15 mars 2014

Vilka konsekvenser kan en samvetsklausul i vården få?

Vilka konsekvenser kan en samvetsklausul i vården få? Fråga Valentina Magnanti som fick genomlida en abort av sitt döda foster på en sjukhustoalett. Historien inträffade i Italien i oktober 2010 men har inte blivit känd förrän nu. Så här skriver la Republica på sin blogg.
Interviewed by La Repubblica, Valentina explained that in 2006 she was diagnosed with a rare genetically transmitted disease. Because she is theoretically able to have children, she was refused access to ART, which would have allowed an embryo to be tested for the illness before being implanted. Law 40, passed by the Berlusconi government in 2004, is extremely restrictive, allowing ART only for reproductive problems arising from sterility or infertility. In addition, only married or cohabiting couples may be treated, excluding gay couples, single women and fertile couples carrying genetic diseases. The law establishes the rights of the embryo over those of the mother, despite the fact that Italy’s abortion law – Law 194, passed in 1978 – states that a mother’s psychological and physical health must be protected. But Article 16 of the same law also allows medical personnel to refuse to participate in an abortion on grounds of conscience.
På grund av lagen kunde inte Valentina få sitt foster diagnosticerat förrän i femte månaden. Paret närde förhoppningen om att fostret skulle vara friskt, men det var det inte. Eftersom sjukdomen (som inte nämns vid namn) är så hemsk, beslutade sig Valentina och hennes man för att genomföra en abort. Men hennes gynekolog vägrade att hjälpa henne. Istället hittade Valentina en gynekolog på Sandro Pertini-sjukhuset som hjälpte henne med pappersarbetet. Hon blev inskriven på sjukhuset, fick medicin för att sätta igång en spontan abort och fick veta att det inte skulle vara smärtsamt.
“Instead… It was hell. After fifteen hours of excruciating pain, between spasms of vomiting and moments when I passed out, with my husband always at my side, not knowing what to do, going to the doctors and nurses asking them to help me, to no avail, I gave birth in the hospital toilet. With only Fabrizio by my side.” No one came to help her. “Perhaps because during the period between being admitted to hospital and giving birth, the shifts had changed, and all the doctors on duty then were objectors.” While she was in agony, a group of anti-abortion activists came in, “carrying copies of the gospel and making threatening comments.”
[...]
Valentina was caught between two laws: one which denied her the right to assisted conception, leaving her with no option but an abortion, and another which allowed medical personnel the right to refuse to go to the aid of a suffering patient having an abortion. 70% of Italian medical personnel are “objectors”, and in the Lazio region – capital, Rome – that rises to 90%, making it very unlikely that Valentina’s experience is an isolated case.
Are 90% of Lazio’s doctors and nurses really fervent Catholics? Or for some is claiming the right to “freedom of conscience” simply the path of least resistance to a successful career? Exactly what kind of conscience allows doctors and nurses to leave a woman in agony on a bathroom floor as she loses the baby she has longed for for years?
"Samvetsklausul" är fel namn på den här sortens medveten underlåtenhet.

Tack till Daniel Melin för artikeltips.

25 kommentarer:

Lokatt sa...

Igår såg jag den guldpalmenprisade rumänska filmen "Fyra månader, tre veckor och två veckor". Mycket välspelad, arma flickor. Abortören vet, på sedvanligt sätt, hur man tar betalt. Signalen som jag träffades av sa: Karlar är egoistiska knölar, låt aldrig en sån röra dig! Och var inte en ung fattig flicka.
Samt åk inte till Rumänien, så erbarmligt trist.
Men värna aborträtten! Ta aldrig den ifrån oss, slåss för den till sista blodsdroppen!

Lokatt sa...

I den bästa av världar skulle den gode guden se till att det är männen som blir gravida. Då skulle abortproblemet bli löst i ett nafs.

Lokatt sa...

Usch så slarvig jag är.
"Fyra månader, tre veckor och två dagar" skulle det såklart stå. Titeln syftar alltså på fostrets ålder, flickan har väntat alldeles för länge, det blir ett blodigt litet barn som till slut hamnar på handduken på badrumsgolvet. Mardröm.

Att flickan väntat så länge beror på de avskyvärda omständigheterna, abort är förbjuden, den måste ske illegalt, fängelsestraff väntar. Aborten kostar massor med pengar, bland annat måste flickan (hennes uppoffrande väninna) hyra ett dyrt hotellrum.

Gunnar Lindholm sa...

Du dömmer ut hela Rumänien bara så där?

Lokatt sa...

