När man tar en debatt, bör man kunna definiera vad är beredd
att ta intryck av, och vad man inte är beredd att lyssna på. Denna lista riktar
sig till den gudstroende som vill ta en debatt om gudstro med en ateist, där
ateistens motiv för icke-tro har sin grund i vetenskaplig skepticism. Om du
vill rekrytera medlemmar till din religion, eller helt enkelt vill debattera
för den intellektuella utmaningens skull, kommer dessa enkla och konkreta tips
att servera dig segern som i en liten ask. Dessutom, om ateisten inte
konverterar, kommer han att exponeras som dogmatisk.
1. Demonstrera kunskap i grundläggande termers betydelse!
Ibland hör man de mest bisarra definitionerna av ordet
"ateist". Den mest inkluderande definitionen av ordet innefattar
personer som inte tror på någon Gud, oavsett orsak. Många har egna definitioner
av ordet, vilket innefattar "gudsförnekare", "skeptiker"
och "gudshatare". Men att någon ateist ogillar Gud, betyder inte att "ateister
ogillar Gud", och därför bör inte något resonemang bygga på att den udda beskrivningen är exklusiv. Det är inte konstigare än att
endast kreationister kan bemötas med argument som bygger på att
skapelsehypotesen är en dålig hypotes. Troende överlag träffas inte av den
typen av argument. Så se till att ha koll på vad ord betyder! Och om den ena parten
behöver ha ett ord förklarat för sig, kan man be om ett förtydligande. Det är
bara bra att göra det. Förmodligen behöver ordet förtydligas även för några av
dem som följer debatten.
2. Använd gärna vetenskapliga argument!
Dessa är otroligt tilltalande. Argument som formuleras
enligt den enkla strukturen "jag
anser att X eftersom Y" är väldigt tydliga och produktiva. Tvärt om,
när de inte håller, är även det väldigt tydligt. "Vi har hittat bevis för syndafloden" eller "kol-14-metoden fungerar inte" är
exempel på argument jag har hört, som tar vetenskapligt spjärn. Om ateisten får
höra detta, är det svårt för honom att legitimt ducka utan att förklara varför
han anser att argumenten är felaktiga. Detta ska absolut inte förväxlas med
argument från okunskap, som t.ex. "varifrån
skulle livet härstamma, om inte från Gud?". Carl Sagan summerar vetenskaplig skepticism
väldigt poetiskt: "We can judge our
progress by the courage of our questions and the depth of our answers, our
willingness to embrace what is true rather than what feels good." Det
finns alltså inget intresse av att varken förneka Guds existens, eller att
acceptera Guds existens på alldeles för lösa grunder.
3. Recensera inte meningsmotståndarens person!
Om debatten fortlöper i civiliserad ton, påpeka inte att din
meningsmotståndare är "trevlig", och om debatten inte går som du
tänkt, så är det inte säkert att det beror på att din meningsmotståndare är
"otrevlig". Och om det är så att debatten havererar på grund av att
ateisten är otrevlig, eller rent av militant, är inte åhörarna oförmögna att
uppfatta detta. Att recensera sin meningsmotståndares påstådda trevlighet, är
att prata om sin meningsmotståndare - inte om meningsmotståndarens argument.
Det är en ämnesflykt, en rökridå, och kan till och med vara ett personligt
påhopp. Om något är trevligt, så är det att respektera ämnet man är där för att
diskutera.
4. Avstå att ge uttryck för kristet högmod!
Att säga t.ex. "vi får väl se vem som har rätt när vi dör"
demonstrerar att man besitter föreställningen, det är inte på något vis ett
försvar för föreställningen. Anledningen till att detta ska undvikas i debatt,
är att det inte är falsifierbart. Det inbjuder inte till samtal, utan till att
man ska "vänta och se".
5. Avstå emotionell utpressning!
Argument som tar avstamp i att man måste respektera religiös
tro, är argument man kan använda inför sig själv för att legitimera sina
föreställningar, eller argument som troende kan använda sinsemellan. Om man som
troende inte vill höra svaret på en fråga, ska man inte ställa frågan. Om man
inte vill bli ifrågasatt för ett påstående, gör inte påståendet. Den enkla
frasen "jag tror på Gud" är inte en fras som med nödvändighet
genererar respekt, speciellt inte om frasen yttras i samtal med en ateist. I
deras öron är det bara ytterligare ett obegripligt försanthållande.
