11 mars 2014

Ett vågat språng

.

13 kommentarer:

Anders Hesselbom sa...

Tack! Det var ett uppmuntrande budskap att vakna till!

Jonah sa...

Konstig logik.

Man ger ju bara upp sin religiösa tro om man inte tror på den längre. Då har ju det eviga straffet inte någon inverkan på ditt val eftersom du inte tror på det längre.(sanningshalten av straffet ändras ju inte bara personens tro om det) Då krävs inget mod. Att inte ha någon tro kräver ju inte heller något officiellt ställningstagande.

Om bilden menar att själva sökandet av sanningen är det som riskerar evigt straff så vet jag inte vilken religion du talar om men det är definitivt inte den kristna tron.

Att lämna sin tro i detta landet är inte modigare än att gå till jobbet eller att åka buss.

Det finns väl inget modigt i att falla in under den allmänt accepterade trosuppfattningen/ livsåskådningen/världsbilden där du finns?

Däremot så är det modigt att ta upp en religiös tro i sverige.

Jag har träffat sådana som har sökt efter sanningen och säger sig ha funnit den i Jesus. Dessa får utstå mycket hån från familj och vänner och från kollegor. Speciellt de som jobbar som ingenjörer eller akademiker.

Att ändå stå upp för att man har hittat sanningen i ett samhälle som vårat är modigt. Det samma gäller väl när man lämnar Islam i t.ex Iran eller Saudiarabien.(Detta säger ju inget om själva sanningsanspråket i personens ställningstagande utan om modet)

Och ordet smartest är ju lite malplacerat. Det visar bara var personen som skrev texten trodde om vissa sanningsanspråk. Men det är ju klart att ni bara vill uppmuntra era egna genom en klapp på axeln och en försäkran att de är smartare än de som har en religiös övertygelse.

Inte en helt ovanlig tro bland er sort.

Anders Hesselbom sa...

Nej, det är när man tror, som man tar sig modet att utvärdera läget.

Men även om du har rätt, så kändes det modigt, så jag får väl tacka för att du tar ner mig på jorden igen.

Patrik Lindenfors sa...

Du skriver strunt, Jonah. Det är en hel del religioner som hotar med evig plåga för dem som inte tror - du vet, efter döden. Så länge man tror på detta är man modig som överhuvudtaget börjar tvivla. När man väl slutat tro är man inte modig längre. (Lite som att leva i en diktatur och våga fly. När man väl är på utsidan är man säker.) Att tro på Jesus i dagens Sverige är inte sådär jättevågat - ni är fortfarande ett betydande antal. Att folk undrar om man verkligen har tänkt efter ordentligt är väl inget konstigt med tanke på trons utformning alternativt innehållslöshet.

Per Ewert sa...

Man skulle möjligen också kunna säga att personer som håller fast vid sin kristna bekännelse även under omedelbart och fysiskt dödshot i Nordkorea och andra religionsfientliga diktaturer kanske är ännu ett steg modigare?

Anders Hesselbom sa...

Ja, eller varför inte ateister som trotsar fysiska hot i Iran? Men i Sverige är det bara en påhittad Gud som står mellan den troende och ateismen, vilket kan vara nog så svårt. I USA får du dessutom betala med att bli socialt utfrusen för att du vågar erkänna det uppenbara: Det finns ingen gud.

Patrik Lindenfors sa...

Nog har du en poäng, Per Ewert. Det är livsfarligt att vara troende i Nordkorea. Eller otroende i Iran.

Erik M sa...

Kan vi kanske enas om att det är dåligt med regimer som förföljer personer som inte delar deras världsåskådning och att personer som sätter sig upp mot sådana regimer trots faran det innebär kan klassas som väldigt modiga?

Anders Hesselbom sa...

Jag tror inte att vi kan enas om att det är modigt att överge falska dogmer.

Men känslan av att ha gjort något bra varade i några minuter i alla fall, innan Team Jesus ställde ting tillrätta. Alltid något...

Jonah sa...

Erik M

Håller med til fullo. Ville bara påpeka att citatet inte gäller i Sverige.

Patrik

Jag tror inte att tvivel kräver mod alls. Det är ju inget val man gör att tvivla. Det bara kommer per automatik i livet när man ställs inför en fråga man inte har ställts inför förut och därför inte har något svar på. Tvivel kommer alltid finnas. Om vi är tänkande människor så kommer vi att tvivla på i stort sett allt förr eller senare.

Jag tror att du kanske har missuppfattat vad bibeln säger om tro och evig plåga. Tron i Bibeln är inte motsats till varken vetande eller tvivel utan en förtröstan och efterföljelse.
Om man börjar tvivla på sin frälsning t.ex betyder det inte att du inte tror utan att du inte är säker på om den är faktisk. Kanske kommer detta tvivel pga t.ex något du sagt eller gjort. Men det är inte modigt att tvivla.

Om man sedan tar ett steg ifrån det som samhället ser som sant (stannar eller lämnar det du tror på) så kommer modet in. Vare sig det är en sann eller falsk dogm. Väljer du att följa vad samhället håller för sant så är du inte modig (vare sig det du gör är sant eller falskt).

Om jag ska vara ärlig så är det inte lätt att tro på Jesus som han porträtteras i Bibeln ens i kyrkan i Sverige utan att man ses som lite av en kuf.

Jonah sa...

Patrik

..eller troende kristen i Iran.

Anders Hesselbom sa...

Och hur var det nu, det krävdes inte heller något mod att agera på sitt tvivel, omvärdera frågan, lägga sin gudstro åt sidan, följa evidensen vart de än leder och byta livsåskådning? Utan det är något du gör hur lättvindigt som helst?

Jonah sa...

Anders

Det är möjligt att det kräver lite mod att gå emot din egen övertygelse och vad du har trott länge. Men om det innebär att du bara faller in i linje med samhället i övrigt så tycker jag inte det är speciellt modigt.

Och evidensen spelar ju mindre roll i argumentet om mod.

Är den serien av händelser något du har gjort i ditt liv? (tro till otro) Det liknar hur min tro tog form. Det är ju konstigt att man kan göra likadant och komma till helt olika slutsatser.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se