21 mars 2014

Gästinlägg: Andreas Creutz om Forn sed

Yggdrasil, Lorenz Frølich

Asatron som begrepp är en förhållandevis modern term. Det lär ha myntats av N. F. S. Grundtvig 1807.

Termen är dessutom missvisande: i den fornnordiska mytologin förhöll man sig inte enbart till asarna som objekt för tron, utan också till den andra gudaätten, som kallades vaner, och av vars släkt Njord, Frej och Freja var. Utöver dessa gudasläkter hade man också att förhålla sig till den mångfald av naturväsen som beskrivs i källorna, främst bland dem de mystiska alverna, som man offrade till.

Men det finns också en annan anledning till varför asatro är olämpligt som begrepp.

Begreppet är snarast kristet färgat, i det att det andra ledet syftar på "tro". Det är en abrahamitisk sak att kräva av efterföljarna att de ska tro. Den fornnordiska religiositeten vreds inte omkring det navet. I fornnordisk kultur och religiositet var det seden som var det centrala. Så kallade också de gamla nordborna sin form av kulthandlingar och därmed befryndade yttringar för forn siðr, alltså forn sed.

Vi anar alltså att de religiösa myterna och berättelserna inte främst var en sak att tro på, utan något att förhålla sig till på ett mer dynamiskt vis.

Berättelserna återfinns för den gamle nordbon dessutom i ett komplex av föreställningar, där själva kulturen är religiöst betingad. Rättsskipning, blot, fest och andakt ingår i en växelverkan, baserad på seden, livssättet. Vi kan se det illustrerat i att fornnordiska kultplatser åtminstone på sina håll inte var en exklusivt religiös plats, utan att man – när man samlades till kult – också i närheten såg till att hålla ting och ha marknad.

Även för mig som sekulärhedning och inte tror på gudarna, men känner den litterära kraften i de gamla texterna och den rakryggade stämningen i kulturen, är tanken på den fornnordiska kulten och kulturen som ett levnadssätt snarare än en bekännelse till vissa mer eller mindre metafysiska begrepp tilltalande.

Vi kan i texterna finna många exempel på olika typer av människor med det gemensamma att de hör hemma i den norröna kulturkretsen: vi har de som är fromma anhängare av gudarna, vi har de som bryr sig mindre om dem, och vi har "den egna kraftens män" – ett slags protoateister som förlitade sig mer på sin egen kraft och inneboende lycka än på gudarna.

Ingen av dem är anhängare av den nya seden – kristendomen – och följer måhända icke alls heller de samtida mer utpräglade kultbruken, men de lever och andas samma kulturella luft, den luft som jag själv genom studier och leverne försöker fånga upp en doft av.

Den forna sedens folk är inte utdött. Vi lever fortfarande. Och när domkyrkornas torn rasat in, kommer vi fortfarande att gå i våra av gamla väsen befolkade skogar.

32 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Den nya religionen har i Sverige delvis förändrats, det är kanske dags att byta namn på den till kristused. Att säga sig tro är numera mest en indentitetsmarkör, och istället är det myternas och ritualernas kulturella kraft som lyfts fram.

Henrik Larsson sa...

Ulf skrev:
"....istället är det myternas och ritualernas kulturella kraft som lyfts fram."

Now you're talking. Jag förstår det som att humanisterna egentligen inte vill åt även detta med halmgubbar och mock and ridicule?
I en annan post här på bloggen skojade man t.ex. med kristen ljuständning vilket sannolikt inte är en bra idé alls.

Många som letar efter ritualer och ceremonier i det postsekulära landskapet som gästkrönikören verkar göra. Spännande och bra.

Jag har förstått det som att våra kära anfäder de gamla vikingarna gärna tog seden dit de kom och glatt tillbad de gudarna de hittade på vägen ( källa: Röde Orm). Gillar den infallsvinkeln. Bra Gudar här? Hur kan man använda dom? Troll och Människor!
Kan vi supa och äta gott till deras ära? Har f.ö. alltid gillat uttrycket "den egna kraftens män" men "den egna kraftens hen" bör det dock kanske uppdateras till?

Göran sa...

Dyrkan finns uppenbarligen överallt.
Bill Maher (annan tråd) känns lite som Ulf Ekman light när han var i gammalt slag.
Till denna tråd;
"Och när domkyrkornas torn rasat in, kommer vi fortfarande att gå i våra av gamla väsen befolkade skogar."

