Sverigedemokraterna är i första hand nationalister, inte rasister

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap och nationalitet. Skall det vara så svårt att förstå? När Björn Söder menar att samer inte är svenska, så menar han inte att de inte skall vara svenska medborgare med samma rättigheter som övriga sådana. Han sorterar dem utifrån en nationstanke som är den bärande idén hos Sverigedemokraterna. Eftersom han inte sorterar dem utifrån gener är han inte ens rasist. Han är nationalist, och det är han tyvärr stolt över.

Jag vet inte om det är av lättja eller oförstånd som journalisterna inte tycks kunna göra reda för dessa begrepp. Går det inte att hålla begreppen rasist och nationalist i huvudet samtidigt och skilja dem åt? Kanhända begår Söder ibland misstaget att placera människor till en viss ”nation” på grundval av deras biologi (t ex hudfärg), men det är kulturen, inte biologin, som han och hans partikamrater hakar upp sig på. Om journalister och andra skribenter kunde sluta tramsa med sitt skadeglada skrockande över att de trasslar in sig i sin egen retorik, så kunde vi kanske börja trassla ut dem så att folk kan se deras grumliga argument sådana de verkligen är. Att ropa rasist är inte ett dugg bättre än att ropa varg. På det viset kan jag förstå, fastän inte sympatisera med, Söders frustration över att inte kunna göra sig förstådd. Men han gör ju inte saken bättre med sitt uppförande.

Vad grundar jag då min beskrivning av Söder & co som nationalister men inte rasister på? Jo, på Sverigedemokraternas eget principprogram, som är lätt att finna på deras egen hemsida. Låt oss titta på några citat.

”Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.”

Här ser vi hur de definierar nationen. Sverigedemokraterna har även folk med invandrarbakgrund i sitt parti (rätta mig om jag har fel). Jag tror att även den mest mörkhyade skulle vara välkommen, förutsatt att hen låter sig assimileras. De nämner sedan bland andra samer som tillhörande en annan nation inom den svenska staten, undantagna från ”allmänna assimileringssträvanden”.

”Att kärleken till den egna nationen och viljan att befrämja dess intressen vid

flera tillfällen i historien har vänts till hat och aggression mot andra nationer är ett beklagligt faktum. Att på dessa grunder avfärda alla former av nationalism och fosterlandskärlek är dock … befängt…”

Här nämner de nationalism och ”fosterlandskärlek”, patriotism, i samma mening och likställer dem troligen. Men det går också att vara patriotisk utan att vara nationalist (hoppsan, nu blev det tre begrepp samtidigt, går det?)

”Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen.”

Detta kallas för primordialism och är en form av nationalism som anses härstamma från Rosseau och vara motbevisad. Min källa i detta fall är dock Wikipedia, rätta mig återigen om jag har fel. Men oavsett detta så ser vi hur SD ser på nationen. Det är den "naturliga" grunden för den samhällsgemenskap de vill skall vara förhärskande i Sverige. Då kan det vara på sin plats att se närmre på hur de definierar den svenska nationen.

”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.”

Lojalitet, identitet, språk och kultur. Här har Söder problem med Ismail som har en både svensk och kurdisk identitet. Enligt Söder kan man bara ha en identitet. Låt honom bevisa att man inte kan identifiera sig med mer än en ”nation”. Procenträkning räcker inte.

Språk, vidare. Det är svenskan som gäller, förstås. Enkelt? I frasen ”ärans och hjältarnas språk” lär det bara vara ordet ”och” som är ursvenskt. Vi lånar in främmande ord, ska vi sluta med det och göra som islänningarna? Är alla dialekter lika svenska? Hur är det med älvdalskan? Vem bestämmer vilken svenska som är den rätta, gemensamma (akademin?) och vad gör vi med dem som använder "fel" svenska?

Kultur, slutligen. Detta har ett eget kapitel i principprogrammet, där man kan läsa följande:

”Kultur skulle kunna definieras som levnadssättet som förenar ett samhälle eller en viss grupp av människor. Som sådant inkluderar det bland annat språk, beteendemönster, seder och högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, lekar, värderingar och normer för lagar och moraliska system.”