6. Använd analogier som förtydligar istället för fördunklar!
Eftersom ateister inte tror på Gud, så kanske bara ateister
tror på sådant som kan bevisas? Som vetenskaplig skeptiker anser jag inget vara
bevisat bortom alla tänkbara tvivel, men att olika anspråk har mer eller mindre
stöd i den kunskapsbank vi förvaltar. Både ateister och troende gör antaganden,
t.ex. antagandet att yttervärlden existerar. Men som vetenskaplig skeptiker gör
jag dessutom antagandet att vi kan lära oss något om yttervärlden genom att
studera den, till förmån för det teistiska antagandet att Gud finns. Dessa
antaganden står i konflikt med varandra, och min erfarenhet säger mig att det
förstnämnda är mer användbart. Om man gör antagandet om en övernaturlig agents
närvaro, så måste man vid varje given härledning från sina observationer, även
legitimera när det man bevittnat är ett uttryck för hur verkligheten fungerar
eller ett uttryck för den övernaturliga agentens ingripande. Det hela
resulterar i analogier som mottagaren inte ens kan förhålla sig till, och det
stannar sällan vid att det bisarra anspråket om att "Gud hör bön"
legitimeras med det märkliga påståendet att "även ateister också är
troende".
7. Använd aldrig omvänd bevisföring!
Om vi tänker oss att följande utsaga är ett argument för
Guds existens: "Du kan inte bevisa att Gud inte finns", så får vi också tänka oss att detta uttalande är
ett argument för att tro att det bor enhörningar på baksidan av månen: "Du
kan inte bevisa att enhörningarna inte
finns". Det är helt enkelt en logisk konsekvens - vikten som läggs vid
argumentet reflekteras av konsekvensernas besvärlighet. Om vikten är låg, är
det knappast legitimt att använda argumentet. Om vikten är hög, är också de
pinsamma konsekvenserna mer framträdande. Det är nedlåtande att använde
argument som förutsätter att man ska tro på icke-bevisade väsens existens, bara
för att få igenom sitt favoritväsen. Problemen som har med intellektuell hederlighet
att göra, hopar sig fort.
8. Välj rätt auktoritetsargument!
Auktoritetsargument kan effektivt föra samtalet vidare. Om
två personer är oense i en fråga där en specifik vetenskapsman som båda
respekterar har gjort ett tydligt uttalande, kan man enas i frågan och gå
vidare i samtalet. Sen kan man gå hem och läsa på, om man är intresserad.
Problemet är att teister och ateister helt enkelt ser upp till olika
auktoriteter. Eftersom man inte kan bevisa, eller ens styrka, hud Gud är och
vad han tycker, handlar teologiska auktoriteter om traditionell tro eller delad
tro, något som inte tilltalar en ateist över huvudet taget. Om en ateist får
höra vad William Lane Craig påstår, så tänker vi att han förmodligen också
måste vara lite vidskeplig. Och kanske viktigast av allt: Om du själv inte förstår
poängen som en auktoritet gör, avstå att hänvisa till auktoriteten! Det är inte
orimligt att ena parten hänvisar till en person, och den andra parten vill ha
poängen förklarad i en mening. Den andra parten kan rent av veta vad som
åsyftas, men vill kontrollera att motdebattören inte bluffar.
9. Ta inte avstamp i en förljugen världsbild som om den vore
självklar!
Frågan om varifrån moralen kommer om det inte vore för Gud,
är förvisso ett exempel på argumentation från okunskap, men det visar också på
en viss förvåning över att inte alla anser att moralen har ett övernaturligt
ursprung. Men vi kan vara helt säkra på att för alla fenomen, sociala eller
naturliga, som vi kan uppfatta, så har vi folk som undersöker dem. När det
gäller moralen specifikt, så kan den precis som språket förklaras genom
evolution. En lite annan aspekt är att påpeka att det inte finns någon
anledning att förneka Guds existens. Även detta andas lite av att Guds existens
vore självklar, och att ateister förnekar Gud. Jag förnekar inte att Gud finns,
endast de argument som hittills presenterats för mig, i syfte att få mig att
börja tro igen. Denna förnekelse kan vara gjord på dåliga grunder, vilket borde
påvisas under en debatt. Kanske istället för utlägget om min eventuella
trevlighet?
10. Ta hänsyn till vad som redan sagts i debatten när
argumenten formuleras!
Om man fått höra både att ett argument inte accepteras och
varför argumentet inte accepteras, bör man ändra argumentets förutsättningar om
man vill ta upp argumentet igen.
Med detta sagt vill jag stryka under att jag personligen
gärna ansluter mig till din religion, om du vill ha mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar