17 mars 2014

"Hur blir jag lycklig?"

Ett Humanistiskt svar levererat av British Humanist Association, genom Stephen Fry.

21 kommentarer:

Jonah sa...

"Meening...is something we CREATE in our own life"

i.e. Meening is relative => there is no meening of life. We will then have to create a meening and pretend it is an actual meening of our life. Sounde like mushy, emotionalist, man-made religion maskerading as something else to me.

How come the BHA criticise religions for believing something that isn't true (man-made wishful thinking) and then in the next breath they say we should make up our own meening in life?

"We might FIND meening in...a thousand different ways." and
"The way to FIND meening in live is to live it as fully as we can."

What does he meen by finding meening? Finding implies there is some to find. Where do you find it? He just said there was no meening to find. Does he not mean CREATE meening? Or is he a bit confused?

Anders Bergdahl sa...

Jo vi kritserar religion för att den är "man-made" men påstår att världen OBJEKTIVT är skapad av gud..ofta i alla fall.
Allstså utifrån en social konstruktion, t.ex. idén att "gud skapada världen" så antar religiösa att det är så..

Vad vi säger när vi påstor att "VI skapar mening" är att varjeindivid har en skapande förmåga, denna kan vi använda för att skapa sådant vi upplever som meningsfullt. Ingen extern kraft skapar "mening" vi gör.
DEn religiösa säger snarast "Gud skapade mening, den finns coh vi kan uppleva den genom att tro på gud.
Uttalandet "vi skapar vår egen mening" kan undersökas, vi kan i studier fråga folk hur de skapar mening sin tillvaro.
Den religiösa satsen "gud har skapat mening" kan inte undersökas... vi kan inte fråga gud, vi kan inte få reda varför eller hur gud gjorde vi kan inte ens få reda på vad som menas med mening som gud skapsr.
VI kan dock undersöka hur idén om en meingskapande gud skapar mening.. Hur människor skapar mening, meningsfulla ritualer och trossatser, genom att skapa gudar..

Vad jag som icke troende menar när jag säger att "mitt liv har mening" är att JAG upplever det som meningsfullt att leva.. jag kanske också menar att andra personer upplver att min existens har värde för dem.. det är meningsfullt att andra värderar ens existens, vi verkar gilla att vara gillade eftersom vi är sociala djur..

Att skriva detta känns meningsfullt.. att tro på en eller flera gudar känns meningslöst

Jonah sa...

Anders

När BHA säger "we find meening" så betyder det ju att meningen finns där ute för oss att finna.

Vilket är en motsägelse mot vad han säger först vilket är att vi skapar mening.

Om det är så att mening finns oberoende av oss så kan vi finna den i tusen olika saker.

Om vi skapar mening så finns den inte på riktigt förrän vi börjar tro att den finns. Vi skapar alltså mening för oss själva där den inte egentligen finns.

Detta betyder ju att den mening vi anser ha i livet bara är ett fantasifoster. Precis som BHA påstår att religion är.

Så om man drar det till sin spets så säger BHA att eftersom vi vet att religion är idioti så får vi alla skapa våra egna religioner ur vår fantasi för att det är mycket bättre.

Varför skulle detta vara annorlunda från andra religioner?För vi är smartare än de som gjorde samma sak innan oss?

Det verkar som de senaste av religionsskaparna efter Joseph Smith, The Watchtower society och L Ron Hubbard är British Humanist Association.

Ulf Gustafsson sa...

Jonah,

"När BHA säger "we find meening" så betyder det ju att meningen finns där ute för oss att finna.

Vilket är en motsägelse mot vad han säger först vilket är att vi skapar mening."


Nej, det är bara språkliga krumbukter.

Om jag säger att jag skall finna en lösning på ett problem, kan detta både innebära att jag finner en lösning som någon annan tillämpat tidigare eller att jag skapar en ny lösning.