Konkretare än så blir det inte. Jo, vi ser en bild av ett fat med kräftor, två skummande glas öl, två nubbeglas, knäckebröd och ost mot en bakgrund av solbelysta tallar på en skärgårdsklippa. Det konkreta exemplet på något osvenskt är kvinnlig omskärelse. Jag skulle vilja veta vilka fler fenomen som räknas in i den svenska kulturgemenskapen och vilka som räknas ut. Låt oss skapa en svenskhetsskala där kräftskiva utgör 100% (eftersom Söder gillar procent) och kvinnlig omskärelse är 0%. Vilka kulturfenomen får höga svenskpoäng? Jag gissar att svenska folkdräkter, folkmusik och folkdans, Kalles kaviar, IKEA, Carl Larsson och snus har topplaceringar.

Jag vill meddela att jag själv äger en folkdräkt, lyssnar och dansar till folkmusik, har en tub Kalles i kylen, en icke föraktlig andel IKEA-möbler och en eller annan Carl Larsson-reproduktion (snuset betackar jag mig för.) Men om sådana fenomen skall få definiera det svenska blir det en tämligen banal, ytlig kultur. Vad sägs om mer fundamentala och universella idéer som jämlikhet, demokrati, mänskliga fri-och rättigheter, ansvarstagande, hövlighet, barmhärtighet och för all del jantelagen? Vad är det som är så svenskt att det kan få utgöra ett kriterium för om en människa tillhör den svenska nationen eller inte? Vad exakt är det som SD vill bevara?

”Det som vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhörande kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand sådana företeelser som i särskilt hög utsträckning har präglat vår samhällsutveckling, har en djup förankring i den svenska historien, har en stor utbredning bland tidigare och/eller nu levande svenskar, har en stark symbolisk betydelse för den svenska identitet eller på något sätt är unikt för den svenska nationen eller en viss del av den svenska nationen. Det faktum att en viss företeelse är att betrakta som svensk är i sig inte nog för att vi skall anse den vara särskilt skyddsvärd, den måste också vara förenlig med en konstruktiv och demokratisk samhällsutveckling.”

Jaha, det var ju betryggande. Vad är det som har detta höga symbolvärde, denna utbredning och betydelse för samhällsutvecklingen? Små grodorna? Det är nog ingen större risk att den leken försvinner än på ett tag, så vad vill SD vidta för åtgärder för att säkerställa dess fortlevnad? Extra bidrag till hembygdsgårdar och nationalmuséer? För all del, motionera om det då. Men eftersom detta med kulturen är så centralt i SD:s nationalistiska ideologi vill jag veta mer. Vad, exakt, är det som skall skyddas och hur? Vad har det för konsekvenser för den förda politiken?

SD hatar mångkulturalismen. Jag förstår dem. Idén att olika kulturer skall samexistera fredligt sida vid sida är dum. Men inte för att "kulturer" inte kan samexistera, utan för att det inte går att dela in människor efter kultur så lätt som SD tror. Jag upplever starkare gemenskap med en iransk intellektuell än med en svensk fotbollshuligan. Och dessa har nog mer gemensamt med de iranska mullornas hejdukar på gatan än vad någondera skulle vilja erkänna.

Människor är individer, även de som starkt identifierar sig som t ex muslimer eller svenskar och helst inte vill stå upp som individer (det är därför jag hävdar att man inte kan vara sverigedemokrat och humanist, eftersom humanisten i min förståelse ser människor som i första hand individer). Var går egentligen gränserna för den ”svenska kultur” som den ”svenska nationen” vilar på? Skulle jag kvala in som svensk? Och vad tänker SD göra om jag inte gör det, om jag skulle vara en av dem som utträder ur den ”svenska nationen”?

Finns det någon enda journalist kapabel att ställa dem mot väggen och kräva svar på dessa frågor istället för att skjuta från höften och kladda rasist-etikett på allt som fortfarande rör sig? Granska, beskriv, analysera nationalismen istället för att jaga billiga poänger. Med sådana fiender kommer SD annars att fortsätta klara sig utmärkt utan vänner.