8 dec. 2014

"Om vikten av betydelsen" av Tage Danielsson

En dikt ur boken Samlade tankar från roten av Tage Danielsson.
En far blev arg när sonen sa: ”Fascist!”
Han låste in sin pojke tills han lydde
och tog tillbaks och sa ”förlåt” till sist.
Far släpppte därvid ut den tvångsinsydde.
Far hade visat att han var fascist.
Han visste inte vad fascist betydde.
Nu uppstår frågan: visste sonen det?
Han skällde nästan alla för fascister.
Ett ord, så där i största allmänhet,
för att beteckna icke-kommunister.
Ett namn på folk som han som pesten skydde.
Han visste inte vad fascist betydde. 
Det som förbryllade vår gosse var
att auktoritära våldstendenser
var något nytt i bilden av hans far.
Kan då ett ord ha såna konsekvenser?
Han sa det bara för att pappa snacka
som en förbannad slipsprydd borgarbracka. 
Nåväl: tänk nu om fadern blev fascist
när sonen detta ord begynte skria?
Tänk om ett skällsord, som sin mening mist,
blir självuppfyllande som profetia! 
Den slutsats man kan dra av detta lyder:
man måste veta vad ens ord betyder.
Tipstack till Anna-Lena Lodenius.

25 kommentarer:

Nils sa...

Lodenius är en person man kan ha stor respekt för. Såg hur hon satt och skruvade på sig i morgon-TV nyss när mytomanen Arnstad lade ut texten. Genom att hitta på och benämna ett stort antal schatteringar av fascism kan han stämpla alla han finner lämpligt för fascister.

Anders Bergdahl sa...

NU är ju SD fascister så det är ju inte så mycket att bråga om.
Typiska drag för facister är:
- Stark tro på nationalstaten
- Fientlighet mot invandring
- Blanding av höger extrema åsikter med inslag av socialism
- Populism

Unknown sa...

Jovisst, Anders, problemet är väl bara att med de kriterierna är väl större delen av världen fascistisk...

Det är nämligen inte SD som är extremt utan den svenska normen!

Anders B Westin sa...

Barn blir jättedeppiga av att märka att mamma o pappa älskar andras barn mer än sina egna. Vissa barn har dessutom tendensen att bli utåtagerande medans andra ställer sig framför tåget.

Får man se problemet ur ett individualpsykologiskt perspektiv. Lägg dessutom till insikterna om att människans gruppsykologi tydligen har en hel del gemensamt med guppys och flyttfåglar.

Får jag dessutom påpeka att jag ända sedan jag var lillgrabb känt ett stort förakt gentemot förpackande förenklade "LOGOTYPER" oavsett kommersiella, religiösa eller ideologiska.

Ostronmannen sa...

Alla är fascister enligt Arnstad. Ett drag enligt honom att fascisten förnekar att han att det.

Dagens svåra fråga är dock en annan. Vem är mest korkad och lögnaktig: medierna som kallar honom forskare och historiker eller Arnstad själv?

MM sa...

Ostronmannen: Att någon förnekar att den är något är inte ett tillräckligt argument för att den inte är det. I så fall skulle vi kunna lägga ner all analys och diskussion direkt. Men det är ett direkt faktafel att Arnstad menar att alla är fascister, alldeles oavsett hans fel och förtjänster i övrigt.

Huruvida sd är nyfascister är ju trots allt delvis en empirisk fråga. Så vi kan väl börja med att gå till något mer okontroversiellt än Arnstad för att se hur nyfascism definieras enligt någon slags rådande språkbruk (åtminstone innan den blev en maktfaktor och definitionen därmed började bli omstridd). Merriam-Webster online karaktäriserar den så här (min översättning och ändrad från imperfekt till presens):

”Politisk filosofi och rörelse som uppstod i Europa under decennierna efter andra världskriget. Liksom tidigare fascistiska rörelser förespråkar neofascismen extrem nationalism, motsätter sig liberal individualism, attackerar marxistiska och andra vänsterideologier, ägnar sig åt att skapa rasistiska och främlingsfientliga syndabockar, och främjar högerpopulistiska ekonomiska program. Till skillnad från fascisterna placerar dock neofascister skulden för sina länders problem mer på utomeuropeiska invandrare än på vänstern och judar, visar lite intresse för att ta Lebensraum (tyska: " livsrum") genom militär erövring av andra stater, och gör samordnade insatser för att framställa sig själva som demokratiska och " mainstream." Nationella Fronten i Frankrike, som leds av Jean-Marie Le Pen, och det liberala partiet i Ryssland, som leds av Vladimir Zjirinovskij, anges ofta som neofascistiska.”