Samma sak gäller för att finns/skapa mening sitt liv.

Jonah sa...

Ulf

När du säger att du ska finna en lösning så betyder det att det finns en lösning att finna. Det har inget med om någon har använt lösningen tidigera att göra. Det finns säkert lösningar på problem som ingen någonsin kommer att använda.

Men säg att du har rätt i det du säger att finna är samma som skapa i videon. Vi kan då byta ut "find" mot "create".

Detta betyder ju fortfarande att all mening i våra liv är fantasifoster precis som all annan religion. Därför står min poäng i inlägget fortfarande fast.

Men kanske håller du med om det eftersom du bara påpekade det påstådda problemet i den första delen av inlägget?

Lennart W sa...

Ulf: Nu tror jag faktiskt att man visst kan vara både Humanist och platonist iaf på vissa områden, t ex om matematik. Fanns t ex Pythagoras sats innan den upptäcktes i det antika Grekland? Vad gör egentligen matematiker? Är det t ex så att letar efter matematiska sanningar som redan finns, oberoende av vår egen existens, eller är matematiska teorier bara mänskliga konstruktioner? (I det senare fallet undrar jag i så fall hur man kan ha någon större tilltro till att våra matematiska teorier om universum skulle kunna vara någon objektiv sanning på spåren, men det är då förstås ett uttryck för min egen hållning i matematikfilosofi.)

Ulf Gustafsson sa...

Jonah,

Det finns två nivåer i denna fråga: den vardaliga och de filosofiska. Jag har hittills bara hanterat den vardagliga.

Den senare uppfattar jag du syftar på. Lennart W gör det i alla fall.

Om vi talar om den filosofiska, anser jag det är olyckligt att kalla något "fantasifoster". För mig är detta en mänsklig idé.

Religion är dock mer än en mänsklig idé. Det är organisation, ritualer, heliga texter etc som skall förmedla och bevara en mänsklig idé. När sådant tillförs Humanismen i större omfattning protesterar jag.

Lennart W,

Jag vet inte vad jag anser om matematik, men angående mening så är det för mig bara en idé som förstås i mänsklig kontext eller i vår evolutionära kontext.

Erik M sa...

Jonah,

i.e. Meening is relative => there is no meening of life.

Är inte det lite som att säga: Skönhet är relativ, vilken mat som smakar bra är relativt, humor är relativt => skönhet, roliga skämt och god mat finns inte.



Några frågor om objektiv mening:

* Kan mening, ens i teorin, vara objektiv?

* Vad betyder det över huvud taget att en mening är objektiv?

* Hur kan man veta vad den objektiva meningen är?

* Om det fanns en mening med livet, men allt och alla i universum subjektivt kände att den meningen var ointressant och ostimulerande även när de följde denna, skulle de då leva meningsfulla liv?

* Säg att det finns två personer som båda har samma objektiva mening med sitt liv. Båda avskyr dock att leva upp till meningen, då det livet gör dem och folk runt dem olyckliga. Den ene av dem, X, bestämmer sig ändå för att fortsätta leva enligt meningen, men den andre, Y, lämnar det livet och ger sig istället ut för att göra den exakta motsatsen till meningen. Några år senare dör X full av bitterhet, hat och sorg efter att ha gjort alla runt sig minst lika bittra som sig själv. Y dör däremot lycklig och tillfredsställd och folk är eniga om att han gjorts världen till en lyckligare plats att leva på. Vem av X och Y levde det mest meningsfulla livet och varför?

* Och viktigast av allt: Hur skulle en guds eventuella existens påverka svaret på dessa frågor? Det är fullt möjligt att ateisterna inte har något bra svar, men det betyder inte per automatik att teisterna har någon lösning. Det kan mycket väl vara så att ingen av oss har någon utväg ur dilemmat.

Jonah sa...

1 & 2)Som jag tänker så antingen så finns det en mening för våra liv som vi kan hitta eller så finns det ingen mening med våra liv och då hitter vi på en mening. Om vi kan hitta meningen med livet så måste den väl vara vad den är oavsett vad jag tror att den skall vara? Är Objektiv/Sujektiv indelningen kanske inte klockren? Hur skulle du dela in verklig mening och påhittad mening?

3)Är det inte det vi alla är ute efter i livet? Finna meningen med vårt liv? Jag skulle säga från ett kristet perspektiv att bästa stället att hitta sin mening är att gå till skaparen och se vad vi är skapade till. Om man inte vill gå dit så är det ju många som söker mening i relationer, sex, jobb, fritidsintressen och annat.

Jag tror att när man har hittat meningen med livet så vilar man från det sökandet efter mening. Då har man hittat den tror jag.

4 & 5) Kan detta ens vara möjligt? om det finns en mening med våra liv oavsett vad den är så måste den väl per definition leda till ett meningsfullt liv? Hur skulle man kunna hitta det man är skapad för och tycka att något annat vore bättre? Är inte den totala vilan från sökandet av meningen beviset på att man har hittat den?

6)Guds existens påverkar svaret jättemycket anser jag. Om Gud finns och vi är skapade till hans avbild så betyder det ju oerhört mycket om man hittar det han har skapat oss för.
Om vi är skapade för en något så kan vi finna det. Men om Gud inte finns så är vi dömda att alltid söka efter men att aldrig finna uppfyllelsen av den meningen. Då finns inget hopp om att hitta mening och då måste vi hitta på våra egna religioner eller meningar som ett substitut.

C.S. Lewis: “Atheism turns out to be too simple. If the whole universe has no meaning, we should never have found out that it has no meaning…”

Erik M sa...

Jonah,

"1) & 2) "Hur skulle du dela in verklig mening och påhittad mening?"

Jag skulle säga att själva begreppet "objektiv mening" i sig är absurt, lite som "objektivt välsmakande" eller "objektivt vacker". Om det var så att jordgubbsglass var objektivt välsmakande så skulle det leda till att jordgubbsglass var gott även om varenda varelse i hela universum avskydde jordgubbsglass. Om det fanns "objektiv skönhet" skulle det innebära att en tavla som allt och alla ansåg var ful ändå skulle kunna vara objektivt vacker. Och om det fanns objektiv/verklig mening så skulle det innebära att något kunde vara meningsfullt även om det inte fanns någon någonstans eller i någon tidsperiod som kunde se någon som helst mening med det. Vissa ord funkar bara i en subjektiv kontext, och mening skulle jag säga är ett sådant.


3) "Jag skulle säga från ett kristet perspektiv att bästa stället att hitta sin mening är att gå till skaparen och se vad vi är skapade till."

Problemet är dock att skaparens intentioner i sig bara är subjektivt tyckande och därför inte kan grunda objektiv mening. Och tänk om man inte gillar skaparens tanke, eller om man blir olycklig av att utföra det man skapats för. I filmen Järnjätten (spoilers) är det till exempel rätt tydligt att titelns utomjordiska jätterobbot är skapad av någon okänd utomjordisk civilisation för att vara ett fasansfullt massförstörelsevapen. Men efter att den tappat sitt minne och blivit vän med människor förfasas den över upptäkten att den är ett vapen och gör allt för att bekämpa de destruktiva delarna i sin egen natur. I slutändan räddar den till och med massor med människor genom att till priset av sitt eget liv stoppa en atombomb. Så dess skapares mening var av allt att döma att sprida död och förintelse, men istället gjorde järnjätten tvärt om och stoppade ett annat vapen. Var jättens liv därför meningslöst? Ligger det något i filmens sensmoral "Du är den du väljer att vara", eller är våra liv meningslösa om vi väljer annorlunda än vår skapares syfte? (/spoilers)


4 &5 "om det finns en mening med våra liv oavsett vad den är så måste den väl per definition leda till ett meningsfullt liv?"

Om det finns något sådant som objektiv mening som inte är samma sak som subjektiv mening så innebär det att det måste vara möjligt att leva ett objekivt meningsfullt liv men samtidigt subjektiv känna att allt är meningslöst. Det enda sättet att ta sig ur det dilemmat är att säga att den som gör något objektivt meningsfullt även alltid automatiskt känner att det är subjektivt meningsfullt eller vice versa. Men då verkar det som att du säger att det subjektivt och det objektivt meningsfulla är samma sak. Och då verkar du ju i princip hålla med dem du just kritiserade i BHA.


"Hur skulle man kunna hitta det man är skapad för och tycka att något annat vore bättre? "

Se järnjätte-exemplet ovan.


"Guds existens påverkar svaret jättemycket anser jag. Om Gud finns och vi är skapade till hans avbild så betyder det ju oerhört mycket om man hittar det han har skapat oss för."

Sant, men som sagt, Guds eventuella åsikter om vad han ville ha oss till är ju ändå, i slutändan, bara subjektivt tyckande. Det finns inget objektivt i hans åsikter, för de är bara just åsikter. Och som sagt, om en människa inte gillar tanken som guden skulle visa sig ha och känner att man skulle bli olycklig av att följa dem, vad gör vi då?


C.S. Lewis: “Atheism turns out to be too simple. If the whole universe has no meaning, we should never have found out that it has no meaning…”

Varför skulle vi inte ha gjort det? Det är lite som att säga "Om den här tavlan inte är vacker så skulle vi aldrig ha kunnat se att den inte är vacker".



PS. Järnjätten är en fantastisk film som inte fått nog med uppmärksamhet. Rekommenderas starkt.

Ulf Gustafsson sa...

Jonah,

Om jag vore en gris, framavlad av en snäll bonde i mening att kunna bli en god julskinka. Och om jag hade förmånen att kunna få redan på att detta var den mening bonden såg med mitt liv, då skulle jag slaktas som en lycklig julskinka. ;-)

Jonah sa...

Ulf

Hur många bönder har skapat grisar?

Säg att människan är skapad av Gud i hans avbild och Astra/Zeneca börjar avla människor för att ta deras organ.(Typ som filmen The Island)Är det Guds mening eller A/Zs mening som gäller för de människorna då?

Måns Tånneryd sa...

Jonah (och Ulf),

Ni får ursäkta mig för mitt intrång i er diskussion men den, diskussionen alltså, påminner mig om en fråga jag aldrig tycker mig få svar på.

Vad spelar det för roll om vi, eller grisar för den delen, är skapade av en Gud eller inte? På vilket sätt förändrar det något?

Varför skulle vi vilja att våra livs mening och syfte skulle vara bestämda av någon annan än oss själva? Att en eller flera gudar skulle ha placerat mig här i något särskilt syfte, som jag inte har något inflytande över, ser jag som en direkt förolämpning och ett effektivt sätt att frånta mitt liv den mening jag tycker att det har. En förutsättning för att mitt liv skall kunna bli meningsfullt är att det är jag som får bestämma hur jag skall leva mitt liv. Varför skulle jag vilja anpassa mig till en gudomlig vilja? Jag föredrar att anpassa mig till människorna omkring mig istället och förstår inte varför man skulle vilja förminska meningen med livet genom att ställa in sig i det religiösa ledet och leva som man blir tillsagd, via tolkande människor med obskyra syften dessutom!

Jonah sa...

Erik

1)Jag ser mening mer som intention. Om någon har en mening med något så kan ju inte andra säga att meningen var en annan.
Om Gud finns och hade en intention med männinskan som han skapade henne för så måste väl objektiv vara ett ok ord att använda.

Jag ser mening mer som sanning än skönhet. Jag vet att det finns folk som tycker att sanning är subjektivt som skönhet också men jag är inte en av dem.