Gunnar
Det skulle föreställa ett beskt skämt.
Men den miljö som skildras stämmer bra med två andra rumänska filmer jag sett (som jag inte nu kan komma på vad de heter). Allt är grått, avskavt, omodernt, arkitekturen är dystert betongtung och andas en blandning av megalomani och misär. Gatlyktor brinner bara ibland, asfalten i stan är gropig, människor med minsta makt, t ex hotellreceptionister hunsar omgivningen med korpralfasoner. Jag har faktiskt inte tagit reda på om filmen skildrar livet under Ceausescus era, men det är troligt.

Kanske är det klackarna i taket och klang i champagneglasen i Rumänien idag. Men jag tvivlar. Bistå med en biljett så åker jag ner och kollar!

Nils sa...

Ska man tro SVT så är det inte klackarna utan snarare kackerlackorna i taket. När TV ska öka våra sympatier för rumänska tiggare åker man till den mest gudsförgätna – f'låt – den mest humanistförgätna (eller är svenskförgätna ännu bättre?) byhåla man kan hitta; väljer ut den armaste av de arma; väntar till en garanterat gråmulen dag när det regnat och varvar intervjubilder med närbilder av barn och husdjur i gyttjan.

Gissar att som i de flesta fall finns det inte bara ett Rumänien. För en tid sedan diskuterades tiggeriet i Agenda av Bo Rothstein och en verkligt fin människa, Tomas Hammarberg.

Rothsteins poäng är väl att tiggeriet inte är något bevis för att landet i sig är fattigt. Så här sade han:

"Låt mig understryka att Rumänien är inte ett jättefattigt land. Jag har rest mycket i länder som är mycket fattigare. Men där ser man inget gatutiggeri. Det ser man däremot mycket i rika USA. Det finns ingen logik i det som Thomas Hammarberg säger, att Rumänien inte skulle ha råd att lösa det här problemet. Det är bara snömos."

Erik M sa...

Samvetsfrihet innebär att staten inte har rätt att tvinga dig att utföra vissa jobb (till exempel genom att tvinga pacifister att göra väpnad värnplikt).

Det betyder *inte* att man frivilligt kan utbilda sig till och ta ett jobb (som läkare eller sjuksköterska) och sedan vägra utföra det. Som jag skrev i en annan tråd:

Ett exempel är fallet Ladele v London Borough of Islington där en registrator vägrade registrera samkönade äktenskap, trots att det uttryckligen var en del av hennes arbetsuppgift. Hon erbjöds ett par annan arbetsuppgifter med samma lön som inte skulle kräva registrering av samkönade par, men accepterade inte erbjudandet. Domstolen citerade där det sydafrikanska målet Christian Education South Africa v Minister of Education (som gällde rätten att aga barn på religiösa grunder):

‘The underlying problem in any open and democratic society based on human dignity, equality and freedom in which conscientious and religious freedom has to be regarded with appropriate seriousness, is how far such democracy can and must go in allowing members of religious communities to define for themselves which laws they will obey and which not. Such a society can cohere only if all its participants accept that certain basic norms and standards are binding. Accordingly, believers cannot claim an automatic right to be exempted by their beliefs from the laws of the land. At the same time, the state should, wherever reasonably possible, seek to avoid putting believers to extremely painful and intensely burdensome choices of either being true to their faith or else respectful of the law.’

Erik M sa...

Lokatt,

"I den bästa av världar skulle den gode guden se till att det är männen som blir gravida. Då skulle abortproblemet bli löst i ett nafs."


Så sant, jag gillar själv Florynce Kennedys variant:

"If men could get pregnant, abortion would be a sacrament"

Lennart W sa...

Förstår inte riktigt problemet. Borde det inte bara vara så att det är fler som kan jobba inom relevanta vårdjobb MED en samvetsklausul? Utan sådan kan ju de som har sådana betänkligheter inte ta sådana jobb alls, medan de som inte har sådana problem ju kan ta sådana i båda fallen. De som tycker att aborter är ok kan också ta en större andel med just sådana arbetsuppgifter därför att de med ömma samveten kan ta hand om de andra uppgifterna.

Dvs det handlar om en effektivare vård tack vare komparativa fördelar (Ricardo).

Wikipedia: Comparative advantage

(Resonemanget faller nog om det finns tillräckligt många samvetslösa, men vad jag förstår är det ju brist på t ex sjuksköterskor på iaf vissa ställen.)

Lennart W sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lennart W sa...

(Editering)

Det här är också lite intressant:

SvD/Paulina Neuding: Abort är inte en fråga för Europarådet

Verkar som att det faktiskt är abort förespråkare som har rört till den här frågan till nackdel för sig själva.

Göran sa...

Lennart W,
verkar inte som Patrik tänkte på det.

Erik M sa...

