recensera sin meningsmotståndares påstådda trevlighet, är att prata om sin meningsmotståndare - inte om meningsmotståndarens argument. Det är en ämnesflykt, en rökridå, och kan till och med vara ett personligt påhopp. Om något är trevligt, så är det att respektera ämnet man är där för att diskutera.

4. Avstå att ge uttryck för kristet högmod!

Att säga t.ex. "vi får väl se vem som har rätt när vi dör" demonstrerar att man besitter föreställningen, det är inte på något vis ett försvar för föreställningen. Anledningen till att detta ska undvikas i debatt, är att det inte är falsifierbart. Det inbjuder inte till samtal, utan till att man ska "vänta och se".

5. Avstå emotionell utpressning!

Argument som tar avstamp i att man måste respektera religiös tro, är argument man kan använda inför sig själv för att legitimera sina föreställningar, eller argument som troende kan använda sinsemellan. Om man som troende inte vill höra svaret på en fråga, ska man inte ställa frågan. Om man inte vill bli ifrågasatt för ett påstående, gör inte påståendet. Den enkla frasen "jag tror på Gud" är inte en fras som med nödvändighet genererar respekt, speciellt inte om frasen yttras i samtal med en ateist. I deras öron är det bara ytterligare ett obegripligt försanthållande.

6. Använd analogier som förtydligar istället för fördunklar!

Eftersom ateister inte tror på Gud, så kanske bara ateister tror på sådant som kan bevisas? Som vetenskaplig skeptiker anser jag inget vara bevisat bortom alla tänkbara tvivel, men att olika anspråk har mer eller mindre stöd i den kunskapsbank vi förvaltar. Både ateister och troende gör antaganden, t.ex. antagandet att yttervärlden existerar. Men som vetenskaplig skeptiker gör jag dessutom antagandet att vi kan lära oss något om yttervärlden genom att studera den, till förmån för det teistiska antagandet att Gud finns. Dessa antaganden står i konflikt med varandra, och min erfarenhet säger mig att det förstnämnda är mer användbart. Om man gör antagandet om en övernaturlig agents närvaro, så måste man vid varje given härledning från sina observationer, även legitimera när det man bevittnat är ett uttryck för hur verkligheten fungerar eller ett uttryck för den övernaturliga agentens ingripande. Det hela resulterar i analogier som mottagaren inte ens kan förhålla sig till, och det stannar sällan vid att det bisarra anspråket om att "Gud hör bön" legitimeras med det märkliga påståendet att "även ateister också är troende".

7. Använd aldrig omvänd bevisföring!

Om vi tänker oss att följande utsaga är ett argument för Guds existens: "Du kan inte bevisa att Gud inte finns", så får vi också tänka oss att detta uttalande är ett argument för att tro att det bor enhörningar på baksidan av månen: "Du kan inte bevisa att enhörningarna inte finns". Det är helt enkelt en logisk konsekvens - vikten som läggs vid argumentet reflekteras av konsekvensernas besvärlighet. Om vikten är låg, är det knappast legitimt att använda argumentet. Om vikten är hög, är också de pinsamma konsekvenserna mer framträdande. Det är nedlåtande att använde argument som förutsätter att man ska tro på icke-bevisade väsens existens, bara för att få igenom sitt favoritväsen. Problemen som har med intellektuell hederlighet att göra, hopar sig fort.

8. Välj rätt auktoritetsargument!

Auktoritetsargument kan effektivt föra samtalet vidare. Om två personer är oense i en fråga där en specifik vetenskapsman som båda respekterar har gjort ett tydligt uttalande, kan man enas i frågan och gå vidare i samtalet. Sen kan man gå hem och läsa på, om man är intresserad. Problemet är att teister och ateister helt enkelt ser upp till olika auktoriteter. Eftersom man inte kan bevisa, eller ens styrka, hud Gud är och vad han tycker, handlar teologiska auktoriteter om traditionell tro eller delad tro, något som inte tilltalar en ateist över huvudet taget. Om en ateist får höra vad William Lane Craig påstår, så tänker vi att han förmodligen också måste vara lite vidskeplig. Och kanske viktigast av allt: Om du själv inte förstår poängen som en auktoritet gör, avstå att hänvisa till auktoriteten! Det är inte orimligt att ena parten hänvisar till en person, och den andra parten vill ha poängen förklarad i en mening. Den andra parten kan rent av veta vad som åsyftas, men vill kontrollera att motdebattören inte bluffar.

9. Ta inte avstamp i en förljugen världsbild som om den vore självklar!

Frågan om varifrån moralen kommer om det inte vore för Gud, är förvisso ett exempel på argumentation från okunskap, men det visar också på en viss förvåning över att inte alla anser att moralen har ett övernaturligt ursprung. Men vi kan vara helt säkra på att för alla fenomen, sociala eller naturliga, som vi kan uppfatta, så har vi folk som undersöker dem. När det gäller moralen specifikt, så kan den precis som språket förklaras genom evolution. En lite annan aspekt är att påpeka att det inte finns någon anledning att förneka Guds existens. Även detta andas lite av att Guds existens vore självklar, och att ateister förnekar Gud. Jag förnekar inte att Gud finns, endast de argument som hittills presenterats för mig, i syfte att få mig att börja tro igen. Denna förnekelse kan vara gjord på dåliga grunder, vilket borde påvisas under en debatt. Kanske istället för utlägget om min eventuella trevlighet?

10. Ta hänsyn till vad som redan sagts i debatten när argumenten formuleras!

Om man fått höra både att ett argument inte accepteras och varför argumentet inte accepteras, bör man ändra argumentets förutsättningar om man vill ta upp argumentet igen.

Med detta sagt vill jag stryka under att jag personligen gärna ansluter mig till din religion, om du vill ha mig!