3) Menar du att skaparens intentioner är subjektiva för att det handliar om hans personliga tyckande? Eller för att alla människor tror olika om Guds intentioner och det finns inget sätt att veta dem?
The Westminster shorter catechism säger så här om människans mening.
Q. 1. What is the chief end of man?

A. Man's chief end is to glorify God, [a] and to enjoy him for ever. [b]

[a]. Ps. 86:9; Isa. 60:21; Rom. 11:36; I Cor. 6:20; 10:31; Rev. 4:11
[b]. Ps. 16:5-11; 144:15; Isa. 12:2; Luke 2:10; Phil. 4:4; Rev. 21:3-4.

"Var jättens liv därför meningslöst?" Vad är kontexten den världen lever i? Jätten räddade en massa folk. De kan leva vidare. För att sedan dö. Vad gör det bättre för dessa människor att dö senare än de annars hade gjort? Finns det någon högre mening med de människornas liv?

Om det inte finns någon faktisk mening med din existens, varför är det bättre att livet är långt än kort? Bara om det faktiskt finns en mening med våra liv är det något värt att ha. Om det inte finns någon mening så är det ju meningslöst.

4) Bra poäng. Jag tror att om man gör det man är skapad för så kommer man att känna det som att man uppfyller sin mening med livet. Jag vet inte hur man skulle kunna känna sig som att man inte gör det men ändå gör det. Dock tror jag att man kan känna att man har hittat meningen med livet men senare se att det var meningslöst. Så jag tror att ditt "vice versa" inte stämmer. Boken predikaren i GT talar om just detta. Min favoritbok i GT tror jag. Den börjar lovande med ‘Meaningless! Meaningless!’says the Teacher.‘Utterly meaningless!Everything is meaningless.’ (NIV)

""Hur skulle man kunna hitta det man är skapad för och tycka att något annat vore bättre? "
Se järnjätte-exemplet ovan."

Jag tycker jätteexemplet haltar lite eftersom jätten hade fått förmågor av sin skapare som inte hade med skaparens intentioner att göra. Den hade mänskliga tankar om gott och ont etc. Hade dess skapare en anledning att lägga in dem i honom om meningen var att vara en mördarmaskin?
Det verkar som om det inte var den onde som hade skapat honom utan det var historieberättaren som hade skapat honom med intentionen att rädda människorna från atombomben.

Om Gud har skapat oss så gäller det ju våra hjärnor också. Jag tror inte att vi kan vara missnöjda med vår mening när vi har hittat den. Det skulle i så fall betyda att det inte var vår mening.

Tack för filmtipset.

Ulf Gustafsson sa...

Jonah,

"Hur många bönder har skapat grisar?"

Det beror på vilken betydelse man lägger i ordet skapat. Grisuppfödare "skapar" grisar ur naturens beståndsdelar, precis som människor "skapats" av naturens beståndsdelar. (En del hävdar att gud har ett finger med i den senare processen, men de brukar vara försiktiga med att berätta om vad gud egentligen bidrog med.)

Angående din fråga. Det är både guds och A/Z:s (subjektiva) meningar som gäller. Men båda gör dock etiskt fel om de påtvingar sina "skapelse" sin mening.

Grisen följer bara grisuppfödarens mening för att grisen saknar förmåga att leva efter sin egen mening och/eller att "skaparen" tvingar grisen med våld till detta.

Ulf Gustafsson sa...

Måns T,

För du tvingas till det eller för att du manipuleras att tro att skaparens mening är din.

Jonah sa...

Måns

"Vad spelar det för roll om vi, eller grisar för den delen, är skapade av en Gud eller inte? På vilket sätt förändrar det något?"

Jag tror att jag berörde det lite i svaret till Erik.