Lennart W,

Om det bara är en fråga om personalfråga och det inte är en lagstadgad rättighet så är det naturligtvis inte orimligt att arbetsgivaren avtalar med sina arbetstagare att de inte ska behöva utföra arbetsuppgifter som de ogillar. Det hände till exempel i fallet Ladele v London Borough of Islington (se ovan) när man erbjöd registratorn ett annat jobb för samma lön. Hon hade haft religiösa kollegor i samma situation som accepterat det erbjudandet, men hon vägrade.

(Jag undrar själv om vi skulle vara lika förstående om personen varit en rasist som inte ville registrera blandraspar av religiösa och/eller moraliska skäl, men det är en annan fråga).

Men åter igen, det är en personalfråga, inte en mänsklig rättighet. Lite som om ett annars kompetent och omtyckt butiksbiträde säger att "jag ogillar att jobba med kött" och arbetsgivaren därför sätter denne i frukt- och grönsaksavdelningen. De flesta skulle hålla med om att det är klokt handlat av chefen, men om chefen ändå insisterade på att biträdet måste jobba i charken eller få sparken, skulle vi verkligen anse att det var en mänsklig rättighetsfråga?

Och om det blir som i fallet Italien där detta drabbar patienterna negativt så måste arbetsgivaren kunna säga: "Vi har inte nog med folk som vill hjälpa till med aborter och har inte råd att anställa fler, därför måste vi sparka några av abortmotståndarna och ersätta dem med folk som kan utföra uppgiften".

Som domen Christian Education South Africa v Minister of Education sa: även om samhället ska försöka undvika att ställa folk inför jobbiga val mellan sina professionella plikter och moraliska åsikter så innebär det inte att religiösa står över eller utanför lagen eller att läkares och sjuksköterskors intressen kan sättas före patienternas.

Och Lennart, när du talar om de "samvetslösa", vilka menar du med det? Talar du typ om vårdpersonal som i femton timmar vägrar bistå en hjälplös kvinna trots intensiv smärta och som istället för att hjälpa kom in och predikade och hotade henne? Eller hade du någon annan i tankarna?

Lennart W sa...

Erik: Du vet väl om att det faktiskt är personalbrist på många BB? Det har hänt att kvinnor har fått vända i dörren för att ta sig till något annat ställe. Är det så som du och Humanisterna vill ha det??

Erik M sa...

Lennart W,

"Du vet väl om att det faktiskt är personalbrist på många BB? Det har hänt att kvinnor har fått vända i dörren för att ta sig till något annat ställe. Är det så som du och Humanisterna vill ha det?"

Nej, självklart vill jag inte ha det så. Det är därför jag aldrig sagt eller ens antytt något som ens vagt kan tolkas så, vilket framgår tydligt om man tar sig tid att läsa mina kommentarer.

Anser du själv att situationen som beskrivs i inlägget, där en patient inte fick hjälp på grund av personalens "samvetsklausuler" är acceptabel? Är det så som du och dina trosfränder vill ha det?

Patrik Lindenfors sa...

Du kan omöjligen vara så [...] som du försöker ge oss intryck att vara, Lennart. Det går bara inte.

Ulf Lundberg sa...

Lennart.
Eftersom du verkar förespråka samvetsfrihet ställer jag följande fråga till dig.
Hur bred eller smal ska samvetsfriheten vara? För vilka ska den gälla och hur långt bör den sträcka sig?
Tre konkreta mer eller mindre skruvade exempel:
Är samvetsfrihet tillämpbar i dessa fall?

1. En läkare vägrar att genomföra en omskärelse?

2. En patient är obotligt lidande. Vårdaren har en hedonistiskt övertygelse, anser att lidande alltid bör undvikas och vägrar att fortsätta livsuppehållande behandling med hänvisning till sin samvetsfrihet.

3. En illa slagen slagskämpe, som dör om han inte får vård, kommer in på akuten. Läkaren som är fundamentalistiskt asatroende vägrar att försena slagskämpens tillträde till Odens gästabud, hänvisar till sin samvetsfrihet och vägrar att vårda slagskämpen.

Givet är detta skruvade exempel, säkert kan andra komma på bättre, men hittills har jag aldrig hör någon förespråkare för samvetsfrihet klargöra i vilka fall och för vilka den ska vara tillgänglig.

Tacksam för svar,
Uffe

Lennart W sa...

Ulf: Medan du och Humanisterna fantiserar och funderar på hur färre ska kunna jobba inom vården ser verkligheten ut så här:

"Personalbrist, platsbrist och hög arbetsbelastning kan ha orsakat åtta dödsfall i samband med förlossningar. Det framkommer av en granskning som radioprogrammet Kaliber genomfört."

Dagens Arena: Resursbrist på BB kan orsaka dödsfall

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Dina argument håller inte. Att anställa människor som inte utför alla arbetsuppgifter som normalt ingår i en arbetsuppgift orsakar merkostnader och merarbete. Vilket i sin tur orsakar "Personalbrist, platsbrist och hög arbetsbelastning", om inte mer resurser tillförs en verksamhet för att kompensera mot detta.

