Stefan Gustavsson,
Tuve Skånberg med flera från
Clamphaminstitutet har i
Piteåtidning skrivit en debattartikel om Humanisternas annons om barns religionsfrihet. Deras inlägg passar väl med hur de vanligtvis går till väga i teologiska frågor. I deras första angrepp använder de "russinplockning". De väljer ut en del av en text som väl passar deras eget syfte:
Att ”kränka” någon är i svenska språket ett mycket starkt begrepp som i Svenska akademiens ordlista i den här betydelsen definieras som ”våldföra sig på”.
Nej, skribenterna från den kristna högern har inte rätt att välja fritt den betydelse som passar dem själva. Alla som läser SAOL finner att ordet också betyder "bryta mot". Det är i den betydelsen Humanisterna använder ordet och den som vanligtvis används när det handlar om rättigheter. Ett exempel på detta är hur ordet används på
Regeringens hemsida om mänskliga rättigheter.
Hela den tolkning som Gustavsson och Skånberg gör av det Humanisterna skrev:
"Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer" är inte bara sakligt fel, utan helt utanför alla rimliga gränser:
Humanisterna [jämställer] en normal, harmonisk uppväxt med söndagsskola, Barnens bibel och Gud som haver med att våldföra sig på ett barn går över alla rimliga gränser.
Tar man sig en sådan tolkningsfrihet öppnar sig förstås möjligheter inom teologi.
Nästa angrepp handlar om att Humanisterna inte fattat vad religionsfrihet är för något:
Humanisternas annons fortsätter därefter med att förklara att religionsfrihet också måste gälla barn. Detta är en underlig – och troligen medveten – vantolkning av begreppet religionsfrihet, som i Humanisternas värld innebär friheten att slippa utsättas för religion.
För det första betyder religionsfrihet både frihet till religionsutövning och frihet från att tvingas delta i religionsutövning. Sedan har Humanisterna inte skrivit något om att "
slippa utsättas för religion." Ändå hittar skribenterna på detta och spekulerar vidare:
Exakt i vilken grad Humanisterna vill avskaffa religion i barn och ungdomars närvaro är oklart i såväl annonser som i Sturmarks mediesvar.
I stället för att spekulera och hitta på en bisarr tolkning, så kunde de gått till källan och kontrollerat.
I
Sturmarks svar i DN (8/5) står det: "
Vi skulle naturligtvis heller aldrig föreslå att andra föräldrar ska förhindras att leva i enlighet med sin tro. Vi har aldrig påstått att det skulle vara kränkande att utsättas för religion i hemmet."
Något som uttrycktes mera specifikt i
Humanisternas replik i SvD (28/4):
Tolkningen av Humanisternas budskap är bisarr. Varje förälder har en självklar rätt att uppfostra sina barn efter bästa förmåga och enligt de principer föräldrarna själva valt (så länge det inte handlar om vanvård). För en kristen förälder kanske det här innebär kyrkans barntimmar, körsång och kyrkobesök, vad man väljer är personligt och olika för olika föräldrar.
Gustavsson och Skånberg säger sig sakna ett "konkreta budskap", men i själva verket måste de blundat hårt för att ha missat detta.
Slutligen visar skribenterna sitt egna intresse i denna fråga:
I sin antireligiösa retorik går Humanisterna på tvärs mot internationella överenskommelser som de annars torde hålla högt. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna föreskriver att det är föräldrarna - inte Humanisterna – som beslutar om barnens utbildning.
Barns religionsfrihet är som bortblåst. Det är inte ens en konflikt mellan två rättigheter, enligt skribenterna. Den
"enda begränsningen av denna föräldrarätt" de erkänner är att föräldrar inte kan tvinga barn bli medlemmar i religiösa samfund när de är över 12 år. Enligt dessa högerkristna har helt enkelt barn inte religionsfrihet.
Utifrån kvalitén på denna debattartikel kan man tro att skribenterna helst inte vill att andra ska ifrågasätta och granska vad de säger och skriver. De verkar vara vana med att befinna sig i en auktoritets position där andra bara tyst lyssnar, okritiskt. Barn ska självklart också finna sig i den rollen.
Barns religionsfrihet blir blir därför något som står i konflikt med föräldrarnas auktoritet, föräldrarnas rätt att förmedla sin tolkning av världen. Tolkningar som kan bygga på russinplockning, påhitt, spekulationer och inte ska faktagranskas. Exakt som i debattinlägget i Piteåtidning.