Vilket fick mig att tänka på viss form av Satanism.

Som sagt; Nu snackar vi!

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

"Jag förstår det som att humanisterna egentligen inte vill åt även detta med halmgubbar och mock and ridicule?"

Antar att detta inte var en retorisk fråga, men är inte säker på att jag förstått den.

Jag anser det finns problem med hur myter och ritualer används och därför är jag delvis kritisk till detta. Även när det sker i Humanisternas regi.

Halmgubbar och förlöjligande använder jag dock inte som medel.

Problemet i t.ex. Svenska kyrkan är deras otydlighet om vad de håller på med. Om de uttryckt sig om kristused såsom Andreas om fornsed, då hade jag haft mycket mindre fog att kritesera dem.

Henrik Larsson sa...

Ulf,

Nej det var inte en retorisk fråga, men otydlig. Sorry.
Menade bara att jag uppfattat det som att humanisterna har något intresse av att prata ritualer och ceremonier på sina villkor. Varför särskrivning f.ö.? Skall det inte vara fornsed? Kanske fanns någon tanke men det ser konstigt ut för oss äldre. Sjuk sköterska?
Jag tror inte att de är särskilt provokativt att fundera över att detta är ett mycket intressant område där humanisterna inte har sådär jättemycket att komma med, än? Förstår att det är laddat för många människor med religiös beröringsskräck, men det finns ju så oerhört mycket vackert och kraftfullt ceremoniellt stoff som är perfekt för vikingar att supa till i de stora religionerna. Tända ljus men inte hindra blodtransfusioner om man säger så...

Creutz sa...

Bara en språklig anmärkning. Både "forn sed" och "fornsed" förekommer. Jag ansluter mig helt pragmatiskt till det traditionella sättet att skriva. Alltså "forn sed", utifrån fornnordiska "forn siðr". Ungefär som jag hade skrivit "gamla kulturen", men egentligen lika gärna hade kunnat skriva "gammalkulturen".

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

"Menade bara att jag uppfattat det som att humanisterna har något intresse av att prata ritualer och ceremonier på sina villkor."

Saknas det ett "inte" i meningen?

"Jag tror inte att de är särskilt provokativt att fundera över att detta är ett mycket intressant område där humanisterna inte har sådär jättemycket att komma med, än?

Du är väldigt oinformerad om humanisterna märker jag, än så länge?

Henrik Larsson sa...

Creutz,
Tack, anade nog att det fanns en tanke. Preskriptivism från hedningatiden, I like it.
Får det ortografiska rikstumultet att framstå som igår...;)
Även Bellman särskrev "brännvins flaska" i lite senare tid så du är i gott sällskap och forn seds brännsvins flaskor fanns det nog f.ö. gott om.

Ulf G.
Nej, inget skrivfel, försökte vara vänlig men misslyckades tydligen ;)

"Du är väldigt oinformerad om humanisterna märker jag, än så länge?"

Lär mig varje dag. Jag ser ju då och då försök till att erbjuda sekulära alternativ i olika sammanhang men det är väl inte något som ni är sådär jättestora och starka på än. Eller tycker du det?
Det är svåra frågor förvisso. Betydligt svårare än att rigga halmgubbar med exegetisk nit ;)

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

Humanisterna genomför 3,5 gånger så många barnvälkomnande per medlem som Svenska kyrkan gör dop per medlem. (Om vi skulle göra jämförelsen i förhållande till organisation intäkter så skulle fördelen Humanisterna varit ännu större.)

Under senaste året har Humanisterna haft en omfattande diskussion internt om ceremonier, dess betydelse för människor och om de problem som kan vara förknippade med dem. (Om Svenska kyrkan har gjort något liknande vet jag inte, men det skulle förvåna mig.)

Henrik Larsson sa...

Ulf,
"Under senaste året har Humanisterna haft en omfattande diskussion internt om ceremonier, dess betydelse för människor och om de problem som kan vara förknippade med dem. "

Spännande, du behöver inte bli så defensiv. Ser fram mot att höra om detta när det är redo för primetime. Myter, ritualer, ceremonier är viktiga sätt för oss människor att hålla kopplingen tillbaka till var vi kom ifrån och skapa mening i en sönderfallande samtid. Jag tror ju att man kan hävda att vi tappat en hel del viktigt om oss själva på vägen och som sagt har vi
5 000 000 år av evolution som jägare och samlare och sedan 5000 år av vaniljbullar. Detta har satt sina spår i historien som vi berättar till oss själva om oss själva. Låt oss ibland gå tillbaka till vårt ursprung och vårt stora sammanhang, för att komma vidare in i framtiden!

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

"Myter, ritualer, ceremonier är viktiga sätt för oss människor..."

För en del människor, inte alla. Om du hade för avsikt att vara normativ i den meningen, ser jag det som ett stort problem.

Jag är defensiv för jag är trött på dina återkommande "halmgubbar med exegetisk nit ;)". Jag tycker det sättet att uttrycka sig är dåligt samtalet och själv ser jag halmgubbar i många av dina kommentarer. (Men det vill jag inte påpeka hela tiden, eftersom jag inte vill förstöra samtalet.)

Det finns många inlägg om ceremonier här på bloggen och flera mycket intressanta kommentarstrådar:
http://humanistbloggen.blogspot.se/search/label/ceremoni

Henrik Larsson sa...

Ulf G. skrev:

"Om du hade för avsikt att vara normativ i den meningen, ser jag det som ett stort problem."

Touché. Även jag jag vill att människor skall vara fria att fatta sina egna beslöt om sina sina liv. Slarvigt uttryckt.
I övrigt hör jag vad du säger. Har förståelse för att det är tröttsamt. Funderar på detta.
Även jag vill ju egentligen ha ett gott samtal, men inte så, att det blir platt och intetsägande. Vill ha ut er humanister på banan lite bara.
Inga onda avsikter. Bara retoriskt konfrontativ för att jag gillar att vara det. Förstår om det dödar samtalet ibland. Ja, funderar...du har troligen rätt.

Anders Bergdahl sa...

Henrik L,

Nu ger du prov på scientism :-)
Du verkar tro att människan har ett "naturligt" tillstånd som fanns i det förflutna. Detta är ett tänkande som finns i den historicism som t.ex. Popper kritiserar. Scientism (historicism) hävdar att mänsklig utveckling följer "lagar" likande de fysiska. Ett flertal filosofer har visat hur felaktig denna scientism är.
Vi kan inte förutsäga framtiden genom att blicka bakåt.
VI kan inte utifrån tidigare historiska skeden säga något om vad som människans "naturliga" tillstånd.

Det är en myt att vi har en linjär historia som vi måste ha en emotionell koppling till..

Anonym sa...

Intressant text, Andreas. En sak bara. Du skriver:

»Det är en abrahamitisk sak att kräva av efterföljarna att de ska tro. Den fornnordiska religiositeten vreds inte omkring det navet. I fornnordisk kultur och religiositet var det seden som var det centrala.«

Detta stämmer för de två stora abrahamitiska religionerna men inte för den ursprungliga. Seden och sättet att leva är religion i en judisk kontext. Praktiken är allt. Tron närmast är irrelevant.

Creutz sa...

Bra kommentar, Christopher. Jag gör i någon mån i formuleringen just det som jag menar sker gentemot Forn sed: lägger ett kristet tolkningsraster på judendomen, t.ex. detta med att Abraham räknade som rättfärdig genom sin tro, som Paulus talar om.

Men jag skriver "i någon mån", eftersom betoningen av total lydnad inför Jahve i Gamla testamentet är extremt uttalad, vilket uttrycker ett förhållande till gudarna som är fjärran från det vi finner i forn sed. Lydnad förutsätter rimligen en tro på eller ett erkännande av någon auktoritet att befalla. Ytterst tänker jag mig att den auktoriteten är Gud.

Jag är dock inte blind för att modern judendom i stor utsträckning är en tradition eller kultur mer än en tro, såsom vi vanligen uppfattar begreppet.

Så jag ser din poäng. Den är relevant, och jag skulle i efterhand utifrån poängen du gör ha undvikit termen "abrahamitisk" i sammanhanget.

Creutz sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Henrik Larsson sa...

Anders B. skrev:

"Nu ger du prov på scientism :-)"

Du har alltså en egen ny och fräsch definition på kopplingen mellan historicism och scientism som skiljer sig från de bästa kontemporära tankarna på området. Utveckla gärna om du menar allvar? Sträck tråden tills den går av;)

"Du verkar tro att människan har ett "naturligt" tillstånd som fanns i det förflutna. "

Nej. Men jag kan tänka mig att vi "visste" mer om vissa aspekter på det mänskliga tillståndet som vi inte "vet" idag. Jag tycker inte att det är långsökt att tänka sig att vissa naturfolk vet och visste mer om vår plats i ett större sammanhang. Jag tror inte att de skulle drömma om att skövla och utnyttja jorden för monetär vinning på det sättet som nu sker. Kan man inte då hävda att de förstod mer i vissa avseenden? Att viktig förståelse gått förlorad som vi kan försöka hitta tillbaka till? Att lära en del specifikt från naturfolk och historien?

Gillar det fokus på traditioner som historicismen bär gentemot reduktionism och rationalism men är nog i övrigt varken historicist eller scientist.
Tror jag ;) Din favorit Quine kan däremot troligen räknas till proto-scientisterna om man läser lite selektivt och vill retas tillbaka;)

Myter, traditioner och ceremonier bär kanske när de är som bäst gammal kunskap om oss själva? Kanske behöver vi dom för att se på världen på ett annat sätt?
Artikeln i trådstart är verkligen spännande ur det perspektivet.

Henrik Larsson sa...

Creutz skrev:
" eftersom betoningen av total lydnad inför Jahve i Gamla testamentet är extremt uttalad, vilket uttrycker ett förhållande till gudarna som är fjärran från det vi finner i forn sed. "

Ursäkta att jag kommenterar ett inlägg som inte var till mig.
Ville bara fråga om det inte ibland i praktiken kan vara ett misstag att som så ofta sker i viss religionskritik, använda texterna exegetiskt för att kritisera en tradition?
Det här kan naturligtvis Christopher mycket bättre, men det finns ju även en tydlig intellektuell och tvivlande tradition i bruk och sed i judisk kultur som jag själv även finner attraktiv och trivs väldigt bra med. Går man sedan helt till den andra ytterligheten och motsats till en litterär tolkning så kan man ju bilda sig en uppfattning om en tradition på hur människor faktiskt beter sig och inte dra för många slutsatser av vad som står i deras skrifter.
Människor tror ju oftast inte det som prästen, rabbin och texten uttalar och en kritik som baserar sig på ett sådant synsätt missar kanske därför ofta målet? Att det judiska folket är ett av de folk som bevarat sin historia längst genom seder och bruk är nog ett uppenbart faktum för de flesta. Att detta inte bara perpetuerar bronsåldersmyter utan även essentiella idéer från mänsklighetens moderna historia som även är vår gemensamma mänskliga historia kan ju vara en potentiell källa till....fred och kärlek..... om man vill titta på det ömsesidigt mindre fundamentalistiskt.

Patrik Lindenfors sa...

Ah, den ädle vilden. Intressant perspektiv ... eller nej förresten. Forntida myter är bara väsentliga om vi utifrån dagens värderingar finner dem intressanta. Annars blir de ... ointressanta.

Anders Bergdahl sa...

Henrik,

Vad många inom den analytiska filosofin kallar "scientism" där ibland Popper, Quine, Putnam osv. är den tendens som finns inom humaniora att "låna" termer och teoretiska tanker från fysik och Biologi. Historism är ett försök, med ursprung i Marx bland annat, att hitta lagar runt när revolutioner och liknande uppstår.
Andra talar i, ofta feltolkade, evolutionära termer om samhällets utveckling. DEtta är en tydligt scientism, att försöka reducera sociala konstruktioner och samhällens utveckling till biologiska eller fysiska modeller. Det är detta som Popper tycker att Habermas med fler försöker göra..
I denna strömning finns också de ovetenskapliga tankar om "kunskap" som du ger prov på, att naturfolk hade "konskap" om sannpngar som gått förlorade, att vi borde leta efter vårt "naturliga" tilstånd... ofta i termer av att detta "naturliga" tillstånd, idealtillståndet, proletariatetsdiktatur, vår folk rätt, de grmanska folkens natur... som är själva grunden för sekulära religioner som kommunism och nazism. Obevisbara objektive idealtillstånd, ofta "bevisade" med liknelser till naturvetenskap.
Idag kläs detta ofta med postmoderna termer som ger sken av vetenskap, man går ofta ingen skillnad på person och idé för att kunna säga att visa idéer inte har ett värde för att de framförs av en viss typ av personer.
I denna scientism talas ofta om "a priori" kunskap, annan kunskap än den empiriska, insikter med mer.. ofta innehas dessa insikter av de som driver denna scientitiska agenda där ras, kön och makt är viktiga grundbegrepp.
Alla som inte håller med kallas för psoitivister eller något annat man lärt sig är dåligt, en del kallar sådan som Popper för scientister trots att Popper varnar för denna blinda tro på teoretiska system, som ofta vilar på 1800 tals tolkningar av fysik eller biologi, som idag gärna blandar in kvantfysik och kaosteori för att ge en vetenskaplig air till ideologiska system.. som har ärvt en hel del från religiöst auktoritetstroende.

Legitimitet får man genom att referera till auktoriteter som HAbermas, Derrida, Foucault, eller vem som helst som på ideologiskt bas kritiserar, och ofta missförstår, ibland medvetet, t.ex. Dawkins eller Popper.. originella tankar och idéer är det ofta ont om, istället finns kritik och ordbajseri..

Henrik Larsson sa...

Patrik skrev:
"Ah, den ädle vilden.

Javisst, men mer på riktigt som i Rosseau än som du nu sarkastiskt modern eller Dickens eller vad du nu menar.

"Forntida myter är bara väsentliga om vi utifrån dagens värderingar finner dem intressanta"

För att stanna i trådens ämne: finner du forn sed intressant som en källa till kunskap eller avfärdar du den som ointressant i från dagens värderingar?
Undrar även vilka "dagens värderingar" är?

Henrik Larsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Henrik Larsson sa...

Anders B.

Du drar många slutsatser från dina egna idéer. Notera hur lite jag skrev och hur mycket slutsatser du drar från detta så ser du din bias. Inte säker på vad du vill åt men vad gäller naturfolk sneglar jag mer på modern antropologi parat med miljöforskning och politik än 1900-talets analytiska filosofi. Om du ville åt mitt tjat om scientism genom att hävda att jag själv gör mig skyldig till sådan menar jag den mer kontemporära som du hittar på Moderna bloggar och webdebatter. Popper och Quine är inte irelevanta men inte heller centrala för det begreppet.
Men det vet du nog.

Anders Bergdahl sa...

Mitt svar kanske var långt..

Men just detta med antydan av "naturordning" som kan hittas, eller som vi kan ha kunskap om genom riter är DELS scientism dels nonsens..
Vilket "kunskap" finns i forn nordisk riter, eller andra traditioner. Kunskaper om ritualer.. kanske.. men ingen kunskap som inte kan upptäckas av vetenskapen..

Ritualer är att hylla vanan, vana löper risken att göra oss blinda för der som verkligen "finns där" runt oss. Vi ser de vi är vana att se, det riten pekar ut som "något" men det finns en klar risk att vi stänger ner perceptionen, den NYA upplevelsen av något vi aldrig sett eller känt förut.

Riter ger bekräftande genom upplevelse av trygghet och bekräftelse i gemensamheten i vanan som vi delar..
Men det kan inte ge den perceptiva upplevelsen av att se något NYTT, uppleva på ett sätt vi aldrig gjort förut.
Vanor ger trygghet, men inte ny kunskap. Vissa vanor är bra att hålla sig till, men de ska ALLTID ifrågasättas.
Tyvärr betraktas ofta de som upptäcker det nya, bryter vanan som lite utanför och ifrågasätts. Men det är de som BRYTER rutinen som visar oss vägen in i framtiden..
Darwin, Miles Davis, Stockhausen, Picasso, Duchamp är exempel på personer som bröt vanor och visade vägen mot nya upplevelser och kunskaper..

Henrik Larsson sa...

Anders B.

Det finns ingen sådan motsättning nytt/gammalt i det sammanhanget. Det är ju det som är poängen. Jag ser en bra Miles Davis konsert som en rituell upplevelse,
Däremot står vi alla på någons axlar. Miles med. Vi har alla ett gemensamt ursprung som vi kan förhålla oss till. Att tänka på det är en potentiell antidot till en hel del separatistiskt nonsens som pågår i vårt samhälle. Rasism blir omöjligt om man zoomar ut och betänker att vi är alla släkt för att ta ett uppenbart exempel. Historielöshet är däremot direkt farligt av motsatt anledning. SD Inslagen på denna blogg bra exempel.
Jag pratar inte om någon "naturordning" utan endast det jag skrev och gav exempel på. Att vi behöver förstå vårt sammanhang. Ceremonier och ritualer kan spela en sådan roll i ett sammanfallande modernt väst. tycker jag. Historierna vi berättar om vilka vi är, tillsammans. Scientism oavsett version har inget alls med detta att göra hoppas jag du förstår.
Du skriver "Ritualer är att hylla vanan"?
Jag vet inte vad du menar med ritualer....men vi menar troligen olika saker.
You need to like ... get out more man...
Var på en Miles Davis konsert som jag minns som extremt rituell. Han log t.om en gång...;)

Ulf Gustafsson sa...

Ritual = ett symboliskt repititativt kollektivt beteendemönster

Anders Bergdahl sa...

Kanske finns de personer som hade sådan vårdnad för Miles att det såg de som en ritual när han hade konsert..
Men Miles var den som, flera gånger, bröt mot traditionen och banade ny väg, ofta till traditionalisternas förfäran.

Traditioner ger oss en bekgrund, i musiken en kunskap om hur musiken antas låta i den traditionen. Den som bryter traditionen riskera förakt och blis ofta bortstött ur traditionen.. inom musiken har det ofta hänt. Stravinskij blev utbuad .. t.ex.
Nog står man oftast på andras axlar även då man bryter traditionen.

Frågan är dock om traditioner i allmänhet innehåller kunskap... oftast är nog svaret nej, på sätt och vis..

Ta Bebop, den kunskap som finns inom traditioner är traditionens regler för vad som räknas som Bebop och hur man använder dessa regler för att skapa musik inom traditionen, den kunskapen ät alltså bara användbar inom traditionen eller för dem som vill förstå den traditionen. Det är en kunskap om konventioner, vanor.
Denna kunskap är inget värde om jag vill spela svensk folkmusik.

PÅ samma sätt håller religiösa traditioner ingen generell kunskap, den håller kunskap om traditionen.. denna kunskap är i princip endast intressant inom traditionen eller om vi vill förstå traditionen

Henrik Larsson sa...

Anders B. skrev:
"Frågan är dock om traditioner i allmänhet innehåller kunskap... oftast är nog svaret nej, på sätt och vis.."

Ulf B. skrev:
"Ritual = ett symboliskt repititativt kollektivt beteendemönster"

Det där är ju poänglösa reduktioner. Vore kul om OP har lust att kommentera detta?
Det finns såklart problem med institutionaliserade ceremonier skapade för att upprätthålla dysfunktionalitet som jag gissar är er infallsvinkel? men det är ju inte bara problem. Det är även ett verktyg som fungerar för att förstå vårt sammanhang

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

"Det där är ju poänglösa reduktioner."

Nej, att ord har en någorlunda fast betydelse är avgörande för meningsfulla samtal.

Du skriver att en Miles Davis konsert var extremt rituell.

Jag kan meddela att skriva denna kommentar var också extremt rituellt. Jag log också en gång, vad det nu har med saken att göra? (Alltid förvirrar det någon.)

Henrik Larsson sa...

Ulf,

Man kan säga som du säger och inte ha fel. Men man säger inte särskilt mycket om något alls heller då.
Jag gissar att det är beröringsskräck pga religiösa konnotationer?
Man kan dock även tänka sig att se rituella mönster som något annat bredare och som inte är endast negativt.
För en bredare definition som jag ville leka med, kolla t.ex. Goffmans essäsamling "Interaction Ritual."
Man kan nog säga att hans definition är lite bredare än min med. För honom är typ allt ritualer;)
Men vi struntar i det om inte trådstartens skapare är intresserad av det i gästinläggets kontext.
Jag skulle vara nyfiken på ritualer och ceremoniers plats i forn sed!

När jag letade efter nåt kul Goffman citat hittade jag istället en Miles låt som är med på albumet Tutu från mitten av åttiotalet. Den heter "Backyard Ritual".
Vad det nu har med något alls att göra mer än att även Miles kanske hade en öppnare definition på ordet.

Ulf Gustafsson sa...

Henrik L,

Någon rädsla för religiösa konnotationer finns inte från min sida. Rädslan är för att språket blir ett dunbolster. Om typ allt är ritual, så har ordet helt förlorat sin bettdelse.

Bo sa...

Ulf

"Någon rädsla för religiösa konnotationer finns inte från min sida. Rädslan är för att språket blir ett dunbolster. Om typ allt är ritual, så har ordet helt förlorat sin bettdelse."

Jag håller med dig.
Men jag är förvånad att du av alla människor gör ett sådant påstående.
Du har här på bloggen låtit ord som bättre, gud, natur, religiös och ceremoni förlorat i betydelse och blivit värdelösa.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se