Om vi inte är skapade för en anledning så finns det ju ingen faktisk mening med våra liv. (Bara en eventuellt påhittad mening.) Om det inte finns någon faktisk mening med din existens, varför är det bättre att livet är långt än kort? Varför spelar det då någon roll hur du behandlar människor? Bara om det faktiskt finns en mening med våra liv är det något värt att ha. Om det inte finns någon mening så är det ju meningslöst.

Om vi är skapade av Gud (eller vad du vil kalla den/det)eller inte förändrar hur vi ser på i stort sett alla dessa stora frågor.

Ulf Gustafsson sa...

Jonah,

Om jag är ute och vandrar och plockar upp en död gren för att använda som vandringskäpp så ger jag en mening åt grenen genom mitt användande.

Grenen har tillkommit så att den passar mina behov utan någon mening funnits bakom tillblivelsen. Ändå kan jag finna mening i genen.

På samma sätt är det för människan. Vi har tillkommit utan att det finns någon bakomliggande mening (mer än kanske våra föräldrars önskan att få barn).

Meningen uppstår när vi använder våra liv.

Det du uttrycker är en idé uppkommen genom religioners förhärligande av gudar. När man är gudlös blir dessa tankar absurda. Jag ser det närmast som en plikt att göra uppror mot alla auktoriteter som försöker påtvinga mig deras mening på mig.

Erik M sa...

Jonah,

1)Jag ser mening mer som intention. Om någon har en mening med något så kan ju inte andra säga att meningen var en annan.

Själv ser jag mening mer som värde eller användbarhet. Så jag ser inget som helst problem med att två olika personer kan ha helt olika, lika giltiga uppfattningar om någots värde.


Om Gud finns och hade en intention med männinskan som han skapade henne för så måste väl objektiv vara ett ok ord att använda.

Nej, det är inte rätt ord. Värdet finns i så fall trots allt bara i Guds åsikter, vilket betyder att det per definition är subjektivt.


Jag ser mening mer som sanning än skönhet. Jag vet att det finns folk som tycker att sanning är subjektivt som skönhet också men jag är inte en av dem.

Jag tänker inte argumentera mot dig när det kommer till att det kan finnas objektiv sanning (det vore rätt meningslöst i så fall att hävda att du har fel). Däremot kan jag inte hålla med dig om objektiv skönhet. För som sagt, innebär inte det att även något som ingen finner vackert ändå kan vara vackert? Jag fattar inte hur något kan vara det.


3) Menar du att skaparens intentioner är subjektiva för att det handliar om hans personliga tyckande? Eller för att alla människor tror olika om Guds intentioner och det finns inget sätt att veta dem?

Det första alternativet.


Vad gör det bättre för dessa människor att dö senare än de annars hade gjort?

Det faktum att de flesta av dem inte ville dö, utan ansåg att de i valet mellan död hellre skulle ha valt att leva.


Finns det någon högre mening med de människornas liv?

Vad är en "högre mening" och vad gör den bättre än andra meningar?


4) Jag tror att om man gör det man är skapad för så kommer man att känna det som att man uppfyller sin mening med livet. Jag vet inte hur man skulle kunna känna sig som att man inte gör det men ändå gör det.

Så med andra ord, du menar att det är möjligt att känna att man lever meningsfullt men ändå ha ett meningslöst liv, men inte att det är möjligt att leva meningsfullt men känna att det är värdelöst?

För det första, hur vet vi att det är så? För det andra, borde inte den uppfattningen leda till konstant existentiell ångest? Även om man känner att man har ett extremt meningsfullt liv så kan det ändå betyda att man slösar bort det totalt? Även om man känner att man accepterat Jesus för att han har givit ens liv mening så är det möjligt att man misstagit sig, eftersom en känsla av mening inte är ett bevis på mening?

(fors.)

Erik M sa...

Jonah,

(fors.)

Jag tycker jätteexemplet haltar lite eftersom jätten hade fått förmågor av sin skapare som inte hade med skaparens intentioner att göra. Den hade mänskliga tankar om gott och ont etc. Hade dess skapare en anledning att lägga in dem i honom om meningen var att vara en mördarmaskin?