Samvetsfrihet kan dock vara värt denna merkostnad, men i så fall skall den gälla alla typer av "samveten".

Erik M sa...

Lennart W,

Den där Dagens Arena-artikeln du länkar till säger följande: "Chefen för kvinnosjukvården på Sahlgrenska universitetssjukhuset Henrik Almgren, säger till programmet att skälet till den tuffa situationen är att resurstilldelningen inte ökat i samma takt som antalet förlossningar gjort."

Personalbristen beror alltså enligt din egen källa på resurstilldelningen, inte på att abortmotståndare inte vill arbeta i vården pga. bristen på "samvetsklausuler".

Kvinnan som inte fick vård i blogginlägget ovan drabbades dock uttryckligen av konsekvenserna av ditt föreslagna system, ett system som tillåter folk att på religiösa grunder sätta sina egna intressen före patienternas. Så jag slänger tillbaka samma fråga till dig:

Varför sitter du, Lennart, och fantiserar och funderar på hur färre ska kunna hjälpa patienter inom vården när verkligheten ser ut så här?

(Ps. Jag tror egentligen spontant att mängden abortmotståndare är relativt liten i Sverige och har därför svårt att se hur en "samvetsparagraf" eller frånvaron av en sådan skulle göra någon större skillnad i praktiken. Men om någon vill påstå att vi går miste om massor av bra vårdpersonal på grund av vår nuvarande lagstiftning får man allt ta och backa upp det empiriskt).

Måns Tånneryd sa...

Begreppet samvetsklausul är trams. Det är upp till arbetsgivaren att definiera arbetsuppgifter och om man accepterar en anställning så skall man vara beredd att utföra alla sådana definierade uppgifter. Om delar av dessa uppgifter inte kan accepteras av arbetstagaren är det upp till denne att övertyga arbetsgivaren att ändå anställa och att hitta en lösning som fungerar för båda parter. Det bör dock INTE vara en lagstadgad rättighet att inte bli "diskriminerad" på grund av sitt "samvete" enligt min mening. Bland annat eftersom extremt svåra gränsdragningsproblem uppstår kring frågor om vad en persons samvete kan tänkas förhindra hen att göra. Intressant är dock som alltid att religiösa som vanligt anser att just deras samveten skall vara föremål för särskild hänsyn.

Ulf Lundberg sa...

Lennart.

Ja, jag fantiserade ihop några skruvade exempel, men min grundfråga kvarstår.

För vilka anser du att samvetsfrihet ska gälla och hur långt ska den sträcka sig?

Gäller den kanske bara abortmotståndare?

I så fall, varför bara för dem?

Lokatt sa...

Här en kommentar som kanske hamnar en aning fel, men den handlar om det som händer innan vi gör abort, om respekt för kvinnor.
I de absolut sista minuterna av ett reportage på P1 hörde jag precis nu komikern Özz Nujen ge exempel på hur svenskar (läs svenska män) förhåller sig till rösthemligheten. Han beskrev hur han vid ett tillfälle suttit med en kamrat som berättat allt, precis allt, varenda intim detalj kring den natt han nyss hade haft tillsammans med en kvinna. Man förstod på Nujen att det inte var något konstigt med det, han hade uppenbarligen lyssnat och lapat i sig.
Lite senare hade Nujen frågat kompisen: Vad röstar du på? Killen svarade: Det är privat!
Nujens skrattpoäng var förstås inte den som fick mig att reagera med avsky. - Gör ni så, karlar? Är ni såna svin? Jag blir djupt bedrövad. Nujen avslöjade en för honom självklar hänsynslös kvinnosyn, han var inte ens medveten om att en kvinna som lyssnade skulle ta illa vid sig.
Jag fick blodsmak i munnen. Min "kärleksakt" med någon som jag tror tycker om mig kommer att vädras, stötas och blötas, mina kroppsliga skavanker eller fördelar ska diskuteras, kanske skrattas åt, bland grabbar på ett café. Fy fan.

Lokatt sa...

Personalbristen på kvinnoavdelningar beror på dålig planering, eventuellt också på usel lönepolitik.
Det ska inte finnas några samvetsklausuler. Vill man absolut arbeta med att hjälpa och läka människor kan man bli sjukgymnast, psykolog, psykiater, ortoped, hemsjukvårdare, hjärnkirurg, ambulanssjukvårdare, etc.
Om man av religiösa eller andra skäl har tabuföreställningar kring abort ska man söka sig någon annanstans än till kvinnokliniker - hur svårt kan det vara?

Anders Hesselbom sa...

Om man inte tycker att samvetsfrid är något dåligt, varför lyfter man personalbrist som ett argument?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se