Alltså
• extrem nationalism
• motstånd mot liberal individualism
• attacker mot marxistiska och andra vänsterideologier,
• skapandet av rasistiska och främlingsfientliga syndabockar
• ekonomisk högerpopulism
• skyller på utomeuropeiska invandrare snarare än på vänstern och judar,
• litet intresse för militär erövring av andra stater
• Anstränger sig för att framställa sig själva som demokratiska och " mainstream."

Det är väl egentligen bara den första punkten som är öppen för tolkning. Vill då bara påminna om att dagens ledarskap för sd i så sent som i slutet av 90-talet höll Karl XII-firande i Lund. Och med tanke på vad den hedersplantan till knug ställde till med borde det räcka för att hans anhängare kvala in i kategorin extrema nationalister.

Resten av punkterna: check, check, check, check, check, check, check.

Patrik N sa...

Märkligt att finansminister Andersson inte kom på att SD var nyfascister förrän just efter att de hade röstat ner hennes budget. Jag väntar fotfarande på att någon journalist ska fråga Löfvén och Andersson om detta sammanträffande.



Ulf Gustafsson sa...

Carl Bildt kom i alla fall redan i höstas på något liknande:
"det nästan fascistiska idéarv som ytterst finns i delar av botten av detta parti."
http://www.dn.se/debatt/valj-inte-ett-parti-vars-idearv-orsakat-sa-mycket-lidande/

Göran sa...

Kan hålla med om det mesta i Bildts artikel. Vi har exakt den situationen som han tecknar. V får också sig en släng av sleven.

Ostronmannen sa...

Patrik N. Ja, det är fascinerande. Undra vad de hade sagt om SD hade röstat för deras budget.
"SD är ett nyfascistiskt parti och de har röstat på oss. Detta kan vi inte tillåta. Nyval!!

Inser de inte att folk undrar?

Löfven verkar agera på stimuli enbart.

Kasta en boll mot honom och hans hand åker fram. (Den numera framsträckta handen.) och greppar bollen; skriker någon nu högt så kommer Löfven att kasta bollen i huvudet på den och säga. "Detta är trams". När han sedan ser att han kastade bollen i huvudet på ett skrikande barn, så kommer han att säga:
"Barnet var en son till fascist och jag tog mitt ansvar. De barnet hade fällt alla budgeter som finns i hela världen om de hade fått leva."

Han är ett barn...i en sandlåda och alla andra är dumma mot honom. Han vill ju bara sitta i mitten på alla leksaker och sura och inte agera.

Ostronmannen sa...

Patrik N. En journalist? Öh. I Sverige som har den tankeförmågan? Då lär du få vänta länge.

Ok. Det finns några stycken. Erik Blix. Janne J och Ivar A samt den där kvinnan vars namn jag inte minns

Nils sa...

MM,

”• extrem nationalism
• motstånd mot liberal individualism
• attacker mot marxistiska och andra vänsterideologier,
• skapandet av rasistiska och främlingsfientliga syndabockar
• ekonomisk högerpopulism
• skyller på utomeuropeiska invandrare snarare än på vänstern och judar,
• litet intresse för militär erövring av andra stater
• Anstränger sig för att framställa sig själva som demokratiska och " mainstream."

Det där är definitoner och kopplingar som du och Arnstad själva knåpar ihop och sedan checkar av. Det är enbart okunniga journalister som betraktar Arnstad som ”expert” på området. Av historiker har alla hans arbeten grundligt sågats.

Kristian sa...

Det är intressant att följa er diskussion om fascism, men jag tycker att era definitioner inte riktigt fångar vad som är kärnan i situationen. Man blir inte så mycket klokare av dem, så låt mig göra ett försök:

* Den grundläggande föreställningen som fascismen utgår ifrån är att tillvaron är en kamp mellan olika kollektiv. Inte individer, utan kollektiv som nationer, kulturer, ideologier, religioner.

* Fascistens största rädsla är att ingå i ett svagt och förlorande kollektiv som konkurreras ut av andra. Härifrån kommer föraktet för svaghet, men detta förakt utgår inte i första hand från individnivån, utan en svag individ är framför allt ett problem för att sådana försvagar kollektivet. På ett liknande sätt behövs starka människor och ledare framför allt för kollektivets skull.