Utifrån filmen (jag minns inte exakt hur det framställs) verkar det som om han hade något slags krigiskt uppdrag men tappade minnet efter att ha skadat huvudet. Vi kan nog utgå från att hans skapare byggde honom intelligent men krigisk och att något gick sönder hos honom och att han därför var tvungen att lära sig allt på nytt igen. Eftersom han lärde sig allt på nytt av snälla människor fyllde han tomheten med vänskap och pacifism, även om han fortfarande hade krigiska instinkter inom sig som han var tvungen att bekämpa. Och detta var knappast vad hans skapare byggde honom för.


Om Gud har skapat oss så gäller det ju våra hjärnor också. Jag tror inte att vi kan vara missnöjda med vår mening när vi har hittat den. Det skulle i så fall betyda att det inte var vår mening.

Men om ärandet av Gud är meningen med vår existens och den som känner till denna mening inte kan känna att den är meningslös, hur kommer det sig då att det finns människor som vigt sina liv till att ära den kristne guden, men sedan börjat känna att det är meningslöst, tappat tron och istället blivit ateister eller gått med i någon annan tro? Det borde inte vara möjligt enligt din modell.

Och jag finner tanken på att leva för att ära Gud rätt meningslös. Innebär inte det, i så fall, att det enligt din teori inte kan vara meningen med mitt liv att ära Gud?

Jag tror en skillnad mellan din och min syn på mening är denna: Säg att A skapar B med ett bestämt syfte. B gillar inte det syftet och bestämmer sig istället för att göra något annat, som hon finner mer tillfredsställande. Du verkar anse att A:s syfte automatiskt blir den objektiva meningen med B:s existens och att det enda sättet för B att leva meningsfullt är att följa denna mening. Jag menar å andra sidan att varken A eller B:s åsikter automatiskt är bättre eller sämre än den andres, även om vi bör visa mer hänsyn till B, eftersom det ju är hon som ska leva sitt liv, inte A. Bådas syften och åsikter är subjektiva.

Som sagt, frågan om mening och livets värde är en svår fråga utan enkla svar och det är möjligt att det inte finns någon bra lösning på det som vi kan veta med säkerhet. Men det jag måste insistera på är att teister inte har någon lösning på problemet. Jag är ledsen, men inga gudar befriar er från de jobbiga existentiella frågorna, även om de fanns så skulle de bara vara ytterligare en part i universum med subjektiva åsikter.

Även om Gud visor sig finnas och kommer och säger till oss att: "Man's chief end is to glorify God, and to enjoy him for ever"! så kan bara the Dude från The Big Lebowski svara honom: "Yeah, well, you know, that's just, like, your opinion, man".

Måns Tånneryd sa...

Jonah,

"Om vi inte är skapade för en anledning så finns det ju ingen faktisk mening med våra liv."

Nä, det finns ingen "faktisk" mening med våra liv. Men vem bryr sig? JAG finner stor mening i MITT liv och älskar till exempel mina barn villkorslöst och helt oberoende av eventuella existerande eller icke existerande högre makter.

"Varför spelar det då någon roll hur du behandlar människor?"

Det spelar roll, för OSS, därför att vi människor tillsammans har kommit fram till att våra liv blir så mycket trevligare om vi behandlar varandra med ömsesidig respekt än om vi inte gör det.


"Om det inte finns någon faktisk mening med din existens, varför är det bättre att livet är långt än kort?"

Det är bättre därför att mitt liv uppskattas av mig själv, min familj, mina vänner och kollegor. Varför skulle jag behöva andra skäl än dessa för att önska mig ett långt liv?

Menar du på fullt allvar att du och andra religiösa skulle förvandlas till ondskefulla monster om ni plötsligt blev varse att Gud inte finns?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se