9 dec. 2014

"Vi behöver okänslighetsträning och tjockare skinn"

10-minutersföredrag om yttrandefrihet av Flemming Rose, kulturredaktör på Jyllands-Posten och huvudansvarig för publiceringen av Muhammedbilderna 2005. Talet hölls vid Oslo Freedom Forum.

14 kommentarer:

Nils sa...

Så rätt han har.

Det är identitetspolitiken och mångkulturen som hotar demokratin – inte ”högerextremismen”.

Ulf Gustafsson sa...

Nils, det mesta han säger är klokt, men du skriver något annat.

Identitetspolitik försämrar demokratin.
I en demokrati finns det många kulturer, d.v.s. mångkultur. (Men du kanske blandar ihop med med multikulturalism.)
Högerextremism är ett hot mot demokrati.

Göran sa...

Lite kul att just Nils skulle bevisa Aslans tes om att texter (och föredrag) tolkas utifrån mottagarens värderingar.

Nils sa...

Ulf,

jag känner till distinktionen som bl a Brian Barry gör i ”Culture & Equality: An Egalitarian Critique of Multiculturalism”. Men min uppfattning är att den rågången blivit allt svårare att upprätthålla i takt med den överallt ökade polariseringen.

Mångkultur har aldrig fungerat och kommer aldrig att göra det. Det är möjligt först när det skett en sekularisering-demokratisering som gör att man inte tar lika allvarligt på sin religion.

”Högerextremism är ett hot mot demokrati.”

Beror på vad du menar med det tämligen löst definierade ”högerextremism”. Anna- Lena Lodenius tog upp två exempel som antagligen gör det, Gyllene Gryning och Jobbik, men i övrigt är det inga av dig och kulturvänstern utnämnda ”högerextrema” som gör det.

Och det tål att upprepas: enligt Säpo är det antirasisterna som hotar demokratin i Sverige.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Rågången har inte blivit svårare att upprätt hålla. Det som sker är att det finns de som ogillar att det finns flera olika kulturer i samhället, men har svårt att motivera varför rationellt. Därför försöker de sudda ut skillnaden mellan mångkultur och multikulturalism, så att kritik av det senare även skall drabba det förra.

"Högerextremismen", I Sverige Sverigedemokraterna, hotar demokratin på flera sätt. Senast genom att överge de spelregler som hittills funnits inom den parlamentariska demokratin. Tidigare t.ex. genom att inte göra upp med partiets svans av odemokratiska individer (som med hat, rasism och populism sabbar det demokratiska samtalet) och sin egen nynazistiska historia.

Nils sa...

"Senast genom att överge de spelregler som hittills funnits inom den parlamentariska demokratin. Tidigare t.ex. genom att inte göra upp med partiets svans av odemokratiska individer (som med hat, rasism och populism sabbar det demokratiska samtalet) och sin egen nynazistiska historia."

SD är inte i närheten av det hat som vänstern står för. Vilka var det som hatade under valrörelsen? Vilka är det som tvingas leva med livvaktsskydd dygnet runt?

Det är vänsterfascisterna som sabbar det demokratiska samtalet. Det är vänstern som ska göra upp med sin svans, SD har ingen. De har förklarat nolltolerans vilket vänstern inte gjort.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Detta är ingen skönhetstävling där man skall undvika vara minst osnygg. SD har de problem de har, oavsett de problem "vänstern" har. Att tro på SD:s "nolltolerans" jämställer jag med att tro på tomten.

Nils sa...

Du liksom vänstern som helhet ser inte balken i ert eget öga.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Du fattar tydligen inte. Jag har inte skrivit om några balkar [sic!] i mitt öga eller vänsterns öga, utan om järnrör i SD:s händer.

Unknown sa...

Jovisst, Ulf, vågmästarrollen är ju som bekant ett högerextremt påfund...

Demokratin har tydligen splittrats i två varianter numera: yttrandefrihetsdemokrati och värdegrundsdemokrati, se:
http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/

Eller som någon uttryckte det:
"Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större".

Ulf Gustafsson sa...

Krister V,

Jovisst, i en parlamentarisk demokrati i den formen som Sverige praktiserar är det problematiskt att bilda fungerande regeringar om det finns populistiska enfrågepartier i riksdagen.

Det är därför Alliansen nu vill formalisera reglerna (som tidigare var praxis) så att minoritetsregerande förenklas.
http://www.dn.se/debatt/med-nya-regler-kan-vi-gora-minoritetsregerande-mojligt/

I Storbritannien fungerar det exempelvis på annat sätt, men då blir det i princip ett tvåpartisystem.

Göran sa...

Om ett parti som är vågmästare och har 13% av rösterna och som inte lyckas få något samarbete med något annat parti så förefaller det nödvändigt att skapa regler som gör det möjligt att få en regeringsduglig regering. Speciellt med tanke på vägmästarpartiets klara ställningstagande att de kommer fälla varje regering som inte följer deras åsikter i deras viktigaste fråga.
När tvång används utmanar det att idéer skapas som övervinner tvånget.

Unknown sa...

Att trixa med reglerna efter ett oönskat valresultat låter definitivt som ett hot mot verklig demokrati.
Helt naturligt däremot i en värdegrundsdemokrati.


Unknown sa...

Tanken på SD som vågmästare blir ännu mer ologisk med S benämning av dem som nyfascister, som svårligen kan tolkas på annat sätt än att de befinner sig långt ut på högerkanten. Analysen av valresultatet blir också knepigt, när man ansåg att folk gett ett klart stöd för en vänster- eller rödgrön regering. (Både Reinfeldt och Löfven.)

I internationell jämförelse är detta unikt, som Göran Persson mycket riktigt påpekade i lördagens Expressen, att en kraftig mitten-höger (liberal-konservativ-nationalistisk) majoritet i parlamentet leder till att en borgerlig regering frivilligt lämnar över makten till vänstern. Så har nog aldrig tidigare skett varken historiskt eller internationellt och det är inte konstigt att det skapat problem.

Med benämningen nyfascist på SD underkänner S sin egen bedömning av att man fått folkligt mandat att regera, oavsett att M gjorde samma tveksamma värdering. Det är här chicken-racet kommer in. Ska en högermajoritet, där SD trots allt (utan förhandlingar) i praktiken har röstat på Alliansens förslag i 80-90% av fallen tidigare och nu även stött deras oppositionsbudget, sluta driva egen politik och släppa fram S - eller ska S släppa fram borgarna och en icke-socialistisk majoritet, som kan luta sig mot ett passivt SD-stöd utan att samarbeta med dem?

Vad är mest demokratiskt och realistiskt att kunna fungera och vad säger eg. väljarna till resp. partier - hur kommer man straffa resp. belöna olika strategiska val? Detta kommer i slutändan, på sikt att bli det avgörande.

Detta är de rent matematiska förutsättningarna i parlamentet i dagsläget utifrån en någorlunda traditionell höger-vänsterskala (som trots allt ännu dominerar), frågan är om de förändras på något radikalt sätt efter valet eller om SD fortfarande kommer att anses utgöra ett så stort problem och krisen vara så djup att blocken bryts upp?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se