* Fascistens avsky mot liberalismen kommer framför allt av att liberalismen, och även kapitalismen, delar upp människor i individer som konkurrerar mot varandra. Var och en kör sitt eget race. Denna atomisering gör att samhället anses sakna motståndskraft mot grupper som kommer utifrån och har en starkare gruppsammanhållning. Det finns ingen naturlig gemenskap som kan hävda sig i konkurrensen.

* Fascisten ser konkurrerande grupper som sammanbundna av stark lojalitet, värdegemenskap och en aggressiv vilja att dominera andra. ”De andra” ställer inte upp på den liberala tanken om att alla ska tävla mot alla på en fri marknad, utan de håller ihop och blir på så sätt starkare. Förr var det judarna som ansågs hålla varandra om ryggen för att kontrollera samhället, nu för tiden ser man muslimer som ett sammanhållet kollektiv som vill ta över världen med sin religion. Även kommunismen har förstås spelat rollen som hotfullt kollektiv.

* Medan gamla tiders fascister hade drömmar om att bygga ett nytt slags samhälle med korporativ ekonomi, bombastisk arkitektur, tusenårsriken och så vidare, är dagens nyfascister snarare nostalgiska. De har inga särskilda framtidsvisioner, utan snarare dåtidsvisioner. De drömmer sig tillbaka till ett tänkt samhälle där det fanns en stark gemenskap och kollektivism som kunde hävda sig i konkurrensen mellan grupper. Sverigedemokraterna drömmer om det gamla folkhemmet. I Ungern drömmer man sig tillbaka till fornstora dagar. Putin drömmer om det gamla Sovjetimperiet, och ISIS drömmer om ett nytt kalifat (något de i viss mån kanske delar med palatsfetishisten Erdogan); i båda fallen är deras hotfulla kollektiv förstås västvärlden med sin kultur.

Kristian sa...

* Fascistens avsky mot vänstern beror dels på att arbetarrörelser och fack utgör konkurrerande kollektiv, men där finns samtidigt en viss respekt. De har åtminstone vett att bilda starka kollektiv, även om det är fel kollektiv. För fascisten är det vanligen nationen som är den rätta gemenskapen, även om rasideologier och föreställningar om kultur också spelar in. Om arbetarrörelsen ses som en viktig del av nationens kultur kan dock motsättningen ses som mindre viktig, såsom i SD:s folkhemsvurm. Men ett annat slags avsky, som inte har inslag av respekt, riktas istället mot vad vi kan kalla kulturradikala och feministiska delar av vänstern, som på många sätt också har liberala drag. Fascisten lägger stor vikt vid traditionella värderingar eftersom dessa behövs för att skapa en nationell värdegemenskap. Familjen, fanan, fosterlandet, kulturella traditioner, kungen och kyrkan; det är viktigt att vara lojal mot dessa, för kollektivets skull. Men de kulturradikala vill ifrågasätta sådana saker; alla sätt att leva är lika bra, det finns egentligen ingen riktig svensk kultur, vi borde öppna gränserna och bejaka mångfalden. Vilket retar gallfeber på fascisten: fattar ni inte att vi behöver allt detta för att stå emot våra motståndare? Fascisten fäster också ofta stor vikt vid traditionell manlighet – styrka, plikt, heder och ära är viktiga begrepp som behövs för framgång i kampen, men för feminister är detta hopplösa patriarkala machoideal som borde försvinna så fort som möjligt. Män borde istället lära sig att visa känslor, något som fascisten ser som dumheter när man har en fiende att slåss mot. Helst hade fascisten velat se sig själv som riddaren som försvarar kollektivet och då särskilt kvinnorna mot hotet, men ”kulturvänstern/liberalerna” ser inget hot, och inte heller något som behöver försvaras. Ofta finns hos fascisten en tanke om att de som förnekar hotet skulle stå på samma sida om de bara insåg hur stort hotet är, och det ivriga viftandet med exempelvis våldtäktsstatistik kan ses som ett uttryck för detta.

I förhållande till religion är fascisten inte nödvändigtvis särskilt troende, men retas ändå av relativismen och liberalteologin inom kristendomen. Om man inte behöver tro på trosbekännelsen, om man kan tolka hur man vill, om det som var sanningen igår inte behöver vara det idag, om vi inte håller på ”traditioner” som skolavslutning i kyrkan, hur ska då kristendomen kunna stå emot islam? Anders Behring Breivik verkar inte ha varit särskilt troende, men han såg ändå kristendomen som något att vara lojal mot och bygga ett värn mot islam med. Här kan man dra en parallell till religiösa fascister som ISIS, som sannolikt ser på avvikare inom den egna religionen på ett liknande sätt: de förstör möjligheterna till enhet mot den större fienden.

Så allt faller alltså tillbaka på en världsbild som utgår från den första punkten. Hur hanterar man då detta? Själv tror jag att det skulle kunna vara intressant att utveckla en anti-auktoritär värdegemenskap som skulle vara ett motvärn mot både fascism, autoritär religion och alla sorters diktaturtendenser. Det skulle fungera som ett bättre alternativ för den som upplever att det finns ett hot.

Wagner sa...

http://fof.se/artikel/forskarna-ar-eniga-sd-ar-inte-fascister

MM sa...

Nils,

Jag skrev ju att jag citerade Merriam-Webster dictionary, troligtvis ett så okontroversiellt sätt att kolla rådande språkbruk på som finns. Läs vad jag skriver innan du fabulerar. Jag har för övrigt inte läst Arnstads bok.

Kristian,

Precis som de politiker som startade diskussionen har jag inte diskuterat fascism över huvud taget. Jag har diskuterat ny/neofascism. Sd är inte fascister, men det finns skäl att kalla dem nyfascister.

Det är talande att forskarna som citeras i länken till Forskning och framsteg ofta inte har den skillnaden klar för sig. Harrison visar ju t.ex. tydligt att han är historiker snarare än politisk-teoretiker, som givetvis är de relevanta akademikerna att tillfråga när det gäller ideologianalys.

Ingen antar väl att moderater, socialdemokrater, centerpartister etc. har exakt samma ideologi som för säg sjuttio år sedan (C hade ju t.o.m. rasbiologin inskriven i partiprogrammet från 1933-46). Men när någon börjar hävda att det råder en värdemässig diskontinuitet är det självklart att andra börjar spekulera i om det är att lita på eller inte. Exempel:

* Vänsterpartiet: är de verkligen inte stalinister längre?
* De ”nya” Moderaterna: är de verkligen inte samma gamla moderater?
* Centern: hur ser det ut med det rasbiologiska förflutna?
* Socialdemokraterna: är de verkligen ett arbetarparti?

Om man hävdar att det skett en förbättring så brukar man ju försöka markera detta, exempelvis genom att kalla sig ”de nya” moderaterna eller vänsterpartiet (minus kommunisterna). Det är precis det som Sd också gjort, och jag menar alltså att det markerar att de INTE är renodlade fascister. Harrison har ju rätt i att de inte beter sig som på 30-talet. (Men med samma tramsiga måttstock är inte heller dagens socialdemokrater socialdemokrater, eller dagens moderater moderater.)

Men det utesluter inte att det finns taktiska/populistiska skäl att göra en make-up. Det gäller lika mycket för de andra exemplen (förutom Centern, som helt har brutit med rasismen). Trots allt sänkte Reinfeldt skatterna mer än vad hans företrädare hade vågat drömma om. Trots allt är socialdemokraterna (som ju inte vill markera diskontinuitet) mer marknadsanpassade och högerinriktade än vad deras framhållande av vänstertraditionen borde tillåta.

På samma sätt finns det mycket som tyder på att Sd (inte med automatik deras väljare) har behållit många fascistiska värderingar och att diskontinuiteten – som jag alltså erkänner – därför är mindre än vad man ger sken av. Vilket är en av nyfascismens strategier (en strategi som givetvis alla partier som vill genomföra icke-populära reformer använder sig av).

En fråga till er som menar att man inte kan kalla Sd för nyfascister: Hur definierar ni nyfascism? Är det ett tomt begrepp för er?

Nils sa...

MM,

”Hur definierar ni nyfascism? Är det ett tomt begrepp för er?”

Nyfascism kom till enbart bart till för att svärta ner politiska motståndare, samma funktion som det har idag, dvs snylta på ”varumärket” fascism. Kommunisterna benämnde utan urskiljning alla motståndare som fascister. Det här med ”ny” är bara trams för att kunna föra den slingerargumentation du gör.
Det är så uppenbart att du har din åsikt klar. Ändrar sig ett parti så gör det ”make-up” eller är ”populistiskt”; de är inte renodlade fascister, de är nyfascister, men lik förbannat fascister.

Hur många kommunistiska värderingas har s och v behållit?

Den rätta benämningen på Nya moderaterna borde vara Nya socialdemokraterna. Moderaterna var en gång ett konservativt parti och ingenting av det finns kvar idag.

Unknown sa...

För att göra en komplicerad diskussion ännu mer komplex: Hitler dömde ut "nynazismen" redan 1944, han godkände bara originalet och accepterade ingen reformerad variant. Detta är nog tämligen okänt bland dem som heilar idag och tror sig hedra Führern. För honom dog all nazism i och med att Tyskland förlorade kriget.

En annan reflexion är att på vänsterkanten länge folk som eg. står för en icke-väldsam och demokratisk reformering av samhället envisats - mot andras inrådan - med att kalla sig kommunister. Gentemot högersidan är det omvänt, man kallar inte sällan folk vad de själva inte säger sig stå för, rasister, fascister.

Detta gör debatten ännu mer skev och förvirrande. Varken folks egna benämningar på sig själva eller andras epitet behöver heller vara särskilt överensstämmande med den allmänna uppfattningen om vad dessa begrepp faktiskt står för. Kanske bättre ägna mer tid åt att diskutera sakpolitik?

Nils sa...

”Detta gör debatten ännu mer skev och förvirrande. Varken folks egna benämningar på sig själva eller andras epitet behöver heller vara särskilt överensstämmande med den allmänna uppfattningen om vad dessa begrepp faktiskt står för. Kanske bättre ägna mer tid åt att diskutera sakpolitik?”

Skönt med lite förnuft.

Finns inte mycket mer att säga. Det hela kokar ner till att om man ogillar någon/något vill man svärta ner så mycket det går. Sen läser man Arnstad, slår i något lexikon eller skapar egna definitioner. Går det inte att fastslå att de är nazister/fascister tar man bara till ett litet prefix och vips är syftet uppnått – fascism-kopplingen.

MM sa...

Nils,

Nu får du ge dig. Nu har du påstått att jag hittat på definitioner jag i själva verket bara citerade ur av världens mest spridda ordböcker, sagt att jag citerar böcker och författare jag inte ens läst, och sen antytt att jag slänger mig med termen nyfascist för att kunna fortsätta föra en ”slingerargumentation”. Du är inte hederlig.

Fascismkopplingen är inget jag har hittat på. Själva kopplingen kommer av saker som: Att partiet från början hade tydliga kopplingar till bl.a Nordiska rikspariet, Bevara Sverige svenskt och Vitt ariskt motstånd; att representanter gång på gång yttrar sig rasistiskt; att man för mindre än tio år sen hade en symbol som var lånad av ett brittiskt fascist... nej förlåt ett brittiskt högerextremt-ultranationalistiskt-främlingsfientligt-rasistiskt-värdekonservativt-misogynt-men-hu-inte-fascistiskt populistparti; av att Kent Ekroth alldeles nyligen lade på förslag att börja föra register över svenska brottslingars föräldrars ursprungsnationalitet. Och så vidare. Jag behöver inte hitta på några kopplingar; Sd själva förser oss med dem. Fattar du?

Kronan på verket: ”Den rätta benämningen på Nya moderaterna borde vara Nya socialdemokraterna. Moderaterna var en gång ett konservativt parti och ingenting av det finns kvar.”

Man kan ju inte annat än undra: Vem är du att bestämma vad ”ny socialdemokrati” är för något givet vad du själv har sagt hittills? Vad gav dig rätten att helt plötsligt slänga in kvalificerande adjektiv?

Viktigare: Är det något som jag då inte skulle kunna förhålla mig till eller? Är det enda jag kan säga då att du ”hittar på egna definitioner och sysslar med slingerargumentation”? Givetvis inte. Jag förstår din poäng och kan diskutera den med dig. Jag håller t.ex. med om att Moderaterna nuförtiden inte är konservativa eftersom de inte vill förändra saker långsamt och behålla inarbetade eller långsamt framvuxna institutioner; kärnan i konservatismen. Samtidigt tycker jag inte att de för en politik som är tillräckligt vänster för att kallas socialdemokratisk med historiska mått mätt (de mått du verkar föredra). Med politisk-analytiska mått däremot (som jag tycker är mer relevanta här) skulle jag kunna hålla med om att det inte är ett helt absurt, om än inte heller helt adekvat, språkbruk eftersom bredden i den moderna (”nya”) socialdemokratin är avsevärd. Och så vidare.

Du å andra sidan agerar som att det inte ens skulle gå att diskutera om Sd är nyfascister eller inte, eftersom du bara har med mytomaner och liknande att göra. Vad är det för sätt?

