13 mars 2014

"Once you've gotten the meaning, you can forget the words"

Apropå "den själviska genen" ska ni här få ett citat från en kinesisk filosof, Zhuang Zhou, 369-286 fvt.
The fish trap exists because of the fish.
Once you've gotten the fish you can forget the trap.
 
The rabbit snare exists because of the rabbit.
Once you've gotten the rabbit, you can forget the snare.
 
Words exist because of meaning.
Once you've gotten the meaning, you can forget the words.
 
Where can I find a man who has forgotten words so I can talk with him?
Det är på intet sätt så att biologer sitter och diskuterar själviska gener dagarna i ända. När man väl har greppat vad metaforen betyder har den uppfyllt sin funktion. (Om man inte studerar själviska genetiska element förstås, men det är ett specialfall.)

Men det förekommer en seriös vetenskaplig debatt kring metaforens användbarhet. Nu när vi har börjat nysta ut epigenetik (att man inte bara ärver gener utan även huruvida genen är "av" eller "på"), kulturellt arv och utvecklingsbiologi (hur organismer växer och utvecklas) vet vi att situationen är mycket mer komplex än den var 1976, då Dawkins skrev sin bok (fast han kände uppenbarligen till kulturellt arv - det var i Den själviska genen han myntade begreppet mem). Är metaforen därför ogiltig?

Mitt personliga svar är nej. Alla nya fynd lägger till saker till vår helhetsförståelse och gör denna mer komplex, men också mer komplett. Inget av de nya fynden visar dock på något sätt att tanken om Den själviska genen är felaktig - samma process finns kvar i botten. Det är lite som trekropparsproblemet inom fysiken - bara för att det blir oberäkningsbart när man lägger till ytterligare en kropp så gör inte det att Newtons gravitationsberäkningar är felaktiga. Verkligheten är alltid mer komplex än våra modeller - det är därför vi har modeller, annars hade ju verkligheten räckt.

Fast det finns förstås andra åsikter. Nu har det brutit ut en liten debatt om frågan igen, som ni kan läsa här. (Notera hur biologerna ser funktionen med metaforen medan filosofen och vetenskapsjournalisten inte gör det i lika hög utsträckning.) Det är tidskriften Aeon som vill fortsätta profitera på en tidigare, väldigt dålig artikel. Men den artikeln resulterade i en kul diskussion, så varför inte? Läs speciellt Emil Nilssons blogginlägg hos Forskning och FramstegJerry Coyne sågar dock även den nya diskussionen.

8 kommentarer:

Göran sa...

Vart har alla skeptiker tagit vägen? Är det kanske så att skeptikerrörelsen grundar sig på Störst universitet vinner?
När RD kallar sina motståndare för reklamvetenskapare så skulle det kunna vara en ren projicering. Det visar sig nämligen att det finns teorier om att DSG lämpar sig alldeles utmärkt som stöd för evolutionsteorin och därför vill man inte överge den trots att det finns tillkommande forskning under dessa 30 år som visar på mer komplexa samband.

Patrik Lindenfors sa...

Du måste förstå meningen innan du kan släppa orden. Meningen. Du fick en hel uppsjö med länkar av mig när du frågade ett tag tillbaka. Läs dem. Tänk.

Göran sa...

Uppenbarligen är det minst två läger i frågan och det är ju inte för givet att Emil Nilsson är intellektuellt överlägsen Dobbs, Piggliucci och PZ Meyers som tydligen inte heller kan tänka.
Hade du några verkliga argument att komma med så tror jag du hade behållit lugnet och förklarat dem.

Nils sa...

Jag tror att motståndet främst kommer från det som Emil Nilsson tar upp i slutet av sitt blogginlägg: att genen är "självisk". Det är ett begrepp som inte kan accepteras om man ska nå det globala, postnationella lyckorike som alla liberaler drömmer om.

Själviskhet ses naturligtvis som själva grundfundamentet för rasism och fascism. Signifikativt är att det är en journalist – om än vetenskapsjournalist – som vill döda den själviska genen.

Patrik Lindenfors sa...

Göran,
Emil är alltså kritisk till begreppet. Läs det jag länkar innan du kommenterar.

Göran sa...

Nja, han gör vid närmare syn ett hyfsat journalistiskt objektivt arbete.

Ditt sista belägg dock. Här är Sam Harris prisande av honom;

"Jerry Coyne has long been one of the world's most skillful defenders of evolutionary science in the face of religious obscurantism. In Why Evolution is True, he has produced an indispensable book: the single, accessible volume that makes the case for evolution."
Tycker du det låter som mannen sysslar med seriös förutsättningslös forskning? Åtminstone inte som Sam Harris beskriver det kan jag tycka.

Patrik Lindenfors sa...

Göran,
Nej, där måste jag ge dig rätt. Jerry Coyne är inte sällan lite väl dogmatisk, både vad gäller vissa evolutionsbiologiska detaljer som när det kommer till den fria viljans existens.

Kristian sa...

När det gäller memteorin tycker jag faktiskt att epigenetiken kan göra memteorin till ett mer användbart verktyg.

En fråga som ofta kommer upp där är ju vad som är en replikator, och om memer är stabila nog.

Här tror jag att biologin kan lära oss något intressant. Det finns inte bara en sorts enheter som alla har samma grad av stabilitet, det finns en hel skala av enheter som har varierande grad av stabilitet.

Det finns gener som vi delar med många andra varelser, det finns gener som bara vi har. Inom dessa gener finns det sekvenser som är mer variabla mellan individer och arter, och andra som är mer bevarade genom evolutionen.

Sedan har vi DNA utanför generna, som har regulatoriska funktioner. Vi har transposoner och pseudogener. Ovanpå detta kommer den epigenetiska koden, där vissa delar kan ärvas mellan några generationer, medan andra antagligen ändras lite hipp som happ.

På ett liknade sätt är det också med memer, såsom religionerna. Vissa delar kan vara väldigt stabila över tiden, till exempel heliga texter. Men ritualer och tolkningsmönster kan vara mycket mer instabila, på ett sätt som gör att de mer påminner om epigenetiken.

Det finns en hel skala från det stabila till det instabila. Liksom det i evolutionen finns ett selektionstryck finns det i religionen ett socialt tryck, som kan verka bevarande men i vissa fall också främjar nya "mutationer".

Men idén om den själviska genen är fortfarande användbar, man måste bara komma ihåg att andra genetiska och epigenetiska element är en del av den miljö som genen har att konkurrera i.

Vi tänker oss ofta att jaha, den här genen ger den här egenskapen, och så finns det den här miljön *utanför individen*... men det är ju en extrem förenkling. Vilka andra gener som individen har spelar stor roll (det är mindre nyttigt att vara aggressiv om du är klent byggd osv), liksom förstås om dessa är på eller av. Som Patrik säger - vi har ofta svårt att fånga verkligheten i sin komplexitet.

En intressant fråga blir ju då hur stabil en mem måste bli för att kunna fungera som en replikator i en evolutionsliknande process. Men kanske är det så knepigt att svaret beror på omständigheterna.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se