Jag menar inte att ett parti som ändrar sig alltid lägger en make-up. Jag är långt ifrån bestämd på det sättet. Det är därför som jag skulle dra mig för att rätt och slätt kalla Sd för fascister – åtminstone vad gäller deras (er?) officiella ideologi. Men jag hävdar att man måste vara näst intill politisk idiot för att inte misstänka och eventuellt undersöka om det handlar om riktig förändring eller skönmålning – oavsett om det gäller Sd, moderater, kommunister eller vad det nu må vara – eftersom skönmålning är ett verktyg som används över hela det politiska fältet.

Får man tillräckligt många sådana idioter så kan man ju som Obama charma människor genom att kort och gott lova ”change”. Hu!

Nils sa...

MM,

det där med nyfascism är bara trams. Bakgrunden är den att man hatar SD och vill därför koppla dem till det värsta som finns. Prefixet "ny-" är enbart en brasklapp - du som Arnstad och mobben vet att det är ingen som "ser" ny utan det är fascism som är det betydelsebärande.

Av någon anledning har du fått för dig att en "av världens mest spridda ordböcker" är en gudomlig objektiv källa. Författarna bakom den har samma syn på "populister" som UKIP och SD som du har, så det är inte värt ett skit.

I stället borde du göra som Göran Adamsson gjort:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fel-att-beteckna-sd-som-nyfascistiskt_4175429.svd

Läs också gärna hans bok om mångkulturens välsignelser.

Tove Lifvendahl skriver några i sammanhanget träffande visdomsord i dagens SvD:

"Vår egen uppfattade godhet eller inbillade moraliska upphöjdhet kan förleda oss att tänka att andra är värda mindre."

MM sa...

Nils,

Eftersom du inte själv kan argumentera bättre än att bara konstatera att saker är ”trams” så är jag tacksam för att du åtminstone kunde hänvisa till någon annan som kan det. Till slut.

Däremot verkar du vara oförmögen att förstå att jag är genuint intresserad även bortom dagspolitiken, ser bara att jag bedriver någon slags hatpropaganda.

Så baserat på att du menar att jag har skrivit att Merriam-Websters dictionary är en objektiv källa kombinerat med att det enda du åstadkommit tidigare i argumentativ väg har varit invektiv och kommentarer om att jag sysslar med ”trams” drar jag slutsatsen att du knappt är läskunnig och släpper diskussionen. Argumenterar inte med troll.

Kommer eventuellt tillbaka och retas om det skulle komma nya indikationer i stil med Kent Ekroths (det som jag nämnde och som många skulle kalla en fascism-koppling, och som du helt struntade i att kommentera).

Nils sa...

MM,

det är ingen tvekan om att det finns idioter inom SD. Ett exempel är väl Björn Söder, med sina uttalanden om svenskhet.


Du skriver att du är genuint intresserad bortom dagspolitiken, men din fixering av att etikettera talar inte för det.

Om du själv är läskunnig vidhåller jag mitt lästips om Göran Adamsson.

Unknown sa...

MM,
Har du läst originalposten?
Annars så kan jag angående invektiv och idioter rekommendera Dick Harrisons artikel:

"Ofta kan termen bytas ut mot ord som ”förtryckare”, ”intolerant skitstövel”, ”rasist” eller ”nationalist”. Varje gymnastiklärare som insisterar på ett övermått av armhävningar löper risken att kallas ”fascistjävel”. Få politiska begrepp har visat sig besitta en lika stor potential inom de fula ordens sfär. (Det enda som slår ”fascist” med råge är ”idiot”, ursprungligen en antik grekisk term för ”privatman”, en person som önskade stå utanför politiken och bara ägna sig åt sig själv."

http://magasinetneo.se/artiklar/sadan-ar-fascismen/

Jan Wiklund sa...

Så sant som det är sagt! Redan George Orwell konstaterade detta ca 1943: för den genomsnittlige engelsmannen stod "bully", dvs översittare, som en fullt tillräcklig synonym till fascist, skrev han. Och frågan är då om ett begrepp som var så luddigt redan då duger som något annat än ett allmänt skällsord.

Ett grundkrav för ett ord är ju att det finns en någorlunda konsensus om vad det betyder. Och eftersom ett Danielssoncitat inledde denna tråd kan man ju avsluta med ett:

"Du och jag kan ju till exempel komma överens om
att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö
för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar.
Men jag lovar dig att vi får ett helvete
i biljettluckan på Centralen."

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se